Drömmar om närmsta framtiden

 

Jag har vilda planer på att återkomma till livet så fort snorsmittan ger sig och när jag kan stå upprätt mer än 10 minuter. Genom strimmiga fönster anar jag att det är soligt ute om dagarna och det känns uppiggande. När allt är normalt ska jag be att få låna Vovven (ovan) för långa promenader. Bilden ovan är från i fjol; snart är den här igen, vitsippetiden!

 

 

En annan glad vovve bland vitsippor är den här vovven. Han tillhör familjen till den äldsta och allra bästa vännen. Han lever det bästa hundliv en hund kan och trivs bäst när han får sova, sola, kela och leka.

Vackra bilder på vackra saker är jag svag för så därför blir det ett litet inlägg om honom idag.

 

 

Besöken hos den här vovven är härliga och speciellt viktiga för barnen, på grund av allergier kan vi inte ha egen hund. Som de flesta barn vill de inget hellre än att ha just - egen hund.

Allergier eller inte, kortare besök går jättebra och alla vinner på det. Speciellt vovven som älskar uppmärksamhet...Viktigt att lära sig förhålla sig till hundar (och djur i allmänhet) för att lära sig ömsesidig respekt, och beteende. Eller hur det är att bara "vara"...
 

Mycket lek och kel leder oftast till lika intensiva tupplurar. Måtte jag bli frisk snart så jag kan göra ett besök hos vovven här. 

QUILTSHOW i stort format (del 2)

Fortfarande totalt utslagen av ovälkommet virus; världen tycks snurra vidare utanför min bubbla medan jag själv är oförmögen att delta i några som helst plikter eller göromål. Vilket är vansinnigt tråkigt. Så jag passar på att följa upp inlägget om quiltshows jag gjorde häromdagen med ett nytt inlägg på samma tema. 
Tyvärr saknar jag information om quiltobjekten och kan därmed inte ange några namn.

De här bilderna tog jag på en quiltshow i East Haven, Connecticut. Även på denna utställning blandades nya lapptäcken med riktigt gamla. På den här utställningen fanns även försäljare av allehanda symaskiner, tyger och tillbehör.

 

 Det här är ett täcke från mitten av 1800-talet och  har använts i den 

s.k underground railroad

Det som gör lapptäckskonstens historia extra intressant är att det ofta finns en historia kring mönster, färger eller bara en individuell historia knuten till alstren. Täcket ovan, användes som sagt i The underground railroad vilket var ett nätverk av hemliga rutter och "säkra hus" för slavar på flykt genom USA från sina slavägare. Med hjälp av abolitionister, redan förrymda slavar i nyvunnen frihet och sympatisörer organiserades flyktvägar för stora mängder slavar.

Ännu ett täcke från mitten av 1800-talet och som också har använts i "the underground railroad"

Flykterna var naturligtvis oerhört riskfyllda och farliga, de genomfördes oftast nattetid och över långa sträckor. Framförallt i de södra staterna där slaveriet var utbrett flydde människorna ofta genom träskmarkerna där slavjägare och deras hundar inte kunde hitta spår efter dem; däremot betydde träsken stora risker med de allehanda farliga djur som vistades där som t.ex. krokodiler och giftiga ormar. Riskerna var dock värda att tas om man jämför vad det betydde att stanna som slav hos en slavägare.

 Ännu ett 1800-talstäcke från the underground railroad.

Ofta användes just lapptäcken med intrikata mönster som ett slags meddelandesystem; mönstren kunde ha olika betydelse och genom att hänga ut ett täcke "på tork" utanför en stuga kunde en förrymd slav se direkt om det var ett säkert hus att söka hjälp i. Konstverk med dolda budskap alltså!

Nedan följer bilder på moderna täcken med fantastiska mönster och tekniker...

Middag i sjukstugan

Utslagen av influensa eller liknande tar jag nu ledigt för kvällen efter att ha lagat middag. Jag måste ändå dela med mig av dagens väldigt lyckade middag här...
Häromdagen sneglade jag som hastigast igenom en av alla reklamtidningar som rasar ner genom brevinkastet. I och med att vi bedriver en nitisk återvinning och skickar allt ner i respektive behållare för återvinning ganska omgående försvann den här tidningen väldigt fort. Men jag kom ihåg något med köttfärsjärpar på spett och att det var ajvar relish i smeten. Det lät så himla gott och jag bestämde mig för att röra ihop det på egen hand. När jag ändå skulle ha ner ajvar relish tänkte jag att fetaost skulle vara gott att ha i också.
 Det blev så otroligt gott och lyckat; här är hur jag gjorde min variant: 

Köttjärpar med ajvar relish och fetaost
ugn 225°

700g blandfärs
1 gul lök
2-3 vitlöksklyftor (jag hackar för det mesta mina vitlökar, på så sätt slipper man den lite mer stinkande doften av vitlök)
1 dl ajvar relish (ca) - i mitt fall hade jag en mild variant
80g fetaost, fint hackad (jag tog en halv burk tärnad fetaost på 175g)
flingsalt, peppar 
grillpinnar i trä

 

Blötlägg grillpinnarna i trä en stund innan så de inte bränns vid ugnsstekningen.

Hacka lök och vitlöksklyftorna fint. Blanda ner ajvar relish och rör om i en stor bunke. Kör i blandfärsen, tärna och hacka fetaosten riktigt fint innan den hälls ner i smeten.

Här kommer fetaosten på oväntat besök ner i smeten

 

Rör om, salta, peppra och ha ev. i en skvätt vatten om smeten är osmidig. 
Lägg en slev köttsmet i ena handen och forma till en avlång järpe. Kör försiktigt igenom en grillpinne och lägg järparna på en ugnsplåt ovanpå bakplåtspapper. När all smet är formad och klar, ge varje järpe en slatt matolja innan gräddning.

Grädda i ugnen ca 10 minuter. 
Till järparna hade vi ugnsstekt klyftpotatis; d.v.s. klyftad vanlig potatis och sötpotatis. Vi har ett par barn som är barnsligt förtjusta i sötpotatis och det är jättegott att blanda vanlig potatis med.

Ugnsstekt potatis-och sötpotatis 
ugn 225°

potatis
sötpotatis 
matolja
vitlöksklyftor
örtkryddor
flingsalt
peppar

Häll ner ett par dl matolja i en bunke, pressa ner ett par vitlöksklyftor i oljan.  Skala och klyfta potatisarna, lägg ner i klyftorna i oljan och rör om med händerna så att klyftorna blir ordentligt oljiga. Ta upp klyftorna och lägg dem på en ugnsplåt, ev. täckt med bakplåtspapper. Ta ett par nypor flingsalt och häll över tillsammans med örtkryddorna och pepparn.

Stek i ugnen ca 35 minuter, vänd gärna klyftorna efter halva tiden. 

Lyckat resultat!

 

Nu ska jag ta mig an Sveriges bästa tidning: Gård & Torp. En fantastisk och matnyttig tidning med härliga och användbara reportage. Om man är lagd åt det hållet vill säga...

 

Möte med rädslan

Sjukbacillen har kommit ikapp mig efter att ha gått igenom övriga familjen. Hemkomna efter lite skidåkande (dock inte jag) känns det extra skönt att få ligga lätt medvetslös i sin egen säng igen. Jag har en dag på mig att kurera mig för att orka sköta marktjänsten i veckan igen - är oddsen med mig för det tro..? Familjens skidåkning var lyckad; vädret bra och inga brutna ben. Själv passade jag på att utmana mig själv med helt andra nöjen...:
Sedan barnsben har jag haft en oresonlig rädsla för älgar. Kanske beror det på att jag som barn, kanske 8 år i runda slängar, kom springandes nedför en liten backe på vår tomt och nästan lyckades springa rakt in i gumpen på en fullvuxen älg som stod och mumsade helt ogenerat i min pappas välanlagda kryddland. Det var ett sådant tillfälle som beskrivs att man kan känna hur hjärtat stannade i bröstet, som en gigantisk grå vålnad stod där plötsligt en älg på den annars så trygga villatomten. Jag vet inte hur jag lyckades komma därifrån men jag gömde mig i min lilla lekstuga där jag darrande av skräck gömde mig i flera timmar efteråt. 
Efter detta möte har jag inte haft fler närkontakter med dessa skogsbestar. Bara rädslan för att träffa på dem har för alltid suttit kvar. 
När jag kikade på saker att göra i närheten av familjens skidbacke stötte jag på en älgpark. Helt sant; en park full med älgar som man kunde besöka. Jag tog det som ett tecken, det var dags att stirra rädslan i vitögat så jag begav mig dit. Norr om lilla Ockelbo i en ännu mindre (nästan osynlig) ort som heter Mo, ligger "Älgparken". Känd för vissa kanske, men säkert inte alla.

Hägnen är stora och har fina gångvägar mellan sig; när jag hade försäkrat flera gånger mig om att det verkligen skulle vara staket mellan mig och älgarna vågade jag smyga in i parken...

Egentligen är det ju magnifika varelser; majestätiska och nästan lite mystiska....som skogens egna gråa spökskepp...

Det är inte mycket grenar som krävs för att dölja/gömma en älg; kanske är det lite av anledningen till mystiken. Ett sådant stort djur som kan "försvinna" på ett ögonblick. Dessutom är de så tysta, när jag såg dem röra sig över marken utan att höra ljudet av klövar/steg var det nästan overkligt. Har älgar något läte förresten? Något bröl för att kalla på sina kompisar?

Vid ett tillfälle kunde jag stå ända framme vid staketet då den här älgen (nedan) kom smygandes fram till mig. Min puls låg betydligt högre än brukligt men jag stålsatte mig för att våga. Det var ju ändå ett betryggande staket mellan oss, ingen fara alls...? Det hördes inte ett ljud när älgen kom klivande.

Det var ett stort ögonblick, älgen var nyfiken men minst lika rädd för mig som jag för den. Men älgen var inte den som vill gå först därifrån vilket var lite obehagligt. Hur hade det varit utan staket tro...?

Vår skapare får ursäkta men han kan inte ha varit på topp den dagen älgen kom till. En älg är inte direkt det första jag förknippar med skönhet i alla fall.

Jag kunde inte heller låta bli att känna att det fanns ett visst mått av... illvillighet i den här blicken...? 



Men jag stod kvar - OCH älgen fick till och med snudda vid min hand på staketet. Jag kände beröringen av älgmulepälsstubb på min hand. När jag gick vidare följde denna älg efter mig längs staketet vilket var lite obehagligt. Åter undrade jag vad som hade hänt utan staketets närvaro...
Men jag överlevde, inte helt botad från min fobi men ändå stärkt av mitt besök. 
Väl nere i Ockelbo igen kunde jag unna mig en liten kaffepaus.

Dagen till ära fick jag möjligheten att frossa i bakelsen "Estelle", visst hade jag väl all anledning; att jag befann mig på Prins Daniels lilla hemort? Att lillprinsessan Estelle fyllde 1 år just denna dag? Eller att jag hade överlevt min livslånga rädsla mot älgar och frivilligt hade besökt dem? Ursäkter till bakelseförtäring finns det alltid, men jag var oerhört stolt över mig själv!

Tankar från ett hotell

Huttrandes och halvsjuk sitter jag med familjen på ett kallt hotellrum norröver. Skidbackarna hägrar för merparten av familjen, dock inte för mig. Jag undviker benbrytarövningar av .... ren feghet samt att jag känner visst ansvar mot mina medmänniskor; jag vill inte vara orsaken till att utlösa laviner eller andra naturkatastrofer ute i backen vilket jag är övertygad om att jag skulle göra om jag var där.  
Hotellrummet inte bara är kallt som ett kylskåp; inredningen går i sterilt svart, vitt och krombensförsedda stolar. Rummets golv är ett kyligt laminat som gör att en viskning låter som ett lejons rytande i ett kaklat badrum.

Lite annat var det mysiga hotell vi bodde på för en tid sedan; Aspa Herrgård i Närke.

 Aspa Herrgård, Närke

Vi hade anledning att fira lite och valde att resa bort för att slippa stå och röra i grytorna själv. Omhändertagna blev vi minsann. Se bara menyn:

 Förrätten

Varmrätten

Efterrätten

En liten pärla, avsides belägen mellan Tiveden och Vättern i härlig  natur. Själfullt, gammaldags, lite slitet men väldigt charmigt. Hit åker jag gärna igen....

 

Elände, elände, elände, elände elände ...

(lånad)

I tider då vi dagligen matas överöses med hemskheter i

 nyheterna och i professiorna om...

(lånad, tack och lov!)

... krig och kärnkraftverk som exploderar....

 (lånad)

...extrem torka...

 

(lånad) 

... plötsliga översvämningar... 

(lånad)  

... hemska jordskred...

(lånad)  

... meteorregn...

 (lånad)

... förödande vulkanutbrott...  

 (lånad)

... gräsliga trafikolyckor...

 (lånad)

... ja till och med hajattacker... 

  (lånad)

 ... kärnvapensprovsprängningar beordrade av labila statschefer...

  (lånad)

... föreliggande hot om invasion från yttre rymden...

 (lånad)

... dödsbringande, smittsamma sjukdomar... 

  (lånad)

... eller jordens undergång rent av...

... och då har jag valt att inte ta upp andra hemskheter som mobbing,  personrån, pedofilövergrepp, övriga övergrepp, djurplågeri, missbruk, bantningshets, mord, fattigdom, världssvält, tjuvskytte, rattfylla, nynazister, genusperspektivsdebatt, felbehandlingar i sjukvården, utrotningshotade djur, barnarbete, dödsstraff, rasism, arbetslöshet, melodifestivalen, religiös fanatism, skatter...

Det är ju inte klokt, hur ska vi orka..? Det är då det är dags att hämta motståndskraft, styrka och någon form av livsglädje. Sagt och gjort, den här lösningen körde vi idag: vi rörde ihop vad från början var en vanlig chokladbollssmet.  Rätt var det var hittade jag ett par dubbeldajm i skåpet som åkte med ner i mixern, en succé! Den lite trista smaken som havregrynen annars kan ge försvann, det blev supegott!

Havregryn, socker, smör, kakao och ett par plattor dubbeldajm, bollarna rullade i kokos. 

Så, nu känns det bra igen, man måste hitta glädje i det lilla.  Nu orkar jag med morgondagen!