söndag 22 november 2015

Vinterväskan klar


I dag har jag avslutat höstens långbänk; den tänkta vinterväskan! Jag hade från början en tanke på vilken typ av tyg jag ville ha och sedan tog det bara lite tid att leta upp tyget som skulle passa bilden jag hade i huvudet. Det blev ett ulltweedtyg (till höger på bilden ovan) från England och från denna butik: House of Sculthorpe.

Fodertyget hade jag redan, ett bomullstyg jag köpt i USA (till vänster på bilden ovan). Mönstret till väskan hade jag sedan tidigare och det har jag skaffat från Quiltbiten i Uppsala. Jag har även sytt denna väska ett par gånger tidigare, senast i våras och denna väska kan ni se här. Denna väska blev dock inte kvar hos mig utan jag "tvingades" sälja den till en väldigt sugen köpare.... 
Väskans modell gillar jag verkligen då den är alldeles lagom i allt. Jag köpte också några knappar på nätet från någon i Canada då jag ville ha dem som dekoration:


 Jag köpte blixtlås på metervara och satte dit en blixtlåskläpp i matchande antikbronsfärg som knapparna (liksom reglerspännena på axelremmen):

 

...och så här ser väskans baksida ut:


Insidan; här sitter två fickor på väskans ena innervägg: 



... och slutresultatet kan ni se här:


söndag 8 november 2015

Med livet som insats (eller är jag osynlig..?)

Jag tror nästan att vissa adjektiv används mer än andra i t.ex. media idag. Jag pratar om huvudord som empati, medmänsklighet och respekt (för andra människor). Alldeles i sin ordning, det är viktiga ledord som alla borde hålla sig efter. Vissa står på barrikaderna och ropar högre än andra; det har faktiskt blivit lite av en inbördes tävling om vem som är mest politiskt korrekt och innehar mest empati. 
Det jag undrar i mitt stilla sinne, när ska dessa adjektiv falla in och börja appliceras rent praktiskt, var går den gyllene gränsen och när startar tidtagaruret för gemene människas godhet?

Idag är jag arg, för att inte tala om väldigt grinig och primitivt hämndbenägen. Detta beror på att människor, ett helt gäng människor har visat sina sämsta sidor och total brist på de viktiga ledorden jag nyss tagit upp ovan. Vanliga människor i alla åldrar; det kan ha varit du - du eller rent av DU! Här är vad som har hänt: 

Längs ena sidan av vår tomt i den skånska lilla landsortsbyn löper en liten, liten landsväg. Denna landsväg har 40 km i timmen som hastighetsgräns, detta tydligt markerat med sedvanliga hastighetsskyltar. För den som händelsevis har glömt bort hur en sådan ser ut eller rent av saknar körkort men kör ändå kommer här en pedagogisk bild att fräscha upp kunskaperna med: 

 
Stulen bild men med ett gott syfte!

40 kilometer i timmen. Detta betyder att man inte får, ska eller bör framföra sitt fordon i mer än 40 km/tim. Detta är naturligtvis oändligt sakta för den som gillar fart och fläkt. Men tyvärr RallyKalle; detta är ändå en helt rimlig (och nödvändig) hastighetsbestämmelse då den lilla landsvägen erbjuder mycket blygsamt med utrymme, helt saknar vägren och har en mängd utfarter längs med vägsträckningen. 
Vi boende i byn är väl medvetna om hur den slingrande lilla vägen ter sig frestande som en rallybana för väldigt många - och används som en sådan. Det är tröttsamt. Trots vår bys lite avlägsna belägenhet är det väldigt mycket trafik som passerar. 
Vår tomt begränsas mot denna landsväg med en häck. Denna häck är ca 45 meter lång. På vår tomt finns diverse träd som också sträcker sina grenar ut över vägen. 
En häck behöver som regel beskäras, tuktas och hållas efter. Träd vars grenar hotar att knäckas i nästkommande storm och falla ner över vägen (och förbipasserade bilar om det vill sig illa) eller bara knäckas ändå måste också hållas efter. En häck får heller inte bli för hög då detta hindrar bilister från att ha ordentlig sikt. 

Detta var vårt mål idag; att beskära häcken både i vidd och i höjd. För detta ändamål var vi tvungna att utrusta oss med ordentliga redskap; sekatörer i olika storlekar, krattor, häcktrimmer och även motorsåg. Vår häck är en urgammal hagtornshäck som har fått fritt spelrum i väldigt, väldigt många år. Den insatte förstår att ett arbete med hagtornshäck är ett rent jäkelskap,  hagtornens taggar är grymt elaka och rent av ondskefulla. Hagtorn växer snårigt, stort och yvigt. Vår sedan länge helt okontrollerat växande häck hade många stora yviga risplymer att omhänderta.
 Förutom de arbetsmaskiner och tillbehör vi skulle använda hade vi även en rejäl orange kon som vi ställde på vägens yttre kant för att ge bilisterna en förvarning om att "här pågår någonting som kan vara nödvändigt att observera".  




Ännu en stulen bild, en vägkon, ungefär
en sådan vi hade vid vårt arbete. 

Sikten för bilisterna från vägens båda håll är inte alls dålig, den är rent av utomordentligt bra och vår häck kommer inte som någon överraskning för den som ska passera.  Det var alltså här vi tillbringade hela eftermiddagen idag, i fullt dagsljus med goda väderförhållanden, med utställd kon och stor aktsamhet, arbetandes med vår häck. Allt för att förbättra och förebygga för alla som passerar i någon typ av fordon. Ändå kan jag berätta att vi gjorde detta med risk för våra liv. 
 En mycket stor mängd fordon hann passera under de timmar vi var ute på eftermiddagen. Det var mestadels bilar men även en hel del traktorer, långtradare och hästtrailers. Det som var slående var att den större delen fordon fullkomligt struntade i den orangea konen, våra rishögar och framförallt oss. Jag kan förtydliga att ingen av oss tillhör de speciellt småväxta i befolkningen (och framförallt inte de som kanske kan anta osynlig karaktär??).

För det första: att hålla hastighets-gränsen på 40 km/tim var ett skämt, precis som det brukar vara här.  Allt som oftast fick jag ta min tillflykt in i själva häcken för att inte få hälsenorna avkörda. 
För det andra: vissa verkade tro att den orangea konen, vi själva och någon rishög istället var en tillfälligt uppgjort rallybana med olika hinder att snirkla sig förbi så fort man bara kunde.
För det tredje: somliga verkade tro att hastighetsbegränsningen plötsligt upphört helt och istället (och helt omärkligt) hade gjorts om till en accelerationssträcka.
För det fjärde: en del trodde tydligen att den annars väldigt smala landsvägen som knappt tillåter möten i bredd vanligtvis plötsligt uppmanade alla bilister att mötas i bredd precis där vi stod. Helst intill konen i vägbanan. 
För det femte: bilförare med hästtrailers brukar vara tydliga med att framföra klagomål på bilister som ligger bakom hästsläpen och "pressar". Hästbilförare vet att man inte får köra lika fort som andra fordon på stora vägar, hästbilförare tycker inte om när andra fordonsförare hetsar och pressar. Hästbilförare vill att andra ska respektera att de faktiskt har levande varelser i sina släp. 
Idag var det tydligen bara tomma hästtrailers som åkte förbi oss, (trots ljudliga ljud som av hovar och hästar i släpen), dessa trailers åkte förbi i oförminskad hastighet och med häftigt svängande rattrörelser (och ljud av snubblande hovar inne i släpen när släpen krängde).

Under vår arbetstid under eftermiddagen passerade ungefär sju traktorer, ett tiotal lastbilar, några långtradare och 47 000 personbilar. Det kändes i alla fall så på personbilssidan. De lokala traktorbönderna förstår och uppskattar i regel denna typ av åtgärder av oss tomtägare runtomkring och traktorförarna körde därmed  anständigt.  
Lastbilarnas och långtradarnas chaufförer däremot borde ha rejäla skämsmössor på sig hädanefter så som de körde! Visserligen "vägens kungar" med många mils erfarenhet och till och med viss körutbildning - deras fordon är bra mycket större och tyngre än en vanliga personbilar. Skadorna som blir med en människa i krock med en lastbil är troligen lite mer omfattande....
En polisbil under utryckning passerade och om den säger jag naturligtvis ingenting, där ger jag bara tummen upp och hoppas att de kunde genomföra sitt arbete (och allra helst fånga någon riktig trafikdåre). 

 Hederligt knyckt bild
Min djupaste deltagande till hela landets poliskår som i förra veckan hade oturen att förlora en arbetskollega under pågående uppdrag - en polis i färd med att försöka stoppa en galen, påverkad bilist istället förolyckades under sitt arbete i Fredrika, Västerbotten.

Hur svårt kan det vara - hur svårt kan det egentligen vara - att faktiskt hålla sig till satta hastighetsbestämmelser i ett villaområde där vägen är minimalt bred?? Hur svårt kan det vara att faktiskt respektera att människor finns längs vägbanan och köra ansvarsfullt nog för att skydda dem från eventuella olyckstillbud??  
Inget i världen kan få mig att tro att det i varannan bil fanns höggravida kvinnor med intensiva förlossningsvärkar på väg till närmsta BB. 
Inget i världen kan heller få mig att tro att varannan bilist var på väg till en nära anhörig som låg för döden.
 Hur svårt kan det vara att låta bli att SMS:a när man passerar ett område med utplacerade arbetskoner, maskiner och levande människor??
Ja, det är sant. Folk sitter bakom ratten och skickar SMS. Då förstår ni på vilken intelligensnivå många bilister befinner sig på. Denna nivå är i mina ögon inte ens mätbar. För den som läser detta och vet med sig att de SMS:ar under bilkörning - LÅT BLI MED DET OMGÅENDE!! Det FINNS inget som är så viktigt att läsa eller meddela att det inte kan vänta tills bilen står stilla..

"Fördelen" med att tillbringa en eftermiddag med döden flämtades i nacken på detta vis gav tillfällen till att öva och utöka mitt ordförråd. Riktigt många fula, elaka och innovativa ord har runnit över mina läppar. Synd bara att föremålen för mina gliringar inte kunde höra då de hade susat iväg med vindens hastighet...


Stulen bild - spelar ingen roll. Han kan komma
förr än du anar för att hämta dig. Låt bli mobilen
under bilkörning!! 


Några exempel... : 
Hippsterfarsan som med hela familjen i BMW:n absolut inte kunde vänta på att jag kunde kasta mig in i tagghäcken fort nog pressade sig istället förbi och använde mig som rallyhinder. (Jag lovar, han växte säkert hela två centimeter i längd inför frugan i sätet bredvid när hon såg hur flink han var med ratten). 
The White Van Man som lätt okontrollerat krängde sin vita skåpbil runt konen med en irriterad rörelse; "kärring, du är i vägen och jag har BRÅTTOM denna söndag". 
Pladdermajan som uppenbarligen inte kunde föra en dialog med sin medpassagerare samtidigt som det fanns saker på vägen som krävde hennes uppmärksamhet. 
Lady DeLuxe i stora, blanka solglasögon, superstylad färgat brunt hår i en nyare modell av SUV; hon var nog dagens värsta. 

Man tappar tron på mänskligheten för detta upprepades inte bara en, två eller tre gånger. Det pågick HELA TIDEN  - hela eftermiddagen. Var finns då respekten för andra levande människor....? Var finns den ansvarsfullhet som det kräver att sakta ner en aning för att visa medmänniskor lite aktsamhet? 

Dagens övning har tagit fram riktigt primitiva men i mina ögon helt naturliga hämndbegär hos mig. Jag hoppas alla de fartdårar som utsatt oss idag för så mycket fara drabbas av obehagliga överraskningar. Köttätande myror under ögonlocken...  okontrollerade magkramper under officiella och viktiga framföranden... långvariga och riktigt elakartade mardrömmar.... feltankning av bilen; diesel i bensintank eller tvärtom.... oväntade  och väldigt långa tågstopp under heta sommardagar utan möjlighet att öppnande av tågfönster...

Avslutningsvis vill jag säga följande...
 
... de fåtal bilister som verkligen körde sakta; till och med saktade ner extra, borde få en blomma hemskickad. Med det ringa antal bilister det rörde sig om skulle jag faktiskt ha råd till detta. ALL heder till dem, dessa var väldigt få men väldigt uppskattade. Ett leende, en vink, en trevlig gest. Stort tack till er som visade gott omdöme och omtanke!