Det här med återvinning...

 För att återgå till ämnet återvinning som jag nämnde i gårdagens inlägg ska jag i dag berätta om vårt egengjorda förvaringssystem för återvinningen här hemma. 
Vi har en mindre hyllmöbel här hemma, en möbel som jag fyndade den sista dagen vi bodde kvar i USA och flyttcontainern redan var på plats för att tömma vårt hus därborta för att frakta hela vårt bohag tillbaka till Sverige. Just den dagen passade jag på att köpa på mig ännu en liten möbel - bara för att jag sprang på den och tyckte att den kunde vara så himla bra att ha... och så släpade jag hem den. Och med till Sverige kom den.

 Hyllmöbeln - här fotat då ryggpartiet tillfälligt var borttaget. 

Och Herr Linslus naturligtvis skulle trampa runt inuti. Ett

hyllplan på möbelns mitt är också borttaget (tillfälligt) här. 

Denna hyll-/förvaringsmöbel har fungerat som förvaring för återvinningspåsar sedan vi flyttade hem till Sverige och det har ju varit bra. Dock har möbeln inte helt passat in i vårt nyrenoverade kök här i vårt nya hus så nu tog vi tag i saken. Eller rättare sagt, detta var Ä.H:s projekt så jag kan inte ta åt mig äran idag heller. 
Vårt enade beslut gick ut på att måla möbelns utsida i köksinredningens svarta färg. Insidan skulle dock målas i en ljusgrå nyans. 

Strax efter att jag hade hittat denna möbel, prutat och tagit hem den till flyttcontainern i USA hittade vi denna stämpel på baksidan (se ovan). Ethan Allen är ett amerikanskt möbeltillverkarmärke som erbjuder massor av tjusiga möbler som inte ligger på marknadens lägsta prislappar, mitt "fynd" var med andra ord ett fynd...

Ä.H fick gå loss med slipklossar och färger, själv så sydde jag ihop det som skulle bli ett draperi på framsidan att skyla de fula påsarna med:  

 

 Draperiet har öljetter som hängs på små trådkrokar, 

krokarna inköpta på Byggfabriken i Malmö

 När man vill dölja förvaringen helt täcker man helt

enkelt för med draperiet

Draperiet sydde jag av ett samma tyg som jag använde till vårt nya skafferiskåp vi köpte i somras. Detta skåp har glasdörrar och jag ville täcka glasdörrarnas insida med tyg för att slippa se alla burkar och lådor med mat på insidan och samtidigt få en känsla av "gammaldags lantkök":

 

Vitrinskåpet köpte vi på Mio Möbler och bytte  

sedan ut knopparna till likadana knoppar

vi har på övriga köksinredningen

Draperityget räckte inte till helt så jag förlängde det med ett enfärgat tyg i samma grönaktiga ton som draperitygets blommor. Hur som helst, förvaringen av alla nödvändiga återvinningspåsar är klar och nu även lite mer uppsnyggad än innan. Nöjd!

JÄTTENÖJD

Det är med ett brett, nöjt och lyckligt leende jag landar i soffan i kväll, omåttligt stolt över Ä.H:s bedrift som efter ett par dagars slit har färdigställts. Denna gång gällde det ett projekt som varit orört (och oerhört irriterande att se på varje dag) sedan vi flyttade in förra sommaren: 

i vårt kök har vi en uppmurad köksö. Köksön är väldigt bra på alla sätt och vis. På ena sidan har det varit en rektangulär öppning  som vi av praktiska skäl har haft fula papperskassar i för insamling av återvinning. Det har inte varit någon regelrätt passform på dessa påsar, de har varit inklämda, skrynkliga och ständigt till hälften uthängande utanför kanten. Återvinning är ju viktigt och självklart, bara otroligt utrymmeskrävande; påsar för plast, papper, kartong, glas och metall som ständigt är överfyllda. Varje vecka går åtminstone en bilresa till närmsta återvinningsstation. 
Nu fick vi ändå nog av denna miserabla förvaring i utrymmet som egentligen inte alls passade för ändamålet. (Nya planer gällande återvinningen pågår och är i princip färdigställda, nytt inlägg om detta kommer inom kort). 

En vacker dag nu under julledigheten fick Ä.H nog och åkte till närmaste byggvaruhus. Hemkommen med diverse virke och tillbehör var han sedan fullt engagerad i bygget av det som skulle bli kökets kokbokshylla, helt platsbyggd och anpassad efter "hålet" i köksön.

 Köksön med "hålet"

 Tankarna kring "hålutrymmet" har varit många sedan vi flyttade in och till slut kändes det som om vi landade rätt. Hålet är inte symmetriskt korrekt utan lutar lite i murningen här och var, jag var inte avundsjuk på att platsbygga denna bokhylla av den anledningen.
 När bokhyllan var färdigbyggd målade Ä.H den i ljust grått på insidan och sedan svart på utsidans kanter (samma färg och målning som köket i övrigt är målat i). Hyllan sattes på plats:

 Vi har nu flyttat över i princip alla husets kokböcker och de ryms faktiskt helt perfekt, det är ju rätt bekvämt att ha dem i samma rumsutrymme som maten ska tillagas i annars blir böckerna lätt stående och dammar någon annanstans i huset bara för att man inte riktigt orkar gå iväg. Speciellt när man som jag ofta använder flera kokböcker samtidigt bara-för-att.

BBQ-glaze som hittat hem

Så här långt in i mellandagstid kan det ju vara dags att duka upp annan mat än julbordsresterna kan jag tycka.  När skinkan har torkat ihop till grusiga flisor, korvar, köttbullar och syltor står en upp i halsen och de sista sillbitarna slött simmar runt i sillburkarna, då är det läge att bryta sig loss från matrestsplikten och servera något annat än just julmat.
(Vi själva har inte alls detta julbordsrestsyndrom eftersom alla vi i familjen enades om att vägra all form av julmat i år. Istället lagade istället en utsökt god middag på julafton utifrån var och en i familjens personliga önskemål.)

Av den anledningen måste jag nu dela ett recept på en väldigt god BBQ-glaze jag kokade ihop igår till några fina, tjocka revbensspjäll. Att få till kladdiga, goda och smakrika glazer till fläskkött är en utmaning och jag prövar ständigt nya varianter. Det är sällan som jag köper en färdig glaze, jag har hittills inte hittat någon som är "tillräckligt god" samtidigt som att den hemmagjorda ofta är så enkel att röra ihop. Och i regel mycket godare.... 
När det gäller glaze till fläskkött söker jag alltid efter ganska smakrika, kladdiga och söta varianter, gärna med lite sting och röksmak i. Inte för mycket av det rökiga men lite är bra, det ta liksom udden av det lite jolmiga och feta i fläsket. 

Jag brukar använda tjocka, färska revbensspjäll som jag förkokar  med kryddor (vitpeppar, vitlöksklyftor, lagerblad, ingefära) under lock i ca en timme ( jag lagar i regel kött för fyra personer så ett drygt kilo spjäll burkar det bli). Sedan är spjällen färdiga för att dränkas in i någon klibbig och god glaze innan de grillas i ugnen en stund. 

Här är revbensspjällen färdigkokta och redo att bli preparerade med glaze

I går gjorde jag en redig glaze som jag blev väldigt, väldigt nöjd med. Alla ingredienserna är sådana åtminstone jag vanligen alltid har hemma, kanske har ni också det....

Det viktiga med glazen är att den ska koka ihop och bli tjock, klibbig och trögflytande. Annars rinner den bara rätt av revbenen när glazen smetas på.  

Här är glazen perfekt trögflytande; när jag drog med en sked mitt i smeten så "stannade" 

smeten kvar istället för att flyta ut. 

Glazen är påsmetad och kanske var det i minsta laget jag gjorde glazen, 

den räckte precis för att täcka köttet. 

Mitt recpet då? Kommer här....

BBQ-glaze för revbensspjäll

2-3 msk farinsocker
1 msk tomatpuré
1 stor vitlöksklyfta, riven
1 msk soja (Kikkoman, lite tunnare och ljusare än Mrs Cheng's Mushroom Soy)
1 msk äppelcidervinäger
1 msk whiskey (jag använde Jim Beam bourbon, en tämligen medioker whiskey att dricka men duger väldigt bra i mat då den är sötare p.g.a sitt majsinnehåll till skillnad från annan whisky)
1 msk mörk sirap
1/2 tsk paprikapulver
1/2 tsk flytande rökarom

Blanda alla ingredienserna i en kastrull och koka försiktigt upp, låt koka samman några minuter tills allt har blandat sig ordentligt, smaka av och se till att smeten blir lite trögflytande. Ha de förkoka revbenen redo till hands när glazen är färdig, pensla eller kladda över glazen över hela köttbiten och lägg gärna lite extra på köttets ovansida. Sätt in i ugnen och griljera ca 10 minuter eller tills önskad färg uppnåtts. (Eftersom fläsket är förkokt och färdigt är det ju bara ytan som ska färdigställas). 

Så här såg våra revbensspjäll ut när de var färdiga: 

Ytan blev verkligen som jag hoppades på, kladdig, krispig och smakrik. De viktiga komponenterna här; det bruna farinsockret tillsammans med rökaromen gav verkligen den klassiska BBQ-smaken och jag tyckte balansen med övriga ingredienser blev väldigt lyckad. Smakrik, kladdig, lite söt och GOD.

Familjen fick dock avlägga den sista domen då de är de ständiga försökskaninerna. Alla var helt eniga om att smaken blev en fullträff och revbenen försvann fort från tallrikarna!


 .... sedan finns det några som undrar hur och om vi faktiskt överlevde utan den klassiska julmaten. Lika bra att jag rätar ut sådana frågetecken och förklarar samtliga i familjen som ytterst välmående och lyckliga över beslutet om ingen-julmat. Jag tar även med ett par snabbt tagna foton från vår "julmat"....

Jag fräste på ett par ankbröst ( endast sprinklade med fingersalt och svartpeppar), lade i ugnsform med ugnstermometer i, satte in i ugnen där ankbrösten fick stå tills innertemperaturen 54° uppnått. Därefter fick de vila på köksbänken under folie. Ankbrösten skar jag sedan upp i centimetertjocka skivor och köttet var då alldeles perfekt rosa inuti.

Ankbrösten serverades med kryddig gräddås och kanelsmakande sötpotatisgratäng med marshmallows (en alltid efterlängtad rätt hos barnen) samt sallad till. Sötpotatisgratängen är en ganska typisk rätt för Thanksgiving i USA men det spelar inte oss någon roll, jag brukar gärna laga denna under jultid här eftersom det passar så bra. Numera är det vår egna jultradition helt enkelt. 

 Sötpotatismos smaksatt med bl.a. kanel, gratineras i ugnen med

ett tjockt lager minimarshmallows.

Ännu en vinterväska

Mitt senaste projekt från syhörnan är denna väska, i samma tyg som väskan jag sydde nyligen. Jag hade tyg över och var så sugen på att göra ännu en väska fast i en annan modell och storlek. 

Tyget köpte hade jag alltså köpt tidigare i höstas från House of Sculthorpe i England,  fodret som jag använde denna gång kommer från tygsamlingen jag köpte på mig under tiden i USA.

Insidans foder

Mönstret som jag sydde efter denna gång hittade jag på webbsidan Artsycraftybabe; här finns en hel del godsaker att kika på och jag gillade verkligen väskmönstret som var tacksamt att sy efter. 

Till väskan använde jag ett par olika mellanlägg, av erfarenhet från tidigare väskproduktioner ville jag ha en väska med en "stadigare form" än bara en påse med handtag, dessa mellanlägg och extra foderdelar står alltså inte med i originalmönstret. 

 Handtagen/axelbanden i läder hittade jag också i England som kom inom en vecka efter beställning. Webbsidan Bag Clasps Lt jag beställde ifrån är för övrigt en guldgruva för de som går i väsktillverkartagen. De har ett helt fantastiskt utbud som har det där lilla extra för den som är som jag, nitisk och vansinnigt nyfiken på vad som kan finnas utöver i de svenska butikerna. 

 

Denna gång var mitt önskemål att hitta axellånga remmar (inte bara handtag) i riktigt läder (jag är inte förtjust i s.k PU-läder som inte är äkta läder utan konstläder) mellandelar i antikbehandlad brons eller mässing samt en fastsättningsdel för väskan som skulle kunna passa just den här modellen av väska. 

Priset för dessa axelbanden var £ 13.95 vilket med dagens kurs ligger på ungefär 176 svenska kronor, frakten kostade £ 6.80 (ca 85 kronor), vi pratar alltså inte några fantasisummor här. 

Sedan har vi det där med knappen också. Jag hade även här ett krav att knappen skulle vara av en viss storlek och i samma material/färg som metalldelarna i axelremmarna. 

(...och därmed var galenskapen ett faktum....)

Vet ni hur mycket knappbutiker det finns därute?? Jag menar online? Förstår ni vilket utbud det finns?? Väskan var klar i sin helhet sånär som på knappen. KNAPPEN. Plötsligt stod hela projektet på vänt bara för en enda knapp! Jag höll på att bli galen, det fanns så otroligt mycket fina knappar att min veliga och väldigt svagsinta sida löpte amok. Tyvärr (eller troligen var detta tur) var de flesta knappar alldeles för små, jag kunde trots allt skala ner mina "sparade objekt" till några få till slut just på grund av storleken.  

Trots det alldeles överväldigande utbudet av knappar var min maggropskänsla stark och jag fattade slutligen beslutet om att beställa knappen. Men jag beställde två, dels denna på bilden ovan och en likadan fast i antikbehandlad silverfärg, bara-för-att....

Var hittade jag dessa knappar då? Jo, i San Diego, USA på webbsidan A Cute As A Button Store. Kanske behöver jag inte säga att det även här gömmer sig en ren skattkista för den som letar knappar....

Hur som helst, väskan blev faktiskt precis som jag hade föresatt mig, föreställt mig och som jag önskade. Och lite till, och det är ju ändå huvudsaken!

En ny erfarenhet

 Bara för att jag händelsevis hade så enormt mycket tid och ork över (en aning ironi här...) bestämde jag mig häromdagen att ge en av husets hallar ett ansiktslyft. Egentligen började processen från helt andra hållet; jag ville nämligen få anledning att prova jobba med en hyfsat ny färgtyp jag länge varit nyfiken på; nämligen den isländska kalkfärgen från Kalklitir. Dock har jag inte kunnat hitta ett lämpligt rum/vägg för mig här hemma att måla på tills häromdagen, då alla polletterna i huvudet trillade ner samtidigt: lilla hallen! 
Vi har i huset en mindre hall som sedan övergår i en något större hall och dessa hallar avgränsas mot varandra genom en tegelvägg med ett större valv i, detta ger en känsla av att det är två hallar. Dessa hallar har delvis gamla tegelväggar som är vansinnigt vackra men det finns även vitmålade väggar.

 Kalkfärgen kommer i pulverform i dessa

papperspåsar (plastpåse inuti såklart)

 Dessa vitmålade väggar är helt ospännande, modernt målade helvita vilket jag länge sneglat på med missnöje. Det finns inte fönster som leder in dagsljuset utifrån så det är inte helt fel tänkt att ha så ljus nyans på väggen som möjligt. Funktionellt men tråkigt - speciellt som färgen har suttit några år och inte hade någon som helst rolig ytfinish/struktur. 
Det är skillnad på vitt och vitt anser jag, verkligen. De sista åren har det kommit så otroligt många varianter; hel-, mellan- eller halvmatta färger, vita nyanser som skiljer enormt mycket från varandra o.s.v. Jag gillar vitt men det måste vara rätt vit nyans och yta....
Häromnatten då nattsömnen inte ville infinna sig och jag låg och lyssnade på stormen Gorm som tjöt utanför huset kopplade alltså hjärnan ihop idén om att inhandla lite kalkfärg till hallen (och så var den nattsömnen förstörd totalt då jag började fundera runt vilken kulör jag skulle välja...).
 Redan nästa dag letade jag upp närmsta återförsäljare och begav mig av för att göra mitt inköp. Med andan i halsen av förväntningar klev jag in i butiken och hade omgående några färgprover i handen. Som tur var hade butiken även några väggar målade i Kalklitirs färger i olika kulörer vilket var värdefullt att kika på. Jag kunde klappa, stryka och verkligen känna på färgen och se hur dagsljuset betedde sig på de olika ytorna. Det var magnifikt och vackert! Som jag har längtat efter att få kalkmåla väggar hemma och nu var jag nära! 

Kalkfärg ger en helt matt yta med liv, värme och personlighet i.  På Kalklitirs hemsida finns massor av intressant information att läsa här. 
Jag valde en färgnyans som heter San Saccaria som är en av de allra ljusaste kulörerna, en ljust grå som ändå bryter av en aning mot det vita som var tidigare. 
Jag blandade pulvret enligt anvisningarna på paketet (samt all information och tips jag fick i butiken) och det blev som en rinnigare variant av filmjölk. Efter ha dragit några vepor med den  penseln på väggen var det med skräckblandad nyfikenhet som jag tog ett steg tillbaka för att beskåda färgen:

... och jag fick jobba ordentligt för att påminna mig om vad butiken och kalklitirs hemsida sagt/skrivit om färgen; "den är alltid mycket mörkare i vått tillstånd". Det var inte helt lätt men jag bestämde mig för att vända bort blicken och måla klart hallen innan jag skulle få ett eventuellt nervöst sammanbrott. 

Till min förvåning behövde nerverna inte provas någon längre stund, väldigt fort torkade ytan och ljusnade betydligt! Redan efter någon timmes målning såg färgen ut att ha torkat (men den behöver längre tid än så för att verkligen härda). Dock blev resultatet efter första varvet mycket jämnt och vackert, inte flammigt eller knasigt alls. 
 Jag väntade ytterligare något drygt dygn innan jag målade varv två och nu gick jag verkligen loss utan att tveka. Färgen var verkligen härlig att måla även om en var "lös" och det enda som kunde anas var en svag doft av kalk i hallen.

 Varv nummer två, alldeles nymålat och 

därmed väldigt mörkt p.g.a fuktigheten i 

färgen vid fototillfället

 Ganska omedelbart kom en härlig, jämn och kalkad yta fram på väggen. Den tidigare trista,vita och "döda" ytan blev med ens alldeles varm, levande och vacker trots sin enkelhet. Svagt kunde man snart ana penseldrag och kalkfärgens lite pulvriga yta. 

Ja, det här blev ju väldigt lyckat och nu har jag en pockande längtan av att kalkmåla alla väggar i min omgivning.... funderar som bäst på att måla den "andra hallen" men i en annan kulör och..
 ... snart ... snart...finns det ju tid ... speciellt i slutet av den här månaden, jag menar det här med att fira jul är grovt överskattat, när man kan måla väggar istället!

 Det färdiga resultatet, ganska torrt...

 ... jag vet, det går inte att se eller förstå hur färgen ter sig

på dessa bilder men jag lovar, det är underbart!

Skuggorna på väggens överdel kommer av taklampan och 

är alltså inte i färgen!