Livslust!

Rapsens tid är nu...

Jag måste säga det, denna årstiden är nästan den bästa av alla! Precis när det sista av vårkylan har släppt och all växtlighet börjar knoppa, blomma och visa upp skira, gröna och sköna nyanser – då känns tillvaron så där härligt pirrande och uppiggande. Förhoppningar och förväntningar om en lång, solig och varm sommar infinner sig. Precis när vi har genomlevt en stålgrå, kall och ibland snörik vinter som följts av en tunnare grå vårvinter. Innan allt släpper. Innan just denna årstid börjar. Det bästa av våren.

Bokskogarna i maj månad med sin skira grönska är 

oslagbart. Helt enkelt oslagbart!

 In i det allra, allra sista verkar det som om våren vill vänta och hålla oss på halster. Sedan händer det. Som om någon vrider på det litet vred någonstans och så tar allt fart.

Magnolian som redan har kommit - och gått...

Just nu får vi bekanta oss på nytt med vad som växer ute i trädgårdar och  parker efter att allt har legat i träda med stela, gråsvarta lövbefriade grenar. Detta kan vara nog så vackert i sig, men denna explosiva växtlighet som just denna period är ett strå vassare tycker jag. Dag för dag kan man se ännu en ny blomma eller växt som har vaknat till liv och formligen vräker ur sig livslust och färger. Helt skamlöst som växterna bjuder ut sig!

Kejsarkronornas kraftfulla orangea blommor har även dom 

kommit och gått

Äppelblomningen i Kivik, Österlen, Skåne

 I år såg vi till att vara riktigt duktiga att ta oss över till Kivik och dess äppelodlingar på Österlen som är så omtalade för den fantastiska (men korta) äppelblomningen. Vi var där i helgen och det var helt fantastiskt vackert! Rader efter rader med knotiga, tuktade och lågväxande äppelträd - det var en syn utan like.

 

 

Blommor i min närhet som dagligen förför mina sinnen...

Riktiga mästerverk!

 Inne på mitt eget bord står faktiskt två vaser just nu. Den ena innehållandes de sista av ranunklerna jag fick av goda vännen som vet hur mycket jag älskar ranunkler. 

 Till den andra vasen har jag varit ute i trädgården och rivit med mig en klase väldoftande syréner och satt in, jag vet att de inte står länge alls innan de slokar ner och måste kastas ut. Men det är liksom ett måste varje år när syrénerna blommar. Man måste få den årliga dosen av syrénens underbara doft med sig in. Kanske är det den korta blomningstiden för syrénen som gör den extra attraktiv...?

Denna gamla stengärdesgård har sett många årstider komma och gå, 

dessa stengärdesgårdar pryder vilken årstid som helst men kanske är 
den vackrast mot rapsens klargula färg...