Nästa projekt i hamn

Tidigare har jag tagit upp ämnet återvinning (här och här) i bloggen. Som om inte det var nog så återkommer jag till detta, i alla fall om hur vi fortsätter att lösa återvinningen hos oss. Det krävs både engagemang och utrymme för detta. Det är ärligt talat inte det roligaste man kan ägna sig åt heller men alternativet känns inte aktuellt när man ser vilken ansenlig mängd plast, glas och tidningar man får ihop på bara några dagar. Det hela blir en vana helt enkelt. 
Häromdagen var det dags att påbörja nästa steg i återvinningens tecken, det var dags att bereda plats för glas- och pantlådor.

Det började med att vi var ute på jakt efter en vacker träskiva att göra till bordsskiva, tänkt att ha på ett litet symaskinsunderrede i järn jag hade släpat hem från en antikhandel. Vi begav oss till Gorm Byggnadsvård på Österlen där man i princip alltid hittar det man letar efter och mer därtill. Här hittade jag en massiv träskiva som jag köpte. Redan hemma insåg jag att skivan inte skulle hamna på det lilla symaskinsunderredet, det var en alldeles för stor och fantastisk träskiva, det hade varit helgerån att såga ner skivan till en passande storlek för underredet. Istället började jag fundera på hur jag bäst skulle använda skivan (symaskinsunderredet får stå på vinden ytterligare en vända...). Däremot såg vi hur skivan skulle kunna ha en dubbelfunktion vid nästa återvinningslösning, även denna i köket (att springa genom hela huset för att lägga ner tomma glasburkar eller enstaka pantflaskor är inte ett alternativ; allt måste finnas på plats i det utrymmer där glas, papper, metall och annat hela tiden nyttjas och förbrukas = köket).

Skivan i massivt trä är en aning konkav (eller konvex, beroende på hur man ser på den), var till att börja med helt obehandlad och bar spår av mörk, gammal olja här och var. 
Jag slipade upp skivan och ganska snabbt framkom en otroligt vacker yta, oljefläckarna låg ganska ytligt och försvann som tur var, ytan blev bara vackrare ju mer jag slipade. 

Med sina härliga mått; 5 cm tjock, 46cm djup och 113cm lång (fantastiskt tung) skulle skivan bli en perfekt arbetsbänk i köket, liggandes på ett underrede där behållare för glas och pant var tänkt att förvaras. 

 

 ...och så här blev skivan efter slipning och 

behandling av Osmo hårdvaxolja

Ä.H tog på sig uppdraget att införskaffa virke för att snickra ihop ett enkelt underrede; detta var tänkt att täckas med tungt draperi för att "gömma" fula återvinningsbehållare. Så, närmsta byggvaruhus fick stå för virket som sedan snickrades ihop för att passa ändamålet; plastbackar eller liknande för förvaring under skivan som då blir en liten "kontorsplats" där vi kan ha receptböcker och dator. 
Det här med placeringen av datorn i köket är ett återkommande bryderi då det är många recept, omvandlingar av måttenheter osv som hela tiden ska slås upp på internet. Det är oundvikligt att datorn måste finna där liksom. 
När underredet väl var ihopsnickrat provlade vi träskivan ovanpå och kände att det blev bra. Riktigt bra. Det var då jag fick ingivelsen att vi inte skulle täcka underredet alls utan ha det synligt. Ä.H blev en aning olycklig då han inte alls var beredd på min ändrade uppfattning; hade han vetat hade virket blivit ett annat; kanske lite finare. Kanske hade skarvar och skruvar satts på ett annat vis osv. Jag drog raskt fram vad vi hade i slipklossar, spackel och färg. Och så blev det, underredet spacklades och slipades, målades sedan i svart för att smälta in i vårt kök som är svart; slipades en gång till för att slutligen oljelaseras. Bottnen där plastbackarna ska stå är oljebetsade för att lättare klara sig från repor av allt dragande i plastbackarna.

Nu står möbeln på plats där tidigare fula plastbackar stod på golvet. Ännu har vi inte införskaffat rätt sorts plastbackar för förvaringen men det kommer. Skivan passar perfekt och lösningen känns väldigt, väldigt bra. 

Mitt i högsommaren

Kanske kan det vara läge för en liten uppdatering om vad som händer hos oss... Den fantastiska sommaren har fullkomligt tagit oss alla med storm och den mesta vakna tiden tillbringas utomhus. Hittills har sommaren (återigen) varit oerhört social (vi kallar det för svängdörrssäsongen). Vänner och släktingar har avlöst varandra och besökt oss vilket har varit jätteroligt, mysigt och välbehövligt. 

Vi längtar väl alla efter att få träffa nära och kära, bli uppdaterade, äta och dricka gott tillsammans och få koppla av i varandras sällskap. 

Nu när vi är socialt entledigade är det dags för oss att ta tag i våra egna projekt och "måsten" för sommaren. Vissa saker hinner vi inte med alls, andra saker börjar vi på och förhoppningsvis hinner vi avsluta dessa projekt.  Vi vill även hinna njuta av tillvaron och "bara vara".

Ett sak vi började införskaffa delar till redan förra året var "Projekt Kastanjen" på vår gård. Här växer en 150-årig gigantisk kastanj mitt i gårdsgruset. Direkt under kastanjen har vi sedan inflytten (för två år sedan) dagligen tittat på en sorglig, fattigt gräsbevuxen rundel som svävat ut i gruset tillsammans med en faslig massa ogräsväxt. 

Förra året råkade vi äntligen hitta det vi omedvetet letat efter, s.k rabatt/trädkanter i metall som avgränsar gruset från gräset (eller annan växtlighet). På ett grus-och stenföretag sålde man produkter som dessa trädkanter från leverantören wernamodesign.se och detta var precis det vi ville ha till denna plätt under trädet. Problemet var bara att kanterna var slutsålda då vi behövde så väldigt många och det var först nu vi äntligen kunde ta tag i detta projekt igen. 

 Så här, som på bilden ovan blev det alltså, när kanterna väl satt på plats. Kanterna ska alltså rosta (de kommer från fabrik med blank metallyta) vilket går fort när man väl vattnar på dem (eller regnar). Det var lite pyssel med att få rundeln så exakt rund som möjligt men det gick bra (metalldelarna kommer i sektioner som ska skruvas ihop).  Kvar att göra var sedan att tillföra ny, fräsch jord/toppdressing och sedan så gräsfrön. 

Idag, i böljande +28°C, begav vi oss för att inhandla en större mängd jord (ca 1,4 kubikmeter)  som vi sedan spred ut innanför rundelns kanter. Krattning, söndermosning av hårdpackade klumpar och mera krattning innan sådden av gräsfrön (Weibulls gräs för skugga). Sedan mera krattning och fixande innan det var dags att vattna. Som tur var kunde kastanjen erbjuda ett arbete i skugga...

 Så här eländigt såg gräset ut under kastanjen innan vi fyllde på

 Första vattningen...

 

 Ett annat projekt var gårdsplanens lilla viloplats. Under de gamla spaljerade päronträden har det sedan urminnes (?) tider stått en egehändigt ihopslagen trädgårdssoffa i seriemodellen "Inte-så-snygg-och-fräsch", dessutom ganska farlig att sätta sig på om man inte var väldigt försiktig. Här stod även ett litet fikabord i samma möbelserie, se bilden nedan.

Nyligen hittade jag en vacker träsoffa i teak, just den sortens modell vi har letat efter en tid. Soffan togs hem och oljades in med teakolja ett par vändor (den gamla trädgårdssoffan hamnade i trädgårdssoffhimlen).

 

Soffbordet gick samma öde till mötes, dock återanvände vi bordsskivan som är en liten rund och söt kvarnsten. Som underrede valde följande: vi kapade en övergiven trädstam som vi hade liggandes och lade kvarnstenen ovanpå. Se bilden nedan. 

 

Kisse med kvällsfunderingar 

Nu stundar ännu en underbar högsommarkväll där vi kan avnjuta en välförtjänt vila. Vi håller tummarna för att gräsfröna ska trivas och gro på sin nya hemvist.