Trefot

 

 En av våra trefotskittlar

 I dag har jag testat något för mig helt nytt; nämligen sandblästring! Jag har länge velat pröva detta men inte gett mig tid och tillfälle. Vi har länge haft två stycken trefotskittlar i gömmorna, rostiga och eländiga men ändå med massor av liv kvar i.

 

Riktigt snygga är de, gamla som gatan och med klassiska former för kittlar. Lillebror myntade namnet "häxkittel" för dem för många år sedan vilket inte alls är en tokig association.   

 

 

Vi for iväg i morse och inhandlade en sandblästerpistol som vi sedan kopplade på kompressorn. I en spann bredvid hällde vi blästersanden som leddes upp genom blästerpistolen genom en grov slang.

 Blästerpistolen, spannen med blästersand och 

kompressorn - färdigt att gå loss!

Det var jättekul att så hur ytan under rosten så effektivt kom fram av den sprutande finsanden. Visserligen var det ett vådligt yrande av sanden och ansiktsmasken var alldeles direkt och väldigt nödvändig kan jag säga....  

 Ganska snart hade jag blästrat kittelns hela yta och då såg den ut så här:

 Omedelbart efteråt sprayade jag på grundfärgen, en rostskyddsgrundfärg för att förebygga rostangrepp (kitteln ska stå ute är det tänkt....). Jag använde Hagmans rostskyddsgrund efter rekommendation (lite osäker är jag då den anges vara till galvaniserad plåt och aluminium). Vi får avvakta och se hur det går med det antar jag...

Så här spännande färg blev det med rostskyddsfärgen!

  När grundfärgen hade torkat var det dags för slutsprayen; den svarta som skulle förvandla den ledsna, rostiga ytan till en fräsch vacker yta igen. Till detta använde jag Hammerite svart spray. I Hammeritefärgen ingår visserligen rostskydd men vi ville verkligen föregbygga rosten då kitteln alltså ska stå ute i väder och vind. Så här blev kitteln till slut:

Jag ska lägga några korta plank i botten för att göra botten rak för de krukor som jag ska ställa där, för ja, naturligtvis ska vi ha blommor i kitteln....

  
Jag ännu en kittel kvar att ta mig an och det ska bli så kul! Jag funderar även på om sandblästringen skulle kunna vara ett alternativt sätt att ta bort gammal flagad och ful målarfärg på fönsterbleck av metall...? Vi har nämligen några riktigt trötta gamla fönsterbleck som behöver få sig en omgång.

Fredagsmiddag med kladdiga förberedelser (värt varenda kladd)

Om någon eventuellt tror att vi har svultit ihjäl eller endast lever på luft då blogginläggen om mat och recept har varit väldigt få så kan jag meddela att så inte är fallet. Däremot har både ork och tid saknats att knåpa ner recept med ingredienser och tillvägagångssätt,  det kräver ju en viss koncentration och dubbelkoll av allt för att inga fel ska uppstå.
I kväll lagade jag i alla fall något som jag helt enkelt måste få nedskrivet omgående, speciellt då receptet endast finns i mitt huvud (och minnet är väldigt kort). Detta måste jag laga igen och där är bloggen väldigt användbar, för att spara de egna favoritrecepten.
Det skulle bli kycklingfilé i någon form och jag kände mig urless på strimlad, helstekt, baconlindad eller hackad kycklingfilé denna gång. Jag ville ha en fylld filé, helstekt och sedan skuren i skivor. 
Jag funderade runt ett par varv och bestämde mig sedan för att göra kycklingfilé fylld med stekt pancetta, riven parmesan, färsk salvia och stekt, skivad schalottenlök. Till detta skulle jag göra en vitlöksmousse och ha en fräsch sallad och nybakad fröbaguette till. 

Kycklingfilé fylld med pancetta, savlia, parmesan och schalottenlök

serverad med rostad vitlöksmousse, sallad och färskt bröd

 4 pers

ugn 150°

4 kycklingfiléer

en bit parmesanost (och som vanligt är färdigriven parmesanost utesluten!)

en kruka färsk salvia

salt, peppar

en bit pancetta (stor nog att skära 8 halvtjocka skivor av). Jag hade "rak" pancetta och inte rullad vilket betyder att svålen var rak på ena sidan. Svålen fick jag skära bort då den var alldeles för seg att tugga.

2 dl (ca) tunt skivad schalottenlök

plastfolie

socker, en liten nypa 

en hög tandpetare

steksmör

Lägg ut en yta med plastfolie på en skärbräda eller tåligt underlag. Lägg ett par kycklingfiléer på plasten, ha mellanrum mellan filéerna. Täck filéerna med ännu ett lager plastfolie. Ta fram ett tungt föremål, t.ex. den hederliga gamla marmorkaveln från IKEA och banka varligt på filéerna så de plattas ut och blir jämntjocka. Jobba inte för länge då köttet lätt trasas sönder. Meningen med detta är att få filén lagom tunn och platt att använda till en rullad. Gör detta med samtliga kycklingfiléer.

Ta bort det översta lagret plastfolie men låt filéerna ligga kvar på bottenplasten, den är bra att ha som hjälp när rulladerna ska göras sedan.

 Skiva pancettan i skivor med några millimeters tjocklek. Hetta upp en stekpanna till medelvärme och mjukstek pancetta några minuter på båda sidor. Ta upp pancettan och lägg på en tallrik med hushållspapper som kan suga upp lite av fettet i pancettan. 

Spara fettet från pancettan i stekpannan. Skiva schalottenlöken tunt och stek på medelvärme i fettet från pancettan. Ta bort stekpannan från värmen. Riv ett litet lass parmesanost. 
Krydda kycklingfiléerna med lite salt och peppar.  Lägg ett par skivor av den stekta pancettan mitt på varje kycklingfilé, strö på rikligt med riven parmesanost och fördela sedan stekt schalottenlök ovanpå. Lägg slutligen på ett par färska salviablad. 

 

 Med hjälp av plastfolien som filéerna ligger på, för ihop filéen på längden till en rullad, försök att rulla ganska hårt. När det har bildats en rulle, ta bort plastfolien försiktigt. Rullen kommer att hålla ihop men måste hållas stängd med lite tandpetare.

Det är ett kladdigt och lite knepigt moment då fyllningen gärna vill krypa ut genom ändarna. Stoppa bara tillbaka fyllningen och försök försluta med fler tandpetare.  Rulladerna kan mycket väl bli som mina blev - inte speciellt snygga och med många tandpetare men som ändå blev dugliga när de var färdigstekta.
Hetta upp stekpannan igen och lägg i lite steksmör. Lägg i rulladerna och fräs på ytan runt om några minuter. 

Lägg sedan rulladerna i en ugnsfast form och ställ in i ugnen ca 20 minuter (om stektermometer används ska innetemperaturen på rulladerna visa 72°). Ta ut ugnsformen och låt rulladerna svalna lite. Ta en rullad i taget: ta bort samtliga tandpetare och skär sedan rulladen i skivor på 1,5 cm. Lägg upp en rullad på varje tallrik och servera tillsammans med den rostade vitlöksmoussen (recept nedan), kanske en sallad och nybakad bröd till.

Rulladen kan ganska lätt falla sönder så var försiktig. Bara den klarar att

serveras på tallriken är segern nådd; sedan ska allt ändå tuggas! 

 Rostad vitlöksmousse
ugn 150°

1 hel vitlök
rapsolja
folie
2 dl grädde 
salt, vitpeppar

Lägg vitlöken (hel) i folien, skvätt över lite olja och förslut folien så den täcker vitlöken. 

Sätt in folieförpackningen på gallret i ugnen och rosta i 30 minuter, tills vitlöken är mjuk. Ta ut och låt svalna, ta bort folien. (Nu blir nästa moment geggit och kladdigt). Skala/tryck hål på varje vitlöksklyfta, tryck ut den mjuka massan inuti skalet och lägg massan i en skål med höga kanter. Smaksätt med salt och vitpeppar. När hela vitlöken är rensad från skal, blanda ner grädden och mixa försiktigt med en stavmixer, var försiktigt då grädden snabbt blir fast.

Låt "moussen"  stå framme medan resten av maten förbereds, moussen smakar bäst om den inte är isande kall. 

Resultatet då, av den egenkomponerade fredagsmiddagen? Den blev över förväntan! Den blev otroligt god! Hela familjen är mätt intill bristningsgränsen! Den milda, mjuka rostade vitlöksmoussen var fantastiskt bra till kycklingrulladen. Vitlökens smak förändras totalt i och med ugnsrostningen och det finns inte ett uns av den skarpa smaken som i en pressad vitlöksklyfta. Här blev det en väldigt bra balans i smaker. Tillbehören, salladen och fröbaguetten var fullt tillräckliga. Det iskalla bubblet i glasen (för oss vuxna!) var pricken över i:et. Aldrig fel, alltid rätt!  

Nysytt

 Jag har precis avslutat en "långbänk", det har tagit tid då jag har ägnat mig åt så mycket annat. Syendet har hamnat lite i skymundan det sista året och det har varit segt att sparka igång tillfällena vid symaskinen.  Jag har sytt en väska (och det blir nog bara en väska denna säsong till skillnad från förra året). Mönstret har jag köpt från Quiltbiten i Uppsala och jag har precis för mig att jag har sytt denna väska förut...? Men minnet sviker och jag vet inte var eller om jag har väskan kvar.... men nu har jag en ny i alla fall!

 I all enkelhet, ett lite rustikt bomullstyg i khakigrön färg. Ytan på tyget ser lite stentvättad ut. På båda sidor av väskan gjorde jag en dekoration i form av ett band med antikfärgade mässingsnitar som jag tryckte dit. 

 Jag beställde ringspännen (som axelremmen löper genom) samt ett reglerspänne (för att reglera axelremmens längd) i antikfärgad mässing så att det skulle matcha nitarna.

 

Blixtlåset är antikfärgad mässing fast i plast (ändå YKK =  kvalité), det var svårt att hitta ett bra blixtlås med rätt färg. Metallblixtlåsen med samma storlek på "tänderna" var väldigt vassa och obehagliga att stoppa ner händerna genom så det fick faktiskt bli plast. Slutresultatet blev dock bättre än vad jag förväntade mig och låset öppnar och stänger sig smidigt och mjukt.

 Väskan är fodrad med ett mörkbeige tyg med små, små blommor på som går bra ihop med yttertyget.  En innerficka är fastsydd på väskans ena sida, mest tänkt för att trycka ner mobiltelefonen i.

Påskprojekt

Påskhelgen har varit väldigt produktiv för oss i år. Vädret har varit helt underbart; solen har varit närvarande nästan hela tiden trots enstaka regnskurar. Med lite längre, sammanhängande ledighet som denna helg hinner man även ta sig an projekt som tar lite tid och som behöver extra hjälp från flera personer. 

Bakom vårt blivande gästhus finns en liten uteplats omgärdad av en mycket vildvuxen häck. I höjd har den växt iväg flera meter. Vi beslutade att kapa häcken (jag minns inte vet vad det är för sort) rejält, vi kapade ner den till ca 2 meters höjd. Det krävdes motorsåg då grenverket vuxit sig alldeles för tjockt och stort. Grannen upplyste oss om att häcken aldrig hade blivit klippt under sina år som boende här...

 

Här är blivande gästhuset på bilden ovan. Alldeles till vänster i bild syns den övervuxna häcken, jag har ritat en röd linje rakt över den för att visa ungefär var vi kapade den. Den gula pilen visar en intilliggande buske, den växer alldeles intill häcken och ramar in

den lilla uteplatsen som ligger bakom gästhuset. Häcken vi kapade ligger helt på vår tomt och bakom häcken fortsätter vår egen gräsmatta.  

Här är häcken igen, på bilden har den blivit beskuren och jag har förtydligat med en röd linje igen. Plattorna på uteplatsen ska bort senare (när gästhusets renovering är klar) och ett tydligare "fall" för vattenavrinning från husets fasad ska göras. Snyggare plattor ska på plats då de nuvarande plattorna inte gör någon glad. Det är mycket jobb med vår tomt, den har fått växa fritt i många, många år och gömmer på många godbitar. Det gäller bara att röja fram dem och försöka se tidigare tänkta strukturerna, rädda mycket av det redan befintliga och uppvuxna. Genom att försöka vårda/beskära dessa växter och träd vill vi göra tomten trivsam igen. Det är en lång väg men vi är glada för varje litet steg vi företar oss. 

Tidigare har jag berättat om den f.d folkskolan som ligger på vår tomt. Vi har sedan i  höstas arbetat av och till med att röja fram den ena långsidan som varit dold bakom en urskog av vildvuxna träd, sly och buskar. Grannar och närboende har kommit med positiva kommentarer åt att den gamla tegelfasaden kommit i ljuset igen. Vi har medvetet valt att spara tre stycken vackra lönnträd som står på ett bra avstånd från byggnaden, detta för att inte göra området alldeles för kalt och naket. Nedan i bild syns den f.d folkskolans fasad. Till vänster i bild är ett parti med träd, växter och buskar. Bland detta har några tallar fått växa till, väldigt intryckta och illa placerade. Dessa tallar har skuggat denna sida av fastigheten och tallarna passar absolut inte in i bilden av en gammaldags villaträdgård på landet.

I helgen tog vi själva ner två av tallarna, jag har markerat på bilden med blå pilar var dessa stod. Genast blev intrycket mycket smakligare och ljusare. De röda pilarna visar kvarvarande tallar, det finns ytterligare ett par till men dessa måste vi ha hjälp med att ta ner då dessa tallar är alldeles för stora att ta ner så nära vägen som ligger intill. 

Lite matta i pälsen är vi nu, det har varit mycket röjande med ris, grenar och bråte från både tallarna och häcken.