Under våren som gick började jag intressera mig på allvar för att måla med kalkfärg. Jag skaffade böcker och började kika runt i största allmänhet på målade produkter och inspirationsmaterial.
Hemma hade jag vad som tidigare varit någon form av underrede till något jag-vet-inte-vad; ett föremål som jag hittat på vårt före detta lantställe:
en trefot i trä, grovt och rejäl. Från trefoten satt en mittstolpe (i trä) och i mittstolpen satt en grov järnpinne (ca 1 dm hög) rakt upp. Det verkade vara som man har använt trefoten som något slags stag till något annat föremål man har trätt ovanpå järnpinnen.
Jag älskade trefoten redan första gången jag hittade den uppe i den gamla ladan och naturligtvis sparade jag den.
För en tid sedan fick jag hjälp av "våra snickargubbar" som gjort lite möbler och renoveringar åt oss i samband med vår flytt ner till Skåne, att ordna med en rund liten skiva ovanpå trefoten. På så sätt skulle det hela bli ett litet runt bord. Skivan kom på plats och sedan blev bordet stående tills nu i våras. Den gamla illgröna färgen med ytterligare gammal blå färg under var inte alls läcker; inte ens charmig. Läge för ommålning alltså!
Jag köpte kalkfärg från Jeanne D'Arc Living Vintage Paint och valde nyansen "French Grey". Den tidigare gröna trefoten med bordskiva i avskavt vitt såg ut så här efter kalkmålningen:
Ytan blev alldeles underbar; helt matt och vacker. Färgen helt fantastisk. I alla skrymslen och sprickor sjönk färgen in och det blev verkligen så bra som jag hade hoppats på. (Fast egentligen bättre...)
Bordsytan med den gamla, halvt bortskavda färgen
undertill gav härlig patina när kalkfärgen
lades ovanpå
Jag målade bordet två varv med kalkfärgen tog sedan ett fint sandpapper för att slipa till "slitage och märken" lite här och var.
Jag var väldigt försiktig. Ofta ser jag nygjorda/nyrenoverade möbler där någon godtyckligt har slipat alldeles för mycket och på fel ställen (där slitage inte skulle uppstå naturligt) och på alldeles för många ställen. Vurmen för "shabby chic" och "whitewashed" på möbler som kom för några år sedan har tyvärr gett många exempel på massproducerade, tråkigt patinerade möbler.
Sedan var det dags att vaxa hela ytan med vax. Jag valde att använda Jeanne D'Arc Livings vitvax. Hur lätt som helst att jobba med. Hela bordet vaxades in och fick stå i ungefär 40 minuter. Efter 40 minuter tog jag mina trasor (de bästa trasorna i världen är de man river sönder av gamla urtvättade påslakan man köper på loppis för en tia styck. Så mjuka, så fina och så absorberande) och strök försiktigt bort all överflödig vax. Samtidigt som den kvarvarande vaxen polerades in på ytan och skapade ett tåligt och skyddande skikt på färgen.
Efter målning och vaxning
Det färdiga bordet!
Bordet blev verkligen jättebra och jag är hur nöjd som helst. Det har kvar sin gamla charm och historia (vad nu den än kan ha varit) och färgen är nu så mycket mer varm och tilltalande än tidigare.
Projektet gav blodad tand kan jag säga. Det här med kalkfärg är faktiskt beroendeframkallande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar