onsdag 30 oktober 2013

Mera kuddar...

Kuddtillverkningen avstannar inte. Man kan aldrig ha för många kuddar i en soffa. Eller någon annanstans. I dagarna tillverkade jag denna kudde: 


Det är ett mycket kraftigt canvasliknande tyg som jag köpte av en tygkonstnär i Stallarholmen för några år sedan. Jag har sökt efter konstnären men hon verkar ha flyttat eller kanske lagt ner sin tillverkning. Vad jag kan minnas, om än diffust, är att hon gjorde egna vaxtryck (??) på tyg. Känns väldigt luddigt att skriva det där och jag önskar jag hade behållit kvinnans namn för att kunna leta reda på henne. Den kvinnliga konstnären hade dessutom en bakgrund som flygvärdinna på SAS (?), hon hade en lokal i Gula Industrihuset i Stallarholmen.
 Jag har ingen aning om vaxtryck är korrekt benämning utan reserverar mig för ev. felskrivningar. 
Hur som haver, det blev en kudde i storleken 60x40cm, innerkudde med dunfyllning från IKEA och blixtlås nederkant. 





 

söndag 27 oktober 2013

Himmelsk höstkaka med härliga smaker

Jag tycker synd om er alla som inte är här i eftermiddag för att avnjuta en helt himmelsk Caramel Apple Cheesecake-kaka och jag kommer senare antagligen tycka hemskt synd om mig själv för att förmodlingen har ätit mig till en redig halsbränna av ovan nämnda kaka. Häromdagen fick jag mejl med ett recept från en av släktingarna i USA. Min släkting och jag har väldigt liknande smak för vad som är gott och hon vet precis vad som går hem i vårt hus. Detta är ett recept med många moment och man gör bäst i att läsa hela receptet först och planera momenten, receptet är jätteenkelt men lite tidskrävande. Jag lägger ut både originalreceptet med de amerikanska måtten cup o.s.v (som jag själv använder) men jag har även gjort en omvandling till svenska måttsatser, reservation dock för viss felmarginal...  Så, kör på och se till att magen inte är full när kakan serveras!

Caramel Apple Cheesecake Bar med strösseltopping och kolasås
ugn: 175°
originalrecept:                                 omvandlat:

Kakan:
2 cups mjöl                                      = 250gram
1/2 cup brunt socker, typ farin        = 100 g
1 cup mjukt smör                            = 225 g (ca)
8 ounce cream cheese                     = 230-240g   
                                                           
Fyllning:                                                         
1/2 cup vanligt socker                     = 100g
2 tbsp socker                                   = 2 matskedar 
2 stora ägg                                       = 2
1 tsp vaniljextrakt                            = 1 tesked 
3 Granny Smithäpplen                    = 3
1/2 tsp kanelpulver                          = 1/2 tesked
1/4 tsp riven muskot                        = 1/4 tesked
                
Strössel:
1 cup brunt socker/farin                  = 200g
1 cup mjöl                                       = 125g
1/2 cup snabbhavregryn                  = 60g
1/2 cup mjukt smör                         = 113g

Färdig kolasås på tub, t.ex. Oetkers toffesås.
Sätt ugnen på 175°. 

Börja med strösslet
Mixa samman i en mixer: brunt socker med mjöl, snabbhavregryn och smör. Häll blandningen i en egen skål och ställ åt sidan, mixern kommer användas igen nedan. (Mitt bruna socker hade tyvärr klumpat ihop sig hårt, jag försökte mixa isär det till följd av att alla ingredienserna blev väldigt finfördelade, det gör ingen skillnad för smaken med kanske mer för utseendet.)

 strösslet - en aning finfördelat
  
Kakbottnen 
Blanda samman i mixern: mjöl, brunt socker och smör, mixa samman tills det bildas jämn smulighet av ingredienserna. Ta fram en ugnsfast form, ca 23 x 33 cm stor. Lägg ett lager kraftig ugnsfolie i botten. Lägg ner kakdegen och platta till så det bildas ett jämnt, plant lager. Grädda 15 minuter i ugnen. Ta ut och förbered fyllningen.

Fyllningen
Blanda cream cheese med socker i en skål och vispa på medelhastighet. Häll i vaniljextraktet samt äggen, ett i taget
Skala, kärna ur och finhacka äpplena. Lägg äppelhacket i en egen skål och häll på kanel och den rivna muskotnöten, rör om. 

äppelhacket med kanel, socker och muskot

Häll ostsmeten på den varma kakbottnen, lägg sedan ut äppelhacket jämnt ner på ostsmeten. Ovanpå äppelhacket strös sedan strösslet på, det är ganska mycket och det kommer att täcka ostsmet och äppelhacket. 

 ostsmeten på kakbottnen

 
äppelhacket på ostsmeten

 ... och strösslet på toppen

 Grädda kakan i 30 minuter. Ta ut och låt svalna, ringla sedan rikligt med kolasås ovanpå. 

 Efter gräddningen - lite brunare, ser anspråkslös ut
men skenet bedrar!

 Slutligen ringlas kolasåsen över ytan och sedan är det bara att hugga in.


 Slutresultatet - en fantastisk kombination av farinsocker, havregryn, äpplen och kolasås, ingredienserna är mycket bra avvägda till varandra. 


Kakan blev fantastiskt god!! Den passar otroligt bra till denna årstid - gärna ljummen med varm dryck till. Min egen ugnsform var en aning för stor; mitt lager av ostsmet blev inte så tjockt som receptet hade tänkt men det gjorde dock inget för smaken. Jag brukar inte vara överförtjust i rätter eller kakor som har frukt i sig, jag gillar helt enkelt inte frukt som är varm och gärna blir lite slafsig vid tillagning. Det här receptet kan jag ändå rekommendera för andra som tycker som jag, finhackar man dessutom äpplena väldigt fint kommer de att nästan försvinna/smälta samman med övriga ingredienser. Nu går vi in på omgång två, kvällen är lång och det är en stor form med kaka som väntar....

 ...och sedan är det dags att smälta allt
(lånad bild) 

lördag 26 oktober 2013

"Ask any man what nationality he would prefer to be, and ninety nine out of a hundred will tell you that they would prefer to be Englishmen"

(citat Cecil Rhodes).  Hur det är med den saken låter jag vara osagt, men mycket inspiration finns att hämta från de brittiska öarna inte minst när det kommer till design och dekoration. Ta bara den brittiska flaggan, i min mening en strålande kombination av färgval och former. Det har ju blivit lite inne just nu att ha den brittiska och/eller den amerikanska flaggan som inredningsmotiv och jag är inte sämre än att jag hakar på. Dock kommer inga dörrmattor in här som har någon av dessa flaggmotiv, helt enkelt av den anledningen att det tar mig emot att trampa och torka av smutsiga skor på nationssymboler som flaggmotiven ändå är. Däremot har jag länge velat ha en kudde med brittiska flaggan på. Jag började tidigare i veckan med kudden och nu är den äntligen klar, min kudde Union Jack. Lite tveksam är jag till att lägga ut den på bloggen då den med sitt mönster är omöjlig att dölja skavanker. Jag hade inget mönster eller mått utan endast en bild att gå på och därefter försöka göra mitt eget mönster. Bara för att jag var så envis och sa "jag kan själv". Om någon har funderingar på att göra detsamma så säger jag bara en sak - gör det inte. Det är inte värt alla gråa hår och hårda ord som sätter sig i väggarna. Och det blir definitivt inte billigare. Köp ett färdigtryckt flaggtyg som t.ex. detta; Union-Jack
Så här ser min kudde ut:


Det beiga och det mörkblå tyget är nyinköpt metervara och det röda är tyg från en röd jeanskjol jag hittade på second hand. Efter att ha letat efter den "perfekta" röda tygnyansen i tygbutikerna utan att bli nöjd blev jag jätteglad när jag till slut hittade kjolen i second handbutiken.


Kudden är 35x40cm och har blixtlås i nederkant.



fredag 25 oktober 2013

Mera synyheter

När vi ändå är i farten med kuddar kommer ett par till. Jag avslutade dessa nu i kväll, mätt intill sprängfylld på god mat och en hel del vin. 


Den första kudden är återigen en tygkombination av oblekt linne och konstläder, det går faktiskt nästan inte att säga att det verkligen är konstläder, så naturtroget är tyget. En liten schablon fick pryda  linnetyget. Kuddens storlek är 40 x 60 cm. Blixtlås i nederkant.







Nästa kudde är den här; också en kombination med konstläder och ett djuprött, lite strukturerat tyg. Efter lite letande i second handbutiker hittade jag den söta läderdekalen (till höger i bild), det är en tag som tidigare satt på ett par jeans. Precis vad jag hade i tanken när jag skissade på kudden! Kuddens storlek 40 x 40 cm. Blixtlås i nederkant. Kuddfodralet har en tillfällig tunn och eländig innerkudde som ska ersättas av en betydligt fluffigare dunkudde. 



 

torsdag 24 oktober 2013

Nytt från syhörnan

Mycket tankar har processats här de senaste dagarna, jag är nämligen i färd med att tillverka lite nya kuddar. Lite nya tygbitar har inhandlats och även några innerkuddar att fylla kuddfodralen med. Jag har även prövat på konsten att schablonmåla motiv på tyg med hjälp av stencilmallar, betydligt svårare än vad man kanske kan tro. Många prov och förlagor har kasserats och irritationen har stundvis varit intenstiv. Nåja, det är bara att inse att man inte blir ödmjuk om man aldrig får öva sig med motgångar. Nu har jag färdigställt ett par kuddar, fler är på gång, framförallt i idébanken. 

 Oblekt linnetyg kombinerat med mörkblått samt
schablontryck, kuddens storlek är 40x40cm

 Detalj av kudden

 Här är ett lite ljusare men fortfarande oblekt tyg i kraftig bomull, kombinerat med ett
mörkgrått tyg. Kuddens storlek är 60x60cm.

 Detalj av kudden och tygernas struktur

söndag 20 oktober 2013

Höstmåltider

 
Det har varit helg i matens tecken, verkligen. Utan att det har planerats eller blivit extravagant, allt har bara fallit väldigt spontant men blivit otroligt gott. Och väldigt enkelt faktiskt, inga komplicerade saker. Här är en rapport tillika lite tips för den som är nyfiken...
 I fredags kom jag över ett parti svensk, färsk entrecote till 99:-/kg  (och det skulle ha varit väldigt dumt att inte ta tillfället i akt att köpa hem en kloss). Jag kom hem med en bit som var stor som ett välvuxet spädbarn; 3.7 kg. Alltså vankades det entrecote på middagsbordet i fredags, tillsammans med smörslungade färska brytbönor, stekta champinjoner och bakad potatis med cajunkryddat smör. Jag hann inte ens tänka på att ta fram kameran; maten var slukad långt innan tanken föddes.
 I går, lördag var en sådan där dag när jag åkte till butiken, fullkomiligt tom i skallen på vad vi skulle kunna tänkas äta. Ingenting kändes roligt eller lockande tills jag kom att tänka på favoritkusinen och hennes man; de gillar musslor väldigt mycket. Det fick bli min utgångspunkt; jag lade ner en kartong med frysta grönmusslor i shoppingvagnen, sedan la jag även ner en ask med Ridderheims kryddiga aioli. Detta var tänkt att bli en slags förrätt eller ett tillbehör till själva maten, jag var inte säker på att det skulle uppskattas hemma så detta fick bli utöver huvudrätten, för säkerhets skull. Och som tur är släpade jag med mig kommunikationscentralen = mobilen, som i detta fall fyllde en bra funktion. Man kan ju surfa ner lite inspirationsrecept när man går och drar mellan matgångarna! Jag hamnade på en annan blogg med ett recept som lät himla gott; ravioli med god sås. Så fick det bli alltså. 
Jag brukar inte direkt välja ravioli framför annan pasta, lite miljöskadad är jag nog. Skolgångens servering av minimala raviolikuddar (säkertligen motsvarande kvalitét som den på burk) ett onämnbart, torrt innehåll, täckt i en sur tomatsås har satt sina spår. Men utvecklingen har gått framåt och speciellt den färska raviolin som finns nu är riktigt bra. Jag köpte ICA Selections egna fyllda ravioli/"triangoli", 


de hade nämligen en sort som var fylld med Karl Johansvamp och tryffel - precis vad jag kände var rätt. Ett par sådana paket hamnade i vagnen. Hemma hade jag även en liten burk med vintertryffel väntandes vilket skulle bli en bra kombo. 



Tryffelburken har varit en riktig skåpvärmare som Ä.H köpte med sig på min önskan på en resa nere på "kontinenten" för en tid sedan. Jag trodde dessa tryffelburkar skulle vara något billigare än i Sverige (motsvarande storlek i butik ligger på ca 100:-). Den var inte billigare. Nåja.   
 Såsen gjorde jag enligt det länkade receptet från bloggen (se ovan) men jag skippade paprikakryddan och muskotnöten. Istället kryddade jag med kreolkrydda. Strax innan maten skulle serveras och pastan höll på att koka, hällde jag ner vintertryffeln i såsen och lät såsen sjuda lite. Rätten blev fantastiskt god!

Triangolori med sås på creme fraiche, ofantliga mängder parmesan och 
vintertryffel.
 
Ja just ja, musslorna då? Jo, väl hemma hällde jag upp de frysta grönmusslorna i en ugnsform för att sedan klicka på aiolin på varje mussla innan de gratinerades 15 minuter i ugnen. Dessa åt vi strax innan pastarätten: 


I ett huj var musslorna slut, alldeles underbart goda och med en touch av aioli ovanpå.... till och med Lillebror njöt av dessa läckerheter medan Storebror frivilligt "avstod" sin del....

 Söndagsmiddagen har blivit avklarad och vi smälter maten som dästa pytonormar. Idag lagade jag den gamla favoriten sesampanerad kyckling (recept finns tidigare i bloggen, hittas genom att använda sökfunktionen ovan till höger). Till kycklingen röstades det för couscous och sedan lagade jag till ärtor samt ett tillbehör: 
italienskt vitt bröd toppat med tomatpesto från  Urbans Skafferi. 
Denna pestoburk fick jag av bästväninnan nyligen, det är underbart med vänner som vet vad som uppskattas! Kommer ni över tomatpesto från honom kan ni skatta er lyckliga (se hemsidan), peston är en lyckoträff som snabbt skapar ett beroende. Man kan ha den till allt! Ovanpå brödbitarna med pesto lade jag tjocka skivor av ihopvikt långtidslagrad ost och sedan gratinerade jag dem i ugnen några minuter:



Avslutningsvis kommer en bild på dagen middag; sesampanerad kyckling med couscous, aioli, ärtor och pestosnittar med ost. Inte den mest färgsprakande maträtten men inte desto mindre god. Man kunde tro att familjen hade fått svälta i flera dagar när de åt maten. 
Det är ett bra betyg!

 

torsdag 17 oktober 2013

Nyheter

 lånad

 Några av er vet redan men inte alla. Och för er som inte känner mig personligen berörs inte direkt i alla fall, men här är de senaste nyheterna för vår familj: vi ska packa kappsäckarna och flytta. Mer om detta steg kommer att skildras i bloggen framöver; flytten går inte av stapeln förrän till skolavslutningen nästa år så det är ett tag kvar. För att svara på eventuella frågor om varför så handlar det helt enkelt om att förverkliga vår dröm sedan länge. Trots att det medför att vi måste ta oss över vissa trösklar som en flytt alltid innebär; logistik, planering, jobb, vänner och anhöriga som blir kvar där vi bor idag.

lånad
 
Vi resonerar som så, att vänner kan man ha oavsett avstånden emellan. Vår flytt kommer innebära stort avstånd från dem vi är vana att se, träffa och umgås med (sisådär 60 mil) men vi är fortfarande inom landets gränser - det är ju positivt i alla fall.

Beslutet mognade fram relativt kvickt under sommaren och det hela utlöstes efter att lantstället såldes och den fysiska friheten var återvunnen så att säga. Det nya boendet är en villa av äldre modell som kommer att renoveras till stora delar, något som jag troligen kommer att ha med här på bloggen senare också.

lånad

Vi är alla väldigt glada, förväntansfyllda och har dåligt tålamod med att få komma iväg. 

tisdag 15 oktober 2013

Litet frosseri

Kvällen är räddad. Ä.H precis hemkommen efter ett dygn nere i Europa, sin vana trogen köpte han med sig favoritchokladen hem. 


Dags att trycka på en kanna thé och sedan bryta sig in kartongen med praliner. 

måndag 14 oktober 2013

Ett avsnitt god mat - LAXPUDDING

Orkar man ha en gnutta planering och lite mer tid än bara den tid det tar att micra en Billys pizza så är följande rätt toppen; laxpudding! Rätten känner väl de flesta till men hur ofta serveras rätten egentligen? I vår familj dras allas smilband upp rejält när det vankas just laxpudding. Gräddig, krämig och smakrik laxpudding med skirat smör till, helt underbart. Det finns en hel del varianter på recept och jag har sett att både rökt eller gravad lax används. Själv brukar jag använda färsk lax, orökt och ogravad. Det betyder visserligen att jag måste skiva den själv vilket kan vara knepigt men det är värt det. Jag vill ha den enkla laxsmaken, inte gravat eller rökt. Puddingens lager av lax varvas med potatisskivor - skivor av redan kokt och avsvalnad potatis. Det är detta moment som man bör göra kanske en dag innan. 

Det här använde jag och så här gjorde jag häromdagen till vår laxpudding: 

Laxpudding 
4 pers
ugn 200°

ca 800-900g färsk lax i bit, rensad från ben och skivad i tunna skivor. (Tips: lägg fisken i frysen ca en timme så går det lättare att skiva den tunt med filékniv.)
1-2 gula lökar, strimlade i fina strimlor
800-900g kokt, kall fast potatis (koka gärna dagen innan)
4 ägg
3 dl mjölk
1 dl grädde
smör, salt och peppar
färsk dill, en hel knippe

till serveringen:

ca 200 g skirat smör
dillkvistar

Löken skalas och strimlas för att sedan stekas mjuk i smör i en stekpanna. Skiva potatisen i ganska tunna skivor. Smöra en stor form, helst med löstagbar kant. 
Lägg laxskivor i botten av formen i ett lager (botten ska täckas). (Vissa recept rekommenderar att man även täcker formens sidor med lax, det händer att jag gör det om jag har tillräckligt med lax annars struntar jag i det.) På första laxlagret läggs sedan ett lager med den skivade potatisen.
 
Laxskivor + potatisskivor

Fortsätt sedan med ett lager av den stekta löken samt lite av dillen. Efter detta fortsätter man varva lagren; lax - potatis - lök - dill (samt lite salt och peppar).


Laxskivor - potatisskivor + stekt lök


Laxskivor + potatisskivor + stekt lök + dill

Fortsätt varva ingredienserna tills formen är nästan full, avsluta med potatisskivor.
I en stor skål: vispa ihop äggen med grädden och mjölken, salt och peppar och häll blandningen sedan ner i formen över potatisen. Grädda sedan i ca 40 minuter i ugnen. 


 Färdig!

Under tiden som puddingen gräddas skiras smöret: smält smöret långsamt i en kastrull så det gula fettet i smöret lägger sig överst i kastrullen (smöret ska smälta och inte brynas). Häll av och spara det guldgula fettet i en skål som är lätt att hälla ur när det ska serveras.

 Skirat smör

Här syns puddingens lager tydligt

Vid serveringen ringlas det skirade smöret över puddingen, det blir en höjdarmåltid!

.....en portion i väntan på skirat smör....

söndag 13 oktober 2013

Sol, vind och vatten.... och ett fyrtorn!

... dagarna rullar på och jag med dem. På bekostnad av bloggskrivartid har jag däremot hunnit med lite annat, bland annat har jag sytt ihop överdelen till en liten väggdekoration. Metoden jag använde kallas för "paper piecing" eller "foundation piecing". Metoden går ut på att man syr ihop tygbitar på ett mönsterpapper där mönstret redan är förtryckt. Mönstret är på sätt och vis spegelvänt så när man syr fast tygdelarna blir det "rättvända". Fördelen (förutom att det är himla roligt) är att man kan sy fast tygdelarna mot varandra med en exakt precision genom att följa de förtryckta mönsterlinjerna. Istället för att brodera ut mer av denna luddiga beskrivning lägger jag heller in en liten bild på resultatet:

 
Motivet är fyrtornet Cape Hatteras i North Carolina, USA. Jag har haft mönstret liggandes länge hemma i gömmorna och kände att det var dags att ta tag i det.

 Cape Hatteras Lighthouse, Outer Banks, North Carolina, USA

Kanske finns det sedan en plats att sätta upp den ihopsydda varianten av fyrtornet, först ska undersida och mellanlägg läggas till för att sedan kviltas ihop. 
( Mer att läsa om Cape Hatteras finns i inlägget   "Reseminne del 5"). 

måndag 7 oktober 2013

Ännu en ansiktslyftning


Storebror i hemmet har en tid haft en och annan fundering på sin arbetsstol. Inte konstigt med tanke hur den har sett ut - se ovan. Då stolen trots allt fortfarande fungerar och är skön gjorde beslutet att ge den en ansiktslyftning lättare. Jag hade dessutom tyg över sedan renoveringen av fåtöljen (se inläggen om Retrofeber). Att klä om kontorsstolar som denna är inte helt kul, jag har gjort det en eller två gånger tidigare och man behöver använda en hel del våld och envishet. Efter några timmars arbete förvandlades stolens utseende till det här:

 

Suddigt värre med trilskandes kamera
 
Kameran valde återigen att håna mina försök till seriös dokumentering, visserligen skulle jag kunna fotografera om allt igen men nu har lättjan kommit på besök. När jag väl var klar med stolen (och var lättad över det) insåg jag att jag hade glömt bort själva nackstödet. Ett ögonblick övervgde jag att strunta i det men sedan tog jag tag i det istället.

 


Slutresultatet blev som nedan. Kanske håller stolen lite till, sedan är det nog dags att pensionera den. 

 


fredag 4 oktober 2013

Tankar och göromål i hösttider


Vi står mitt i årets kanske vackraste och väldigt dramatiska årstid. Sommarens djupgröna ton har ändrats till hetsigt röda, oranga, gula och bruna färger,  trädens blad ändrar skepnad från dag till dag för att till sist helt lämna sina ursprungsbärare. Det är en hänförande tid och jag passade på att njuta lite extra idag när jag ändå var ute i ärenden. 


Många sorters träd som fällt sina löv ger känslan av att vara oklädda när de står utan löv. Däremot inte eken. Den är makaklöst vacker oavsett årstid.
Eken som träd är för mig som för många andra, en favorit. Jag tröttnar aldrig. Förutom att eken med sin urtida men ändå tidlösa kraftfulla elegans som träd betraktat, är själva virket det vackraste jag vet. Jag skulle vilja omge mig med saker i ek; vitkalkad ek, vitvaxad ek, inoljad ek, mörkbetsad ek, naturfärgad ek, sjödränkt ek osv osv. Golv, möbler och detaljer i ek. Jag inser att det inte är går naturligtvis och för mycket av det goda är kanske inte bra. Eller snyggt. Hur som helst, ute i naturen kan det i alla fall inte bli för många av dessa ståtliga giganter. Oavsett de befinner sig i sitt livs växande dagar, sommar som vinter eller till och med har lämnat in för gott. 

 

Nu var det inte tänkt att jag skulle skriva en botanisk avhandling. Det har varit en liten tids bloggsemester och varken tid, ork eller inspiration har räckt till. 
Stora förändringar står för dörren och med det också en hel del planering och logistik. Än så länge är det inte helt ristat i sten så jag avvaktar med att berätta mer just nu, istället återkommer jag och har förhoppningsvis intressanta saker att förmedla då.  
Jag har även halkat in på släktforskningen igen genom att registrera mig för ännu ett nytt abonnemang på Arkiv Digital. Under våren och sommaren har jag träget väntat ut det alltför fina vädret; att släktforska är en syssla som passar regniga höstar och kallare säsonger. Men vädret har ju bara fortsatt vara underbart - underbart - och mera underbart, till slut orkade jag helt enkelt inte vänta längre. Men nu kan jag i alla fall skylla på att kylan har kommit. 
När man registrerar sig för ett abonnemang på Arkiv Digital vill man gärna utnyttja varenda lediga stund för att bläddra i rullorna. Och när man väl sitter och letar blir det nästan en besatthet - man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet eller på nästa blad! Släktforskningen ger onekligen en hel del intressanta perspektiv på den egna tillvaron. I en tid som vår med ett obegränsat IT-flöde med dygnet-runt-tillgång på information och underhållning känner i alla fall jag att det är nyttigt att stanna upp och tänka på de generationer som har föregått mig. För inte en alltför lång tid tillbaka saknades datorer, TV-skärmar och till och med telefoner hos vanligt folk. En helt otänkbar situation för de flesta idag. Det var en tid då prästerskapet visserligen hade en ganska oinskränkt makt över sina församlingsmedlemmar och folk var på ett sätt mer utsatta då än i dag. Det var viktigt att man var döpt och det var oerhört viktigt att man var gift när man fick barn, annars blev man kallad oäkta. Och detta gällde ända in på 1900-talet. Prästerna gjorde ändå ett tacksamt jobb, om inte annat för oss som forskar i släkt tillbaka i tiden. I alla dessa mängder av kyrkoböcker med husförhör, födelse-och dödböcker, vigselböcker och in-och utflyttningsböcker kan man få ut en otrolig massa information. Inte bara om de egna släktingarna utan även om den historiska tid som flytt, en tid med annorlunda förutsättningar än i dag. 
Jag har samlat lite intressanta bilder för att lägga ut här idag. Intresset för att kategorisera folk och folks egenheter i olika fack är ingen modern företeelse. Titta bara på den här bilden: 

 
En kvinna skulle inte bara överleva sin make vid hans frånfälle utan även få ett änkeepitet efter honom. Nu är dessa änkeepitet städade för att till och med säga ganska anständiga. Frågan är bara hur man skulle titulera en kvinna som överlevt en make som slutat sina dagar i rännstenen som alkoholist...? Eller en make som försörjt sig genom häleri och tjyveri...?
Andra lite smålustiga tituleringar ser ibland ut såhär:


Bilägare! Detta är taget ur en rulla från början av 1900-talet. Bevisligen stod det inte en bil parkerad på var mans uppfart på den tiden....
Andra kategorier att sätta in folk under finns i exemplet nedan:


Detta kan man skratta åt idag för det är ju inte riktigt klokt. Men när det begav sig och detta var fullt allvar; det måste ju ha varit hemskt. Den för inskrivningen i dessa kategorier ansvarige var prästerna, vad hade de för kunskap om saken? På vilka grunder bedömdes man som "mindre vetande", "saktfärdig" eller rent av sinnesjuk? 

 "Nästan idiot"

 En annan information som jag snubblade förbi häromdagen var följande:

 "Skriftl. intyg fr. modern att hon avsäger sig alla moderliga rättigheter"

Det är ju inget konstigt att barn har adopterats bort genom alla tider som gått. Kanske speciellt när förutstättningarna att klara av moderskapet ensam, ogift med ett "oäkta" barn att försörja var väldigt svåra. Det var bara så beklämmande att se, hur denna enda enkla mening var direkt avgörande för flera inblandade personers fortsatta framtid.
 Av någon anledning "bladade" jag igenom några domrullor med straffade människor en dag, bara för skojs skull, jag har hittills inte haft anledning att någonsin rota efter egna anförvanter i dessa skämliga rullor så min nyfikenhet var rätt stor.  Först slogs jag  av det stora antalet lösdrivare som var uppskrivna - och dömda. 

 Lösdrivare - dömd
till straffarbete


Andra intressanta brottsrubriceringar...... :
 
Bedrägligt förhållande, skogsåverkan, våld, olovlig brännvinsminutering,
stöld, horsbrott och bettlande.

 Och inte att förglömma, riktigt mörka och otäcka brott. Med väldigt otäcka och grymma bestraffningar.... :


Kvinnan som begick detta brott blev faktiskt förskonad från dödsstraffet och 
istället satt på vatten och bröd för att sedan bli sänd till tukthus. Detta
utspelade sig under mitten av 1800-talet. 

Nu är det nog skrivet och vi gör vi fredagskväll!