Det har varit helg i matens tecken, verkligen. Utan att det har planerats eller blivit extravagant, allt har bara fallit väldigt spontant men blivit otroligt gott. Och väldigt enkelt faktiskt, inga komplicerade saker. Här är en rapport tillika lite tips för den som är nyfiken...
I fredags kom jag över ett parti svensk, färsk entrecote till 99:-/kg (och det skulle ha varit väldigt dumt att inte ta tillfället i akt att köpa hem en kloss). Jag kom hem med en bit som var stor som ett välvuxet spädbarn; 3.7 kg. Alltså vankades det entrecote på middagsbordet i fredags, tillsammans med smörslungade färska brytbönor, stekta champinjoner och bakad potatis med cajunkryddat smör. Jag hann inte ens tänka på att ta fram kameran; maten var slukad långt innan tanken föddes.
I går, lördag var en sådan där dag när jag åkte till butiken, fullkomiligt tom i skallen på vad vi skulle kunna tänkas äta. Ingenting kändes roligt eller lockande tills jag kom att tänka på favoritkusinen och hennes man; de gillar musslor väldigt mycket. Det fick bli min utgångspunkt; jag lade ner en kartong med frysta grönmusslor i shoppingvagnen, sedan la jag även ner en ask med Ridderheims kryddiga aioli. Detta var tänkt att bli en slags förrätt eller ett tillbehör till själva maten, jag var inte säker på att det skulle uppskattas hemma så detta fick bli utöver huvudrätten, för säkerhets skull. Och som tur är släpade jag med mig kommunikationscentralen = mobilen, som i detta fall fyllde en bra funktion. Man kan ju surfa ner lite inspirationsrecept när man går och drar mellan matgångarna! Jag hamnade på en annan blogg med ett recept som lät himla gott; ravioli med god sås. Så fick det bli alltså.
Jag brukar inte direkt välja ravioli framför annan pasta, lite miljöskadad är jag nog. Skolgångens servering av minimala raviolikuddar (säkertligen motsvarande kvalitét som den på burk) ett onämnbart, torrt innehåll, täckt i en sur tomatsås har satt sina spår. Men utvecklingen har gått framåt och speciellt den färska raviolin som finns nu är riktigt bra. Jag köpte ICA Selections egna fyllda ravioli/"triangoli",
de hade nämligen en sort som var fylld med Karl Johansvamp och tryffel - precis vad jag kände var rätt. Ett par sådana paket hamnade i vagnen. Hemma hade jag även en liten burk med vintertryffel väntandes vilket skulle bli en bra kombo.
Tryffelburken har varit en riktig skåpvärmare som Ä.H köpte med sig på min önskan på en resa nere på "kontinenten" för en tid sedan. Jag trodde dessa tryffelburkar skulle vara något billigare än i Sverige (motsvarande storlek i butik ligger på ca 100:-). Den var inte billigare. Nåja.
Såsen gjorde jag enligt det länkade receptet från bloggen (se ovan) men jag skippade paprikakryddan och muskotnöten. Istället kryddade jag med kreolkrydda. Strax innan maten skulle serveras och pastan höll på att koka, hällde jag ner vintertryffeln i såsen och lät såsen sjuda lite. Rätten blev fantastiskt god!
Triangolori med sås på creme fraiche, ofantliga mängder parmesan och
vintertryffel.
I ett huj var musslorna slut, alldeles underbart goda och med en touch av aioli ovanpå.... till och med Lillebror njöt av dessa läckerheter medan Storebror frivilligt "avstod" sin del....
Söndagsmiddagen har blivit avklarad och vi smälter maten som dästa pytonormar. Idag lagade jag den gamla favoriten sesampanerad kyckling (recept finns tidigare i bloggen, hittas genom att använda sökfunktionen ovan till höger). Till kycklingen röstades det för couscous och sedan lagade jag till ärtor samt ett tillbehör:
italienskt vitt bröd toppat med tomatpesto från Urbans Skafferi.
Denna pestoburk fick jag av bästväninnan nyligen, det är underbart med vänner som vet vad som uppskattas! Kommer ni över tomatpesto från honom kan ni skatta er lyckliga (se hemsidan), peston är en lyckoträff som snabbt skapar ett beroende. Man kan ha den till allt! Ovanpå brödbitarna med pesto lade jag tjocka skivor av ihopvikt långtidslagrad ost och sedan gratinerade jag dem i ugnen några minuter:
Avslutningsvis kommer en bild på dagen middag; sesampanerad kyckling med couscous, aioli, ärtor och pestosnittar med ost. Inte den mest färgsprakande maträtten men inte desto mindre god. Man kunde tro att familjen hade fått svälta i flera dagar när de åt maten.
Det är ett bra betyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar