Lunka på, lunka på....

Snart ännu en vardag som går till ända. Just nu harvar de flesta av oss i ett skymningsaktigt "dagsljusmörker", huvudet och kroppen vill inte riktigt vakna om dagarna och Den Eviga Tröttheten sätter in. Gäspningar stora som avgrunder avlöser varandra och som grädde på moset grasserar höstförkylningarna. Det är just nu som vi behöver extra-allt som på en bättre pizza, vi behöver unna oss god mat, god dryck, guldkantade stunder med goda vänner och andra ljuspunkter i tillvaron. I dag hade jag jag turen att ladda batterierna med min fantastiska väninna "D" vars hem med katter jag nyligen besökte första gången och berättade om i bloggen. Denna underbara människa är som den starkaste ljusstrålen själv i tillvaron och en sann livlina, en människa som omedvetet är en sann energigivare.
Jag är så tacksam för denna bekantskap! Det bar sig inte bättre än att jag fick tillfället att träffa de fyrbenta igen; de magnifika kissarna....

 

 ... märks det att jag har kattabstinens...? Jaja, bara några år kvar innan barnen är myndiga nog att sparkas ut ur hemmet flytta hemifrån till förmån för en hord katter. I och med att jag faktiskt inte har mer att blogga om är det lika bra att jag lägger locket på för kvällen, dessutom förväntas jag med stor nyfikenhet besöka lillebrors öppna hus i skolan ikväll. En märklig företeelse, visserligen var det några år sedan jag själv gick i skolan men minnet har inte helt tvättats bort av hur det var. Att titta på elever som bedriver en lektion...? Intentionen av skolan är säkert god, men ska vi inte ta och besöka varandras arbetsplatser och titta på när vi jobbar också...? Bara en stilla undran och inte en uppmaning till upplopp - i någon riktning eller meningsskiljaktighet. 
God afton!