Nu är det klart!

 

 lånad

 

Då är det klart, det som började som en ouppnåelig dröm för många, många år sedan. Drömmen som funnits kvar genom tidevarven och aldrig kommit i närheten av förverkligande förrän just denna sommar. Det hela började när vi sålde vårt sommarställe och upplevde den plötsliga separationen tillsammans med en oväntad känsla av nyvunnen frihet. 

Efter en spontan semestervecka i vårt favoritlandskap Skåne uttalade jag eller Ä.H de magiska orden "ska vi inte göra verklighet av drömmen om ett boende i Skåne nu när vi är fria?" medan bilen tuggade mil på E4:an norrgående. Det är nämligen Skåne och dess charm som kan tillskrivas lockelsen på oss och har hägrat i alla år. Ä.H har visserligen en bakgrund då han är född här men flyttade i unga år norrut (tur för mig!).

Det som under bilresan hem i somras började som en spontan kommentar ledde kvickt till ett intensivt husletande i Skåne. Ganska snart utkristalliserades vilka områden som skulle kunna vara tänkbara utifrån eventuella arbetstillfällen och framförallt pendlingsbara orter. På ganska kort tid hade vi hittat ett några hus som var till salu och under hösten var vi nere för att gå på husvisningar. Ganska omedelbart stod det klart att ett av husen vi tittade på var "vårt" hus, plötsligt var det som om det tidigare frustrerat roterande mentala maskineriet stannade av och alla frågetecken rätade ut sig. Det här var rätt. Det var här vi skulle bo. Vi hade hittat hem. Vi var redo att shoppa!

lånad

 Som brukligt är följde nu en tid av administration, telefonsamtal, frågor och budgivning. Vanliga vardagar här hemma förvandlades plötsligt ett nervkittlande, långdraget drama där väntan och beslut lät vänta på sig. Och så en dag var det klart; huset skulle bli vårt och nästa steg i processen tog vid. Det kändes overkligt då vi boendes på-orten-långt-ifrån inte kunde göra annat än att titta på de bilder vi hade på huset och våga börja drömma. Nästa orosmoment i processen var den dag på huset skulle besiktigas. Vad skulle dyka upp, vad kunde vara fel, vad skulle få oss att backa...? Men trots allt eller ska jag säga tack vare en enveten besiktningsman avslöjades inga dramatiska saker eller katastrofala hemligheter. Vi kunde fortsätta med husköpet! 
Slutligen, i mellandagarna gjordes affären klar på ett modernt mäklarkontor i centrala Lund. Inte en snöflinga i luften eller på marken, Celsiusgraderna låg stadigt på ca +7 grader och strax efter mötets inledande hade vi rätten till huset och ägarna var nu före detta ägare. Alla var nöjda och glada! Detta var alltså anledningen till att vi igår passerade Gränna och tillbringade många timmar längs motorvägen (se gårdagens inlägg). 

 

 lånad

Utrustade med nycklar, papper och stor iver åkte vi till vårt nya hus där vi sedan sov över i två nätter. Med oss hade vi det största släpet som går att hyra, fullpackat med så mycket ägodelar vi kunde stuva in. När släpet blev tomt åkte familjen på tur till närmsta Ikea för snabba och nödvändiga inköp.

 lånad

Många av er känner ju till våra planer den närmsta framtiden men kanske inte alla. Vi kommer inte att kunna flytta permanent innan sommaren då Stor-och Lillebror ska få gå klart sina skolor där vi bor just nu, detta för att inte rubba deras cirklar på ett negativt sätt, i synnerhet då Storebror går sista terminen i 9:an och ska kämpa för gymnasiebetygen inför hösten. En flytt mitt i läsåret har aldrig varit ett alternativ, istället ska vi försöka samla oss mentalt under tiden, planera och göra några vändor ner till huset under våren (kanske med ett släp prylar ibland).  På ett sätt lite frustrerande, javisst, men faktiskt inte helt tokigt. Under tiden har vi möjlighet att sortera och rensa ut ur våra gömmor, slänga och skänka allt vi inte vill ha eller behöver. Detta i lugn och ro under hela våren vilket känns jättebra! 

 

 lånad

  Efter skolavslutningen i sommar bär det alltså av och vi har naturligtvis massor, verkligen massor av planer för det nya huset. Men för det första ska vi ägna oss åt att flytta, helt och hållet.

lånad

Väl på plats kommer renoveringsplanerna att sättas i verket. Huset ska bli vårt hus och förbättringar ska göras. Överallt. Gärna på en gång. Tapeter, lister, golv, färger, fönsterrenoveringar, bygge av nytt badrum. Jag har redan tappat räkningen på antal timmar dagar jag har tillbringat med att bara välja tapeter till vissa rum. 

Ivriga? Kanske, eventuellt,  en aning.

I serien konditorier... Dags för fika igen!

 

 För en gångs skull har jag hittat ett för mig nytt konditori värt namnet; nämligen "Fiket" som ligger i ursöta staden Gränna. Nedanför den brusande E4 högt upp på Grännaberget på finner man lugnet i Gränna alldeles intill vattenlinjen vid Vättern. I dag gjorde vi en avstickare från motorvägen ner till Gränna på vår väg hem, ofta stressar man för mycket och nöjer sig med ett kort stopp vid Gyllene Uttern uppe längs motorvägsbruset (visserligen där utsikten är hänförande) när milen på E4:an blir långa och tröttande. Tar man sig ner till Gränna och ger sig själv några minuters längre vilopaus har man en hel liten stad att njuta av, bland annat detta härliga retrofik som heter just "Fiket". 
Vi letade efter ett lunchställe och trodde det skulle bli svårt att hitta något anständigt som var öppet så här en söndag, två dagar innan nyårsafton. Inte då, här var det bara att kliva på och välja bland en hel del hemlagade lättluncher. Det var underbart att slippa motorvägskrogarna smaklösa mat eller de klassiska (ej namngivna) hamburgerställena.
 "Fiket" har ett eget bageri dessutom och erbjuder bröd och kakor i långa banor. Det här är dessutom ett konditori som tagit tillvara på och bevarat den härliga gammaldags atmosfären i lokalen i sig. 

Atmosfären har också förstärkts genom en konsekvent 50-talsinredning, dekoration, belysning och en välkomnande personal.

Det är inte tänkt att man ska missa de traditionella polkagrisarna bara för att man går på kondis; konditoriet erbjuder dessa härliga läckerheter att äta till kaffet:

... och det finns många andra läckerheter fanns det att välja mellan:

För oss var det lunch som gällde och även om det var klassiska lättluncher att välja mellan var dessa av hög klass och med hembakat bröd till, både mjukt OCH Grännaknäcke, heja heja!
 

 

Jag tog en räksallad med "ååhh ... handpillede rejer..." som en besökande dansk drömmande uttryckte sig bredvid mig när han såg min tallrik. Det var nästan en oförsvarligt riklig mängd räkor på min tallrik - på bilden ovan har jag ändå ätit en bra stund av de små rosa läckerbitarna....

 Utsikten (åt ena hållet) från "Fiket" var härlig. Rakt över ett decemberblått, öppet Vätternvatten såg vi rakt över till Visingsö:

Åt andra hållet var utsikten inte tråkig heller; Gränna internatskola  och övrig bebyggelse utmanar de branta klipporna:

 
 Värt att visa är också den vackra väggmålningen inne i konditoriet, väldigt stämningsfullt:

 Vill man bara försjunka i sin egen bubbla med lite läsning en stund finns det härliga magasin att blada i:

 

Nästa gång ni passerar på E4:an i norr-eller södergående riktning, ge er själva en guldkantad rastpaus på "Fiket"  - om ni får plats. Stället är välförtjänt välbesökt...

Det var allt för i kväll, i morgon (eller en annan dag i modern tid) kanske jag gör ett inlägg om varför vi var ute och for en dag som denna på E4:an. Om jag orkar, hinner och hittar orden!

Nytt i syhörnan!

 Så har jag nått en milstolpe. Den sista veckan har varit näst intill manisk på syfronten; jag bestämde mig nyligen för att slutföra årets stora syprojekt som har stått still framförallt under sommarsäsongen, nämligen lapptäcket. Jag har berättat om det tidigare här på bloggen, kanske någon minns.

Nu är den rätta årstiden här för syende i allmänhet och kviltning i synnerhet, speciellt handkviltning vilket jag personligen föredrar. Många långa timmar har jag tillbringat vid kviltbågen där projektet varit uppspänt för handkviltningen, gärna framför TV:n för att hinna höra/se väsentliga och oväsentliga program under tiden. Eller bara i samvaro med familjen. En kopp glögg eller två såhär i jultider, tända ljus och doftande hyacinter på bordet, då har timmarna rasat iväg. Jag vet inte hur många meter handsömn jag har lagt på detta täcke, men det har i snitt blivit mellan 5-8 timmar handkviltning om dagen sista veckan. 

Som alltid är det en slags brinnande iver har som driver på, jag vill ju se täcket färdigt efter månader av dvala i syhögen. Samtidigt, som för varje stygn jag sätter växer sig känslan av tomhet allt större för att bli total när täcket väl är klart. Vägs ände är nådd, punkten är satt och allt är undanstädat. Plötsligt sitter jag ensam kvar med sysslolösa händer, stirrandes och jag säger inom mig själv "jaha, det var det det". Och nu då...? Men det är som det ska vara och jag ska inte neka till att tillfredsställelsen ändå är stor när mållinjen är passerad. Nu finns det ju utrymme både fysiskt och tidsmässigt att snegla på nya tyger och nya projekt! Avslutandet av just det här täcket är lite av en historisk milstolpe i våra egna liv också, i och med den förestående flytten för hela familjen från en landsdel till en annan är det som att säcken knyts ihop för åren i denna bostad och ort, nu färdas vi och täcket mot nya erfarenheter och miljöer där täcket kommer bli det nya sovrummets nytillskott. 

När jag ursprungligen inledde arbetet med täcket var tanken att      "bli av med lite tyger" jag har samlat genom åren. Lådor och utrymmen är trånga och fullpackade på tyger i alla möjliga storlekar. Det blir inte mindre tyger med tiden heller. Jag kan inte påstå att det märks speciellt mycket att tygförrådet har minskat, men jag har ändå gjort mitt bästa. Det  borde ju ha gått åt en del när man ser på vad som finns i täcket....
Täcket mäter 2,10m x 2,10m. Fyllningen (vadden) är 100% bomullsvadd och köpt från en av internetinköpsställen i USA jag använt många gånger; Hancocks-paducah.com.  
Baksidestyget är köpt från samma ställe och är en s.k "wide quilt backing"; när det kommer till storlekar som t.ex. en dubbelsäng vill de flesta ogärna skarva tyg för att täcka baksidan (vilket naturligtvis inte är fel). Då finns det extra breda tyger, i det här fallet köpte jag ett tyg som mäter 108 inches = 274cm brett.

Extra brett baksidestyg från Hancocks-Paducah

Mönstret i täcket, det vill säga blocken, är nästan alla hämtade från  utmärkta McCall's quilting. Det här är en fantastiskt bra källa till inspiration och tips, dessutom är blockmönstren gratis och har fullständiga instruktioner/mått. Det är bara att riva fram tyg, skära till och sy!

Några detaljbilder kan vara på sin plats...

 

Just detta block är en s.k Dogwoodblomma med blad som växer på trädet Dogwood (Kornellträd?); under vårt boende i USA var vi ständigt omgivna av dessa ofattbart vackra blommande träd som bara kan beskrivas som paradisiska. Detta block skissade jag fram själv och gjorde som applikation som jag sedan kviltade. 

 Till största delen har jag kviltat blocken längs med de sömmar där olika tyg möter varandra men jag har stundvis även följt vissa tryck i tygerna som t.ex. mittentyget i stjärnan längst till vänster; där har jag kviltat runt de brunaktiga sexkantiga små stjärnorna. I stjärnan till höger (blått mittentyg med ljusa linjer varvat med ljusa blomster) har jag kviltat längs varje ljus linje.

Skolavslutning för Stor-och Lillebror idag; det önskas hemmagjorda köttbullar enligt min egen mycket saknade mormors recept. Potatismos och gräddsås ska det även vara till, det är lika bra att ge sig iväg för att införskaffa diverse varor och skrida till verket. Detta brukar bli ett drygt arbetspass vid spisen och kvällen tänker jag tillbringa med något svalkande i glaset i soffläge. 

lånad

2:a advent, snö och julbord.

 

 Ett stillsamt snöfall har under dagen lagt sig över vidderna och det är i sanning julstämning. Familjen har idag spenderat tid med nära och kära, alla samlade tillsammans på julbord ute på lokal. Vid lunchtid träffades vi på den lilla orten en bit bort, alla rejält hungriga efter en sparsam eller ingen frukost alls. Vid sittningen gjordes dryckesbeställningen innan vi alla sedan högg in på en härlig julbuffé. 

 Det traditionella grishuvudet prydde buffén, en riktig fining!

Det fanns allehanda traditionella och nödvändiga rätter på buffén och vi gick nogsamt igenom buffén både en, två och tre gånger (somliga gick ett par extravarv). Det är härligt med buffé av det här slaget, man har många favoriter och några man inte gillar alls vilket är helt OK, man äter verkligen vad man vill.

 Min första tallrik; inlagda sillar, ägghalvor med skagenröra, sillsallad, rökt

lax, inkokt lax, rökt lammhjärta. Då tog jag INTE risgrynsgröt, ett par av sillsorterna, 

den varmrökta laxen, potatis eller bröd.

 Min andra tallrik: kålrotspudding, vildsvinsskinka, dovhjortsfilé, paté med cumberlandsås,

 prinskorv, köttbulle, vildsvinspastrami, omelett med svampstuvning, revbenspjäll. Då tog

jag INTE vanlig skinka, Janssons Frestelse, stekta strömmingar, fläskkorvar, ett par av 

patéerna eller lutfisk.

.....efter denna tallrik blev det påfyllning av omeletten som var en höjdare samt en bit 

revbenspjäll igen, bara-för-att. Så gott!

 

Hur mätt man än är efter en överdådig middag finns det konstigt nog alltid plats för dessert efteråt. Visst är det konstigt?
 

 Pannacotta (glaset till vänster), struvor, mandelmusslor med hjortronsylt och grädde, 

chokladmousse med grädde (glaset till höger), mintkyssar, chokladbollar med kokos, 

vit chokladbräck med fyllning, skumjultomte, mörk chokladbräck med fyllning, knäck. Då tog

 jag INTE nötter, kex, ostkaka, saffranspudding och lite annat. Favoriten var mandelmusslan

med hjortronsylt och vispgrädde, makalöst god!

... till slut när man är så mätt att man inte riktigt vet hur man ska sitta för att orka andas, då saknas bara kaffet. Idag smakade det bättre än någonsin.

Kaffet efteråt. Det rena, det enkla, det varma. Det livsnödvändiga.

Allt det här härliga på bilderna ovan (utom diverse juldekorationer då)  ligger tryggt i bukens varma förvar och matsmältningen går på högvarv. Inget vettigt blir gjort här i kväll, kroppen är däst, huvudet dimmigt, trögt och nästan i chock över den oanständiga mängd mat jag har tryckt i mig. Men det hör till.

Mer tidiga julklappar åt oss själva

Han har kommit nu, Sven. Stormbyar väntas under resten av dagen, än så länge ligger blåsten på hårt och regnet piskar mot rutorna. Stormen Sven allstå, helt politiskt korrekt namngiven i jämlikhetens underbara tecken. Det kan ju inte bara vara kvinnonamn som ska namnge elakartade stormar....? Skulle man inte kunna kombinera nytta med nöje här; utnyttja återupplivningen av kända litterära verk som kommit i ropet i form av hyperpopulära filmatiseringar som t.ex. Sagan om Ringen-trilogin? Varför inte stormen Smaug? Vredesvädret Gollum? Snöstormen Sauron? En  anknytning till historiska, kända litterära verk som får en rot till vår egen tid...? Det kanske till och med kan öka allmänbildningen hos vissa men framförallt göra saker lite roligare på sätt och vis, istället för att tråkas av och slösa energi på ännu mera jämlikhetsutredningar i rättvisans namn när vi ändå sitter med mungiporna nere p.g.a tågkaos, vägkaos och strömlöshet, allt efter stormens framfart.
 Själv tänker jag inte slösa mer energi i frågan och fastna i detta bryderi (som t.ex. könskvoteringar och andra utopiska jämlikhetssträvande), istället ska jag berätta att vi idag har klippt navelsträngen med vår gigantiska soffgrupp vi köpte med oss hem från USA. Den är borta nu, den stora, stora soffan och de stora, stora fåtöljerna. Ett par dagar på Blocket så var gruppen såld vilket trots allt  känns jättebra. Förnyelse är alltid bra. Vi älskade gruppen men med den förestående flytten till det nya boendet insåg vi att den helt enkelt skulle vara för stor just i det rum som är avsett att ha en soffgrupp i. Tanken på att också börja om från början i ett nytt hus är inte heller helt oangenäm. 

Bye bye America!

För er som har sett gruppen vet hur stora möblerna verkligen var, annars är det svårt att få uppfattningen om det annars bara genom att titta på bilderna. 
Förra veckan kom vår nya soffgrupp och det har alltså varit ont om plats i vardagsrummet.... Vi satsade på att beställa en två-och en tresitssoffa i neutralt, omönstrat tyg denna gång, tyget är en slags tät, stentvättad canvashistoria.

Sofforna känns oroväckande små just nu i vardagsrummet men det beror säkert bara på att vi är vana vid något annat. Snart ska de ju dessutom flytta dit de är avsedda att bo i fortsättningen.

Det är med tanke på dessa soffor som jag har sytt kuddarna och jag är nöjd med hur de ser ut på plats. 

Medan jag har skrivit ner detta verkar Sven ha lugnat sig men jag litar inte en sekund på detta. I horisonten anar jag stålblågrå, snötyngd himmel som bara väntar på att få klartecken på att komma och ösa ner sitt innehåll. Jag har redan sett en och annan slaskig snöflinga irra förbi rutan.
Håll er inne, håll er varma!

Tärande årstid är en bra orsak till god mat - Fisksoppa med saffran

Det evighetslånga skymningsmörkret håller oss fångna från dag till dag. Enstaka solglimtar kämpar sig tappert fram ibland innan det är dags för solen att återgå bakom trädtopparna sisådär bortemot 15-snåret varje eftermiddag. Mörkret är evigt, tungt och svårbemästrat. Sen kommer då snön, vissa människor ivrar och glädjestudsar inför detta fenomen, jag är inte en av dem. Javisst, det blir ljusare av allt det vita. Men samtidigt så förbaskat mycket mer att bemästra. Snövallar, igenplogade garage-och parkeringsinfarter (just när man har som mest bråttom), slask, bilrutor som är isiga intill ogenomtränglighet, isbark på vägbanorna som får de inre organen att smattra som kastanjetter. Det snöar, då ska det plogas, skottas, sandas och för att sedan täckas med nya snölager igen. Visserligen finns det ögonblick då även jag kan medge ett landskapet förändras och kan till och med bli otroligt vackert att se på. Men inte i flera månader! Därför är jag väldigt glad och tacksam över att jag inte bor i den nordligaste delen av vårt land, det är inte för mig. Då har jag ändå fogat mig och intagit en mer accepterande attityd till fenomenet vinter de sista åren. Jag måste helt enkelt acceptera och flyta med istället för att gnälla för mycket, jag vet ju själv hur tråkigt det är med människor som dagligdags ondgör sig över väderfenomen som inte passar dem. Det är bara att klä på sig när det blir kallt, bita ihop när bilrutan ska skrapas i ottan och det är -20° ute, se till att kyl och frys är laddade med varor att snabbt förbereda för goda och för överlevnaden viktiga måltider. 

I serien "Mäktiga solnedgångar sedda från vår bostad" 

Så, jag hoppas jag kan besinna mig och inte gnälla så mycket mer än vad jag gjort ovan i texten. Vi har ju varit så underbart lyckligt lottade hittills från vintern, jag är jätteglad för varje dag som går. 

Dagens middag skulle det handla om! Jag stod och hängde över den färska fisken i matbutiken när jag insåg att det var eoner sedan jag lagade en riktigt god fisksoppa. Vid tillfället hade jag ont om tid och rafsade ner det jag trodde mig behöva till den typen av soppa jag ville göra och bara hoppas på att jag inte hade glömt något. Viktigast av allt var saffran - som jag naturligtvis höll på att glömma när jag väl stod framme i kassan. Men den lilla handskrivna, skrynkliga minneslappen som den omtänksamma kassapersonalen hade tejpat upp på trekvart bredvid kortapparaten räddade middagen.

En fisksoppa är ju ingen exakt vetenskap där råvarornas mängd är direkt avgörande till varandra. En fisksoppa kan gärna bli annorlunda från den ena gången till nästa. Dagens soppa blev just... "dagens soppa",  men jag ska försöka återge här vad och hur mycket av allt som jag använde. 

Fisksoppa med saffran och vitlöksaioli

4 pers

ca 350g färsk sejfilé

ca 400g färsk laxfilé

24 frysta räkor i lösvikt

2,5 dl matgrädde

2 dl creme fraiche

2 vitlöksklyftor, rivna

5 salladslökar, finhackade

1 paket saffran

salt, peppar

1 msk hummerfond

0,5 msk fiskfond

1 dl vitt vin

olivolja

smör

1 dl avkok på räkskal

Tina räkorna under ett par timmar i rumstemperatur. Skala dem och lägg räkrenset i en kastrull, häll på vatten (sisådär ett par - tre dl?) och koka en stund (kanske ca 7-9 minuter?). Sila av, häll tillbaka avkoket och reducera tills ca 1 dl vätska återstår. Detta ska ner i soppan sedan. 

Hacka salladslöken (personligen föredrar jag salladslök framför den klassiska purjolöken), riv vitlöksklyftorna. Fräs detta på medelvärme i olivolja i en större kastrull (som ska rymma soppan så småningom). Häll på matgrädden, creme fraichen och resten (saffran, fisk-och hummerfond, vin, salt och peppar) blanda och låt koka upp. När soppan är het kan man gärna klicka i en rejäl bit smör - det gör jag. När avkoket på räkskalen reducerats ner, häll ner detta i soppan. Smaka av.

 Låt soppan puttra/sjuda, under tiden kan fisken skäras upp i kuber. Fördela räkorna i soppskålarna, lägg ner fiskkuberna i soppan, koka upp hastigt men försiktigt, dra sedan av kastrullen från plattan så inte fisken blir överkokt. Fördela soppa och fiskbitar över räkorna i soppskålarna. 

Till soppan åt vi färsk surdegsbaguette med valnötter och det viktigaste av allt: vitlöksaioli. Har ni någon gång vägarna förbi ICA Bengtssons i Strängnäs måste ni köpa deras egengjorda, alldeles färska aioli, den slår alla fabriksgjorda aiolis med hästlängder!