2:a advent, snö och julbord.

 

 Ett stillsamt snöfall har under dagen lagt sig över vidderna och det är i sanning julstämning. Familjen har idag spenderat tid med nära och kära, alla samlade tillsammans på julbord ute på lokal. Vid lunchtid träffades vi på den lilla orten en bit bort, alla rejält hungriga efter en sparsam eller ingen frukost alls. Vid sittningen gjordes dryckesbeställningen innan vi alla sedan högg in på en härlig julbuffé. 

 Det traditionella grishuvudet prydde buffén, en riktig fining!

Det fanns allehanda traditionella och nödvändiga rätter på buffén och vi gick nogsamt igenom buffén både en, två och tre gånger (somliga gick ett par extravarv). Det är härligt med buffé av det här slaget, man har många favoriter och några man inte gillar alls vilket är helt OK, man äter verkligen vad man vill.

 Min första tallrik; inlagda sillar, ägghalvor med skagenröra, sillsallad, rökt

lax, inkokt lax, rökt lammhjärta. Då tog jag INTE risgrynsgröt, ett par av sillsorterna, 

den varmrökta laxen, potatis eller bröd.

 Min andra tallrik: kålrotspudding, vildsvinsskinka, dovhjortsfilé, paté med cumberlandsås,

 prinskorv, köttbulle, vildsvinspastrami, omelett med svampstuvning, revbenspjäll. Då tog

jag INTE vanlig skinka, Janssons Frestelse, stekta strömmingar, fläskkorvar, ett par av 

patéerna eller lutfisk.

.....efter denna tallrik blev det påfyllning av omeletten som var en höjdare samt en bit 

revbenspjäll igen, bara-för-att. Så gott!

 

Hur mätt man än är efter en överdådig middag finns det konstigt nog alltid plats för dessert efteråt. Visst är det konstigt?
 

 Pannacotta (glaset till vänster), struvor, mandelmusslor med hjortronsylt och grädde, 

chokladmousse med grädde (glaset till höger), mintkyssar, chokladbollar med kokos, 

vit chokladbräck med fyllning, skumjultomte, mörk chokladbräck med fyllning, knäck. Då tog

 jag INTE nötter, kex, ostkaka, saffranspudding och lite annat. Favoriten var mandelmusslan

med hjortronsylt och vispgrädde, makalöst god!

... till slut när man är så mätt att man inte riktigt vet hur man ska sitta för att orka andas, då saknas bara kaffet. Idag smakade det bättre än någonsin.

Kaffet efteråt. Det rena, det enkla, det varma. Det livsnödvändiga.

Allt det här härliga på bilderna ovan (utom diverse juldekorationer då)  ligger tryggt i bukens varma förvar och matsmältningen går på högvarv. Inget vettigt blir gjort här i kväll, kroppen är däst, huvudet dimmigt, trögt och nästan i chock över den oanständiga mängd mat jag har tryckt i mig. Men det hör till.