För den som inte har bråttom med middagen.... Vietnamesisk nudelsoppa med biffkött

En längre tid har jag grunnat på att försöka laga någon klassisk vietnamesisk rätt, jag har en svaghet för asiatisk mat och prövar gärna nya recept när jag kan. Ofta brukar det bli thailändska rätter men sällan eller aldrig vietnamesiska rätter. Jag spånade runt lite och stötte alltid på "Phosoppa" (uttalas tydligen som FUsoppa?). Detta är en soppa (med olika varianter) baserad på buljong som man sedan har tillsatt en mängd grönsaker och risnudlar till.

lånad bild

Jag bestämde mig för att ge mig på detta recept och jag samlade några varianter av samma sopprecept för att koka ihop min egen soppa. Tillagningen är inget man gör på en eftermiddag, jag fick planera allt utifrån när jag kunde ha fått tag i samtliga ingredienser då vissa av dem inte alltid finns i hemmasortimentet. När jag sedan hade allt hemma gav jag receptet en helg för att tillagas. I mitt fall valde jag en soppa baserad på köttbuljong och denna skulle tillagas från grunden på märgben; dessa visade sig vara lite knepigare att få tag i men till slut lyckades jag tjata till mig ett rejält märgben hos min lokala matvaruhandel som även har eget styckeri, det enda i vår stad. Märgben finns sällan eller aldrig i köttdisken här, men ändå är det en stor efterfrågan på dem visade det sig. Många gillar att laga buljong på dem och framförallt är det många hundägare som vill komma över dem till sina vovvar. 

Min kötthandlare sågade upp det enorma märgbenet till lagom stora bitar som skulle rymmas i en stor kastrul.

Tillagningen av soppan är inte alls svår men långdragen och har många moment som ska betas av. Så här gjorde jag och detta är vad jag använde (alla varianter som t.ex. skalet kvar på löken vid rostning är tips från vietnamesiska recept):

Vietnamesisk Phosoppa på köttbuljong

till buljongen:
2 kg märgben, uppsågade i lagom stora bitar, ska förkokas i vatten
2 gula lökar, grovt uppskurna i kvadranter, skalet kvar utanpå
5,5 liter vatten
ca 10 cm färsk ingefära, halverad på längden
2 kanelstänger
1 msk korianderfrön (se not nedan)
1 msk fänkålsfrön (se not nedan)
6 stjärnanis
6 hela nejlikor
1 svart kardemummakapsel (se not nedan)
1,5 msk salt 
4 msk fisksås
2-3 cm "yellow rock sugar" (se not nedan)
oblekt tygstycke (som ska vara kryddpåse i buljongen när den kokas)
matlagningssnöre att knyta ihop kryddpåsen med

Noter till ingredienserna ovan:  många av dessa ingredienser kan vara svåra att hitta i vanliga matvaruaffärer.  Hela korianderfrön, fänkålsfrön, kardemummakapslar och yellow rock sugar hittade jag i matbutiker som specialiserat sig på att importera utländska varor, t.ex. från mellanöstern eller/och asien. Ofta är dessa varor billiga och kommer i större förpackningar. Med andra ord har man ofta torkade kryddor som räcker en livstid.... Yellow rock sugar ser precis ut som brunt bröstsocker och jag har ännu inte lyckats hitta förklaring på vad som är skillnaden mellan dem.

till serveringen av soppan:
400g (ca) "banh pho" nudlar (se not nedan)
500g tunt skivat nötkött, strimlat på tvären över muskelfibrerna
1-2 gula lökar alt. silverlök,  tunt strimlade (jag anväder silverlök när den ska ätas rå)
färsk koriander, hackad
böngroddar 
liten bit röd chilipeppar, färsk och finhackad
Hoisinsås

Not om nudlarna: tunna, platta nudlar baserade på ris. Brukar finnas i matvarubutiker som riktar in sig på importvaror från asien. 

Tillagningen är som jag tidigare skrev tidskrävande. Man börjar med märgbenen: lägg benen i en jättejättestor kastrull och se till att de är täckta med vatten. 

 

Låt kastrullen med vatten och ben koka upp, låt det koka kraftigt i upp till 5 minuter. Under denna tid kommer orenheter och boss från benen att lägga sig som ett brunt skum på vattenytan. Ta kastrullen från plattan, använd en hålslev eller tång att ta upp benen, lägg i ett kärl medan kastrullen diskas ur från alla orenheter. Skölj sedan benen ett och ett under rinnande vatten för att hålla dem rena (annars blir buljongen grumlig). Lägg tillbaka benen i kastrullen igen. Häll på vattnet (5,5 liter enligt receptet ovan). 

Lök och ingefäran: 
Sätt ugnen på grilltemperatur. 
klyv lökarna i fyra kvartar, lägg dem tillsammans med den längdskurna ingefäran på en plåt med ugnsfolie. Grilla/rosta lök och ingefära i ca 10-15 minuter så de blir tydligt bruna. Ta ut och ställ plåten åt sidan. 

Kryddor:
I en torr stekpanna: lägg ner kanelstängerna, kardemummakapseln, 
korianderfröna, fänkålsfröna, stjärnanisen och nejlikorna. Låt kryddorna värmas på medelvarm värme under lite omrörning i ca 5 minuter. (Dofterna som nu kommer härifrån är härligt varma, mustiga och mjuka, man kan lätt föreställa sig att man har hamnat i sagorna från "Tusen och en natt"). 

 OBS: alla kryddor är ej nedlagda i pannan på bilden

När kryddorna är "klara" lägger man dem i tygstycket och knyter sedan runt matlagningssnöret så att den påse bildas där kryddorna ligger i själva påsen (jag placerade tyget i ett glas för att lättare få ihop tyget till en påse):

 

Ta den stora kastrullen (eller grytan) med benen och vattnet i, sätt på plattan och låt det koka upp, dra då ner värmen och låt det sjuda. Lägg ner den rostade löken, ingefäran och kryddpåsen. 

Tillsätt sedan salt, fisksås och det gula sockret. Låt nu allt sjuda i ca 3 timmar. Om det uppkommer mer skum på ytan tar man bara bort detta med en stor sked under tiden. 

När timmarna har gått tar man en tång eller hålslev och fiskar upp benen, kryddpåsen och löken. Sila soppan i en finmaskig sil. Ju mer småpartiklar som tas bort från buljongen desto klarare och finare blir själva soppan vid serveringen. Släng sedan allt utom buljongen.

Låt  buljongen svalna helt, ställ den sedan i kylen (med lock på) natten. Under denna tid kommer fettet stiga till ytan och lägga sig som ett lager ovanpå buljongvätskan:

 Detta fettlager skall tas bort och lämpligast använder man en hålslev till detta:

 

Buljongen är nu klar att användas. Inför serveringen hettas buljongen upp.

Tillaga nudlarna enligt förpackningen men låt dem nödvändigtvis inte koka full tid; fördela sedan nudlarna i uppläggningsskålarna. 

Fördela även det strimlade, råa köttet i skålarna. Häll sedan över den heta buljongen och garnera med strimlad lök, hackad koriander, böngroddar. Den heta buljongen kommer att tillaga det råa nötköttet direkt i skålen till en perfekt konsistens.

             Från vänster: strimlad lök till serveringen, böngroddar, strimlat kött samt risnudlarna. 

 
Servera skålarna och ställ gärna fram en flaska Hoisinsås som man kan smaksätta extra med. 
Det var verkligen värt att ta sig igenom recepten för att få pröva soppan. Så spännande kryddning och konsistens på nudlar, kött och grönsakerna! Soppan är varm, smakrik men utan att vara stark och kändes dessutom väldigt nyttig. Pröva gärna, jag har dessutom ganska mycket av alla kryddor om någon behöver en liten slatt....

Storm och golvbeslutarångest

Då så, nu ska vi se om jag hinner in med ett litet inlägg. 

Det är märkliga tider vi rör oss i, det stormar till höger och vänster, människors liv ställs på kant kors och tvärs, problem och trauman kantar varandra. Förskräckt kan jag bara försöka sitta still i min egen båt och se på, hålla i mig i relingen och se till att knäppa på mig min egen mentala flytväst. Varken tid, ork eller inspiration har beretts för bloggande utsvävningar. Istället har jag (mellan de akuta insatserna för nära vänner som råkat ut för otur och olyckor) ägnat mig åt att beta av diverse mindre roliga privata förehavanden som t.ex. tråkiga och komplicerade tandläkarbesök (som bara är början på en oändlig och dyrbar tandläkarresa). Tillsammans med bästväninnan har jag även vittnat (om än kort) i en rättegång mot en-väldigt-illasinnad-farlig-och-totalt-helgalen-man vilket är en sak som jag gärna hade haft ogjord.
Under tiden har också storebror i familjen har hunnit fylla 16 år, skadat knät så illa att han blivit beordrad att gå på kryckor de närmsta veckorna. 
Vi vet ju när man söker sig till sjukvården i vårt land, att det då är väldigt lätt att hålla sig för skratt men desto svårare att hålla ilska och frustration i styr. Väntetider utan dess like för bokade läkarbesök som istället resulterar i det ofrånkomliga besöket på akuten istället där timmarna av väntan ter sig som en barnlek i jämförelse mot väntetiden till den sedvanliga läkaren. 

 lånad bild

Så även för oss denna gång, efter ett några dagars tapper väntan till den bokade läkartiden (långt-fram-i framtiden)kantad av rejäl smärta för den unge mannen, kände jag att knät inte skulle bli bättre av ännu mera väntan. Akuten blev nästa anhalt, det är som tur inte ofta vi rör oss i dessa trakter men när det väl har hänt vet man aldrig vad man möts av.

lånad bild

 Benet sitter ännu kvar och likaså knät i avvaktan på läkning och återbesök hos ortopeden. Roligare saker har jag ändå kunnat syssla med - planering av diverse renoveringar av vårt nya hus mitt ute i den skånska myllan. Sista tiden har vi fokuserat mycket på ett par nya golv som vi förhoppningsvis ska kunna få klart under sommaren. Åter har jag fått FULLT utlopp för min sida beslutsångesten. Jag bedriver ett ändlöst letande efter "rätt" golvtyp via nätet/butiker och hos olika leverantörer/återförsäljare. Jag inbillar mig att jag finner ett stort nöje i letandet men som nästan känns maniskt även för mig själv emellanåt. Ändå är det lite av en irritation att aldrig kunna gå rakt på en sak (golv, tapet eller liknande) direkt och kunna säga "DEN blir bra". I detta fall är det en vansinnig tur att tiden är till vår fördel och att flytten söderut inte sker än på ett litet tag. Jag märker att det finns en röd tråd i det jag tittar på, återkommer till och känner att jag vill säga ja till. 
 Just nu håller vi på att bestämma oss (ja just det; vi, jag och Ä.H, måste ju dessutom vara överens om golvvalet.....) om de två golven som ska läggas in i ett par vardagsrum i huset. Diverse golvprover har åkt fram och tillbaka från byggbutiken. Nu har vi i alla fall hittat leverantören av golven som vi känner är rätt; det holländska 
Solidfloor har golvkollektioner som inte liknar någon annan. Ingen katalog i världen kan ge golven rätt känsla - de måste ses och kännas på! Vilka golv! Vilka ytor! Vilka häftiga behandlingar! Efter ha hittat Solidfloor kommer jag ha väldigt, väldigt svårt att någonsin titta hos någon annan leverantör efter andra golv. 

Till våra ena tänkta golv har vi letat efter ek, gärna med ruffig, sliten yta. Då menar jag riktigt ruffig patinering. Jag har i mitt inre sett  golv som under lång tid slitits av krigspausande stora män i tunga riddarrustningar... golv som har vandrats på i hundra och hundra år av fötter tillhörande gammal som ung. Golv som har varit med! Solidfloor har detta. Här har jag mitt förstaval just nu; 
i Solidfloors kollektion "Vintage" finns golvet "Kilimanjaro" som är något alldeles fantastiskt läckert:

lånad bild

Det är nästan omöjligt att på bild visa hur golvet ser ut med sin skrovliga yta, här är några detaljbilder av prover jag har lånat hem: 

Bästväninnan hade modet att påpeka det ni säkert säger (trygga bakom era datorer); man kommer att fastna med strumporna osv. Risken är ändå liten, golvet är behandlat på så sätt att detta ska undvikas, efter läggning ska dessutom golvet behandlas en gång till vilket ytterligare minskar trasiga strumpor. Hur som helst är jag en person som inte använder nylonstrumpyxor överdrivet ofta men däremot gärna tofflor vilket genast tar bort stickor-och trasighetsproblematiken! Nu har även Ä.H fått upp ögonen för golvet och vi är på samma våglängd just nu.
Det andra golvet (till det andra rummet) har också en lätt  rosenskimrande valproblematik över sig. Här står vi med några val just nu, också från Solidfloor: 

 Också ur kollektionen "Vintage" kommer golvet "Eiger" med

vitt inslag och härlig ruffighet

Jag har inte vunnit Ä.H:s övertygelse om golvet än så vi har några andra uppslag. Ett exempel är (också Solidfloor) golvet "Vermont":

Detta golv har en helt annan typ av ruffighet; lite mer maskinellt påverkad med sina tvära rispor i träet. Just "Vermont" kändes dock lite, lite för "grått" i färgsättningen när vi hade det hemma på prov.
Jag vill gärna se lite mer varma honungstoner. 
Nästa vecka ska jag nog grunna lite på detta golv; "Mount Cook":

 lånad bild

 ... och detta; "Matterhorn":

Som sagt, här finns mycket vånda att gräva i för oss än.
 

Mörker och mat

Jag njuter en stilla lördagsförmiddag med ett lagom snöfall utanför fönstret. Vi kom hem i går efter en intensiv ToR-resa (ca 60 mil x 2 inom ett dygn) till nya bostaden i Skåne samt viktigt möte med banken. Det tar med än vad man tror. Det kändes vansinnigt bra att åter kliva in i egna huset och ingen av oss ville åka tillbaka upp i landet igen... 
Nere i Skåne blåste det häftigt och vi hann inte vara i huset mer än ca en kvart innan det plötsligt blev tvärmörkt, säkerligen till följd av blåsten. Alla grannar hade också tvärmörkt så det var inte bara vårt hus som drabbats. Med barmark (ingen snö och inga gatlyktor) ute på landsbygden var det sannerligen SVART. Vi trevade oss fram till några tändstickor och ett tände par ljus vi hade:

Mysigheten till trots, vi ansåg att vi inte kunde göra mycket nytta i huset utan bestämde oss för att fara iväg för att göra diverse inköp innan butikerna stängde samt att bunkra ännu mer ljus. Vi glömde tyvärr köpa mer tändstickor (note to self: KÖP MER TÄNDSTICKOR) men har några kvar än...

Väl hemma igen med ännu fler ljus tända bankade det plötsligt (och effektfullt) på dörren och vi båda hoppade till lite ... förvånat. Vem var ute på kvällen i beckmörkret, vem hade hittat fram till just vår dörr och vad kunde denne någon vilja...? Med ett par ljus i beredskap i händerna öppnade vi dörren för att mötas av en blöt, lycklig hundnos i knähöjd med matte i andra sidan kopplet - vår nya granne, beväpnad med en minimal ficklampa. I andra handen hade hon burit med sig en enorm ljuslykta som hon nu undrade om vi behövde låna (själv vandrade hon runt ute med hunden endast med den minimala ficklampan som motvikt till det kompakta mörkret). Bekymrat undrade hon hur det gick för oss och om vi frös, erbjöd oss att komma in till dem och sitta framför deras öppna spis. Fantastiskt vänligt, eller hur,  själv har jag aldrig träffat grannen tidigare och Ä.H har endast träffat henne en gång. Det var sannerligen omtanke! Hur som helst tackade vi naturligtvis för detta men sa att vi klarade oss bra med vår egna brasa och ljus, elektriciteten var dessutom beräknad att återkomma inom några timmar. 

I dagens inlägg tänkte jag (egentligen) ägna mig åt en maträtt jag lagade häromdagen; kycklingfärs med fetaost och ajvar relish. Det är en variant på en rätt jag gjort tidigare (på lammfärs) men denna gång var det kycklingfärs som var huvudingrediensen. Denna gång blev det så lyckat och ungarna så nöjda (=bra betyg) att jag bestämde mig för att lägga ut receptet. Här är det:

Kycklingfärsrullar med fetaost och ajvar relish

4 pers, ugn ca 175°

400g kycklingfärs

2 rågade msk Ajvar Relish

vitlökspulver

cajunkrydda

salt, peppar

150g fetaost (går naturligtvis att ersätta med "mindre smakrikt" medelhavost av fetaosttyp")

matolja

Blanda färsen med Ajvar Relish och smulad fetaost samt kryddorna.

 Lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt. Forma sedan rullar (alt. bullar) av färsblandningen i handen med hjälp av en matsked, skölj av handen som formar färsen till rullar mellan varje rulle, då kladdar och fastnar inte färsen lika mycket och färsen blir mycket lättare att arbeta med. Lägg rullarna på plåten. 

Ringla lite matolja över varje rulle, grädda i ugnen ca 20 minuter (eller till rullarna är klara inuti). 

Den sås som bildas på plåten är jättegod att ringla över det som serveras till, t.ex kokt ris och grönsaker. Busenkelt och jättegott, pröva!!

There's A New Sheriff In Town ...

Möt sheriffen i Dog City; dagens skapelse i hellinne. Skjortan och halsduken i bomullstyg, byxor i jeanstyg och västen i läder. Hatten av halm. Skjortknapparna är metallnitar och sheriffstjärnan en stjärnberlock som jag sydde på västen.

Kortfattat kan följande sägas om sheriffen: ung hund i sina bästa år av okänt ursprung och ras. Blev tidigt faderslös som de flesta valpar. Boendes i en laglös utmark med en ensamstående moder och kullsyskon blev han tidigt vittne till hur kringstrykande främmande byrackor utnyttjade den sårbara familjekonstellationen han växte upp i. Dagliga mål mat var inte en självklarhet och tak över huvudet för familjen var mer en tillfälligheter än regelbundenheter. Att slåss för de få skulor av mat de kom över blev en vana och oräkneliga kullar med ohängda halvsyskon gjorde att familjen ständigt växte. En dag orkade modershunden inte mer utan drog sin sista hundsuck bakom ett uttjänt bilddäck på en avlägsen bakgata. Hennes sista ord riktades till sin son, den blivande sheriffhunden, en uppmaning om att hålla sig på rätt sida om stängslet. Sheriffen som alltid drivits av ett starkt rättvisepatos gjorde dessa ord till ledord. Så småningom med hjälp av sitt utmärkta luktsinne och förmågan att smyga ljudlöst bli en samhällets väktare; sheriff. Med stort lugn och tålamod håller han nu ordning i sin lilla stad. Utan onödigt gläfsande eller skällande ägnar han sig åt förvildade jyckar, kringströvande lopphögar,  stävjar högmodet hos bråkbenägna småterriers och andra fyrbenta på glid in på den rätta banan. Med tillräckligt många gatlyktor åt alla behövande har harmoni nu skapats... 
 

Skämt åsido, denna hund är en i serien hundar (samt kaniner) jag tidigare ägnade mig åt att tillverka, alla med olika teman. Några av hundarna har jag haft till försäljning i bästväninnans butik Garagebutiken. 

Hundarna i Garagebutiken: en bensamlare, en Alcatrazfånge samt en pirat har nu 

alla sålts och flyttat till nya hem. 

När de tidigare hundarna nu är sålda är det dags att en ny hund hamnar i butiken, kanske i sällskap av ytterligare någon vovve.    

Vad gör man inte för att hålla sig vaken i det gråtunga, fuktiga som täcker omgivningarna ute...

Allt och ... inget. Avslut av 2013.

Cirkeln är sluten skulle jag kunna säga. Ett år har gått sedan bloggens första inlägg. Kanske en anledning att slå klackarna i taket....?

lånad

En blogg som jag aldrig trodde skulle bli av och som faktiskt startades motvilligt. I en tid då internet redan har oräkneliga bloggar funderade jag länge på mångas förfrågan om att börja skriva eftersom jag ofta känner mig kritisk till många bloggar jag halkar förbi och inte ville bli en överflödig bloggare själv.

lånad

Jag är ingen stor bloggföljare själv men har några väl utvalda som jag läser när jag hinner/ger mig tid. Att följa en blogg som passar en själv kan vara väldigt givande och intressant. Själv söker jag efter inspirerande läsning där andra människors kunskaper och erfarenheter inom områden som jag själv är intresserad av kommer fram. Kreativitet, mat, renovering av möbler och hem ligger mig varmt om hjärtat. Mitt eget måtto har varit att själv dela mina egna göromål och erfarenheter inom dessa områden som jag helst ägnar mig åt och jag känner att jag bara vill skriva när jag har något matnyttigt att skriva om. Det är inte alltid helt lätt då det kan gå långa tider innan man har något nytt att dela med sig av. Då kommer det dålig samvetet fram - jag borde ha ju skrivit fast flera dagar har gått! En viss bloggstress alltså. 
Flera av mina goda vänner ansåg att jag hade en och annan sak att skriva om, alltifrån goda matrecept, matlagningstips till renoveringar som sker och har skett i mitt liv. När jag väl började skriva om detta var det trots allt ganska roligt, på detta vis har jag själv fått en överblick på vad och vilka projekt jag har sysslat med under tiden. En slags minnesbank helt enkelt. 
Jag har fått många snälla och peppande ord av läsare vilket har gett mig en mening att fortsätta skriva. Tack alla för det! 
Min blogg har jag valt att ha opolitisk och fri från de flesta kontroversiella ställningstaganden. Jag har ingen längtan eller önskan efter diskussioner och debatter i detta sammanhang. 

 Neutraliteten till trots vill jag tillägga att jag anser det finns alldeles för många intetsägande och innehållslösa bloggar som stjäl tid från läsarens öga och sinne (visserligen avgör var och en vilka dessa är). Själv klarar jag inte att läsa om unga poppiskvinnors eviga tjatande rubricering "Dagens" vilket ofta betyder nedladdade reklambilder från modesidor på kläder, smycken, smink och skor med flickornas egna undertexter "Jag vill ha dessa...". Upprepade redogörelser för inköp av senaste handväskan för x pengar och "träffen med finaste vännen på fiket X" är för mig tomt. Lite som att köpa skvallertidningar alltså. 
 Andra bloggar fyllda av långrandiga livsåskådningar och ståndpunkter är mer ett fokus på skribentens självförhärligande än en en givande plattform för utveckling för läsaren. Men dessa bloggar kan ändå visa på ett behov för många att stå upp för vad man tror på och lever efter; något som man ändå måste ha en viss ödmjukhet inför. 
Förundrad och uttråkad är jag även när jag ser/hittar/ramlar över bloggar som inte handlar om någonting alls förutom att den ansvariga bakom aldrig sinande behov av att skriva - i alla fall. Blogginlägg, återigen fyllda av (nästan uteslutande) nedladdade bilder från nätet på allt som kan anses vara vackert och rätt för samvetet, texter fyllda av politiskt korrekta floskler uttalanden som handlar om alltifrån att "fånga dagen", "tänka positivt" till önskningar om fred och välgång för allt och alla i hela världen. Naturligtvis försöker även jag att fånga dagen, ta hand om mina barn och allt det där men jag roas liksom inte av att ständigt dränkas av dessa ord i bloggar kors och tvärs ... eller ösa ur mig orden över andra.
 Jaha, det blev en liten utläggning även av mig och dessutom nedladdade (!) bilder från nätet. Enbart brödtext är inte roligt utan ibland är även lånade bilder nödvändiga. Nu när jag har orerat en stund ska jag i korthet återger hur nyårsaftonen var.

Som brukligt är, tillbringade jag och familjen första delen av kvällen ute på landet hos bästväninnan, hennes familj och i sällskap av deras hundar. Långt ifrån smällare, raketer och annat oljud. I lagom takt åt vi oss igenom för-varm-och efterrätt med alkoholfria drycker till, kanske ett outtalat rättvisetänkande för den som skulle vara bilförare för kvällen. Här är menyn för kvällen:

 

Förrätten, "havscocktailen" var ett helt nytt recept som jag hade hittat i senaste Buffétidningen och som verkade väldigt läckert. Havscocktailens innehåll: skurna bitar av råa pilgrimsmusslor, lax blandade med bitar av mango, skivad salladslök och rädisor samt riven ingefära. En avokado skars upp strax innan serveringen och lades i och över allt ringlades dressingen; färskpressad juice av apelsin, citron och lime som blandats med olivolja och japansk soja. Rostade sesamfrön ströddes över samt en rejäl sked rom på toppen. 

 Resultatet blev överraskande gott, fräscht och läckert!

 Vovvarna höll sig på behörigt avstånd hela tiden och verkade njuta av samvaron

 

 I den öppna spisen brann elden hela kvällen. Mellan rätterna njöt vi av värmen framför 

brinnande klabbar.

 Varmrätten

 Varmrätten bestod av lättstekt duvbröst med potatisklyftor i ugn samt en gräddsås smaksatt med calvados. Det var faktiskt första gången jag själv åt duva och det smakade himmelskt!

Efterrätten

Kvällen innan nyårsafton bakade jag denna pecannötkaka då samtliga i sällskapet är väldigt svaga för nötter, smördeg och kolaaktiga såser. 

 Kapitulation

Slutligen när alla var mätta och dästa intill sprängfylldhet for jag och familjen hem igen där den iskylda skumpan troget väntade på oss. I olika riktningar drog sig familjemedlemmarna tillbaka till sina egna favoritplatser i hemmet, själv hamnade jag i soffan och lät bubblet få huvudrollen för resten av aftonen. 

Om det av en händelse skulle vara så att ni inte fått tillräckligt med lycka och välgångsönskningar i bloggar, twitter, facebook och likande inför 2014 så säger jag:

Gott Nytt År på er! Må vi få många tillfällen till glam och dans!

lånad