Rejäl måltid med tuppvingar i centrum

För fredagens middag var jag sugen på att förnya mig lite och hitta nya smaker. Det jag hade hemma var färska tuppvingar och detta var utgångspunkten för middagen. (Vi har turen att kunna köpa tuppkött här nere i Skåne, något jag inte har haft tillgång till tidigare.) Jag hade i gömmorna hittat en gammal receptanteckning som jag gjort för länge sedan i USA, ett recept på marinad till kyckling som jag visste skulle vara jättegod.
Receptet nedan är gjort på tuppvingar men går naturligtvis att ersätta med vanliga kycklingvingar. 
När det gäller tuppvingar är det rejält mycket större och matigare än kycklingvingar vilket gav att jag var tvungen att dela vingarna i leden för att göra dem lättare att hantera och servera. 

Hel tuppvinge till vänster, teskeden ligger för att illustrera

storleken på vingen.  Till höger är vingen delad mitt över leden. 

  

Jag hade alltså tuppvingarna och sedan letade jag runt lite bland recept för att hitta goda tillbehör. Jag fastnade för ett par tillbehör ur en bok (inköpt i USA): "Favorite Brand Name Loved Recipes".  Jag valde en rätt med haricots verts och en annan med honungs-och apelsinglaserad sötpotatis.

 Nedan följer samtliga recept och beskrivningar på maten jag lagade; marinerade, stekta tuppvingar med haricots verts med pecannötter samt sötpotatis med honungsglaze.  

Soja-och koriandermarinerade tuppvingar, stekta i honung
4-6 pers

1,5 kg tuppvingar (kyckling går också bra!)
 2 dl japansk soja
1-1,5 msk riven färsk ingefära
2 msk hackad färsk koriander
2 klyftor vitlök, mycket finhackade 
saft av en halv citron 
salt, pepar
olivolja
smör
honung (flytande) till stekning, uppskattningsvis 0,5-1 dl
sesamfrön

Lägg vingarna i en plan form. Gör marinaden: blanda sojan, ingefäran, vitlöken, koriandern och citronsaften i en skål, salta och peppra. Häll detta över vingarna och låt marinera i 1-2 timmar. 

 Vingarna i marinaden, till vänster närbild på marinaden

Precis innan tillagning tas vingarna upp ur marinaden för att rinna av, torka gärna lite torrt med papper så blir stekytan bättre. 
Hetta upp en stor stekpanna (jag fick ta två då det var så stora och många delar). Häll i en skvätt olivolja och en klick smör i stekpannan. När smöret stillnat läggs vingarna ner och steks några minuter på var sida, ca 5-8 minuter beroende på tjockleken. Ringla över generöst med honung.
Vänd vingarna ofta. Ös lite då och då ner av marinaden som får bubbla med, det kokar snabbt ihop till en klibbig smet som ger fantastisk smak på köttet. Ytan på vingarna blir härligt blank, mörk och klibbig. När vingarna är klara strös sesamfrön över innan servering. 

Tuppvingarna under stekning

Haricots verts med rostade pecannötter
4-6 pers

0,5 kg haricots verts
1 dl hackade pecannötter
3 msk smör, smält
1 tsk socker
< 0,5 tsk vitlökspulver
1 tsk hackad färsk persilja
salt, peppar

Lägg smöret i en skål och smält försiktigt några sekunder i micron.
Blanda i persiljan, vitlökspulvret, salt och peppar. Rör om. Hacka pecannötterna grovt. 

 De hackade pecannötterna och kryddsmöret, den lilla bilden visar 

de färdigrostade pecannötterna.

Värm en mindre stekpanna till medelvärme; häll ner ett par teskedar av kryddsmöret och stek sedan pecannötterna lätt 1-2 minuter. Lägg de stekta nötterna på en separat tallrik tills vidare, låt stekpannan stå odiskad, den ska användas till bönorna. Strax innan maten i övrigt är klar ska stekpannan värmas igen. Resterande kryddsmör läggs i pannan och sedan läggs de gröna bönorna ner. Vänd några gånger och lägg sedan ett lock på, låt det puttra i ca 6 minuter eller tills bönorna är klara. Strö över de rostade pecannötterna och servera. 

Honungsglaserad sötpotatis i mikro
4-6 pers

1 kg sötpotatisar, skalade och skurna i fjärdedelar
1 dl + 1dl apelsinjuice
1 dl flytande honung
0,5 tsk ingefära
0,5 tsk muskot
1,5 msk maizena
1 dl honung
smör

Lägg de delade sötpotatisarna i en microsäker skål. Häll på den första decilitern apelsinjuice, krydda med ingefära och muskotnöt. 
Klicka över smör jämt över potatisen. Ställ in i mikron och sätt på högsta effekt i ca 7-10 minuter. Vänd gärna sötpotatisen någon gång under tillagningen. Ta ut skålen, spara vätskan i botten tills vidare!

Blanda för såsen i en egen skål: honungen, den andra delen apelsinjuice samt maizenan. Ställ in i mikron och kör på högsta effekt i två minuter. Rör om var 30:e sekund. Ta ut och rör om ordentligt, såsen skall ha tjocknat. Häll ner vätskan från potatisskålen i såsskålen, rör om. Kör på högsta effekt i mikron i    1 minut. Såsens konsistens ska ungefär vara som en kräm nu. 
Blanda såsen med potatisen, vänd runt bitarna så att alla sidor täcks av såsen. Kör i mikron några minuter tills sötpotatisen är färdig, det är svårt att säga exakt hur länge som behövs då sötpotatis kommer i så olika storlekar och således behöver olika lång tillagningstid. 
Färdigt att servera!

Sötpotatisen förbereds till vänster, i mitten apelsinsåsen och till 

höger visar såsen som dränkt potatisbitarna innan tillagningen. 

Slutresultatet så! Jag var själv väldigt skeptisk till sötpotatisrätten men jag blev väldigt överraskad! Smaken av den söta honungsapelsinssåsen var perfekt till den annars lite fadda smaken som sötpotatis ofta smakar. De gröna bönorna blev otroligt goda med pecankrosset och slutligen tuppvingarna ... jaa jag vet att det låter tjatigt men de blev nog tidernas bästa!! Söta, klibbiga, smakrika, möra...familjen var som gräshoppor och det blev inte mycket kvar. Verkligen en kombination av smaker som passade varandra vansinnigt bra!

 

Morgonstund har guld i ... kamerasiktet

Alla årstider har verkligen sin charm och framställer naturen på de mest fantastiska sätt. Hösten är inget undantag, efter löven har fällts från träden kommer tidigare gömda vyer fram. 

 

Ibland får man stanna upp i det ofta gråmulna vädret för att orka/kunna upptäcka allt det vackra som faktiskt finns där. 



Tidigt i morse gjorde jag en liten fototurné och jag hade tur då solen med mig. Jag passerade Löddeköpinge där jag stoppade till vid Borgeby Slott och Lödde å där jag tog följande bilder.

 Jag är speciellt förtjust i detta valv på Borgeby Slott. När man 

går genom detta valv kommer man ut på den gamla ladugårdsplanen nedan:

 .... och från andra hållet genom valvet: 

 Inte ens slottsparkens gräsmattor går fria från mullvadarnas framfart...

LÖDDE Å

Goda grannar är värda sin vikt i guld

 Jag har tidigare berättat om den gamla folkskolan som står på vår tomt. Skolbyggnaden har under många år efter skolnedläggningen fungerat som potatislager, förråd och garage. Vår ambition har varit att innan årets slut ta fram fasaden längs byggnadens ena långsida, en vägg som fram till nyligen helt varit täckt av buskage, träd och väggväxande växter. Jag tar ett par bilder i repris: 

Här bakom döljer sig alltså en tegelfasad

Vi har nästan nått målet nu, fasaden är i princip framme i sin helhet. Det är "bara" ett par större träd kvar att fälla och en del väggväxande växter kvar som är svåra att få ner. Det är svårt att förstå hur växter kan sitta så infernaliskt hårt fast i en tegelvägg! 
Allt ris, buskage och sly har vi samlat i en hög för att ta hand om "senare". Detta "senare" inföll idag då vi hade hjälp av underbara grannen som hade lovat komma med sin traktor med "gaffel" på för att transportera bort allt.

 Traktorn med "gaffeln"

Det var en rejäl sak som satt längst fram på traktorn och rishögen försvann i oväntad rask takt. Högarna forslades bort till grannens egen mark och samlades på ett fält där grannen varje år brukar samla en hög som sedan eldas på Valborg.

Man ska verkligen vårda och vara tacksam för goda grannar, det är inte alltid självklart att man har sådana. Grannen hann även ta sig an de enorma rishögar som tillkommit på innergården efter arboristernas framfart med kastanjen, något vi inte hade räknat med att hinna med idag. 

Efter några vändor med traktorn var vi klara och jag hade bakat en läcker cheesecake som vi alla frossade på till eftermiddagskaffet. Utomhus tilltog höstblåsten och skymningen lade sig över landskapet. Vi avhandlade kaffe, kaka, folk och och minnen från trakten innan vi skildes åt. 

En helg i november

Så är ännu en helg till ända och vädret bara fortsätter att skämma bort oss med ljumma vindar, uppehåll, magiska månsken och fantastiska solnedgångar. Jag kan inte annat än att flyta med på detta trivseltåg och föreviga så mycket jag kan genom fotografier.

Lördagen gav tillfälle till en liten tur i det skånska landskapet. Oväntat körde vi förbi en gård med ett gäng frigående gäss intill en inhägnad med Linderödssvin och en skock frigående höns och kalkoner. Gässen som har blivit lite av en skånsk landskapssymbol gjorde det påtagligt att vi befann oss (och fortfarande gör) i Skåne.  Trots gåsaktiga, högljudda protester mot vår bil stannade vi till för att fånga dem på bild.

Sedan var det en solnedgång som heter duga igen. Under några få minuter hann vi uppleva ett nästan löjligt vackert skådespel på himlen:

Trots kamerans begränsade upplösning och bildkvalité kan man kanske ana föreställningen bland molnen på himlen. Upplevelsen var inte långt ifrån tavlornas lite romantiska dramatik på bilderna nedan.

Lånad

Lånad

.... sedan är det något alldeles speciellt med korsvirkeshus! Här nere i Skåne gapar jag fortfarande till när jag passerar ett sådant, gärna med vasstak.

Brandstads Prästgård, nuvarande bostadshus daterat till 1799

Vi passerade Övedskloster och åkte genom förtrollande alléer...

 .... slutligen, söndagens dagsljusavslutning gjorde oss inte besvikna. Dessa bilder nedan visar hur himlen såg ut strax innan solen gick ner helt: 

Lördagsmiddag med svamp

Lördagskväll och vi smälter en improviserad lördagsmiddag med pasta och svamp. Efter en tur runt om i de inre delarna av Skåne under eftermiddagen smälter vi även dessa intryck och njuter av att sjunka ner i soffan. Det nyinköpta doftljuset brinner och doftar fantastiskt av varma toner som vanilj, kola och karamell.

Middagen blev snabbt ihoplagad och hade inslag av flera olika recept jag snubblade över när jag skummade inspiration på nätet. Slutresultatet blev väldigt, väldigt gott och mättande. Här är "mitt" recept, vad jag hade i och hur jag gjorde rätten:

Pasta med blandad färsk svamp
4 pers

Olivolja 
8 klyftor vitlök, skalade, ev. halverade om de är mycket stora
1, 2 dl röd Cinzano
550g färsk svamp; kungsmussling (kejsarhatt), shiitake och skogschampinjoner
5 msk smör
salt, peppar
2-3 nävar ruccola
2 dl riven parmesanost
pasta för fyra personer

Koka pastavatten med salt i. Skiva/hacka upp svampen.
I en stekpanna; värm olivolja ordentligt varm, lägg i vitlöksklyftorna och stek dem lätt gyllenbruna i ca 5 minuter. Blanda i svampen och Cinzano. Klicka i smöret och låt allt koka på medelvärme några minuter, salta och peppra.

 Svampen i stekpannan tillsammans med Cinzano, smör och vitlöksklyftor

Koka pastan och häll av. Lägg tillbaka pastan i kastrullen eller i en stor uppläggningsskål, häll över svampblandningen och riv ner ruccolan. Innan servering, riv och blanda över parmesanosten, blanda allt ordentligt. Jätteenkelt och jättegott!

Skådespel i skogen

 

 Det finns ett naturskönt skogsområde i närheten av där vi bor. Jag brukar ofta promenera där och bland annat kunna njuta av de hjortar som går i ett par hjorthägn i området. Det är en samling  (vad jag tror) dovhjortar men jag är inte helt säker. Hur som helst, de är fantastiskt vackra att se på.

I dag fick jag uppleva något jag aldrig sett förr i levande livet. Det är parningstid för hjortarna under denna årstid och tjurarna är  duktigt hormonstinna. En av tjurarna var rejält uppretad; brölade friskt mot allt och alla under det att han även jagade iväg de andra tjurarna som försökte närma sig damerna/hindarna som omgav honom (den brölande). Det var häftigt att få se detta.

En bit bort fanns ett par andra tjurar som prövade sina styrkor mot varandra. Gång på gång drabbade samman med hornen, det såg nästan ut som en slags stelbent dans där låste de fast varandra, ljudet av horn mot horn smällde högt i skogen som annars verkade vara ovanligt tyst...

På betryggande avstånd från bråkbenägna parningssugna tjurar vandrade en hind med sin årskalv (förmodar jag). Något sötare får man nästan leta efter...