Goda grannar är värda sin vikt i guld

 Jag har tidigare berättat om den gamla folkskolan som står på vår tomt. Skolbyggnaden har under många år efter skolnedläggningen fungerat som potatislager, förråd och garage. Vår ambition har varit att innan årets slut ta fram fasaden längs byggnadens ena långsida, en vägg som fram till nyligen helt varit täckt av buskage, träd och väggväxande växter. Jag tar ett par bilder i repris: 

Här bakom döljer sig alltså en tegelfasad

Vi har nästan nått målet nu, fasaden är i princip framme i sin helhet. Det är "bara" ett par större träd kvar att fälla och en del väggväxande växter kvar som är svåra att få ner. Det är svårt att förstå hur växter kan sitta så infernaliskt hårt fast i en tegelvägg! 
Allt ris, buskage och sly har vi samlat i en hög för att ta hand om "senare". Detta "senare" inföll idag då vi hade hjälp av underbara grannen som hade lovat komma med sin traktor med "gaffel" på för att transportera bort allt.

 Traktorn med "gaffeln"

Det var en rejäl sak som satt längst fram på traktorn och rishögen försvann i oväntad rask takt. Högarna forslades bort till grannens egen mark och samlades på ett fält där grannen varje år brukar samla en hög som sedan eldas på Valborg.

Man ska verkligen vårda och vara tacksam för goda grannar, det är inte alltid självklart att man har sådana. Grannen hann även ta sig an de enorma rishögar som tillkommit på innergården efter arboristernas framfart med kastanjen, något vi inte hade räknat med att hinna med idag. 

Efter några vändor med traktorn var vi klara och jag hade bakat en läcker cheesecake som vi alla frossade på till eftermiddagskaffet. Utomhus tilltog höstblåsten och skymningen lade sig över landskapet. Vi avhandlade kaffe, kaka, folk och och minnen från trakten innan vi skildes åt.