Egen lösning på solskydd

Den lätt späckade tillvaron går i turbofart just nu och bloggandet får stå åt sidan lite mer än vanligt. Häromsistens gjorde jag dock en åtgärd för blommorna som står på en fönsterbräda som vetter direkt mot söder, det är en tuff tillvaro för vilken blomma som än står där i direkt stekande sol. Kanske skulle det fungera ypperligt med några kaktusar men jag är ingen kaktusfantast så det är inte ett alternativ. Istället bestämde jag mig för att ordna ett solskydd åt krukväxterna. 

 

Fönstret vetter mot trädgården i rakt söderläge

I mina gömmor har jag länge haft en ihoprullad "längd" liggandes, se bilden nedan då jag inte kan beskriva den annars. Den är kanske tänkt att fungera som en bordslöpare eller annat. Denna längd visade sig vara nästan lika lång som själva fönstrets bredd. 
Jag funderade lite hur jag skulle kunna tillverka mig ett solskydd av denna ganska idealiska rulle. Något att staga upp den med längs båda långsidorna... något som kan stå av sig själv osv.... 

Jag tog en tur till närmsta Bauhaus och promenerade runt bland lister och brädor innan jag kom på lösningen. Jag köpte en hörnlist som var drygt lika lång som båda rullens långsidor tillsammans. Väl hemma sågade jag av listen i två lika långa delar.

Hörnlisten

Sedan tog jag fram en av mina bästa vänner här hemma, nämligen
häftpistolen. Detta lilla verktyg har verkligen visat sig vara användbart och den har varit perfekt till många projekt genom åren. Jag rullade ut "rullen" på insidan av hörnlisterna och häftade fast rullen med häftpistolen: 

Detta var verkligen perfekt - i och med att hörnlisterna är så tunna hade det inte gått att sätta fast med småspik eller annat. Nu kunde jag sträcka ut rullen längs insidan av hörnlisterna och få till det riktigt snyggt och rakt. 

Nästa steg var naturligtvis att få den obehandlade trälisten att få samma kulör som den upphäftade rullen. Detta moment skulle såklart egentligen ha kommit innan själva häftningen (men ibland tar otåligheten över och färgbutikerna har stängt nattetid...).
Nästa dag inköpte jag en burk oljebets i nästan exakt samma kulor som rullen.

 

Oljebetsen penslade jag på hörnlisterna och jag blev väldigt nöjd med att färgerna stämde så bra överens.

Solskyddet var efter torkningen helt klart och kunde ställas på plats i fönstret:

Till fönsterbrädan hade jag köpt nya blommor dessutom, nämligen dessa underbara "passionsblommor":

 

Solskyddet väger nästan ingenting och det är väldigt lätt att ta undan om det skulle vara mörkt en längre tid. Jag blev väldigt nöjd med slutresultatet och hoppas bara nu på att blommorna håller med mig...

SKÖRD

 Skåne lyser just nu av galet gula rapsfält överallt, det är en sådan mental vitamininjektion att det nästan är otroligt! Dessa gula böljande hav är vackra oavsett väder men nästan framförallt när himlen är gråsvart av lågtryck; kontrasterna är fantastiska då. Vasen med rapsblommor på bilden ovan står just nu i vårt kök, jag knipsade av några förirrade rapsplantor i ett dike som ändå inte skulle komma till användning. Blommorna passar så bra en den knallblå vasen så att man skulle kunna tro att det var iscensatt; sanningen är den att det nästan är den enda vas vi äger...

För övrigt pågår skörden av ramslök i trädgården fortfarande. Häromdagen åt vi en härlig ramslökssoppa; jag hittade ett recept där soppan skulle tillagas med crème fraiche. Detta kommer jag dock att ändra till nästa gång; crème fraichen blev alldeles för syrlig och jag är övertygad om att matgrädde eller ren grädde gör soppan godare. 
I går gjorde jag en ramslökspesto. Jag gjorde peston lite på en höft men hade de sedvanliga ingredienserna pinjenötter, långlagrad parmesanost, rapsolja, salt, peppar och ramslök.

 Den på bilden välfyllda burken är inte så välfylld längre...

  Först blev peston lite för lös då jag hade för mycket olja men då ökade jag istället på med de övriga ingredienserna för att dryga ut. Jag fick då en väldigt stor mängd pesto men som blev alldeles vansinnigt god. Under natten har ingredienserna och smakerna gift sig ordentligt och idag är peston godare än godast.... och nu är pestoburken tömd till hälften!
I köket finns även ett annat ramslöksprojekt just nu. I dag köpte jag en flaska rapsolja och en flaska olivolja, hällde ner respektive olja i varsin bytta och sedan hackade jag ner en rejäl hög ramslök i varje bytta. Byttorna är täckta med lock, satta på en fönsterkarm och ska stå där i flera dagar (upp till en vecka stod det någonstans). Efter detta ska oljan silas av och hällas tillbaka i sina respektive flaskor. Jag hade redan gjort en flaska ramslöksrapsolja som var färdig idag men den gav jag bort (efter att ha provsmakat och bekräftat att oljan verkligen blev så god som det var sagt). Jag har valt att testa vad som blir bäst; raps- eller olivolja. Hur som helst så lär oljorna gå åt!

 

Doften ur de två byttorna med olja och ramslök är 

otroligt läcker. 

  
Ytterligare ett annat projekt med ramslök har jag ägnat mig åt flera dagar denna vecka. Jag har tagit in, rensat och torkat/ "rostat" ramslök i ugn som jag sedan har krossat och lagt i kryddburk. Stora, stora mängder ramslök har gått åt, bladen har jag lagt på bakplåtspapper på ugnsplåtar och låtit dessa stå i ugnen upp till 40 minuter på 100° värme.

 

Till en normalstor, fylld kryddburk har det gått åt tre ordentligt laddade ugnsplåtar med ramslöksblad som torkats och sedan krossats.
Sist men förhoppningsvis inte minst, har jag fryst in en hel del ramslöksblad att ha för senare bruk.

Ett annat skördeprojekt är rabarbern just nu. Jag är tyvärr ingen stor rabarberälskare men har inte hjärta att bara låta all rabarber förtvina ute i trädgården. Tidigare i veckan hittade jag ett enkelt och snabbt saftrecept med rabarber och citron; det blev faktiskt väldigt gott. 
I går prövade jag ett annat recept, denna gång med kanelstång och vaniljstång. Detta blev också jättegott men smakade betydligt mindre rabarber då kanelen har satt stor prägel på saften.

Det här med safttillverkning var jätteroligt och nu vill jag fylla hyllor och skåp med vackra saftfyllda flaskor - och i olika smaker...

Tema ramslök

För inte så länge sedan hörde jag talas om en för mig ny smakingrediens för matlagning. Plötsligt dök fenomenet ramslök upp lite varstans i recept, diskussioner och böcker. Med drömmande blickar fick jag höra om denna åtråvärda delikatess av några. En arbetskollega berättade att han skulle ha middag för sin bekant som är en mycket känd kock vilket gjorde att arbetskollegan hade känt en viss press. Som av en händelse hade arbetskollegan hittat ett bestånd ramslök och då var det som om allt föll på plats, nervositeten försvann och "middagsmatens succé var ju given". Jag nickade stumt, dumt och instämmande, ungefär som jag visste precis vad han menade....

Ramslöken är tydligen ganska ovanlig och svår att hitta, helt i klass med folks hemlighållna bästa kantarellställen i skog och mark eller till och med ännu mer åtråvärd. Detta då ramslöken till skillnad från kantarellerna sällan går att köpa i matbutikerna. Naturligtvis var jag ordentligt nyfiken och läste mer. Beskrivningen på ramslökens smak lät otroligt god var jag än läste och frustreringen steg ju mer jag insåg att jag hade missat något väldigt gott....

En dag sprang jag över ett parti ramslök i min lokala ICA-butik! Genast packade jag ner ett paket i vagnen utan att blinka trots det hårresande priset av 32:- för 50 gram. Ramslöken var tvungen att testas! 

Väl hemma luktade och smakade jag för att få en uppfattning om ramslökens egenskaper: den doftade klart men väldigt milt av  purjolök, mycket mjukare och smakade även väldigt milt. För dagen hade jag en färsk laxfilé att laga. Jag mjukade upp en klick smör i micron och i detta hällde jag sedan fint hackad ramslök (jag tog nästan hela paketet på 50g), salt och peppar. Sedan bredde jag ut blandningen som ett täcke över laxen och ugnsstekte det hela i ca 15 minuter. Det blev HIMMELSKT! Inte alls så pikant som purjo - som jag tycker har en träig, platt och intensiv smak. Jag förstod nu varför ramslöken har fått ryktet om sig att vara så delikat; en sällsynt växande ört vars smak är så subtil och läcker, gärna serverad på finare restauranger och uppskattad bland kockar. 

 Det enda av laxen jag hann fotografera innan 

familjen gjorde slut på den...

Alla vet vi ju att vårsäsongen är trädgårdssäsong; det är dags att rensa, gräva och se över rabatter, gräs och odlingar. Även om jag inte har världens grönaste fingrar, inte kan komma ihåg växters namn eller föredragna växtförhållanden så tycker jag om att vara ute i en fin trädgård. Med vårt nya boende här i Skåne har vi en väldigt stor tomt som består av gräsmattor men även mycket buskage och nästan som små skogspartier. Här får växtligheten sköta sig själv till stor del, viss röjning gör vi och lägger mer krut på att hålla själva "trädgården" under mer kontroll. Tid och ork för hur mycket arbete finns helt enkelt inte men vi har faktiskt åstadkommit rejäla förändringar från hur det såg ut när vi flyttade hit. Och, mycket handlar om det otacksamma arbetet med att rensa. Rensa, rensa för att fortsätta rensa. Häromdagen när jag låg på alla fyra med näsan några decimeter ovanför marken slogs jag av en mycket diskret doft av purjo/salladslök. Strax efter insåg jag att jag satt alldeles i kanten av ett "hav" av blad där doften kom ifrån...

Ramslöken i förgrunden

Jag trodde inte mina ögon; jag rev av ett par blad, gnuggade på dem lite extra och doftade: jodå, visst doftade det som ramslöken jag hade köpt tidigare... väldigt tveksam var jag ändå, bladen är förvillande lika liljekonvaljer och dessa bör man verkligen inte äta då de är giftiga! Trots att blomsterstänglarna såg helt annorlunda ut än på liljekonvaljerna vågade jag inte tro på mitt fynd, inte riktigt än. Jag undersökte, doftade, smakade (och spottade ut såklart!) och kontrollerade ännu mer. Bladen var ändå inte helt som liljekonvalj, dessa var tunnare och något smalare. Då doften av mild purjolök var överhängande, efter otaliga bilder och ännu mer påläsning kände jag mig ändå säker, visst var det ramslök! Jag grämde mig själv då jag insåg att jag förra året i min okunnighet hade gått på som en bärsärk i mitt "ogräsrensande" (d.v.s rivit bort allt  som jag förstod inte var planterat, inklusive ramslöken....). Men gjort är gjort och det gäller att leva och glädjas i nuet. 

Nu har det gått ett par dagar sedan min upptäckt. Jag har hunnit arbeta mer i trädgården och även upptäcka flera andra bestånd av ramslök. Efter ett par fynd under mitt ogräsrensande har jag pausat rensandet och istället farit runt som en yr höna för att undersöka fler, bortglömda och gömda delar av tomten vilket verkar vara favoritställena för ramslöken att växa på. 

I går blev det middag med tema ramslök. Jag klippte ordentliga knippen ramslök, tog in och sköljde. Till middag hade jag bestämt mig för att laga något med kyckling och ramslök. Jag funderade ut något som kändes gott att äta: kycklingfiléer med fyllning av ramslök och färskost. Till detta en härlig guacamole med ramslök och nachos att dippa. Så här gjorde jag och detta är vad jag hade som ingredienser: 

Baconrullade kycklingrullar fyllda med ramslök m.m

4-6 pers

Kycklingrullarna:

1 kg kycklingfiléer, utbankade/kavlade till jämn tjocklek
40g riven parmesan (återigen - ingen pulverparmesan!!)
2 paket bacon
50-60 färsk, hackad ramslök
200g naturell färskost 
salt, peppar

Dippen: 

45-50g ramslök, grovt hackad
2 mogna avokado 
2 droppar limejuice
2 dl creme fraiche
ett par stänk rapsolja
salt, peppar

Cheese nachos till servering

De kycklingfiléer vi använde var redan skurna på längden och alltså tunnar än hela filéer. 

1. Banka försiktigt ut filéerna ännu tunnade på en skärbräda (jag brukar lägga plastfolie mellan för att filéerna ska hålla bättre). Målet är att banka ut filéerna till en jämn tjocklek, obearbetade är de för tjocka och går inte att rulla ihop.




















2. Riv parmesanen ner i en skål, häll ner den första andelen hackad ramslök samt färskosten och mixa samman. Alternativt använd en stavmixer. Krydda. 
3. Klicka ut rejäla klickar av massan på ena halvan av kycklingfiléerna, rulla sedan samman filéerna. 
4. Lägg ut två-tre remsor av baconen intill varandra på skärbrädan, lägg kycklingrullen på och rulla ihop. Lägg ut ytterligare en baconremsa fast på tvären denna gång och "förslut" kycklingrullens kortändar, lås fast med tandpetare och paketet är färdigt.

5. Häll lite rapsolja i en ugnsform och lägg ner samtliga baconrullade, fyllda kycklingfiléer och sätt in i ugnen på 200° i 20-25 minuter (reservation för alla individuella ugnar, speciellt viktigt är det ju att kyckling alltid ska vara genomstekt, kontrollera detta).

Dippen

1. I en mixer; blanda ner grovt hackad avokado, creme fraiche, ramslök, limejuice, salt och peppar. Mixa väl till slät konsistens. Smaka av och krydda ev. mer. 

När kycklingrullarna är klara är det bara att servera och äta (lite av fyllningen kryper ut ur rullarna under tillagningen men den smakar lika gott för det).

Maten blev en succé! Det franska, torra vita vinet till

passade perfekt. 

Ja, ramslök är gott. Otroligt gott! Väldigt mild så det går att panga på ganska ordentligt anser jag.

Rökta böcklingar del 2

 

Även idag har vi frestat på grannarnas tålamod genom att elda vidare av bråtet från vår gigantiska hög. Nu har vi dock nått slutet, allt eldbart har faktiskt tagit slut och det som är kvar är multnande löv, växter och smått, allt genomsurt och vått.
 

   

När vi påbörjade högen var den större än på bilden ovan, både i höjd och i omfång. Det kändes till en början övermäktigt, men ganska fort såg vi att högen minskade i storlek av arbetet.
 Armarna är sönderrivna och fingrarna är perforerade av elaka taggar trots arbetshandskarna. Men allt ris, nedklippta träd och buskar är faktiskt borta!

 

 Det som är kvar är flera år gamla löv och annat som börjat förmultna. Under

arbetets gång upptäckte vi de rostiga järnskivorna som är nedstuckna i högen baktill, 

kanske en gång menade av någon att verka som stöd till en kompost...?

Det känns otroligt skönt att ha kommit så här långt. Vi har inte riktigt löst det med den kvarvarande högen, här skulle vi behöva en redig maskin med skopa att forsla bort den med, detta går dock inte då det inte går att köra in på tomten med fordon. Alternativet är att iordningställa en för tomten (trots allt) nödvändigt kompost/ avskrädeshög fast i mer ordnad form och låta högen ligga kvar. Vi har i princip bestämt oss för det senare och vi har redan en intressant plan för detta. Mer om detta i annat blogginlägg...

.... däremot börjar rapsfälten gulna ordentligt runt om där vi bor. Skåne i ett nötskal, det är underbart och uppiggande med den galet gula färgen! Avslutningsvis kommer här en bild på trefotskitteln i järn som jag renoverade för ett tag sedan:

I botten lade jag korta plankbitar för att få en plan yta att ställa krukorna med lavendel på. Jag hade köpt 7 stycken fina krukor lavendel som precis passade i kitteln. Jag är väldigt ivrig på att få se lavendelblommorna växa upp här, jag tror det kommer bli vansinnigt fint....

I eldens tecken

Valborgsmässoafton igår torsdag och vädret där vi bor kunde inte varit mer perfekt! Nästan helt vindstilla, det utlovade regnet (som dagarna innan prövat oss med oförberedda regnskurar) uteblev faktiskt helt... Vi tillbringade de sista skälvande apriltimmarna tillsammans med de bästa grannarna man kan ha. Vi hade bidragit till det stora bålet med allt bråte och växtlighet jag tidigare har berättat om här på bloggen, samma grannar nämnda ovan har hjälpt oss frakta bort detta från vår tomt till den utsedda platsen för bålet. Det var inget litet bål utan ett rejält och praktfullt sådant. Dessutom bjöd grannarna på ännu ett bål en bra bit bort, också uppsamlat av avverkad växtlighet från deras egen tomt. 

Mitt ute på de skånska vidderna eldade vi alltmedan mörkret lade sig. 

  
Grannarna hade förberett kvällen nogsamt med grillning och fika ute vid bålen. I traktorskopan var det laddat med korgar fyllda med godsaker, dryck m.m och som sedan blev utkört till eldplatsen. 

Vi grillade korvar på löpande band, åt hembakade kanelbullar och drack kaffe. Ovanpå detta bjöds det på Irish Coffee. 

 .... och så eldade vi vidare i natten...

Mörkret blev så småningom totalt men månen lyste som en glödlampa rakt ovanför oss. Det var nästan en magisk kväll.

Den senaste tiden har faktiskt kretsat mycket kring temat eld. På vår tomt har vi en gigantisk hög bestående av ris, avverkade buskrester och grenar, högen har varit flera meter hög och flera meter i omkrets. Tyvärr har vi inte haft någon möjlighet att ta in ett fordon på denna del av tomten för att lasta och sedan frakta bort dessa mängder med bråte. Istället skaffade vi en tunna som vi sista tiden har eldat i när tillfället getts. Det har varit mödosamt arbete att kapa grenarna till lagom stora bitar för att sedan elda, men det har faktiskt gått bra! Sakta men säkert har vi tuggat oss ner rejält i den tidigare övermänskligt stora högen.

Det är något speciellt att se lågorna sluka allt i sin väg, spraka och förtära allt som den matas med. Vi har några dagars intensivt eldande kvar framför oss och har vi inte fått vårt eventuellt slumrande pyromanintresse tillgodosett då så vet jag inte vad....
Från att ha luktat intensivt av hårt rökt böckling har vi nu duschat och luktar bara lite böckling. Nu är det vila för dagen och samlande av krafter inför nästa eldpass.