I eldens tecken

Valborgsmässoafton igår torsdag och vädret där vi bor kunde inte varit mer perfekt! Nästan helt vindstilla, det utlovade regnet (som dagarna innan prövat oss med oförberedda regnskurar) uteblev faktiskt helt... Vi tillbringade de sista skälvande apriltimmarna tillsammans med de bästa grannarna man kan ha. Vi hade bidragit till det stora bålet med allt bråte och växtlighet jag tidigare har berättat om här på bloggen, samma grannar nämnda ovan har hjälpt oss frakta bort detta från vår tomt till den utsedda platsen för bålet. Det var inget litet bål utan ett rejält och praktfullt sådant. Dessutom bjöd grannarna på ännu ett bål en bra bit bort, också uppsamlat av avverkad växtlighet från deras egen tomt. 

Mitt ute på de skånska vidderna eldade vi alltmedan mörkret lade sig. 

  
Grannarna hade förberett kvällen nogsamt med grillning och fika ute vid bålen. I traktorskopan var det laddat med korgar fyllda med godsaker, dryck m.m och som sedan blev utkört till eldplatsen. 

Vi grillade korvar på löpande band, åt hembakade kanelbullar och drack kaffe. Ovanpå detta bjöds det på Irish Coffee. 

 .... och så eldade vi vidare i natten...

Mörkret blev så småningom totalt men månen lyste som en glödlampa rakt ovanför oss. Det var nästan en magisk kväll.

Den senaste tiden har faktiskt kretsat mycket kring temat eld. På vår tomt har vi en gigantisk hög bestående av ris, avverkade buskrester och grenar, högen har varit flera meter hög och flera meter i omkrets. Tyvärr har vi inte haft någon möjlighet att ta in ett fordon på denna del av tomten för att lasta och sedan frakta bort dessa mängder med bråte. Istället skaffade vi en tunna som vi sista tiden har eldat i när tillfället getts. Det har varit mödosamt arbete att kapa grenarna till lagom stora bitar för att sedan elda, men det har faktiskt gått bra! Sakta men säkert har vi tuggat oss ner rejält i den tidigare övermänskligt stora högen.

Det är något speciellt att se lågorna sluka allt i sin väg, spraka och förtära allt som den matas med. Vi har några dagars intensivt eldande kvar framför oss och har vi inte fått vårt eventuellt slumrande pyromanintresse tillgodosett då så vet jag inte vad....
Från att ha luktat intensivt av hårt rökt böckling har vi nu duschat och luktar bara lite böckling. Nu är det vila för dagen och samlande av krafter inför nästa eldpass.