Udonsoppa med lax

Japp, jag slänger in ett snabbt recept igen när jag ännu har det färskt i minne. Rätten i sig är snabb, enkel och mild att äta, däremot kan man behöva lite tid för ett par varv ute i butikerna för att få tag i råvarorna (om man inte är insnöad på asiatisk mat och har det mesta hemma). Det handlar (igen) om ett asiatisk-inspirerat recept som jag hittade på webbsidan taste.com.au. 
 Eftersom receptet är på engelska vilket inte tilltalar alla så lägger jag upp receptet på svenska här (även om det alltså inte är mitt egna recept). Jag har även reviderat receptet en aning efter svenska mått och efter min personliga smak (t.ex har jag minskat mängden misopasta då jag anser att den fermenterade misosmaken väldigt lätt tar överhanden i en rätt och gör den mindre smaklig samt att jag valde att rosta sesamfröna istället för att använda dem orostade).

Misosmakande udonsoppa med udonnudlar och sesamlax
4 pers

1,25 L vatten
2,5 buljongtärningar med kycklingsmak
50-75g vit/ljus misopasta (finns i välsorterade asiatiska specialbutiker)
choy sum, en bunt skurna i 5cm stora bitar (finns i färskvarudisken i asiatiska butiker, kallas blomsellerikål på svenska tydligen men jag har aldrig sett denna i svenska matbutiker)
2 x 200g paket udonnudlar (finns i välsorterade asiatiska specialbutiker)
3-4 salladslökar, skurna i 4cm-bitar + 2-3 salladslökar som
skivas tunt och sprinklas på vid serveringen
4 portionsfiléer lax
sesamfrön, rostade
soya (japansk) till servering för den som önskar

Koka upp vattnet i en stor kastrull, lägg i buljongtärningarna och lös upp. Tillsätt misopastan och lös upp även denna, låt sjuda lätt.  Lägg ner salladslöken som är skuren i större bitar.

Under tiden, hetta upp en stekpanna med olja, lägg i laxfiléerna och stek hastigt några minuter på var sida. Sprinkla med sesamfrön och ställ åtsidan till soppbuljongen är klar (vilket är frågan om minuter). Salta ev. en aning.

Lägg ner udonnudlarna i soppbuljongen och koka dem lätt ett par minuter innan även choy sum läggs ner. Soppbuljongen är klar på någon minut.

Fördela buljongen, nudlarna och choy sum i djupa soppskålar; lägg sist på den stekta laxfiléen och sist de tunna ringarna av den skurna salladslöken och servera. Ett väldigt snabblagat och värmande recept en vanlig torsdag!

Middag-mitt-i-veckan med kantarellpiff

Nej, jag har inte emigrerat eller blivit kidnappad; jag är kvar men tiden, orken och inspirationen för bloggande har verkligen inte varit i fas med mig den senaste tiden. Dessutom har jag åter hamnat i släktforskningsträsket som jag tidigare har berättat om här. Det går ju i perioder det här med släktforskning.  Att släktforska är att ge sig in i något som aldrig blir klart. Den invigde vet att det går åt tid, vid alla möjliga tidpunkter på dygnet. Huvudet är fullt av frågor, tankar och idéer kring möjliga knutar att lösa. Så fort det ges en ledig minut så sitter man där framför pappersark, släktforskningsprogram och speciallitteratur som kommit med bibliotekens fjärrlån. Allt, jag menar allt annat kommer i kläm. Hela tiden skjuter man upp göromål med tanken att göra dem sen, men ännu har jag inte riktigt greppat när detta "sen" ska infinna sig. Utom när det verkligen blir panik; rena kläder saknas och måste tvättas, mat måste inhandlas - för att sedan tillagas. Jag menar - jösses! Då går det ju massor av värdefull släktforskningstid. För att inte tala om all tid man är på jobbet! 
En bekant muttrade dystert häromdagen över att jag inte levererat något matrecept på länge. Bevisligen är det inte bara hos mig som matfantasin tryter emellanåt. Visserligen har vi hemma ett par spaltmeter med kokböcker i bokhyllan, för att inte tala om alla sparade receptlänkar på datorn. Ändå är det ibland svårt att bestämma sig för något. Gråmulna dagar när man tycker sig ha ätit både kött, fisk, fågel och något mittemellan i eviga tider vill man bara att en färdig rätt ska på något sätt materialisera sig på middagsbordet hemma. När jag känner så (vilket inte är alltför sällan) brukar det ändå dyka upp en tanke i huvudet med en ingrediens. Jag har faktiskt börjat anamma den tanken, att ta fasta på den ingrediensen och utgå därifrån. 
I dag tänkte jag "lax". Sedan tänkte jag att jag ville göra något ugnsbakat. Hemma hade jag en korg med färska kantareller och även schalottenlök. Ganska snabbt tänkte jag mig en röra på detta tillsammans med creme fraiche och kryddor. Det blev en riktigt god rätt och passande att dela här på bloggen.

Så här gjorde jag och detta är vad jag hade för ingredienser: 

Ugnsbakad laxfilé fylld med kantareller och annat
3 personer 
ugn 175°

3 rejäla färska laxfilébitar
1 dl creme fraiche vitlökssmak
100g färska kantareller, grovt hackade
3 schalottenlökar, skivade
1 dl riven västerbottenost
1/2 tsk Renée Voltaire lantbuljong (pulver)
flingsalt, vitpeppar 

Kantarellerna fick sig en kort omgång i stekpannan tillsammans med schalottenlöken. Därefter blandade jag (efter det svalnat lite) ner detta i en bunke med creme fraichen, den rivna osten och kryddorna.  
Sedan skar jag djupa snitt i vardera laxfiléerna och lade dem i en ugnsfast form (olja i botten). Varje fick på laxfiléen fyllde jag sedan med kantarellröran, sedan gräddade dem totalt 30 minuter. Jag tog ut dem vid 20 minuter men fisken var inte genomstekt så ytterligare 10 minuter var nödvändiga.  Till fisken serverade jag nykokt ris och lite sallad. 

 Lite fräsning i stekpannan

 Det finns vissa saker som är oumbärliga i köket; färsk vitlök är ett

exempel, denna lantbuljong är ett annat. Perfekt att krydda med, 

allt blir så otroligt gott!

Slutresultatet - uppskattat, enkelt men ändå lite festligt. Och väldigt gott....

Japansk middag - Menchi Katsu

I serien asiatisk mat här hemma har jag så smått börjat snegla på det japanska köket. Då menar jag inte den sedvanliga sushin, visserligen himla god och läcker men ibland måste man förnya sig.

 Jag har duckat instinktivt vid tanken på japansk matlagning då jag någonstans fått för mig att den är komplicerad och nästan ouppnåelig att laga för en oinvigd. Det måste ju finnas japansk "vanlig" mat som vem som helst ska kunna laga. 

Häromdagen snurrade jag runt på nätet och hittade snart en rätt med lite olika receptvariationer men som i huvuddragen var mycket lika. 

Rätten jag hittade var friterade färsbiffar och kändes klart överkomlig att tillaga och passade bra då jag ville basera rätten på den högrevsfärs jag för dagen hade framme.

 Biffarna angavs i alla recept att serveras tillsammans med tonkatsusås. Det var bara att ge sig i kast att leta reta på vad detta var och sedan förbereda sig för att göra just den såsen eftersom jag inte kunde hitta den ute i butiken. Det visade sig enklare än vad jag trodde med detta, nedan har jag skrivit receptet för tonkatsusåsen också.

Till biffarna hade ett flertal av recepten riven, rå kål eller riven salladskål osv men då jag inte gillar det något nämnvärt valde jag att använda spetskål (så himla gott!) som jag hackade och stekte lätt. Rätten blev verkligen otroligt lyckad, så enkel att göra och vi alla älskade smakerna. Såsen är speciell och lite pikant i smaken vilket passar väldigt bra till det ordentligt friterade.
Det blev en riktigt mums filibabbamåltid det här!

 Menchi Katsu - japanska färsbiffar

4 pers

450g högrevsfärs

1 gul lök, finhackad

1 ägg

1/4 cup panko (japanskt ströbröd) = ca 4 msk

salt, peppar

muskotnöt

mjöl

1-2 ägg uppvispat (att doppa biffarna vid paneringen)

panko

frityrolja

Tonkatsusås (se separat recept)

spetskål, hackad

Lägg färs, hackad gul lök, ett ägg, den första mängden pankoströbröd, salt, peppar och muskotnöt i en skål. Blanda runt ordentligt (smeten blir rejält klibbig). Dela upp smeten i åtta delar och forma dem till små tillplattade biffar. 

Doppa var och en av biffarna i mjöl, täck ordentligt runt om.  Doppa sedan biffarna i det uppvispade ägget och doppa sedan biffarna i pankoströbrödet. Se till att biffarna täcks helt av pankon. Låt biffarna ligga och vila i upp till 30 minuter. 

Under tiden kan tonkatsusåsen göras: 

Tonkatsusås

1,4 dl ketchup

0,5 dl Worcestershiresås

0,5 dl sake (jag hade torr sherry istället)

1 msk färsk ingefära, finhackad

1 msk vitlök, finhackad 

2 msk socker

2 msk mirin

Blanda samman alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt koka på måttlig värme i ca 30 minuter. Serveras ringlad över de friterade färsbiffarna. 

När biffarna vilat till sig är det dags för det sista stegen; nämligen friteringen. Hetta upp frityrolja i en kastrull till ca 180°. Fritera ett par till tre biffar (inte fler, då kyls olja ner och biffarna kokas i oljan istället för att friteras) per omgång i oljan i 3-5 minuter. Låt biffarna rinna av ett ögonblick på hushållspapper innan de serveras tillsammans med kålen och såsen. 

Sensommarprojekt

 Under en längre tid har vi letat efter en liten, enkel och snygg grind att ha i slutet på en grusgång som leder ut från tomten. Längs gången växer tätt buskage. Det är inte gårdens huvudsakliga ingång utan en annan, liten gång i vars slut soptunnorna står. Att köpa en sprillans ny grind har aldrig varit aktuellt då vi helst vill ha saker med lite patina, historia och som passar vårt hus som innehar ansenlig ålder.

Grinden skulle inte vara iögonfallande eller utsmyckad på något sätt utan väldigt enkel. Alltför ofta ser man pretentiöst designade grindar i stora modeller passande för ståtliga herrgårdar och gods, i själva verket sitter de vid vanliga villor vilket ser märkligt ut.

Det var svårare än vi trodde att hitta en grind som vi tyckte skulle passa. Dessutom skulle vi ha en enkelgrind; alltså inte dubbel då grindhålet är smalt.

I något helt annat ärende (jag minns inte vilket) var vi på Gorm Byggnadsvård på skånska Österlen (i närheten av Sankt Olof) tidigt i våras. Jag har nämnt det tidigare, Gorm Byggnadsvård är ett mycket spännande ställe där det finns massor att upptäcka och dessutom drivs av kreativa och tillmötesgående personer.

 Som alltid på ett ställe som Gorm får man vara beredd på att plötsligt stöta på "just det/den där" man har letat länge efter. Och det var just vad vi gjorde, vi var färdiga att packa in oss i bilen och åka hem igen då jag såg några gamla grindar stå lutade mot en vägg. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att vi hade hittat grinden vi hade letat efter. 

En enkelgrind, ruskigt övermålad, ett par trasigheter och alldeles, alldeles perfekt...

 Grinden var i gott skick, bara på ett par ställen hade svetsningen lossnat på tvärslåarnas nitar. Dessutom saknades grindstolpar men det hade vi ändå insett; vi skulle troligen aldrig hitta rätt grind där grindstolparna ingick ändå. Grinden följde med hem. Lagningar och grindstolpsproblem var ett sekundärt problem. Grinden var perfekt!

 

Lite utrustning i beredskap inför renoveringen 

Nyligen tog Ä.H tag i renoveringen av grinden. Först lämnade vi in den till en lokal smidesverkstad som svetsade de glappande nitarna samt tillverkade ett par enkla men rejäla grindstolpar i metall. Sedan åkte vi till närmsta större byggvaruhus för att få tag i färgborttagningsmedel. Jag efterfrågade deras elakaste, mest effektiva färgborttagningsmedel som fanns för att ta bort färgen på grinden.  Ett medel med starkt nog att "man-ska-kunna-dumpa-en-elak-granne-i-som-man-önskar-fräta-bort-utan-ett-spår" lät jag meddela försäljaren i butiken. Försäljaren var helt med på noterna och frågade samarbetsvilligt om jag ville köpa den väldigt stora burken på 25 L eller om det kanske räckte med en 1-litersburk...? 

 

 Färgen som grinden var målad med var inte att leka med.

 

 Vi provade skrapor, stålborstar, varmluftspistol och sedan 

färgborttagningsmedlet från byggvaruhuset.

 Inget fungerade nämnvärt på färgen. Färgen satt som berget. Till sist fick vinkelslipen komma till heders. Det var inget lätt jobb det heller men det fungerade. Helt färgren blev dock inte grinden men nästan. Ytan blev slät och fin inför ommålningen.

 

 Ä.H kämpade tappert med färgen på pinne för pinne,  nit för nit.

Efter detta köpte Ä.H betongplintar med färdiga monteringsjärn (för grindstolparna) i, sedan grävde Ä.H två hål. Sedan mätte, mätte, mätte och mätte Ä.H igen exakt var plintarna skulle ner för att grinden skulle hänga rakt på alla sätt och vis. Ä.H började med att gjuta fast den första plinten för att kunna hänga upp grinden i rätt läge, sedan mäta in ännu mer exakt var nästa plint skulle vara i förhållande till grinden när den var upphängd. Grinden är tung och det är viktigt att upphängningsplinten sitter som berget för att inte "tippa" av grindens vikt när den är upphängd. 

Rostskyddsbehandling in progress

  
Under grävarbetet passade Ä.H på att rostskyddsbehandla både grind och grindstolpar. Grindstolparna kapades också till den höjd vi ville att den upphängda grinden skulle ha. Slutligen var grindstolparna fastgjutna på plats och grinden kunde hängas upp. Sista momentet var att spraymåla hela grinden samt stolparna i en halvblank, svart sprayfärg.

 Grinden färdig på plats

 Jag älskar verkligen de små nitarna som framträder i den svarta färgen

 Detalj av stängningsmekanismen

 Vi är jättenöjda!

Skördetid - bråda tider

 Knäckig äppelpaj

 
Äppelmos och plommonsylt

 Päronsaft

Knäckig päronpaj

GOD AFTON

Äntligen!

 I dag har vi betat av en efterlängtad uppgift i trädgården. Eller ja, inte direkt vi utan faktiskt en firma kom hit och gjorde jobbet åt oss. Som vi har längtat efter detta!
 Vår trädgård löper längs ena sidan av en landsväg och alldeles i kanten av trädgården är det ett buskage med flera träd. Träden växer väldigt tätt och in i varandra. Tre av träden är stora granar. Jag tycker granar passar väldigt illa i ett bostadsområde; för mig hör stora, tunga granar skogen till. Djupskog och vildmark ja - men inte på en trädgårdstomt. 
 Själva bor vi i ett öppet jordbrukslandskap med mycket lövträd. Stora granar som våra hör inte hemma här. Varför de har planterats vete sjutton.
 Hur som helst, dessa granar har fått växa fritt rakt upp i de kringväxande lövträden, alldeles för tätt och alldeles för trist. 

 

 En av de obekväma jättarna - har vuxit i långa tider rakt upp

i lönnarna

Länge har vi pratat om att ta ner dessa granar men jobbet med detta har varit avskräckande p.g.a deras läge intill vägen, närheten inpå huset och själva jobbet i sig. Hur tar man ner jättegranar utan att skada sig eller kringvarande hus (vi har två fastigheter som ligger i farozonen) eller förbipasserande bilar... eller grannens tomt för den delen...? Samt arbetet med allt ris..... och själva stammarna.... herregud!

Vi tillkallade professionell hjälp från en trädfällningsfirma som har både fordon, försäkringar och fenomenala maskiner för dylika arbeten. 

 

                                                              Snipp, snipp så försvann granarna en efter en
 

 
         

 

                                    Före                                 

 Efter

Kanske är det svårt att se på dessa före-och efterbilder hur stor skillnaden verkligen är. Men det ÄR skillnad, ljuset som nu kommer ner mellan de kvarvarande träden är fantastiskt! 

 

Före

 Efter

När man går runt nära inpå lövträden märker man tydligt skillnaden. Den kompakta barrmössan är försvunnen, istället har vi lönnarnas lövverk som silar soljuset alldeles lagom ovanför våra huvuden. 
 

 Före

 

 Efter

På knappt 1,5 timmar var träden i sin helhet borta. Ris, stammar och bråte. Vi är särskilt glada åt att vara av med detta, veden är ju inte heller något att ha att elda med här hemma. Istället blir virket flis till ett fjärrvärmeverk. Vi är särdeles glada att slippa arbetet med att ta hand om allt detta.

Boktips

 Jag är varken mutad eller sponsrad för det här inlägget; ändå ska jag i dag rekommendera en bok för de som älskar att laga mat med lite mer exotiska sidor än vanlig husmanskost (inget ont om den). 
Det blir inget asiatiskt denna gång (somliga kanske höjer på ögonbrynet) utan fokus ligger i dag på Mexiko. 
I våras köpte vi en kokbok som såg häftig och färgglad ut, recepten verkade lockande när vi bladade i boken i butiken. Men man vet ju aldrig riktigt ändå förrän man har prövat, både ett, två och många fler recept.

 

  
Boken är skriven av Malin Eriksson och heter "Taco Mexican Style". Recepten är så långt i från xxx:s färdiga tacokryddpåsar man kan komma (som mest smakar alldeles för mycket spiskummin och tillsatser). Fotografen till bilderna i boken är Åsa Dahlgren. 
 Det här är faktiskt mexmat på riktigt, fast i Sverige. Och även vi ska kunna laga mexmat här, som de vanliga Svenssons vi är här, på den kallare delen av jordklotet - det verkar vara författarens andemening.
Denna fantastiska författarinna har inte legat på latsidan, med stor noggrannhet har hon genom flera resor till Mexiko samlat på sig erfarenheter, information och recept och sedan sammanställt ett gäng recept i sin helt fenomenala bok. 
Nu har vi över flera månader varit lyckliga ägare av denna kokboken och prövat fler och fler recept. Inte bara de nödvändiga proteinrätterna med kött, fisk eller fågel utan även de fantastiska rörorna och salsorna. Familjen är frälst. När vi numera lagar mat ur boken (eller annan mat också för den delen) gör vi oftast flera av salsorna, rörorna och tillbehören till bara för att de är så vansinnigt goda.
Vissa recept har vi dessutom gjort flera gånger bara för att vi inte kan motstå.  Och än så länge kan jag utan tvekan säga att allt vi har lagat ur kokboken smakar helt underbart! Ofta är det ju så att man i en kokbok hittar några eller enstaka recept som är bra, resten orkar man inte ens intressera sig för eller blir missnöjd med. Men här... Här toppar det ena receptet det andra!
 Mycket handlar om färska grönsaker (ingen färdig salsa på burk här inte), fräscha smaker, ibland hetta och ibland lite mildare. 

För den som gillar mexikanska smaker men som kanske oftast hemfaller till den försvenskade rätten "tacomys" borde köpa på sig ett exemplar av denna boken. "Tacomys" i all ära men hur himla tråkigt och enformigt blir inte det efter ett par vändor.... 

Som yngre var jag med min familj under längre tid i Mexiko. Även om jag vid det tillfället inte lagade mat på plats själv så åt jag dock det mesta som kunde serveras under våra resor från kust till kust i detta underbara land. Restaurangmat, enklare "hål-i-väggen"-mat  och ibland "gatumat",  jag kan säga att jag verkligen känner igen smakerna och dofterna av maten, det känns extra kul. 

I dag lagade vi ännu en ny rätt ur boken; färsk lax under ett täcke av godsaker och allt jag hann göra var att fotografera maten innan den åkte in i ugnen. När maten väl var klar slukades allt innan kameran ens hann komma i närheten. Denna rätt var helt himmelsk! 

Köp boken, köp den bara, var helst ni kommer över den. 

Utgiven av Bonnier Fakta 2014, ISBN: 978-91-7424-311-6

Pasta med entrecotetärningar - mat på riktigt.

En regnig och lite ruggig sensommardag som idag passade vi på att laga en riktigt läcker pastarätt vi gör ibland när vi vill unna oss det lilla extra. Rätten är väldigt enkel men ändå lite lyxig, "näringsrik" och med klassiska smaker.
Jag behöver inte orera mer över detta utan levererar härmed receptet ...

Pasta med entrecote i gräddsås
4 pers

600g färsk entrecote, skuren i lagom stora bitar
500g pasta (typ fusilli eller liknande)
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 schalottenlökar, finhackade
5 dl (laktosfri) grädde
kinesisk soja att smaka av med
1 tsk Renee Voltaire lantbuljong
salt peppar
färsk bladpersilja + vanlig persilja
olivolja + steksmör


Tips: lägg entrecoten i frysen en halvtimme innan den ska skäras upp - bara så den blir en aningen stel, då går det mycket lättare att skära mindre bitar.
  
Finhacka vitlök och schalottenlök. Skär entrecoten i kuber, sisådär 2x2 cm. Hetta upp en stekpanna på hög värme och lägg i en smörklick tillsammans med en skvätt olivolja. Fräs entrecoten lätt runt om, bara så att bitarna får en fin stekyta. Köttet ska inte stekas helt klart i detta moment. 

Ta upp köttbitarna och lägg åtsidan i en annan form, sänk värmen i pannan till medelvärme. Tillsätt ev. mer olja och smör och stek sedan vitlöken och schalottenlöken en kort stund så den blir mjuk; den ska inte bli bränd. Häll över grädden och låt såsen puttra lätt. Krydda med buljongen, sojan, salt, peppar och lite persilja.  

Nu är såsen är i princip klar sånär som på köttet; det ska läggas i en liten stund bara innan serveringen (se till att pastan är färdig). Köttet genomlagas alldeles perfekt under denna tiden i såsen, såsen behöver inte koka utan kan sjuda lätt.  

Klipp/skär över en näve färsk bladpersilja vid servering. En flaska rödvin passar alldeles utmärkt till...

Väska x 2, del 2

Här kommer så inlägget om den väska jag sydde till mig själv av tyget med gripmotiv på. Modellen har jag sytt tidigare och jag gillar modellen jättemycket. Mönstret hittade jag här. 
Tyget är 55% linne och 45% viskos, ganska kraftigt och rejält och kommer som i förra väskinlägget från Designer Fabrics. 

Axelremmarna i rent läder beställde jag från U-handbag som för övrigt är en väldigt bra butik att hitta saker i för den som syr. Remmarna sydde jag fast med vaxad bomullstråd från Panduro Hobby.

Knappen på framsidan hade jag redan, den kommer från A Cute as a Button store.  För den observante så är det en likadan knapp som i den förra väskan i samma modell jag sydde, dock hade den förra en knapp i antikbehandlad mässing medan denna knapp är gjord i antikbehandlat silver istället. För att matcha det gråa tyget bättre...
Fodret köpte jag i en lokal tygaffär och är samma fodertyg som i den väska som jag sydde till bästa väninnan. 
Även denna väska fick ett par olika mellanlägg för stadga och volymkänsla.

Väska x 2, del 1

 Det hela började med att jag ville sy mig en ny väska (igen). Det är kul med variation...! Jag hade av någon anledning snöat in på ett speciellt tygmotiv, nämligen en grip. Jag hittade ett i mina ögon helt makalöst snyggt tyg hos Designer Fabrics i Canada (och som tur är skickar de internationella beställningar...). Denna butik har för övrigt massor med helt underbart fina tyger; jag rekommenderar verkligen er tygfantaster att kika in! 

Jag beställde en lagom bit tyg och fick hem det. I samma veva var bästa väninnan sedan barnsben på besök och hon fick syn på tyget här hemma. Jag fick nästan slita tyget ur händerna på henne och kom samtidigt på en alldeles utmärkt presentidé till henne - även hon skulle få en ny väska. Jag stod nämligen i en slags tacksamhetsskuld till henne och detta kändes perfekt. 

Jag började med att skära till tyget till min egen väska eftersom det var den modellen som skulle styra hur mycket tyg jag skulle ha kvar efter att delarna till denna var tillskurna. Sedan ritade jag upp en ny modell till väninnans väska och det var denna väska jag började med. 
Fodret inuti väskan är i den gråtonade färgskalan, för att inte skilja sig för mycket mot yttertyget med gripen på. Jag valde ett par olika mellanlägg att stryka på både fodret och yttertyget, dels för att stadga upp väskans form men även ge ett litet "fluffigt" intryck. 

Jag sydde axelrem i samma tyg (som endast fått stadgande mellanlägg för att vara stadig) och köpte reglerspänne samt fyrkantsspännen i antikbehandlad mässing. Runt väskans öppning gjorde jag ett passpoalband som dekoration (samt lite stadgande för väskans öppning). 
Till sist lade jag ner ett par godsaker i väskan och packade in den innan den skickades iväg till väninnan. 

 

 Mer om min egen väska kommer i nytt inlägg.

Jodå, det tar sig....

I det tidigare inlägget berättade jag om vårt gräsprojekt under kastanjen på gården. Vi har ivrigt följt utvecklingen dag för dag sedan sådden.

Nu börjar vi faktiskt kunna slappna av och känna tillförsikt. Det växer faktiskt duktigt! 

En vända per dag med vattenslangen verkar vara precis vad gräset önskar sig.

Vietnamesiska grillspett - hur goda som helst

 Ett himla gott recept vi prövade häromdagen är detta nedan, grillat nötkött på spett. Jag har tyvärr tappat bort ursprungslänken men har antecknat hela receptet här, det är ett vietnamesiskt recept med fräscha smaker och inte alls komplicerat att göra. Jag hade turen att springa på ett finfint pris på oxfilé strax innan så vi använde oxfilén till spetten.

Vietnamesiska grillspett med nötkött
4 pers
 
2 tsk socker
2 msk soja
svartpeppar
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 citrongrässtjälkar, finhackade
2 tsk sesamfrön
800 g oxfilé, skuret i halvstora bitar
spätt (om de är gjorda av bambu/trä så blötlägg dem ett par timmar innan så de inte brinner upp på grillen)
12 romansalladsblad

till servering:
Nuaoc Cham-sås (en nödvändighet i det vietnamesiska köket, finns i de flesta större matvarubutiker på deras hyllor med asiatiska varor)
färsk koriander
färsk basilika
färsk mynta
salladslök, tunt skivad
kokt ris

Marinad:

Blanda i en skål: soja, socker, finhackad vitlök, citrongrässtjälkar, sesamfrön, svartpeppar. Skär köttet i lagom stora skivor/bitar och lägg ner i marinaden upp till 4 timmar. 

 

Hacka upp den färska koriandern, basilikan, myntan och salladslöken och lägg i separata skålar, skölj och lägg upp romansalladsbladen.

 

Förbered och tänd grillen. Ta upp köttet ur marinaden, sätt köttbitarna på grillspetten. När det är dags att grilla; pensla lätt på gallret med olja och lägg på spetten. Grilla några minuter på var sida - beroende på hur tjocka köttbitarna är. Maten är klar på ett ögonblick så se till att ha riset kokt och redo till serveringen. 

Lägg spetten (eller ta bort köttet från spetten direkt om så önskas) på romansalladsbladen och garnera med mynta, basilika, koriander och salladslök. Servera Nuaoc Cham i separata små skålar för att dippa köttet i. 

 

Ja, otroligt läckert är väl det som ligger närmast att säga om denna rätt. Naturligtvis kan man ju variera köttet utifrån vad man har tillgång till.