Livstecken

 Jag gör ett litet hål i den till synes eviga bloggtorkan. Livet har sin gilla gång och det är som för de flesta av oss; tiden räcker inte alltid till. Vardagen tar plats och det är som det är, det ska ju också vara roligt att göra saker - det ska vara roligt att skriva på bloggen och inte pliktfyllt. Då får dylika sysselsättningar stå still.

Februari månad och vi befinner oss mitt i vad man egentligen kallar för vinter. Även om vi här i denna del av Skåne ännu inte haft vad meteorologerna kallar för vinter (ett visst antal dagar i sträck med en konstant medeltemperatur under ett visst antal minusgrader). 

 Väderleken varierar men på det stora hela har vi en "grön" vintersäsong. Häromdagen tog jag dagens bloggbilder. Jag förundrades över hur föränderlig vår natur ändå kan vara trots avsaknaden av snön. All denna frost som bäddade in diverse olika material och växter utomhus, alldeles krispig och luddig. Så mysigt och vackert!

 För stunden har jag inga större uppdateringar att komma med. 
Inga möbelrenoveringsprojekt eller annat. Däremot har jag en massa härliga maträtter och recept som jag planerar att trycka in här snart. Dessutom kommer jag att presentera ett annat projekt som vi har under uppstart här. Jag avvaktar tills jag har lite mer kött på benen kring detta!

En uppdatering kan jag nog klämma fram och det gäller det tidigare omskrivna gästhuset. Det har varit en trögt gående resa. Vi har stött och blött detta gästhus mentalt och tillsammans med byggarfolk fram och tillbaka. Olika idéer och tankar, "måsten" och planer. Av många "randiga och framförallt väldigt rutiga" skäl har vi dragit i bromsen för detta projekt. Vi har aktivt valt säga till oss själva att  halta här och nu. 

Att välja "stanna" och våga se livet bortom en evigt oavslutat dröm om en renovering som aldrig når sitt mål för att kunna gå vidare i livet som ändå pågår runt om oss. Detta uttalade, medvetna beslut gjorde att vi nu mår så mycket bättre och har fått ny energi. Ett långt och ovisst stampande på samma plats stressade och hindrade oss. Det blev till slut bara ett tungt ok.

Gästhuset står ostört på samma plats men vi mår inte längre dåligt över att det är så. Det kanske kommer en dag i framtiden - eller så kommer den inte - då vi väljer att fortsätta med detta projekt. Möjligheten finns och framförallt är det vi själva som väljer. När och om vi känner att vi har full kontroll över projektet.