Litet frosseri

Kvällen är räddad. Ä.H precis hemkommen efter ett dygn nere i Europa, sin vana trogen köpte han med sig favoritchokladen hem. 

Dags att trycka på en kanna thé och sedan bryta sig in kartongen med praliner. 

Ett avsnitt god mat - LAXPUDDING

Orkar man ha en gnutta planering och lite mer tid än bara den tid det tar att micra en Billys pizza så är följande rätt toppen; laxpudding! Rätten känner väl de flesta till men hur ofta serveras rätten egentligen? I vår familj dras allas smilband upp rejält när det vankas just laxpudding. Gräddig, krämig och smakrik laxpudding med skirat smör till, helt underbart. Det finns en hel del varianter på recept och jag har sett att både rökt eller gravad lax används. Själv brukar jag använda färsk lax, orökt och ogravad. Det betyder visserligen att jag måste skiva den själv vilket kan vara knepigt men det är värt det. Jag vill ha den enkla laxsmaken, inte gravat eller rökt. Puddingens lager av lax varvas med potatisskivor - skivor av redan kokt och avsvalnad potatis. Det är detta moment som man bör göra kanske en dag innan. 

Det här använde jag och så här gjorde jag häromdagen till vår laxpudding: 

Laxpudding 
4 pers
ugn 200°

ca 800-900g färsk lax i bit, rensad från ben och skivad i tunna skivor. (Tips: lägg fisken i frysen ca en timme så går det lättare att skiva den tunt med filékniv.)
1-2 gula lökar, strimlade i fina strimlor
800-900g kokt, kall fast potatis (koka gärna dagen innan)
4 ägg
3 dl mjölk
1 dl grädde
smör, salt och peppar
färsk dill, en hel knippe

till serveringen:

ca 200 g skirat smör
dillkvistar

Löken skalas och strimlas för att sedan stekas mjuk i smör i en stekpanna. Skiva potatisen i ganska tunna skivor. Smöra en stor form, helst med löstagbar kant. 
Lägg laxskivor i botten av formen i ett lager (botten ska täckas). (Vissa recept rekommenderar att man även täcker formens sidor med lax, det händer att jag gör det om jag har tillräckligt med lax annars struntar jag i det.) På första laxlagret läggs sedan ett lager med den skivade potatisen.
 

Laxskivor + potatisskivor

Fortsätt sedan med ett lager av den stekta löken samt lite av dillen. Efter detta fortsätter man varva lagren; lax - potatis - lök - dill (samt lite salt och peppar).

Laxskivor - potatisskivor + stekt lök

Laxskivor + potatisskivor + stekt lök + dill

Fortsätt varva ingredienserna tills formen är nästan full, avsluta med potatisskivor.
I en stor skål: vispa ihop äggen med grädden och mjölken, salt och peppar och häll blandningen sedan ner i formen över potatisen. Grädda sedan i ca 40 minuter i ugnen. 

 Färdig!

Under tiden som puddingen gräddas skiras smöret: smält smöret långsamt i en kastrull så det gula fettet i smöret lägger sig överst i kastrullen (smöret ska smälta och inte brynas). Häll av och spara det guldgula fettet i en skål som är lätt att hälla ur när det ska serveras.

 Skirat smör

Här syns puddingens lager tydligt

Vid serveringen ringlas det skirade smöret över puddingen, det blir en höjdarmåltid!

.....en portion i väntan på skirat smör....

Sol, vind och vatten.... och ett fyrtorn!

... dagarna rullar på och jag med dem. På bekostnad av bloggskrivartid har jag däremot hunnit med lite annat, bland annat har jag sytt ihop överdelen till en liten väggdekoration. Metoden jag använde kallas för "paper piecing" eller "foundation piecing". Metoden går ut på att man syr ihop tygbitar på ett mönsterpapper där mönstret redan är förtryckt. Mönstret är på sätt och vis spegelvänt så när man syr fast tygdelarna blir det "rättvända". Fördelen (förutom att det är himla roligt) är att man kan sy fast tygdelarna mot varandra med en exakt precision genom att följa de förtryckta mönsterlinjerna. Istället för att brodera ut mer av denna luddiga beskrivning lägger jag heller in en liten bild på resultatet:

 

Motivet är fyrtornet Cape Hatteras i North Carolina, USA. Jag har haft mönstret liggandes länge hemma i gömmorna och kände att det var dags att ta tag i det.

 Cape Hatteras Lighthouse, Outer Banks, North Carolina, USA

Kanske finns det sedan en plats att sätta upp den ihopsydda varianten av fyrtornet, först ska undersida och mellanlägg läggas till för att sedan kviltas ihop. 
( Mer att läsa om Cape Hatteras finns i inlägget   "Reseminne del 5"). 

Ännu en ansiktslyftning

Storebror i hemmet har en tid haft en och annan fundering på sin arbetsstol. Inte konstigt med tanke hur den har sett ut - se ovan. Då stolen trots allt fortfarande fungerar och är skön gjorde beslutet att ge den en ansiktslyftning lättare. Jag hade dessutom tyg över sedan renoveringen av fåtöljen (se inläggen om Retrofeber). Att klä om kontorsstolar som denna är inte helt kul, jag har gjort det en eller två gånger tidigare och man behöver använda en hel del våld och envishet. Efter några timmars arbete förvandlades stolens utseende till det här:

 

Suddigt värre med trilskandes kamera

 

Kameran valde återigen att håna mina försök till seriös dokumentering, visserligen skulle jag kunna fotografera om allt igen men nu har lättjan kommit på besök. När jag väl var klar med stolen (och var lättad över det) insåg jag att jag hade glömt bort själva nackstödet. Ett ögonblick övervgde jag att strunta i det men sedan tog jag tag i det istället.

 

Slutresultatet blev som nedan. Kanske håller stolen lite till, sedan är det nog dags att pensionera den. 

 

Tankar och göromål i hösttider

Vi står mitt i årets kanske vackraste och väldigt dramatiska årstid. Sommarens djupgröna ton har ändrats till hetsigt röda, oranga, gula och bruna färger,  trädens blad ändrar skepnad från dag till dag för att till sist helt lämna sina ursprungsbärare. Det är en hänförande tid och jag passade på att njuta lite extra idag när jag ändå var ute i ärenden. 

Många sorters träd som fällt sina löv ger känslan av att vara oklädda när de står utan löv. Däremot inte eken. Den är makaklöst vacker oavsett årstid.

Eken som träd är för mig som för många andra, en favorit. Jag tröttnar aldrig. Förutom att eken med sin urtida men ändå tidlösa kraftfulla elegans som träd betraktat, är själva virket det vackraste jag vet. Jag skulle vilja omge mig med saker i ek; vitkalkad ek, vitvaxad ek, inoljad ek, mörkbetsad ek, naturfärgad ek, sjödränkt ek osv osv. Golv, möbler och detaljer i ek. Jag inser att det inte är går naturligtvis och för mycket av det goda är kanske inte bra. Eller snyggt. Hur som helst, ute i naturen kan det i alla fall inte bli för många av dessa ståtliga giganter. Oavsett de befinner sig i sitt livs växande dagar, sommar som vinter eller till och med har lämnat in för gott. 

 

Nu var det inte tänkt att jag skulle skriva en botanisk avhandling. Det har varit en liten tids bloggsemester och varken tid, ork eller inspiration har räckt till. 

Stora förändringar står för dörren och med det också en hel del planering och logistik. Än så länge är det inte helt ristat i sten så jag avvaktar med att berätta mer just nu, istället återkommer jag och har förhoppningsvis intressanta saker att förmedla då.  

Jag har även halkat in på släktforskningen igen genom att registrera mig för ännu ett nytt abonnemang på Arkiv Digital. Under våren och sommaren har jag träget väntat ut det alltför fina vädret; att släktforska är en syssla som passar regniga höstar och kallare säsonger. Men vädret har ju bara fortsatt vara underbart - underbart - och mera underbart, till slut orkade jag helt enkelt inte vänta längre. Men nu kan jag i alla fall skylla på att kylan har kommit. 

När man registrerar sig för ett abonnemang på Arkiv Digital vill man gärna utnyttja varenda lediga stund för att bläddra i rullorna. Och när man väl sitter och letar blir det nästan en besatthet - man vet ju aldrig vad som väntar runt hörnet eller på nästa blad! Släktforskningen ger onekligen en hel del intressanta perspektiv på den egna tillvaron. I en tid som vår med ett obegränsat IT-flöde med dygnet-runt-tillgång på information och underhållning känner i alla fall jag att det är nyttigt att stanna upp och tänka på de generationer som har föregått mig. För inte en alltför lång tid tillbaka saknades datorer, TV-skärmar och till och med telefoner hos vanligt folk. En helt otänkbar situation för de flesta idag. Det var en tid då prästerskapet visserligen hade en ganska oinskränkt makt över sina församlingsmedlemmar och folk var på ett sätt mer utsatta då än i dag. Det var viktigt att man var döpt och det var oerhört viktigt att man var gift när man fick barn, annars blev man kallad oäkta. Och detta gällde ända in på 1900-talet. Prästerna gjorde ändå ett tacksamt jobb, om inte annat för oss som forskar i släkt tillbaka i tiden. I alla dessa mängder av kyrkoböcker med husförhör, födelse-och dödböcker, vigselböcker och in-och utflyttningsböcker kan man få ut en otrolig massa information. Inte bara om de egna släktingarna utan även om den historiska tid som flytt, en tid med annorlunda förutsättningar än i dag. 

Jag har samlat lite intressanta bilder för att lägga ut här idag. Intresset för att kategorisera folk och folks egenheter i olika fack är ingen modern företeelse. Titta bara på den här bilden: 

 

En kvinna skulle inte bara överleva sin make vid hans frånfälle utan även få ett änkeepitet efter honom. Nu är dessa änkeepitet städade för att till och med säga ganska anständiga. Frågan är bara hur man skulle titulera en kvinna som överlevt en make som slutat sina dagar i rännstenen som alkoholist...? Eller en make som försörjt sig genom häleri och tjyveri...?

Andra lite smålustiga tituleringar ser ibland ut såhär:

Bilägare! Detta är taget ur en rulla från början av 1900-talet. Bevisligen stod det inte en bil parkerad på var mans uppfart på den tiden....

Andra kategorier att sätta in folk under finns i exemplet nedan:

Detta kan man skratta åt idag för det är ju inte riktigt klokt. Men när det begav sig och detta var fullt allvar; det måste ju ha varit hemskt. Den för inskrivningen i dessa kategorier ansvarige var prästerna, vad hade de för kunskap om saken? På vilka grunder bedömdes man som "mindre vetande", "saktfärdig" eller rent av sinnesjuk? 

 "Nästan idiot"

 En annan information som jag snubblade förbi häromdagen var följande:

 "Skriftl. intyg fr. modern att hon avsäger sig alla moderliga rättigheter"

Det är ju inget konstigt att barn har adopterats bort genom alla tider som gått. Kanske speciellt när förutstättningarna att klara av moderskapet ensam, ogift med ett "oäkta" barn att försörja var väldigt svåra. Det var bara så beklämmande att se, hur denna enda enkla mening var direkt avgörande för flera inblandade personers fortsatta framtid.

 Av någon anledning "bladade" jag igenom några domrullor med straffade människor en dag, bara för skojs skull, jag har hittills inte haft anledning att någonsin rota efter egna anförvanter i dessa skämliga rullor så min nyfikenhet var rätt stor.  Först slogs jag  av det stora antalet lösdrivare som var uppskrivna - och dömda. 

 Lösdrivare - dömd

till straffarbete

Andra intressanta brottsrubriceringar...... :

 

Bedrägligt förhållande, skogsåverkan, våld, olovlig brännvinsminutering,

stöld, horsbrott och bettlande.

 Och inte att förglömma, riktigt mörka och otäcka brott. Med väldigt otäcka och grymma bestraffningar.... :

Kvinnan som begick detta brott blev faktiskt förskonad från dödsstraffet och 

istället satt på vatten och bröd för att sedan bli sänd till tukthus. Detta

utspelade sig under mitten av 1800-talet. 

Nu är det nog skrivet och vi gör vi fredagskväll!