Let's Go Get Stoned...

 ...sjunger sköna Ray Charles (länk) i låten som heter just "Let's Go Get Stoned". Ray Charles liksom många andra har sedan evinnerliga tider sjungit om rusdryckernas fördelar som tröst- och stöttepelare, detta trots vetskapen om vedermödorna som uppstår vid missbruk samt att denna blöta vänskap ofta är tråkigt tidsbegränsad. Detta skildrar Lars Demian med rå tydlighet i sin vemodiga sång "Alkohol" (länk).
Ändå gör jag ett inlägg som helt ägnas åt alkohol idag  men jag vill inte på något sätt uppmana till överkonsumtion eller sedeslöst leverne för det. Lite kan mitt val av ämne bero på att sommarsäsongen nu har öppnat behovet för lite svalkande drinkar; något vi gärna unnar oss emellanåt. Allt i lagom mått och mängd. Utan alkohol skulle det nämligen vara svårt att röra ihop följande drinkar som jag vill fresta med nedan... 
 Ä.H är en riktig fena på att blanda drinkar och vi provar oss bl.a. så smått igenom en rejäl, tjock drinkbok full med härliga recept:

 

De flesta av drinkbilderna nedan är fotade på modiga utsvävningar här hemma, men jag har även stoppat in några bilder när vi har varit på "lokal". Jag väljer att inte ange recept eller måttangivelser idag för då kommer jag få sitta och skriva till i morgon bitti. Huvudsaken är att det framgår vilka ingredienserna är, alla drinkar finns säkerligen på internet för den hugade att slå upp.

 Alaska Iced Tea
Vodka, Gin, Ljus rom, Cointreau

Blå Curacau, fruktsoda, isbitar. 

Oerhört svalkande och god!

 

Pink Summer

Gin, pressad lime, Schweppes Russian, 

limeklyfta, isbitar. Som den ginfantast jag 

är... denna drink är GOD!

Margarita

Tequila, Cointreau, pressad citron/lime, 

citrusklyfta, salt, skakas med is.

Aldrig fel, alltid god. 

 Mint Julep

Bourbon, myntablad, sockerlag, isbitar.

En klassisk drink i södra USA och just denna 

intogs en smällhet kväll i en bar i Charleston, 

South Carolina. Oerhört svalkande, något

annorlunda för mig men god.

 Pina Colada

Ljus rom, tjock kokosmjölk, ananasjuice, 

krossad is.

Godis i flytande form. God, god!

Avnjöts i Santa Fe, New Mexico en dag när

temperaturen aldrig var under 40°+.

 Strawberry Daiquiri

Ljus rom, jordgubbar, pressad lime, socker, krossad is, limeklyfta.

Ord överflödiga - vansinnigt god! En drink som återupprepades

på favoritrestaurangen i staden vi bodde i under USA-tiden. 

 Liquid Cocaine

Citronvodka, Kahlúa, sockerlag, espresso, 

citronskal.

Fräsig, god drink med "stor styrka". Inget

för försiktiga generaler...

 Scarlet O'Hara

Southern Comfort, tranbärsjuice, 

pressad lime, isbitar.

En i raden av svalkande och goda...

 

 Bazooka 

(en variant på recept av goda vännen)

Citronvodka, blå curacao, sockerlag och

grädde, skakas med isbitar.

God!!

 

 Fidel Castro

mörk rom, limeklyftor, ginger ale,

 äppelbitar, isbitar.

Gillar man rom är drinken rätt. Själv har 

jag vissa svårigheter med mörk rom, 

annars god drink.

 Rose

Gin, torr vermouth, apricot brandy, pressad citron, 

grenadin, skakas med is. 

Ja minsann, den slank ner utan problem!

 Sunburst (till vänster)

vodka, mangopurée, äppel-och apelsinjuice, grenadin. 

Far Out Beach (till höger)

Passionsfruktsjuice, vodka och kokosnötsrom

Båda drinkarna oförsvarligt goda!

Drinkarna avnjöts mellan mig och väninnan på 

restaurang Bubb Gump, Time Square, NYC. 

Bevingade skönheter som också njuter (annan) livets nektar ur melon-, päron- och apelsinklyftor, Bronx Zoo, New York 

Med risk för att återkomma i ämnet... med fler foton på utprovade drinkar och några favoriter som aldrig ens hann fotas tidigare innan begäret tog överhanden.....

Avslöjande av Projekt 1

Nu så, kanske dags att presentera vad jag har kallat "projekt 1" under senare våren. Jag sprang på detta gamla skåp hos en antik/loppis en dag och föll pladask. Det uppfyllde alla krav i storlek mätt på ett skåp jag var ute efter. Det är helt byggt  i pärslpont, är väldigt enkelt och verkar ihopsnickrat hemma på kammaren hos någon ev. lite mer händig än jag. Framtill är det en dörr som hålls stängs med litet lås som jag redan har visat på bloggen tidigare.

Skåpet på plats i butiken

Skåpet hade ett par lager ordentligt avflagnande grön färg i olika nyanser. Upptill var planken omålade och jag tror att den plana delen kan ha varit täckt av en plåt tidigare; kanske var detta en typ av möbel som stått i ett kök och skulle skyddas mot väta? Kanterna går upp kan mycket väl ha rymt typ en skiva zinkplåt eller liknande.

Låset före och efter

Skåpet behövde således en rejäl ansiktslyftning. Nedan har jag strippat skåpet på färg med hjälp av en speedheater och verktyg.

  Lite spackling var oundvikligt men var snabbt gjort.

När skåpet fått den sista slipningen grundmålade jag med B-I-N Kvist och isoleringsgrundfärg  (från Znisser) för att förhindra alla kvisthål från att "blöda igenom" samt för att grunda hela skåpet. Slutligen målade jag skåpet med "Servalac Aqua blank", en vattenburen lackfärg från Alcro, bruten i samma färg som jag målade den vita kistan med som jag har berättat tidigare. Båda möblerna står i gäststugan och jag vill undvika för många olika färgtoner då det rör sig om ett enda rum när jag nu hade möjligheten att från början styra färgen på möblerna jag renoverade. Färgnyansen på alcrofärgen är framtagen efter gästsängen Hemnes (IKEA) som står i samma rum. 

Här är skåpet efter renoveringen och låset på plats igen.

Till toppen av skåpet köpte vi ett par  laminatgolvskivor från Parador, "Parkett Trendtime 1 kärnrökt kalkad natur". Dessa skivor anpassades till storleken på skåpets överdel, sattes fast och då blev det så här:

Här syns även en lite större skada som skåpet har; ena överkanten på vänster sida har fått sig en smäll och är lite lägre.

Vad ska vi då använda skåpet till? Jo, skåpet ska stå i vår lilla gäststuga på landet och användas som tvättställskommod. Ovanpå laminatskivorna har vi ställt ett runt handfat och en vattenblandare.
Hål har borrats för rördragning som rörmokaren just i detta nu sitter och svettas över.

Här är skåpet med handfatet tillfälligt uppställt ovanpå.

MEMORIAL DAY

 

I dag, måndag 27 Maj, är det Memorial Day i USA. Med anledning av att större delen av min släkt bor där samt att vi själva fick chansen att bo där och uppleva denna dag vill jag göra ett inlägg om detta.
Memorial Day är en nationell helgdag som betyder att nästan all verksamhet stängs och alla är lediga i hela landet. Folk går man ur huse för att verkligen fira, minnas och visa vördnad och respekt för sina stupade män och kvinnor ingått i den amerikanska militärtjänsten genom tiderna. Jag vill påstå att det är den för alla kulturer/religioner gemensamt största helgdagen på hela året i USA. 
I ett land präglat av en rik mångkulturell historia och många krig som USA har upplevt - och fortfarande upplever med sina uppdrag i krigshärjade områden är det av särskild vikt att man under en dag som denna samlas/stannar upp för att känna gemenskap. 

En flagga per stupad amerikan i Afganistan och Irak  på en kyrkogård i Connecticut.

Memorial Day präglas av festligheter, parader och utomhusliv; och dagen är även en slags avspark för sommaren. Gravar dekoreras på kyrkogårdar överallt, det hålls tal och en positiv anda som arbetar mot gemenskap och broderskap betonas. Nedan följer lite bilder från en klassiskt Memorial Day-parad från Woodbury, Connecticut.

Memorial Day uppstod ursprungligen efter det amerikanska inbördeskriget till minne för alla de som stupade (dryga 600 000) i kriget. Inbördeskriget (1861-1865) är djupt förankrat hos amerikanerna än i dag.  Under 1900-talet utökades dagen till att vara en minnesdag för alla stupade amerikaner i militär tjänst.

"Nordstatare" klädda i karaktäristiska mörkblå överrockar.

Connecticut hörde till nordsidan under inbördeskriget. 

Inte minst märks betydelsen (eller utgången av det som betydde att avslut för slaverisystemet) av inbördeskriget i form av alla de s.k "re-enactments" av olika kända sammandrabbningar under kriget (detta kan jag ev. berätta om i ett separat inlägg senare, har många fina bilder av det).
  Dessa återskapande teaterspel finns över hela landet (och utspelas under hela året) och de riktigt dedikerade tränar regelbundet, skaffar tidstroget material (vapen, uniformer/kläder, tält, hästar osv) och är faktiskt intressanta att uppleva. Dessa återskapande teaterspel är välbesökta och levandegör historien på en sätt som kommer alla besökande nära.  Som europé är vi ju lyckligt förskonade från den bittra historien om slaveriet som var en av de avgörande faktorerna till kriget. Jag väldigt glad över att ha fått uppleva den på detta sätt vilket gjorde att jag även fick mer kunskap och information om landet och historien.

Paradsalut på gång

Bilden nedan är en av mina favoriter; den skröplige äldre mannen som klätt upp sig så fint dagen till ära, rikligt dekorerad och som tagit sig ut med sin enklare form av rullator; jag kan inte låta bli att undra vad han har varit med om och vad han har sett i sina dagar. Den kraftfulla kanonen bredvid har förbereds för avfyrning; denna fredens dag bara som ceremoniell avfyrning.

I paraderna ingår ofta andra enheter som verkar i samhällets tjänst och som anses ha hedersvärda arbetsuppgifter; att rädda och hjälpa folk i nöd. (Jag anar att vissa element som är aktiva i kravallsammanhang inte gärna håller med mig här...)

Ofta ingår det även lite mer obskyra paradinslag som t.ex "skönhetsmissar" vilket inte har någon egentlig koppling till det hela. Men kanske för att förgylla ytterligare och sprida glädje..?

... men bara-för-att....

Detta kan man som lite missunsam, jantepräglad svensk ha synpunkter på; vilket jag tycker man bör vara försiktig med. Hellre acceptera olikheter och vara öppen för dem, man lär sig av att se att något kan vara annorlunda. Låt vara och gå vidare!

  USA är ett land som är oerhört populärt att besöka, älska men även att hata har jag märkt, speciellt av många svenskar. Våra länder skiljer oss åt alldeles oerhört i vissa frågor men framförallt i attityd. Det är just den här sidan med USA som jag saknar; viljan och behovet av att betona på folk och individers goda insatser (i vad det än gäller), förmågan att våga utmärka folk för något som de gjort bra. Detta gäller även deras förmåga att våga vara stolta över sin historia, våga hämta kraft i både med-och motgångar och stå upp för dem. Man kan tycka vad man vill om att USA härjar på andra kontinenter i krigssammanhang osv men man kan inte dra allt över en kam. Historien är viktig, den ger oss alla styrka och förankring samtidigt som den är en morot att gå vidare och utvecklas. Under tiden, här och nu, måste vi se det positiva runt om oss, fira och känna glädje över andras och våra egna framgångar och framsteg. Det här är något som USA kan... och som Sverige borde ta lärdom av.

It's a dog's life...

Till vänster: daggdroppsvåt nos efter envetet nosande i gräs, till höger: promenadvila bland fågelsång 

En heldag tillsammans med bästa fyrbenta kompisen! Matte var bortrest och behövde inte fråga mer än en gång om jag kunde 

rycka in.

Det blev några härliga timmar tillsammans. Vi lyckades till och med att gå vilse vilket förlängde vår ena långpromenad till en 

extra lång långpromenad....

På muren till en fornborg

Nu välförtjänt vila. Ostbrickan väntar och vinet i glaset lockar förföriskt. 

Kviltningen - lapptäckets sista moment

 

Någon frågade mig för en tid sedan hur det ser ut/går till när man monterar/sätter ihop en quilt/lapptäcke. Det hela handlar om att man har ett vadderat mellanlägg mellan en överdel och en underdel (dessa tre lager kallas även ibland för sandwich). Jag har i korta ordalag berättat om det tidigare men i dag när jag förberedde mitt lapptäcke för kviltning passade jag på att ta lite kort så att man kan se detta i bilder. 
På bilden ovan har jag lagt tyget som ska bli "underdelen" på själva lapptäcket på golvet. För att tyget ska ligga stadigt och inte knöla ihop sig brukar jag tejpa längs kanterna eftersom det är så stort; det ska ju passa in ett täcke med en storlek som är drygt 2 x 2m. Tyget ligger med framsidan nedåt (mot golvet alltså). Underdelens tyg är ganska mycket större än överdelen (alltså lapptäcksdelen) så det gör inget hur kanterna ser ut i det här läget, kanterna kommer slutligen att renskäras innan man kantar täcket. 

 

Sedan är det dags att ta fram vadden; ovan syns vad jag har köpt hem denna gång; jag är väldigt förtjust i att använda bomullsvadd men det finns många andra varianter. Det finns vadd gjord bl.a. av polyester, bambufibrer eller blandningar.

 

Här har jag lagt ut vadden på underdelens tyg. Man får vara lite försiktigt när man jobbar med vadden då den ganska lätt drar sig och expanderar om man drar i den. Att stryka ut den med handen med ett lätt tryck brukar fungera bäst.

Sedan kommer man till momentet med överdelens tyg, i det här fallet lapptäcket. Det går ju naturligtvis att ha ett helt enfärgat tyg här också (utan lappar). Underdelens tyg tillsammans med vadden bör sticka fram en bit runt alla kanterna. Detta är för att när man under själva kviltningen lätt kan påverka överdelens tyg som ibland sträcker ut sig lite mer. 

Momentet med att breda ut överdelen är lite knivigare, man ligger på alla fyra och krälar runt som en drucken råtta, livrädd att knöla till tyget eller förstöra något men man måste ändå röra sig på hela tyget. Lite lättare är det när man har ett mindre projekt som ryms på ett bort. 

När hela överdelen är på plats måste man förankra den så att det ligger som det ska under hela den tid som det tar att kvilta täcket. Man ska kunna förflytta täcket och jobba med det, då använder man speciella, långa kviltnålar eller säkerhetsnålar.  Nålarna får sitta in i det sista tills allt är kviltat.  Jag brukar använda säkerhetsnålar avsedda för kviltning; de är böjda och går lättare att säkra genom alla lager utan att man behöver ta upp tyget och hjälpa säkerhetsnålen underifrån. 

Jag brukar börja sätta säkerhetsnålar i tygets mittpunkt; sedan fortsätta att sätta säkerhetsnålarna på lagom avstånd från varandra ungefär i ett mönster som solstrålar ut mot täckets kanter.    

När hela täcket har nålats ihop färdigt tar man ta bort tejpen från undertyget och golvet. Efter detta kan man flytta täcket och vika ihop det som man vill.

Slutligen är det dags för kviltbågen/ställningen att stiga fram ur gömmorna! Det här är en smidig sak jag beställde för många år sedan från USA. Mycket lätt att hantera, montera isär/ihop och fyller sin funktion jättebra.

Jag lägger mitt nu ihopnålade täcke över hela ställningen; jag placerar täcket så att jag börjar kvilta från täckets mitt och sen ut mot kanterna; tyg brukar expandera en aning och på så sätt kan jag skjuta ev. tygbucklor ut mot kanten så att de försvinner.

För att täcket ska ligga hyfsat sträckt och stadigt medan man kviltar spänner man fast det med plastskenorna som syns ovan. När man har kviltat färdig en sektion av täcket tar man enkelt bort plastskenorna och drar täcket till nästa sektion, spänner fast det på nytt och kviltar vidare. 

Här är alla fyra sidorna fastspända; när jag sedan kviltar sitter jag på en stol och stoppar in benen under täcket, ungefär som att sitta vid ett bord. Att det sedan finns metoder och mönster i oräknerliga mängder för själva kviltningen - det är en helt annan historia. Jag brukar följa lapptäckets mönster eller enklast göra raka linjer över täcket. Kviltningens funktion är i botten ett sätt att permanent sammansätta de två tyglagren med vadd emellan, men kviltningen har även en dekorativ effekt där man kan välja att rita avancerade mönster som man ska sy efter. Till kviltningen använder jag en speciell kvilttråd (och små, små kviltnålar); det finns kvilttråd både för handkviltning och för maskinkviltning. 
Momentet med kviltning kan tyckas vara oändligt och urtrist för den oinvigde, det kan jag förstå. Själv tycker jag det är oerhört avslappnande och jag gör det i min egen takt. Ofta känns det extra bra att göra en bit varje gång man sätter sig framför TV:n, då känner man sig lite effektiv och duktig när man får något gjort...