MEMORIAL DAY

 

I dag, måndag 27 Maj, är det Memorial Day i USA. Med anledning av att större delen av min släkt bor där samt att vi själva fick chansen att bo där och uppleva denna dag vill jag göra ett inlägg om detta.
Memorial Day är en nationell helgdag som betyder att nästan all verksamhet stängs och alla är lediga i hela landet. Folk går man ur huse för att verkligen fira, minnas och visa vördnad och respekt för sina stupade män och kvinnor ingått i den amerikanska militärtjänsten genom tiderna. Jag vill påstå att det är den för alla kulturer/religioner gemensamt största helgdagen på hela året i USA. 
I ett land präglat av en rik mångkulturell historia och många krig som USA har upplevt - och fortfarande upplever med sina uppdrag i krigshärjade områden är det av särskild vikt att man under en dag som denna samlas/stannar upp för att känna gemenskap. 

En flagga per stupad amerikan i Afganistan och Irak  på en kyrkogård i Connecticut.

Memorial Day präglas av festligheter, parader och utomhusliv; och dagen är även en slags avspark för sommaren. Gravar dekoreras på kyrkogårdar överallt, det hålls tal och en positiv anda som arbetar mot gemenskap och broderskap betonas. Nedan följer lite bilder från en klassiskt Memorial Day-parad från Woodbury, Connecticut.

Memorial Day uppstod ursprungligen efter det amerikanska inbördeskriget till minne för alla de som stupade (dryga 600 000) i kriget. Inbördeskriget (1861-1865) är djupt förankrat hos amerikanerna än i dag.  Under 1900-talet utökades dagen till att vara en minnesdag för alla stupade amerikaner i militär tjänst.

"Nordstatare" klädda i karaktäristiska mörkblå överrockar.

Connecticut hörde till nordsidan under inbördeskriget. 

Inte minst märks betydelsen (eller utgången av det som betydde att avslut för slaverisystemet) av inbördeskriget i form av alla de s.k "re-enactments" av olika kända sammandrabbningar under kriget (detta kan jag ev. berätta om i ett separat inlägg senare, har många fina bilder av det).
  Dessa återskapande teaterspel finns över hela landet (och utspelas under hela året) och de riktigt dedikerade tränar regelbundet, skaffar tidstroget material (vapen, uniformer/kläder, tält, hästar osv) och är faktiskt intressanta att uppleva. Dessa återskapande teaterspel är välbesökta och levandegör historien på en sätt som kommer alla besökande nära.  Som europé är vi ju lyckligt förskonade från den bittra historien om slaveriet som var en av de avgörande faktorerna till kriget. Jag väldigt glad över att ha fått uppleva den på detta sätt vilket gjorde att jag även fick mer kunskap och information om landet och historien.

Paradsalut på gång

Bilden nedan är en av mina favoriter; den skröplige äldre mannen som klätt upp sig så fint dagen till ära, rikligt dekorerad och som tagit sig ut med sin enklare form av rullator; jag kan inte låta bli att undra vad han har varit med om och vad han har sett i sina dagar. Den kraftfulla kanonen bredvid har förbereds för avfyrning; denna fredens dag bara som ceremoniell avfyrning.

I paraderna ingår ofta andra enheter som verkar i samhällets tjänst och som anses ha hedersvärda arbetsuppgifter; att rädda och hjälpa folk i nöd. (Jag anar att vissa element som är aktiva i kravallsammanhang inte gärna håller med mig här...)

Ofta ingår det även lite mer obskyra paradinslag som t.ex "skönhetsmissar" vilket inte har någon egentlig koppling till det hela. Men kanske för att förgylla ytterligare och sprida glädje..?

... men bara-för-att....

Detta kan man som lite missunsam, jantepräglad svensk ha synpunkter på; vilket jag tycker man bör vara försiktig med. Hellre acceptera olikheter och vara öppen för dem, man lär sig av att se att något kan vara annorlunda. Låt vara och gå vidare!

  USA är ett land som är oerhört populärt att besöka, älska men även att hata har jag märkt, speciellt av många svenskar. Våra länder skiljer oss åt alldeles oerhört i vissa frågor men framförallt i attityd. Det är just den här sidan med USA som jag saknar; viljan och behovet av att betona på folk och individers goda insatser (i vad det än gäller), förmågan att våga utmärka folk för något som de gjort bra. Detta gäller även deras förmåga att våga vara stolta över sin historia, våga hämta kraft i både med-och motgångar och stå upp för dem. Man kan tycka vad man vill om att USA härjar på andra kontinenter i krigssammanhang osv men man kan inte dra allt över en kam. Historien är viktig, den ger oss alla styrka och förankring samtidigt som den är en morot att gå vidare och utvecklas. Under tiden, här och nu, måste vi se det positiva runt om oss, fira och känna glädje över andras och våra egna framgångar och framsteg. Det här är något som USA kan... och som Sverige borde ta lärdom av.