Kviltningen - lapptäckets sista moment

 

Någon frågade mig för en tid sedan hur det ser ut/går till när man monterar/sätter ihop en quilt/lapptäcke. Det hela handlar om att man har ett vadderat mellanlägg mellan en överdel och en underdel (dessa tre lager kallas även ibland för sandwich). Jag har i korta ordalag berättat om det tidigare men i dag när jag förberedde mitt lapptäcke för kviltning passade jag på att ta lite kort så att man kan se detta i bilder. 
På bilden ovan har jag lagt tyget som ska bli "underdelen" på själva lapptäcket på golvet. För att tyget ska ligga stadigt och inte knöla ihop sig brukar jag tejpa längs kanterna eftersom det är så stort; det ska ju passa in ett täcke med en storlek som är drygt 2 x 2m. Tyget ligger med framsidan nedåt (mot golvet alltså). Underdelens tyg är ganska mycket större än överdelen (alltså lapptäcksdelen) så det gör inget hur kanterna ser ut i det här läget, kanterna kommer slutligen att renskäras innan man kantar täcket. 

 

Sedan är det dags att ta fram vadden; ovan syns vad jag har köpt hem denna gång; jag är väldigt förtjust i att använda bomullsvadd men det finns många andra varianter. Det finns vadd gjord bl.a. av polyester, bambufibrer eller blandningar.

 

Här har jag lagt ut vadden på underdelens tyg. Man får vara lite försiktigt när man jobbar med vadden då den ganska lätt drar sig och expanderar om man drar i den. Att stryka ut den med handen med ett lätt tryck brukar fungera bäst.

Sedan kommer man till momentet med överdelens tyg, i det här fallet lapptäcket. Det går ju naturligtvis att ha ett helt enfärgat tyg här också (utan lappar). Underdelens tyg tillsammans med vadden bör sticka fram en bit runt alla kanterna. Detta är för att när man under själva kviltningen lätt kan påverka överdelens tyg som ibland sträcker ut sig lite mer. 

Momentet med att breda ut överdelen är lite knivigare, man ligger på alla fyra och krälar runt som en drucken råtta, livrädd att knöla till tyget eller förstöra något men man måste ändå röra sig på hela tyget. Lite lättare är det när man har ett mindre projekt som ryms på ett bort. 

När hela överdelen är på plats måste man förankra den så att det ligger som det ska under hela den tid som det tar att kvilta täcket. Man ska kunna förflytta täcket och jobba med det, då använder man speciella, långa kviltnålar eller säkerhetsnålar.  Nålarna får sitta in i det sista tills allt är kviltat.  Jag brukar använda säkerhetsnålar avsedda för kviltning; de är böjda och går lättare att säkra genom alla lager utan att man behöver ta upp tyget och hjälpa säkerhetsnålen underifrån. 

Jag brukar börja sätta säkerhetsnålar i tygets mittpunkt; sedan fortsätta att sätta säkerhetsnålarna på lagom avstånd från varandra ungefär i ett mönster som solstrålar ut mot täckets kanter.    

När hela täcket har nålats ihop färdigt tar man ta bort tejpen från undertyget och golvet. Efter detta kan man flytta täcket och vika ihop det som man vill.

Slutligen är det dags för kviltbågen/ställningen att stiga fram ur gömmorna! Det här är en smidig sak jag beställde för många år sedan från USA. Mycket lätt att hantera, montera isär/ihop och fyller sin funktion jättebra.

Jag lägger mitt nu ihopnålade täcke över hela ställningen; jag placerar täcket så att jag börjar kvilta från täckets mitt och sen ut mot kanterna; tyg brukar expandera en aning och på så sätt kan jag skjuta ev. tygbucklor ut mot kanten så att de försvinner.

För att täcket ska ligga hyfsat sträckt och stadigt medan man kviltar spänner man fast det med plastskenorna som syns ovan. När man har kviltat färdig en sektion av täcket tar man enkelt bort plastskenorna och drar täcket till nästa sektion, spänner fast det på nytt och kviltar vidare. 

Här är alla fyra sidorna fastspända; när jag sedan kviltar sitter jag på en stol och stoppar in benen under täcket, ungefär som att sitta vid ett bord. Att det sedan finns metoder och mönster i oräknerliga mängder för själva kviltningen - det är en helt annan historia. Jag brukar följa lapptäckets mönster eller enklast göra raka linjer över täcket. Kviltningens funktion är i botten ett sätt att permanent sammansätta de två tyglagren med vadd emellan, men kviltningen har även en dekorativ effekt där man kan välja att rita avancerade mönster som man ska sy efter. Till kviltningen använder jag en speciell kvilttråd (och små, små kviltnålar); det finns kvilttråd både för handkviltning och för maskinkviltning. 
Momentet med kviltning kan tyckas vara oändligt och urtrist för den oinvigde, det kan jag förstå. Själv tycker jag det är oerhört avslappnande och jag gör det i min egen takt. Ofta känns det extra bra att göra en bit varje gång man sätter sig framför TV:n, då känner man sig lite effektiv och duktig när man får något gjort...