Nu är vi hungriga igen... Lax med vaniljsmörsås & kycklinggryta

 Färsk lax är aldrig fel och häromdagen gjorde jag denna rätt: jag hade köpt en bit färsk lax som jag lade med skinnsidan uppåt för att kunna fjälla av den helt och hållet. 

Här är bilden tagen mitt i processen med avfjällningen; jag brukar ta en vass kniv 

som jag jobbar "mothårs"  med på fiskfjällen; det sprätter en del så det är bra att skydda

 med papper runt om.

Här är hela laxbiten avfjällad; anledningen till att jag valde att lägga ut just den här bilden 

är bara för att visa hur stökigt det blir när man fjällar av. 

Sedan stekte jag den avfjällade sidan i stekpanna på hög värme och i ganska mycket smör; 

skinnet skulle bli ordentligt krispigt innan den andra sidan fick en snabb stekning den med, 

sedan åkte laxen in i ugnen med skinnsidan uppåt. Lite salt och peppar var allt som

 behövdes. I ugnen fick laxen stå 10-15 minuter på ca 225°.

Vitsen med att fjälla av laxen är att bevara skinnet som är fantastiskt gott, det sitter massor av smak i skinnet och det blir extra gott när det steks krispigt. 
Före och under tiden som laxen förbereddes gjorde jag såsen, jag hade bestämt mig pröva ett recept jag inte gjort tidigare. Receptet hittade jag på siten www.food.com (länk) och är en variant av den klassiska smörsåsen. Här är receptet:

Vaniljsmörsås

2 schalottenlökar, finhackade
1 vaniljstång genomskuren till hälften på längden
1 tsk vitvinsvinäger
2 cups vitt vin = 4,73 dl
2 msk grädde
4 ounces kallt smör = ca 113g, skuret i mindre kuber
salt o peppar       

Först finhackade jag schalottenlöken, skar upp vaniljstången och skrapade ur vaniljmärgen inuti. Sedan lade jag schalottenlöken, vaniljstången + vaniljmärgen, det vita vinet (jag använde överblivet matvin som frusits in i kuber) samt vinägern i en kastrull. 

Blandningen fick koka upp och sedan koka till vätskan reducerats till ca 1/4 cup (=0,94 dl).

Sedan hällde jag i grädden och lät det koka lite till. Vid den här tidpunkten frångick jag ursprungsreceptet och silade av vätskan från lökhacket och vaniljstången, sedan hällde jag tillbaka vätskan i kastrullen. När vätskan blivit varm igen lade jag i några av smörkuberna under det att jag vispade kraftigt. Så fortsatte jag att lägga i smörkuberna, varvat med kraftig vispning och anledning till detta var att såsen under lagom värme och vispning skulle tjockna. 

Sedan var det bara salt, peppar och avsmakning kvar innan maten var färdig.

Den färdiga rätten blev alltså lax med krispigt skinn med vaniljsmörsås, hasselbackspotatis och sockerärtor.

Vilken smakupplevelse! Vaniljen gjorde sig riktigt, riktigt bra och den här såsen 

kommer jag (tyvärr) att göra fler gånger. Fet men vansinnigt god!

En annan dag åkte vår slow cooker fram igen; detta fenomenala redskap som kan rädda ett helt äktenskap, tråkiga långa arbetsdagar eller bara en dålig dag rent allmänt.... Jag hade inte så himla mycket hemma och hade inte hunnit planera i förväg vad jag skulle göra så det fick bli lite spontant vad jag kunde skrapa ihop. En hel färsk kyckling hade jag att utgå ifrån, lite grovhackade morötter som jag lade i botten av grytan samt hackade vitlöksklyftor och ett par hackade gula lökar. En citron hittade jag, den delade jag upp och  pressade ner lite av vätskan inuti kycklingen och sedan kastade jag ner ett par citronklyftor inuti kycklingen också. 
Jag smälte lite smör och penslade på kycklingens utsida och blandade sedan till en kryddrubbing: 
salt, paprikapulver, cajunkrydda, persillade och peppar. Kryddrubbingen fördelade jag sedan på kycklingen innan jag lade ner den i grytan ovanpå grönsakerna.

Slutligen hällde jag på lite vätska, (kanske 3-4 dl?) samt en slatt kycklingfond. Kycklingen vägde dryga kilot så jag valde att sätta slow cookern på lägsta tillagningstiden; 4 timmar.

Väl hemma från renoveringen av kistan den dagen doftade det himmelskt av kycklingen som stod på varmhållning och var färdig när jag klev innanför dörren. Det var (nog) första gången jag lagat kyckling i denna gryta och resultatet blev häpnadsväckande; köttet var så saftigt och mört att jag aldrig sett något liknande....