Lycklig innehavare av ännu en möbel...

Nu har ett av långbänksprojekten börjat ta form. Vid en av våra vistelser på vårt numera före detta lantställe, den lilla gården mitt i Närke, var jag nere i ladan på tomten och rotade runt. Gårdens lilla lada hade inhyst allt från kreatur till verkstad till garage (där den f.d fastighetsägaren nogsamt hade antecknat alla sina genom åren ägda bilars registreringsnummer med blyertspenna på ladans plankor invändigt - jättecharmigt!)
När vi köpte fastigheten ingick en massa bråte som hade sparats genom åren, allt i från oräkneliga mängder återvunna, uträtade spikar (!), skruvar, tegel, träbitar, och plank i långa banor. Inget hade slängts i onödan minsann! 
Under en av mina nyfikna rundor nere i ladan hittade jag en annan sparad sak, en gammal "trefot" i trä, otroligt vacker. Denna trefot såg ut att ha tillhört ett bord tidigare fast bordskivan (troligen rund), nu var borttagen. Där bordsskivans mitt borde ha vilat mot stommens mittstolpe fanns nu en ganska lång järnpinne istället. Jag har sedan jag hittade trefoten funderat på vad detta har varit till. I den överentusiastiska återvinningens anda som tycks ha legat tät över vår lilla gård antog jag att stommen, trefoten, hade gjorts om till någon slags redskap, kanske för bearbetning av ull eller liknande. Något måste ha fästs på järntenen som stack rakt upp från stommen. 
Jag har sparat denna egendomliga trefotsstomme i väntan på att kunskap, tid och tillfälle skulle ge mig möjlighet att göra något användbart av den. Trots sin klumpighet p.g.a virkets tjocklek är delarna sinnrikt utformade, någon har någon gång tillverkat den med en intention att den ska vara vacker att se på.  
 Det är en rejäl pjäs, själva "trefoten" består av tre stycken stödfötter i tjockt trä, dessa fötter håller upp "stommen", en stadig svarvad stomme i trä. 

För en tid sedan lämnade jag denna trefot till "våra snickargubbar" som jag har berättat om tidigare. Dessa fantastiska män med kunskap, erfarenhet och rätt verktyg har ju både tillverkat och renoverat om en del av våra nya möbler. Det senaste i raden är vårt kök som jag inte har visat här i bloggen än men det kommer. (Det ser väldigt lovande ut!) Jag bad om att få stommen åtgärdad med den uppstickande järntenen samt att faktiskt få en rund bordsskiva placerad på stommen. För snickarfarbror var det en lätt uppgift och idag hämtade jag alltså mitt nya bord. 

Stommens färg, grön färg ovanpå blå färg, är orörd och ska förbli orörd. Kraftigt slitage efter skodon är synligt på "fötterna". Bordsskivan är en gammal bordsskiva och passade perfekt. 

Längst upp runt stommens översta del (där järntenen tidigare var nerstucken), har någon lindat kraftig järntråd runt stommen som har spruckit. Denna järntråd ska naturligtvis sitta kvar även om den knappt syns, man måste böja sig ner för att kika under bordsskivan för att se den. 

Min plan är att åtgärda själva bordsskivan, jag vill inte gärna ha den som den ser ut i dagsläget; halvblank vit färg i olika lager. Jag har inte bestämt mig än men har några idéer på lut. Det enda jag gjorde idag var att skura bordet med skurborste och linoljesåpa. 

 Före

Efter

 Före

 Efter

 Äntligen! Jag är nästan löjligt nöjd och är extra glad att pjäsen ännu en gång får återuppstå. Tala om evigt liv...
Om och när bordsskivan får ny utformning återkommer jag med en uppdatering.

Som avslutning kan jag inte motstå att visa upp den väldigt lyckade helstekta fransyskan jag tillagade i förrgår natt. Steken skulle lagas dagen innan och sedan läggas i marinad minst 12 timmar. Då steken var exakt 55° var den klar att tas ut ur ugnen, vi är en familj som helst inte äter genomstekt nötkött, ju rödare desto bättre är vårt motto!

Nya erfarenheter inom matlagning

 Här kommer ett riktigt kul recept/tillagningsmetod som jag vågade mig på för första gången för en tid sedan. Jag har hört talas om tillagningsmetoden ett fåtal gånger och förstått att man kan göra den på lite olika sätt; jag pratar om confitering. Denna metod går ut på att mycket långsamt tillagar kött/fågel eller fisk helt täckt i fett. Oljor verkar vara det som används mest i recepten men även ankfett finns omnämnt, något som inte är helt självklart att hitta i snabbköpsdiskarna. Jag var oerhört nyfiken på hur köttet skulle skilja sig efter tillagningen mot "vanlig" tillagning och trots att jag kände stor osäkerhet ville jag absolut pröva confitering.
Jag valde att confitera färsk lax och jag kombinerade olika recept från nätet för att få ett bredare referens att utgå ifrån. 
Så här gjorde jag och här är de ingredienser jag använde:

Confiterad lax med knaprigt skinn (och potatismos men jag beskriver inte moset här)

800g färsk laxfilé med skinnet kvar
färskriven ingefära, ca 1-2 tsk
rivet skal av citron
4 msk socker
3 msk salt
ca 1 liter olja: rapsolja eller olivolja/rapsolja (var beredd att ha mer vid behov)
ett par till tre lagerblad
några svartpepparkorn
 
till skinnet:
salt
bakplåtspapper
2 ugnsplåtar

snabb dillsmaksättning:
juice av en halv lime
1 msk hackad dill
4 msk olivolja

Blanda samman dill, olja och limejuice, ställ åt sidan. 

Vänd laxen så att skinnsidan ligger uppåt, lägg gärna laxen på det  inslagspapper laxen köptes hem i, detta papper brukar vara stort nog för ändamål; att fjälla av skinnet. Med en kniv, skrapa med bestämda rörelser bort fjällen "mothårs". Detta moment är otroligt skräpigt och fjällen flyger lite kors och tvärs, därför är det bra att täcka underlaget så gott det går. När alla fjällen är borta tas skinnet bort med tunn filékniv i så stora stycken som möjligt. Bred ut skinnet på ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Ställ åt sidan och övergå till själva laxen.

 Vackert silvrigt laxskinn smakar himmelskt!

Blanda salt, socker, citronskal och ingefäran i en skål. Gnid in blandningen på laxen. Låt laxen stå någon timme i rumstemperatur.

Medan laxen står och drar i socker/salt/citron/ingefärablandningen kan man fortsätta med skinnet igen: salta ordentligt och täck skinnet med ännu ett lager bakplåtspapper. Ställ ytterligare en ugnsplåt direkt på bakplåtspappret så laxen "kommer i kläm". 

 

Ställ in plåtarna med laxen emellan och rosta högt upp i ugnen i ca 25 minuter i 175° värme. Skinnet är färdigt när det är krispigt:

Sänk ugnen till 150°.  
Häll oljan i en bunke och tillsätt lagerbladen och pepparkornen: 

 När laxen har stått ca en timme sköljs den av i vatten och torkas torr. Skär lagom portionsbitar av laxen. Lägg laxbitarna i en ugnsform som precis rymmer bitarna, ha så lite utrymme kvar runt om som möjligt men tillräckligt djup form att rymma oljan som ska täcka laxen.
Häll bunken med olja över laxen och se till att laxen verkligen täcks helt, häll ev. på med mer olja om det behövs. 
 Sätt en ugnstermometer i en av laxbitarna.  Baka laxen i ugnen tills innertemperaturen är 36 grader, ta ut laxen omgående!

 

Använd ett bra redskap för att försiktigt ta upp laxbitarna ur formen, låt laxen rinna av en aning innan serveringen. 

Det hemmagjorda potatismoset smakade jättegott till; laxen blev verkligen över förväntan underbart god och den syrliga dillsåsen vi ringlade över gjorde sig fantastiskt bra. Pricken över i:et var de krispiga laxskinnen. En ny favoriträtt (om än något omständig...)!

....och ja, jag har faktiskt gjort confitering en gång till efter det här, den gången på kycklingfiléer men det receptet tar jag upp i ett kommande inlägg. 

Ormbett och fler fornlämingar

 Då väninnans ena hund ligger inlagd på djursjukhus sedan gårdagen p.g.a huggormsbett ville jag inte bege mig ut på längre turer idag om jag på något sätt skulle behöva hjälpa till med någon form av transport av vovven. Ormbetten orsakar mycket problem för våra fyrbenta vänner och det är avgörande att djuren får behandling så fort det bara går efter ett ormbett. Denna vovve är en pitbull av ovanligt stor karaktär och väger modiga kilo trots att han är smäcker som en gasell. Väninnan, på min inrådan, bar ut vovven i bilen för transport till djursjukhuset.
Då jag fortfarande hade ångan uppe från gårdagens fornborgsbesök tyckte jag att vi kunde göra ännu ett fornborgsbesök även idag. Jag hade letat upp en annan fornborg utanför Torshälla som hela familjen åkte ut till.

Platsen ligger strax nord-nordost om Torshälla vid Mälarens södra strand, intill ett sommarstugeområde som heter Ängsholmen. 
 Fornborgen är inte vidare "känd på bygden" (eller ens omtalad) och vi såg heller inga informationsskyltar (om fornborgen) vid den parkering som vi hittade alldeles intill den enorma bergshöjden. Tack vare Riksantikvarieämbetet fornsökssida på fornborgens belägenhet hittade vi i alla fall rätt:

lånad

  
Detta besök ställde högre krav på fysiken än gårdagens utflykt. Vi började färden från bergets nordsida.  Den mysiga lilla skogsstigen övergick ganska omgående till nästan ren klättring i oländig terräng över stock och sten, ständigt uppför branter och mossbelagdt berg. 

 En av de mer lättpasserade partierna

Mellan trädstammarna mot västra sidan kunde Mälarens vatten hela tiden ses. Den branta stigningen gav omedelbar höjd och utsikt:

 När luften tagit slut i bröstet och blodsmaken givit sig tillkänna i munnen tvingades jag att 

stanna för att hämta andan. Utsikten var inte någon besvikelse idag heller....

I ganska oländig bergsterräng gick färden och inga synliga lämningar av fornborgen kunde ses här. Familjen i övrigt spridde ut sig och jag fortsatte ensam över berget rakt söderut. Till slut nådde jag bergets sydliga del där jag kunde se lite lämningar av den förfallna, mossbelupna muren:

Halvvägs tillbaka möttes jag upp av familjen och kunde då konstatera att min mobiltelefon var försvunnen. Jag fick vackert försöka leta mig tillbaka exakt samma väg över berget som tidigare för att leta efter telefonen. Naturligtvis, allra längst bort vid fornborgens mur hittade jag telefonen i gräset. Det blev en dubbel tur för mig i denna krävande terräng, något som känns i alla delar av den bakre muskulaturen just nu...
Platsens koordinater (enligt Riksantkvarieämbetet) är:

Koordinater (N/E)	6591172 / 584095 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y)	6592436 / 1538463 (RT-90 2,5 gon V)

Snart stundar en annan belöning: paj vars fyllning består av en stuvning på fjolårets kantareller och rynkad tofsskivling. Man kan ha det värre.

Ännu en tur i förfädernas fotspår

 Inget lov utan ett visst mått av allmänbildning. Vädret lämnar inte heller några ursäkter till stillasittande inomhus. Jag öppnade på dörren för den f.d arkeologen i mig i går och idag vilket ofta ger belöning i form av härliga upplevelser ute. 
I går packade jag in sönerna in i bilen och körde till Ogaklevs fornborg utanför Eskilstuna, Södermanland. Trots att jag har bott på olika platser i dess relativa närhet i större delen av mitt liv har jag aldrig varit där. Inför vår stundande landskapsflytt tyckte jag att det var dags....
Från parkeringen längs väg 53 mellan Eskilstuna och Malmköping finns en behaglig promenadstig på 1km genom skogen i rak östlig riktning fram till stigningen av berget där fornborgen ligger. Fornborgens läge är väl utvalt på bergets krönläge med naturliga klippbranter runt om samt en välbevarad kallmurad stenmur. 

 lånad bild: nere till höger i bild ligger Ogaklev

 Framme, nedanför fornborgens sydsida

Fotat från samma punkt som föregående, dock med max fokus

på kameran. Här syns en del av den kallmurade stenmuren. 

 Nedanför fornborgen har skogen gallrats en aning vilket 

ger fin sikt över borgen när man närmar sig söderifrån:

Sydostsidan

 Att ta sig upp går bra men man bör inte vara stelbent.

 Belöningen uteblir inte, utsikten är hänförande. Detta är utsikten rakt österut 

mot sjön Norrlångens håll.

 Utsikt nordostlig riktning

...leker man lite med kamerans fokus får man in andra sevärdheter i linsen; här 

syns taket på Rinkesta Slott, nordostligt beläget om fornborgen. 

 Förutom utsikten är fornborgen i sig en sevärdhet; stenmuren är stor och välbevarad. 

Utsikt: rakt nordlig riktning.

....mycket sten har byggts upp...

Oavsett ett historiskt intresse eller inte så är platsen väl värd ett besök. Medhavd picnickorg eller bara en flaska vatten duger bra som tillbehör. Platsens koordinater (enligt Riksantkvarieämbetet) är:

Koordinater (N/E)	6568094 / 592457 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y)	6569251 / 1546547 (RT-90 2,5 gon V)

Besök i paradiset och möte med en hundrumpa

Det känns som om man är nära till allting i Skåne. Det är ju ändå överkomligt att spontant ta sig från ena sidan till den andra för ärenden eller utflykter. I dag besökte vi ett ställe som har betytt mycket för oss genom åren men som vi inte har kunna besöka på många, många år då vi bor i Södermanland och spontana trippar dit inte kan göras hur som helst. Jag pratar om byggnadsvård-och inredningsbutiken Qvesarum i Löberöd. Detta är ett ställe att besöka, att vallfärda till för att sedan avnjutas i lugnt och makligt tempo. 

I fantastiska lokaler hyser Qvesarum sin verksamhet och det finns allt från små inredningsdetaljer till regelrätta orangerier. Det första som mötte oss idag vid parkeringen var dessa otroliga grindar:

Som tur är innehar vi inte en stor herrgård med tillhörande park där dessa grindar skulle göra sig bra. Vilken tur att vi slapp denna kostnad, men visst är de fantastiska?

Diverse nödvändiga dekor-och inredningsdetaljer

Det är härligt inspirerande att vandra omkring i ljusa, vackra lokaler som erbjuder produkter av fin kvalitét. Jag vill ha MASSOR! Qvesarum säljer produkter med sitt eget märke samt att de är återförsäljare för vissa andra leverantörer. 

 Om jag någon gång behöver en barstol vill jag ha en 

sådan här! Den var dessutom jätteskön att sitta i.

 ... och ska man inreda nytt badrum finns alla saker man behöver här. 

Om man inte vill ha ultramodernt förstås. Men som ni kanske har

anat är jag och Ä.H lite mer lagda åt äldre, klassiska stilar....

En detalj som är en absolut favorit för både mig och Ä.H: "hundrumpan".
En helt underbar detalj! Kanske är den menad att fungera som dörrstopp,

 jag vet inte, men jag vill ha den i trädgården. I rabatten!

 Dessa makalösa manicker (eldstäder) i järn fanns såklart, 

detta endast ett axplock!

 Tyvärr en suddig bild på ett av Qvesarums matbord, naturligtvis 

uppställt på ett vackert terracottagolv, mina favoritplattor!

 ... man behöver inte vara orolig för att de basala behoven bortses, här

finns en uppsjö vackra "klosetter".

Den här lampan gick jag igång på, från Artwood.

Det får bli allt för idag, vi har även hunnit med lite en hel del arbete med huset också såklart...

Gofika, gobesök och ännu mera arbete i huset

 I dag tog vi emot våra första besökare i nya huset! Ä.H:s föräldrar, mina underbara svärföräldrar kom på besök, deras första i huset men inte det sista hoppas vi! Svärföräldrarna hade planerat in en liten tripp till Skåne just nu då vi var här nere, i dag kom de lastade med påskgodsaker till barnen och storslaget gofika till oss alla för att fira husinköpet. Svärföräldrarna (med ursprung i Skåne) hade gjort sig besväret att fara in till sin ungdoms favoritkonditori Café Systrar & Bröder i Malmö för att köpa tårta.

 Det var en fantastisk skapelse som presenterades och den var dessutom makalöst god. Flera lager kungsbärsmousse och vaniljkräm...

Gott, gott, gott...färska bär, små påskägg och marsipankycklingar...

 Det var ett välkommet avbrott i vårt näst intill maniska arbete på olika fronter i huset. Vi måste ju hinna njuta lite också....

 Tvärsnitt av tårtan

I går gjorde Ä.H ett storjobb i köket. Han lyckades med viss svårighet få bort allt kakel ovanför diskbänken, vi slet rätt länge sent in på nattimmarna med att röja undan bortrivet murbruk och kakel från köket. 

 Många kilo skräp blev det.... men inga är gladare än vi för att vi nu slipper titta på detta eländigt fula kakel:

Lillebror, snart 12 år, är fortfarande ungdomligt arbetsvillig (något som verkar försvinna per automatik när tonåren inträder?) och han  ville ha en uppgift och jag var inte senare än att sätta en liten garderobsdörr i händerna på honom för lätt slipning ute på gården:

Garderobsdörren är en av några i Storebrors rum som ska återupplivas med ny färg efter slipning och målartvätt. Garderoberna har några år på nacken men det står Ballingslöv på dem och de är inbyggda i rummet samt hela och ganska fräscha ändå.