Ormbett och fler fornlämingar

 Då väninnans ena hund ligger inlagd på djursjukhus sedan gårdagen p.g.a huggormsbett ville jag inte bege mig ut på längre turer idag om jag på något sätt skulle behöva hjälpa till med någon form av transport av vovven. Ormbetten orsakar mycket problem för våra fyrbenta vänner och det är avgörande att djuren får behandling så fort det bara går efter ett ormbett. Denna vovve är en pitbull av ovanligt stor karaktär och väger modiga kilo trots att han är smäcker som en gasell. Väninnan, på min inrådan, bar ut vovven i bilen för transport till djursjukhuset.
Då jag fortfarande hade ångan uppe från gårdagens fornborgsbesök tyckte jag att vi kunde göra ännu ett fornborgsbesök även idag. Jag hade letat upp en annan fornborg utanför Torshälla som hela familjen åkte ut till.

Platsen ligger strax nord-nordost om Torshälla vid Mälarens södra strand, intill ett sommarstugeområde som heter Ängsholmen. 
 Fornborgen är inte vidare "känd på bygden" (eller ens omtalad) och vi såg heller inga informationsskyltar (om fornborgen) vid den parkering som vi hittade alldeles intill den enorma bergshöjden. Tack vare Riksantikvarieämbetet fornsökssida på fornborgens belägenhet hittade vi i alla fall rätt:

lånad

  
Detta besök ställde högre krav på fysiken än gårdagens utflykt. Vi började färden från bergets nordsida.  Den mysiga lilla skogsstigen övergick ganska omgående till nästan ren klättring i oländig terräng över stock och sten, ständigt uppför branter och mossbelagdt berg. 

 En av de mer lättpasserade partierna

Mellan trädstammarna mot västra sidan kunde Mälarens vatten hela tiden ses. Den branta stigningen gav omedelbar höjd och utsikt:

 När luften tagit slut i bröstet och blodsmaken givit sig tillkänna i munnen tvingades jag att 

stanna för att hämta andan. Utsikten var inte någon besvikelse idag heller....

I ganska oländig bergsterräng gick färden och inga synliga lämningar av fornborgen kunde ses här. Familjen i övrigt spridde ut sig och jag fortsatte ensam över berget rakt söderut. Till slut nådde jag bergets sydliga del där jag kunde se lite lämningar av den förfallna, mossbelupna muren:

Halvvägs tillbaka möttes jag upp av familjen och kunde då konstatera att min mobiltelefon var försvunnen. Jag fick vackert försöka leta mig tillbaka exakt samma väg över berget som tidigare för att leta efter telefonen. Naturligtvis, allra längst bort vid fornborgens mur hittade jag telefonen i gräset. Det blev en dubbel tur för mig i denna krävande terräng, något som känns i alla delar av den bakre muskulaturen just nu...
Platsens koordinater (enligt Riksantkvarieämbetet) är:

Koordinater (N/E)	6591172 / 584095 (SWEREF 99 TM)
Koordinater (x/y)	6592436 / 1538463 (RT-90 2,5 gon V)

Snart stundar en annan belöning: paj vars fyllning består av en stuvning på fjolårets kantareller och rynkad tofsskivling. Man kan ha det värre.