Många liter färg senare...

 Ibland undrar jag över hur vi tänker jag och Ä.H. Som t.ex. i nya huset, där köket med ca 6 meter upp i nock var målat i mörka bruna färger som krävde en omedelbar lösning, här trodde vi en tid att vi själva skulle kunna göra något åt det. Visserligen med ett antal bjälkar tvärs över i normal takhöjd, visserligen utan både färgspruta och byggställningar för att nå upp, men visst tänkte vi ett tag på att göra det själva. Till mitt försvar kan jag säga att jag var den som först gav upp tanken på detta äventyr. Jag har så svårt för höjder att jag ogärna klättrar upp på en köksstol hemma för att nå något högre upp.

Lånad

 lånad

 Men jag är som sagt inte ensam om detta.... Slutligen bestämde vi oss för att leta upp en lokal målarfirma som var villiga att åta sig jobbet. Ganska snart etablerade vi en kontakt med målaren som kunde göra jobbet åt oss. Samt plasta in allt i köket som inte skulle målas eller stänkas på. Bara detta var ett heldagsjobb... varje bjälke, varje tegelvägg, varje.... jaja. Ni vet. 
Nu följer några före och efter-bilder:

...så här såg köket ut innan före ansiktslyftningen:

 Ena väggen är putsad och målad i en otäck brun nyans. Resten av väggarna är klädda med äldre tegel i en behaglig kulör. Jag är lite försiktig med att kategoriskt bestämma mig för att tycka om tegelväggar i största allmänhet, ofta är teglet fult, modernt, mörkbrunt och återfinns med förkärlek i 70-talsvillor med gillestuga. (Ett hemskt minne föll över mig; vår tidigare villa med byggår -42 var omklädd på utsidan av rejält mörkbrunt tegel, huset var i sig en "funkiskub", allt som kunde vara fult var rent ut sagt urfult men huset var toppen på insidan).

 Men jag älskar tegel - om det är äldre. Och gärna om det är återanvänt. Det är patinan jag gillar. Ojämnheter, kantstötta, fysiskt märkta av tidens tand och minnen. 

Vi hade från början bestämt oss för att behålla teglet i köket orört.

Så, nästan exakt samma vinkel som föregående bild:

foto: Ä.H

 Den fulbruna putsade väggen är numera vit, all plast är borttagen och taket är vitmålat. Jag har själv inte sett köket mer än på bild men jag kan tydligt se att vi har nått vårt mål. Köket var tidigare enbart i ett plan, d.v.s att taket gick vid bjälkarna tidigare. Ovanpå var det en balkong, och fönstren på ovanför bjälkarna (med järnramar) var ytterfönster. Någon gång under åren har taket lyfts till nuvarande höjd men ytterfönstren har bevarats, ett mycket charmigt inslag!

 Köket från en annan vinkel: här är det lätt att se hur otroligt mörkt köket verkligen var tidigare med den mörka färgen. Detta foto togs ändå under dagtid, under kvällstid ska vi inte ens prata om... :

 ... den nogräknade kanske lägger märke till att den utskjutande delen på köksön är borttagen på den nedre bilden. Den utskjutande granitskivan var en steg för mycket ansåg vi. Landningsplats för utomjordingar...? De får bege sig till annan ort i så fall. Skivan är borta.

Samma hörn som ovan:

Jag kan faktiskt inte se mig mätt på resultatet, vilken skillnad! Vilket ljus! 

Här är åter en bild av den putsade väggen som till hälften var brun och till hälften vit: 

... och här är den målad:

Jag gillar verkligen att vi valde att behålla bjälkarna omålade, det ger en rolig dimension åt rummet:

 ... och så en annan vinkel igen; en brun färg på luckorna, en annan brun färg på väggarna, en tredje brun färg i taket, en fjärde brun färg på bjälkarna ... OCH en femte brun färg på kaklet. Hur tänkte man här...?

 Här syns åter den utskjutande granitskivan i bild, kopiöst ful och numera borttagen.

... och nästan samma vinkel som ovan. Nu gillar jag till och med synen av fläktröret i metall som går upp i taket.
... och ja - köksluckorna är borttagna. De ska återförenas med skåpen men i en ny form. Vi gör vad vi kan för att rena oss från en inredning som var ett försök att efterlikna JR Ewings sommarstuga årsmodell -75. Mer om luckorna framöver....