Lycklig innehavare av ännu en möbel...

Nu har ett av långbänksprojekten börjat ta form. Vid en av våra vistelser på vårt numera före detta lantställe, den lilla gården mitt i Närke, var jag nere i ladan på tomten och rotade runt. Gårdens lilla lada hade inhyst allt från kreatur till verkstad till garage (där den f.d fastighetsägaren nogsamt hade antecknat alla sina genom åren ägda bilars registreringsnummer med blyertspenna på ladans plankor invändigt - jättecharmigt!)
När vi köpte fastigheten ingick en massa bråte som hade sparats genom åren, allt i från oräkneliga mängder återvunna, uträtade spikar (!), skruvar, tegel, träbitar, och plank i långa banor. Inget hade slängts i onödan minsann! 
Under en av mina nyfikna rundor nere i ladan hittade jag en annan sparad sak, en gammal "trefot" i trä, otroligt vacker. Denna trefot såg ut att ha tillhört ett bord tidigare fast bordskivan (troligen rund), nu var borttagen. Där bordsskivans mitt borde ha vilat mot stommens mittstolpe fanns nu en ganska lång järnpinne istället. Jag har sedan jag hittade trefoten funderat på vad detta har varit till. I den överentusiastiska återvinningens anda som tycks ha legat tät över vår lilla gård antog jag att stommen, trefoten, hade gjorts om till någon slags redskap, kanske för bearbetning av ull eller liknande. Något måste ha fästs på järntenen som stack rakt upp från stommen. 
Jag har sparat denna egendomliga trefotsstomme i väntan på att kunskap, tid och tillfälle skulle ge mig möjlighet att göra något användbart av den. Trots sin klumpighet p.g.a virkets tjocklek är delarna sinnrikt utformade, någon har någon gång tillverkat den med en intention att den ska vara vacker att se på.  
 Det är en rejäl pjäs, själva "trefoten" består av tre stycken stödfötter i tjockt trä, dessa fötter håller upp "stommen", en stadig svarvad stomme i trä. 

För en tid sedan lämnade jag denna trefot till "våra snickargubbar" som jag har berättat om tidigare. Dessa fantastiska män med kunskap, erfarenhet och rätt verktyg har ju både tillverkat och renoverat om en del av våra nya möbler. Det senaste i raden är vårt kök som jag inte har visat här i bloggen än men det kommer. (Det ser väldigt lovande ut!) Jag bad om att få stommen åtgärdad med den uppstickande järntenen samt att faktiskt få en rund bordsskiva placerad på stommen. För snickarfarbror var det en lätt uppgift och idag hämtade jag alltså mitt nya bord. 

Stommens färg, grön färg ovanpå blå färg, är orörd och ska förbli orörd. Kraftigt slitage efter skodon är synligt på "fötterna". Bordsskivan är en gammal bordsskiva och passade perfekt. 

Längst upp runt stommens översta del (där järntenen tidigare var nerstucken), har någon lindat kraftig järntråd runt stommen som har spruckit. Denna järntråd ska naturligtvis sitta kvar även om den knappt syns, man måste böja sig ner för att kika under bordsskivan för att se den. 

Min plan är att åtgärda själva bordsskivan, jag vill inte gärna ha den som den ser ut i dagsläget; halvblank vit färg i olika lager. Jag har inte bestämt mig än men har några idéer på lut. Det enda jag gjorde idag var att skura bordet med skurborste och linoljesåpa. 

 Före

Efter

 Före

 Efter

 Äntligen! Jag är nästan löjligt nöjd och är extra glad att pjäsen ännu en gång får återuppstå. Tala om evigt liv...
Om och när bordsskivan får ny utformning återkommer jag med en uppdatering.

Som avslutning kan jag inte motstå att visa upp den väldigt lyckade helstekta fransyskan jag tillagade i förrgår natt. Steken skulle lagas dagen innan och sedan läggas i marinad minst 12 timmar. Då steken var exakt 55° var den klar att tas ut ur ugnen, vi är en familj som helst inte äter genomstekt nötkött, ju rödare desto bättre är vårt motto!