....kistan - följetång

 Jag fortsätter med att ta fram kistan från läskiga färglager. Nu har turen kommit till baksidan som dessutom är den sista sidan; här sitter å andra sidan färglagren så fast att det nästan är plågsamt att jobba med. På baksidan löper två järnband från gångjärnen som håller fast locket och ner till kistans botten. Dessa järnbleck har också varit flitigt övermålade. Att ta bort färgen från järnblecken har varit ett rent helvete trots allehanda verktyg och maskiner. Men skam den som ger sig.... när färglagren var bortskrapade fick jag tag i en maskin med en slags metallborstsnurra, en slags trissa kanske det kallas? Den gjorde susen på järnblecken som hade en hel del färgrester kvar i "porerna".

Det ena av de övermålade järnblecken                             järnblecket efter färgborttagningen

Järnblecket efter metaltrissans framfart                              Närbild av gångjärnet

Kistans baksida med järnblecken framtagna

 

 Handtaget efter att lager av silverfärg tagits
bort och metallborstrissan gjort en insats

 På lockets ovansida är två stora järnnitar synliga där gångjärnet satts fast i träet. Även dessa nitar gick jag på med metalltrissan och fick då fram en helt underbar yta:

Ett "litet" projekt...

I brist på tid, ork och hälsa gör jag ett litet inlägg (med i huvudsak bilder) om mitt renoveringsprojekt nr 3; jag har redan visat bilden ovan men tar den en gång till bara för att illustrera hur illa det faktiskt var. Gamla möbler med gammal färg och patina kan vara helt fantastiskt vackera och härliga, men det här hör inte till den kategorin. Gamla oförlåtligt fula lagningar, flera färglager som dessutom flagnade något alldeles fantastiskt.

Som en läsare gissade i inlägget "Nästa projekt" från den 1a maj, så är det alltså en kista. Ja, jag är väldigt förtjust i kistor.... och är lycklig ägare av flera några stycken. De är ofta så vackra, himla praktiska och alla mina kistor är faktiskt välfyllda. Så, när jag hittade den här giganten på en lokal second hand/loppis var det bara att slå till.

Att den skulle vara från 1786 som det anges i skrift utanpå den blå färgen var lite skrattretande att tro, speciellt när man såg på hur handtagen (som i sig blivit täckta av vit och sedan tjock silverfärg) faktiskt var övermålade på kanterna.

Med andra ord hade jag inga samvetsbetänkligheter när jag gav mig på att ta bort färglagren. Och... jag kan säga att färglagren är tjocka, kletiga och generösa. På bilden ovan ser man locket som till hälften är helt renslipat efter att färgen tagits bort, det mörka till höger är rester av en envis och ganska vidrig färg som sitter hårt i träet. Det var så här jag upptäckte att kistans delar är ihopsatta av träpluggar:

  

Jag är redan helt såld på locket, varsina stora nithuvudet syns där locket är fastsatt med kistan.

Tålamod, tid och försiktighet. Lager efter lager, parti efter parti kommer kistans själ fram.

Ett av handtagen på sidorna; ursprungligen verkar kistan ha haft andra handtag då man ser gamla skruvhål strax under de nuvarande handtagen. 

Här är kistans ena kortsida efter att färglagren tagits bort. En liten lagning längs nedre kanten syns. Längs lockets alla sidor finns fina profileringar som kommer fram när färglagren skrapas ner, innan var de helt osynliga.

På kistans framsida hängde ett silverbemålad järnbleck på trekvart; när jag tog bort det och rengjorde det fick det ett nytt utseende, se högra bilden. Blecket fick ligga ett dygn i en lösning av linoljesåpa och vatten, sedan gick det väldigt lätt att skrapa bort färglagren (som var flera här också...). 

...och så till det bästa: på kistans framsida dök det plötsligt upp små oranga rundlar under alla färglager. Sena några vita och sedan en och annan mörk rundel som så småningom bildade blommor. Jag kanske inte borde ha blivit förvånad, i alla fall blev jag väldigt glad! 

 Till höger i bild syns även en blomsterslinga i ljus färg.

 ...och slutligen ser det ut så här! Det känns ju bra nu när jag har kommit så här långt att veta, att kistan faktiskt har varit omålad sånär som på blommorna från början. Mitt i blomstercirkeln framträder (om än väldigt svagt) siffror...:

...1786. Jaha ja. Det var lite oväntat trots allt. Nu gäller det bara att försöka bevara målningen så gott det går....

1786: 
Svenska Akademin instiftas
Gustav III grundar Östersund samt ger bönderna rätt att bränna brännvin igen
Mont Blanc bestigs för första gången
Mozarts opera "Figaros Bröllop" har premiär
I Kina dör mer än 100 000 människor i en enorm jordbävning
I Tyskland föds Wilhelm Grimm; en av de berömda författarbröderna
1786 är det tre år kvar innan franska revolutionen ...

Det är lite svindlande att tänka sig hur årtioenden och århundraden har passerat sedan någon knåpade ihop den här kistan och målningen. 
Nu ska jag försöka krya på mig. 

Sommarställets gäststuga färdig...

...sånär som på elektricitet och någon form av handfat (då vatten redan var indraget här), ett par dörrar som inte är omhändertagna än samt den lilla gjutjärnskaminen som är på hälsokontroll just nu.

 FÖRE

 EFTER

 

FÖRE

 EFTER

 FÖRE

 EFTER

 

TAPETER FÖRE...OCH EFTER (NYA TAPETER FRÅN ZOFFANY GUSTAVUS "MEDEVI")

Golvet är ett ljusgråaktigt målat trägolv (färgen framtagen efter de ljusa partierna i tapeten). Taket, golv/takliter samt fönsterfoder är alla målade i samma vita färg. 

Death by chocolate

I raden himmelska efterrätter gjorde jag en kaka på Valborg. Receptet är en variant i mängden av recept på "Death By Chocolate". Det finns verkligen inte ett bättre namn på denna skapelse; den har har allt och lite till.  Här är receptet som jag följde; det kommer från websiten cacaoweb.net

kakan:
225g mörk choklad (40-50% kakao)
140g smör (jag använde osaltat smör)
210g socker
4 ägg
1 dl mjöl
4 msk kakaopulver (osötat)
1,5 tsk bakpulver
1 tsk flytande vaniljextrakt
4 msk creme fraiche 

frosting:
1,6 dl grädde
260g mörk choklad (40-50% kakao), hackad i mindre bitar (eller använd gärna Odense små "knappar", finns på bakhyllan i butiken).

Ugn 180°

Smörj en rund bakform (med löstagbara kanter) som är ca 25cm i diameter, klipp till ett bakplåtspapper och lägg i botten. (Kakan reser sig under gräddning men kommer att kollapsa en aning när den är klar)
För kakan: bryt chokladen i små bitar och smält i vattenbad tillsammans med smör. Jag brukar ha kastrullen på medelhög värme och inte max värme; risken är då att vattnet under skålen stormkokar och bildar kondensånga som droppar ner i chokladblandningen vilket förstör den.

 

Vispa äggen tillsammans med socker, blanda med mjöl, kakaopulvret, bakpulvret och vaniljextraktet. Jag siktar alltid de torra varorna genom en sikt för att undvika klumpar.

 

Blanda försiktigt ner den smälta choklad/smörblandningen och creme fraichen i ägg/mjölblandningen. Blanda väl men inte mer än nödvändigt, häll ner i den förberedda ugnsformen.

 Grädda i ca 40 (ev. längre) minuter, kontrollera i kakans centrum med en tandpetare; när tandpetaren inte längre har kladd på sig är kakan klar. Låt kakan svalna helt. När kakan är rumstempererad ställs den in i kylen minst 30 minuter. Ta bort formens kanter och ta försiktigt bort den hårda tunna ytan på kakan. 

  

Dela kakan horisontellt i två lika delar. 

Frostingen:

Hetta upp utan att koka grädden i en kastrull. Ta bort kastrullen från värmen och blanda ner den hackade chokladen, rör om väl tills chokladen har smält och blandat sig med grädden.

 

Under tiden som smeten rörs komer den att tjockna, låt smeten svalna lite mer, den kommer att tjockna på sig ännu mer. 
Använd en 1/3 av smeten mellan kakans två lager, lägg sedan ihop kakans delar och bred ut resten av chokladsmeten på kakans topp och runt om på sidorna. Ställ kakan i kylen ca en timme så att frostingen hårdnar lite. 
Kakan blir sedan bäst att servera när kakan har rumstemperatur.  

Då choklad anses besitta antidepressiva egenskaper kan jag försäkra att detta är en antidepressiv megabomb som omedelbart slår ut alla tänkbara missmodiga tankar och nedstämdheter. Kakans innehållsrikedom kan troligen bara genom "en skiva om dagen" ersätta allehanda lyckopiller och förebygga svårartade tvångstankar. Risken är bara att kakan även slår ut andra grundläggande behov som t.ex. hunger i många, långa timmar.  En viss utmattning kan lätt infinna sig då kroppen vill inta soffläge för digestionen. Ingen kan förvänta sig att den som ätit av kakan ska genomföra någon som helst vettig aktivitet efteråt...

Nästa projekt...

Projekt 3 innan något har gjorts. Färgflagorna rasar bara man tittar på det.

Medan projekt 1 ännu håller på att färdigställas kommer här några sneak peakbilder på ett nytt projekt, vi kan kalla det projekt 3. Det är av gigantiska mått och det kommer antagligen att ta lite tid. Projektet ser ut att ha stor potential att bli som jag tänker mig, gammalt, slitet och med stor charm. Enligt mig i alla fall.

 

Bilden till vänster är efter att målarfärgen tagits bort men innan slipmaskinen varit framme. Till höger hur det ser ut efter lite slipning. Vackra träpluggar kommer fram!

Efter målarfärgen är borttagen, till vänster efter slipning, till höger oslipat.