Helt uppåt väggarna!

Jag har gjort en tavla och inte bara en utan flera. Då pratar jag inte om tavlor i betydelsen misstag och pinsamheter (för sådana gör ju aldrig jag...?!) utan faktiska tavlor.
Sommarstugan behövde lite allmän tillsyn  och dessutom har planeringen för vårens vidare renoveringar startat.
Framme vid sommarstället inventerade jag lite bland inredningsdetaljerna som står i väntans tider där. Bland annat hittade jag ett par gamla tavlor jag gjorde för några år sedan; jag hade fått napp på ett par riktigt gamla fönster från ett uthus som skulle rivas. Dessa fönster tog jag hand om, målade med vit grundfärg och sedan strök jag dem med ett rikligt lager lasyrolja och torkade slutligen av överflödig olja. Oljan lade sig fint i skarvar och sprickor och skapade en skön vintage-känsla på fönsterramens träyta. När detta hade torkat väl köpte jag några vykort som jag satte bakom glasrutorna och satte slutligen upp upphängningskrokar i det som nu hade blivit en tavelram: 

 

 Denna lilla tavla gjorde jag genom att köpa en omålad träram, målade den vit, hittade ett fotopapper med strandsand på som jag klistrade på styv kartong och satte som bakgrund. Sedan tog jag tre av de vanligaste snäckorna vi vanligen hittade på stranden i USA när vi bodde där. Att leta snäckor blev en ren mani och ingav lite av samma förhoppningskänsla som när man skrapar en lott - man vet aldrig när man ramlar på en riktigt fin och perfekt snäcka. Att naturen är så finurlig att den skapar dessa små konstverk är lite svårt att förstå.

 De här tavlorna har jag sannerligen inte gjort själv, de är äkta gamla skolplanscher jag har haft 

länge. De sitter numera i sommarhusets lilla vardagsrum och ger rummet än härligt avslappnad

och varm karaktär.

 De här tavlorna har jag inte gjort heller men jag har köpt dem alldeles själv. Jag hittade 

dem någonstans i USA och de fick hänga med tillbaka till Sverige när containern gick hit. 

De sitter nu i köket på sommarhuset och där passar de ganska bra tycker jag. 

En annan väggdekoration som vi har är denna väggljusstake i keramik. Den är gjord av konstnären och keramikern Per Hammarström. Per Hammarström har en härlig, levande stil och har levererat många vackra saker genom åren och han har sin atelje i Keramikens Hus, Strängnäs.

Det ensamma ljuset lyser nästan sakralt på köksväggen i sommarkvällarnas 

skumma mörker och ger en underbar mysfaktor. 

 

Liten rapport från köket i övrigt; de här är ett par hissgardiner som jag sydde till köket, jag kommer inte ihåg var jag hittade tyget men jag tror det var från England. De ger perfekt och lagom skugga då solen lyser in i köket med enorm kraft (när den väl lyser).

 

 Det här är ett av borden som jag har hittat på uthusens vindar och tillvaratagit. Rena vinstlotten! Knopparna är det enda som vi har satt dit då dessa saknades. Bordet står tillfälligt här men är bra som avlastning då arbetsytorna i köket är ganska små. Trätråget på toppen är ett inköp från någon antikbod; jag är vansinnigt svag för dessa! 

Det andra bordet jag hittade en sommar är detta, vårt lilla köksbord. Fungerar fantastiskt bra, när vi ska äta fäller vi bara upp "flapparna" och sedan fäller vi ner dem när vi är färdiga och återfår så lite av golvytan igen. Bordet var helt omålat när jag hittade det. Jag har dragit på ett tunt lager vitvax och jobbat in det med möbelstålull vilket har gett ytan en sidenmjuk känsla och lyster. 

De två udda kökstolarna har jag hittat i någon antikbod, få saker är så vackra som gamla, riktigt slitna trästolar. Många trötta bakdelar har fått välförtjänt vila på dessa sitsar medan livsproblem har stötts och blötts liksom när måltider har intagits.

 

Lite av huvudnumret i köket är den här gamla kökssoffan som vi har fått en gång i tiden. Den är otroligt fint och försiktigt ommålad med lasyrfärg och har en mjuk gröngrå färg. Tyget som sitsen och kuddarna är klädda med är ett lintyg och är det enda som jag har förändrat på soffan. Kuddarna köptes nya och fick samma tygklädsel som soffan. Tygkvalitén är fullkomligt oslagbar och liknar ingenting annat. (Jag valde att göra kuddar till soffan då den inte helt bekväm att luta sig i utan kuddar, en ren bekvämlighetfaktor alltså.)  
Att få sträcka ut sig raklång på soffans hårda men samtidigt mjuka sittdyna kan göra en utarbetad rygg salig; sommarställets tomt är stor och kräver mycket underhåll. När man väl ramlar in i stugan efter timmar av hårt fysiskt arbete och kan erövra sofflocket helt för sig själv har man dragit vinstlotten!