Grönt är skönt

Som den livsnjutare jag är tycker jag om att omge mig och inreda hemmet med växter. Inte för att jag har gröna fingrar på något sätt - tyvärr!  Jag har enbart de mest blygsamma och basala växtkunskaperna men inget därutöver. Lika bra som jag är på att köpa hem vackra, nya blommor - lika bra är jag på att ta död på dem (omedvetet). Jag säger bara HEMTREVNAD, hur svår är den att få till att överleva mer än några veckor?! (Och jag tycker verkligen om hemtrevnaden...!)
Några tappra stackare brukar hänga i längre än andra och nu under hela den varma säsongen får de som överlevt våren flytta ut på vår balkong där de kan lapa väder dygnet runt. De verkar trivas med det. 
Häromdagen insåg jag att de alla växter (som uppgick till det oerhörda antalet av FEM stycken, då är de ensamma minikaktusarna inte inräknade, de verkar överleva vad som helst ändå) behövde planteras om i större krukor.  Idag gav jag mig iväg för att inhandla inner- och ytterkrukor. Bara detta gav mig lätt ångest; det finns ju så mycket krukor att välja mellan men alldeles för få ytterkrukor som passar innerkrukor av något större modell. Antingen är ytterkrukorna alldeles för trattformade vilket gör det omöjligt att sänka ner en cylinderformad vanlig innerkruka i. De flesta väldigt snygga ytterkrukorna är bara för små rent allmänt, eller så är deras storasyskon med större diameter slutsålda. Alltid! Dessutom är jag lite petig ska jag tillägga, har vansinnigt svårt att välja i synnerhet.  Jag gillar inte t.ex. vanliga helvita blanka, färgade blanka, krukor med massor av "shabby chic" text på, krukor med färglada blommor på eller krukor med  ingjutna kerubansikten som liknar fula trollungar med magont. Hur svårt ska det vara att hitta krukor? Bevisligen rejält; humöret blev fort därefter.  Det fick tyvärr Ä.H uppleva när han råkade ringa mig mitt i villervallan av innerkrukor, ytterkrukor, centimetermätningar och blomjordssäckar...
Slutligen kom jag hem (nersvettad trots nyduschad strax innan, uthungrad och med stor kaffeabstinens) med några utvalda, bra krukor. Här är hur växterna blev efter omplanteringen:

Apelsinplantan var först ute med sin nya garderob; ny innerkruka och ny ytterkruka. Ytterkruka hade jag sedan tidigare och nu kom den äntligen till användning. 

 
 

Det gamla saltkaret är en favorit jag har haft länge och idag köpte jag en liten kruka Plättar-i-luften som jag satte ner. En favorit!
En annan kruka sparad i skåpet är denna nedan; den fick också sällskap av en ny Plättar-i-luften. 

 
 Den trogna murgrönan behövde verkligen en ansiktslyftning med nya krukor och så här blev den; ytterkrukan köpte jag idag och leverantören är "Miljögården":

 Sedan hade jag två ganska dåligt behandlade pelargoner; en Mårbacka- och en Kärlekspelargon. Mårbackan brukar blomma rejält med svagt ljusrosa blommor och Kärlekspelargonen ger djupt rödsvarta, sammetsliknande blommor. Båda två fick nya inner-och ytterkrukor, även dessa från Miljögården.

 Kärlekspelargon till vänster, Mårbacka till höger.

Slutligen  fick "julblomman" (jag vet inte vad den heter) en omgång ny jord, ny inner-och ytterkruka. 

Jag kände på en gång att ytterkrukan kändes fel när jag satte ner blomman, jag får skaffa en annan växt till ytterkrukan. Ytterkrukan  kommer också från Miljögården, inköpt idag. Jag har märkt att jag har en förkärlek för Miljögårdens utbud av krukor, de brukar dessutom vara mycket prisvärda. Nu står jag i valet och kvalet mellan att återanvända någon av dessa två äldre krukorna som trots allt passar i storlek:

 

Den vänstra är i plåt medan den svarta är någon form av svart, gjutet stenmaterial med lite mineralbitar i som inte riktigt syns i bild. Vi får se vart det landar.

Snabb kycklingimprovisation med pankosmulor

Skolstarten är avklarad och hösten 2013 närmar sig med samma envetna men sakteliga hastighet som kompisen ovan. Inga avancerade utsvävningar hanns eller orkades med igår när det kom till middagsmaten. Det fick det bli en väldigt snabbt tillagad middag och jag hade färska kycklinglår hemma som fick utgöra basen. Så här gjorde jag och detta är vad jag använde:

Pankopanerade kycklinglår med råstekt potatis
ugn 200°

1,1kg färska kycklinglår
ca 50g smält smör
pankobrödsmulor (se bilden nedan)
ca 1 kg skivad fast potatis
salt, peppar, creolkrydda
smör och olja till stekning av potatisen

Först sköljde jag kycklingdelarna noggrant och torkade dem. 

 Sedan smörjde jag en ugnsform med smör, stor nog att rymma kycklingdelarna. Då jag inte hade ägg att vispa och doppa kycklingdelarna hemma fick jag ta smält smör som jag doppade dem i. När de var väl täckta av smöret lade jag dem i en skål med pankobrödsmulorna och täckte kycklingen.

 

Pankobrödsmulor i påse kan se ut så här i butiken. Det är brädsmulor av det finaste innanmätet av vitt bröd, typ frallbröd, smulorna är väldigt luftiga och spröda, väsentligt olika de "vanliga" ströbröden. 

 

 De panerade kycklingdelarna lades sedan ner i ugnsformen, salt, peppar och kreolkrydda hälldes på och sedan fick de stå i ugnen ca 25 minuter. 

 

Potatisen skivade jag tunt och stekte i en blandning av olja och smör. (Jag använde två stekpannor då potatisskivorna inte rymdes i en panna.)

I all sin enkelhet blev det färdiga resultatet riktigt, en fullpoängare och uppläggningsfaten totalt renskrapade. 

 

KOMMER NI IHÅG....

....hur det var för några månader sedan? Snart är den här igen. Vintern.  Men den här gången är vi nog mer laddade mer sol, sommar och motståndskraft än förra året i alla fall.

Förra årets uteblivna sommar fullkomligt dränerade många av oss och fick stora mängder folk att förboka solsemestrar väldigt tidigt till i årets semestersäsong bara för att gardera sig.

Dessa bilder får bli en liten försmak, en mental förberedelse på vad som stundar. Lika bra att acceptera och flyta med.

Inte för att jag ser fram emot vintern, inte på något sätt. Det räcker så bra med att se den på bild. Men livet blir ändå lättare om man inte känner efter för mycket av hur kall vintern är.

Dessutom behöver man ju inte vistas ute mer än absolut nödvändigt...

Klia en hund och du har funnit en fast anställning

...citat av Franklin P Jones (1908-1980, reporter och humorist). Och visst är det så; har man väl börjat klia och kela med en hund vill de sällan att man slutar, om man slutar brukar en blöt nos fort vara framme och buffa för att tala om att man har åsidosatt sitt åtagande. Så är det även med familjens bästa kompis Vovven som jag har berättat tidigare om. I dag var det dags igen för några timmar tillsammans när vi lånade honom. Tack superbästasötaste matte!

Vi tillbringade större delen av tiden utomhus och varvade promenad med lek och bus.

Vädret var ganska varmt och tryckande och då gav gräset i skuggan välbehövlig svalka....

Vi hann även med en tur till bästväninnan och hennes hund, det gick ju så bra vid förra besöket. Det blev lyckat den här gången också; svansar som viftade och nosar som nosade intensivt på varandra. Och massor av pussar.... innan ordningen var helt återställd och lugnet infann sig. 

Bästväninnans vovve är en rar tik som helst sitter på eller så nära en själv som möjligt, så länge som möjligt och är en typisk "buffa-med-nosen-hund när man råkar ta bort händer som kliar henne. Svårt att motstå när hunden har ögon som dessa....

My soul is fed with needle and thread

 Sensommar och kvällar som mörknar fortare än förut; det är något "visst" med den här säsongen också. Som alltid har mina stora syprojekt haft semester under sommaren men nu börjar det klia lite i fingrarna igen efter att fortsätta. Mitt stora lapptäcke har kommit fram för att bli färdigkviltat:

Små, små stygn som binder ihop de tre lagren av tyg och vadd och det går fortare framåt än vad man kan tro. 

Redan nu har funderingarna kring vad som kommer efter detta täcke startat. Dessutom måste jag frigöra mer hyllyta för de andra lapptäckena som får gå i dvala när detta kommer användas...