Bullar i banor

Bild lånad från internet

I dag har vi en födelsedag i familjen. Vi brukar fira inte så våldsamt mer än lite god mat och vanligtvis en tårta; men i och med att vissa familjemedlemmar är frånvarande samt att det är en grå, vanlig vardag så tar vi det lugnare än vanligt. Mer blir det till helgen.

I dag blev det inte ens en tårta; vi är ju nästan framme i semletider så vad kunde vara bättre än en färskbakad semla...? För första gången i barnens liv fick de äta riktig semla för de tidigare semleliknande bullarna med vaniljkräm istället för mandelmassa. Barnen har nämligen blivit friförklarade från deras tidigare diagnos som mandelallergiker. Utvecklingen går framåt och med den även allergitesterna tydligen. Semlorna gjorde succé - såklart!
Jag känner ingen som helst anknytning till begreppet avhållsamhet utan tog en semla själv såklart (den långa på bilden). En kaffesemla...! 
Man kan vara en konservativ semlefascist hur mycket som helst som propagerar att en semla endast får ha ett och samma utförande och att alla ska äta just sådana, likadana semlor varje år. Det finns sådana, som hävdar detta med en sådan bestämdhet att det kan liknas vid ett visst politiskt system.
Jag anser att det hämmar all kreativitet. Tänk om jag hade gått miste om den här upplevelsen på grund av trångsynthet...!! 

Det kom order från barn X skola att jag skulle baka bullar till morgondagens fredagssamling i klassen. Husmoderligheten lockades fram nu på eftermiddagen och nu doftar köket av kanel upp till taket. 

Kanske blir det några över till oss andra när klassen har fått sin laddning. Jag har dessutom en särdeles nära och bästa vän som jag vet brukar vilja göra kvalitétsbedömning när jag bakar bullar....