"Kalles fascination för månen började kanske år 1944, när han fick ett slag i huvudet och tillverkade sprängmedlet ankemit. Han var övertygad om att detta var ett av världens bästa sprängmedel, men ingen ville tro honom. För att bevisa det byggde han sin egen månraket och började flyga till månen. Men det bör nämnas att Kalle aldrig landade på månen den gången - han flög bara runt den."
(Saxat från Kalleanka.se)
Bild lånad från internet
När månen vandrar sin tysta ban
Och tittar in genom rutan
Då tänker jag att på ljusa dan
Då kan jag klara mig utan
Då kan jag klara mig utan måne
Men utan renat och utan Skåne
Det vete fan, det vete fan
Och tittar in genom rutan
Då tänker jag att på ljusa dan
Då kan jag klara mig utan
Då kan jag klara mig utan måne
Men utan renat och utan Skåne
Det vete fan, det vete fan
(saxat från snapsvisor.eu)
Även Snobben visar intresse för månen ...
(bild lånad från internet)
Tänk om det är så det ligger till..?!
(Bild lånad från internet)
Häromkvällen uppträdde månen sig lite mer annorlunda än vanligt. Kameran åkte fram och på några minuter hann jag se det här:
(Bild lånad från internet)
Själv var jag alldeles nykläckt den där dagen, 20 Juli 1969, när Armstrong satte det första mänskliga avtrycket i månens dammiga yta.
Det är lite svårt att ta in - att människor har tagit sig ända dit, jättejättelångt bort, hur vågade de...? Tänk om rymdraketen hakade upp sig inför hemresan..?
Magisk, mystisk, stillsam och rogivande är den i alla fall.
Gubben i månen.
Som sagt, inte bara människor som
känner av månens påverkan...
(bild lånad från internet)
(bild lånad från internet)
Gumman på jorden.
SvaraRaderaJaha