"Never eat more than you can lift" (Miss Piggy)

I går önskades det hälsosam och lättsmält mat; Ä.H hade tydligen under sin första semestervecka drabbats av "garderobssjukan". Detta är ett välkänt och utbrett fenomen; de kläder man hänger in i garderoben har plötsligt krympt när de kommer ut nästa gång igen. Vad det beror på är det ingen som egentligen vet (jag har en misstanke om att det rör sig om luftfuktighet och allmänna utsläpp). Möjligen kan sjukdomen i hans garderob har spridits från min garderob, där huserar denna lömska sjukdom för jämnan. 
Sjukdomen kan drabba vem som helst, när som helst och dessutom med en faslig hastighet. Ett sätt att bekämpa sjukdomen brukar vara att den drabbade försöker trimma ner sin egen kropp för att återta herraväldet över kläderna. Så, därav Ä.H:s längtan efter mat som inte främjar gardrobssjukans fortlevnad.

 Under vårt boende i USA köpte jag en bok (bilden nedan) inriktad på hälsosamma recept som speciellt är framtagna för att vårda/sänka sitt kolesterolvärde. Anledningen var att jag själv drabbades av förhöjda kolesterolvärden och av rent intresse läste jag in mig på området. Det finns massor att lära sig och säga som saken men summa summarum är ju att det hela syftar till att hålla "pumpen" i trim så länge som möjligt. Och ändå kunna leva och äta gott under resans gång. 

Boken "Low-fat, Low-cholesterol cooking today" av Betty Crocker 

Med en hel familj som är matälskare i allmänhet och jag själv i synnerhet kändes det trögt när jag nåddes av kolesterolbeskedet. Hur skulle det bli nu, vad skulle vi/jag kunna äta, hur gott skulle det kunna vara? - dessa frågor blev väldigt stora. Detta samtidigt som vi bodde i USA där ALL mat är GOD vart man än går på restaurang, där portionerna är STORA och där smak (och snabba mål) ofta prioriteras över hälsa och sundhet. Rent generellt alltså. Jag kom fram till att vi ändå kunde njuta av livet och laga hälsosam OCH god mat hemma men även våga äta gott när vi gick ut, men kanske att man valde mer strikt vad som låg på tallriken. 
Boken på bilden ovan har visat sig var riktigt, riktigt bra! Jag har inte lagat mig igenom den från pärm till pärm men alla de recept jag har provat har varit jättegoda och samtliga i familjen har gladeligen ätit rent på tallriken. Detta är vad jag lagade igår och dessa ingredienser använde jag, allt enligt bokens recept: 

Fläskmedaljonger marinerade i senap och honung
4 pers

500 fläskfilé
2 msk flytande honung
1 msk ljus, mild senap 
1/4 tsk salt
1/4 tsk örtkrydda (i receptet står det malen kryddpeppar vilket jag saknade)
1 liten nypa paprikapulver
smör att steka i

marinaden:
1/2 dl (lite drygt) vatten
2 tsk (hårt packat) brunt socker (farin)

 

Rensa rent fläskfilén från ev fett och hinnor. Skär 1cm tjocka skivor av köttet. Blanda marinaden: honung, senap, salt, kryddor och rör om ordentligt till en jämn smet. 

Lägg ner köttkskivorna och se till att sidorna täcks av marinaden. Låt köttet marineras minst 15 minuter. 

Under tiden förbereds såsen: blanda det bruna sockret med vattnet och se till att sockret löses upp. Ställ åt sidan, i beredskap vid spisen. 

Ta upp köttskivorna ur marinaden, hetta upp en stekpanna och lägg i lite smör (måttligt...pumpen... glöm inte pumpen!) innan köttet steks (jag stekte i två omgångar då pannan inte räckte till för alla skivorna på en gång) på ganska hög värem. Stek sammanlagt ca 5 minuter och vänd på skivorna max en gång under tiden.

När köttet stekts klart läggs de åt sidan i på ett serveringsfat eller liknande, håll köttet varmt. Sänk värmen i stekpannan och  häll socker/vattenlösningen nästan droppvis ner i pannan så att det bubblar och kokar samman med köttsaften och steksmöret.  Rör om hela tiden och låt puttra ihop upp till en minut. Häll gärna ner en skvätt extra vatten om det behövs. 

När såsen kokat klart så hälls den över köttskivorna: 

Till köttet gjorde jag ett annat recept ur samma bok:

Broccoli & Majsgryta

4 pers

300g (ca) frusen broccoli 

150g (ca) majs

1 röd paprika, hackad 

1 halvstor gul lök, hackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 dl (ca) vatten

2 tsk färsk basilika, hackad

1/3  kycklingbuljongtärning, söndersmulad

Lägg alla ingredienserna i en stor kastrull och hetta upp tills de kokar, sänk värmen och låt stå i ca 5 minuter. 

Även denna maträtt togs emot med öppna armar av samtliga här hemma och gillades. Det blir repris med andra ord!

Ölen är vår gäst, ibland sill och stora supar...

(lånad)

Snart är den stundade kräftpremiären över oss och vad passar bättre än ett litet inlägg om rusdrycker...?  Med NEJ-sidans kampanjaffisch (tecknad av Albert Engström) i folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922 kan jag bara hålla med om att många av årets högtider och mattraditioner faktiskt kräver dessa alkoholhaltiga drycker. Själv är jag ingen öldrickare, har aldrig lyckats bli trots att jag verkligen har försökt. Möjligen tar jag en mycket, mycket kall (och helst liten) Guinness en gång om året och är nöjd så. Aldrig mer, aldrig oftare, oftast kanske det t.o.m blir en gång vartannat år. Däremot bjuds jag gärna på vin, läsk, snaps, mineralvatten och drinkar i alla möjliga former.

Häromdagen tog jag tag i ett mindre projekt (med viss alkoholanknytning) jag har dragit på ett tag; nämligen några gamla svagdricksflaskor (alternativt öl klass 1) i träställningar som stått i ladan på sommarstället.

Träkorgarna/ställningarna utan flaskor, innan rengöring

Under många år och ännu fler årstider har de stått i ladans mörker, sparade med tanke att de en dag kanske kan vara bra att ha. Täckta av spindelväv, damm och smuts, tomma sånär som på ännu mer damm, smuts, spindelväv och en mumifierad mus kom de nu fram i dagsljuset igen. Den stackars musen måste ha gjort en oförsiktig balansgång på den öppnade flaskhalsen och sedan blivit rejält överraskad när fotfästet plötsligt försvann. Fallet ner i flaskan lär inte ha varit det avgörande, däremot måste en hyfsat lång och ångestfylld väntan ha inträtt för musen som säkerligen trampat många varv på botten av sin glasgrav, allt medan livskrafterna sakta tynade bort. En grav som nästan hånfullt måste ha lockat med friheten i den öppna flaskhalsen långt däruppe...

 Jag började med att dammsuga och sedan skura träställningarna och så här såg de ut efteråt:

Ä.H hade ett finger med i spelet och hjälpte till med glasflaskorna, rengjorde dem och lät dem stå med rengöringsmedel under ett dygn (musmumien har troligen funnit en mer permanent sista vila på stadens soptipp nu, förpackad i plastpåsesvepning).

I dag har jag fortsatt rengöringen av flaskorna och t.o.m putsat dem lite. Alla korkar är intakta med gummiring och allt. Tre av flaskorna har märkningar från de respektive bryggerier de en gång kommit ifrån; Eriksbergs bryggeri, Åmåls nya bryggeri samt Råsunda bryggeri. Den fjärde flaskan har ingen märkning alls.

Jag blev lite fascinerad av flaskorna och deras historia medan jag rengjorde dem och passade på att googla runt lite.

Eriksbergs bryggeri grundades tydligen 1864 i Göteborg och blev sedemera uppköpt av Pripps. 
 Åmåls nya bryggeri  byggdes 1893-1972 och var i bruk fram till nedläggningen av Pripps 1970. 
Råsunda bryggeri har jag inte lyckats hitta någon information om överhuvudtaget, men det kanske spelar mindre roll. 

 Vacker gammal etikett från Åmåls bryggeri, bilden lånad

 Nu står de där i alla fall, flaskorna, skinande rena och vackra. En svag doft av linoljesåpa kommer från träställningarna. Ett litet problem bara; vi har ingen plats för dem. Alls. 
Världsliga problem kanske.

(Inläggets rubrik är lånad; en titel på en dryckesvisa, hittat på nätet)

Åter en tur i förfädernas fotspår...

Igår tog vi oss till Enköping för att där hoppa på båten ut till Birka i Mälaren med Rederi Mälarstadens båt "Havsörnen". Nu var det några år sedan senaste besöket på Birka så det var efterlängtat.

Det är ett underbart alternativ att spendera dagen på när man har tröttnat på att rulla runt på badstränderna (eller som vi, inte gärna doppar oss i vattentemperaturer under +25° över huvudtaget). Man behöver inte ens vara speciellt historieintresserad för att uppskatta utflykten. Bara att vara till sjöss en till två timmar (beroende varifrån man åker) är som ren terapi. 

Längs Mälarens stränder får man njuta av vackra specialbyggda byggnader och säregen natur. Lockande, slätslipade klippor och obebodda små öar. 

 

 Alldeles egen och underbar är medeltidsborgen Utöhus på Arnö som verkar sova en slags Törnrosasömn bland träden nära vattenbryntet. Att sätta tänderna i en byggnad som denna vore en dröm....

På vägen till Birka igår passerade vi en hel del småbåtar, motorbåtar och segelbåtar. De sju haven är inte det enda alternativet för inbitna seglare, Mälaren är stor och erfarna seglare i bekantskapskretsen ger sig ofta ut på kortare eller längre seglatser här. Vilken frihet, att närsomhelst välja strand eller klippa att stanna till vid och utforska...

Väl framme på Birka gick vi land vid stora bryggan. Det var lagom disigt för att inte bli helt sönderbränd och det fläktade ljumma vindar. Förutom ett besök på museet så strosade vi runt i det lilla rekonstruerade vikingakvarteret som verkligen har utvecklats till en sevärdhet i sig.

På en av husens innerväggar såg jag den här tovade väggbonaden och kände hur det kliade i fingrarna efter att göra liknande själv. (Frågan är bara när - hur - var jag ska kunna mappa in detta bland alla syprojekt, quiltar och diverse andra renoveringsprojekt...)

 Nedanför vikingakvarteret låg båten Aifur ankrad bland näckrosorna vid en brygga. Vackert som en dröm!
Den sedvanliga promenaden på ön tog oss sedan förbi Hemlanden; Birkas stora begravningsområden. Den fridfulla tystnad som råder här avbryts möjligen ibland av fårens bräkande; dessa små fredliga markvårdare är otroligt charmiga och ibland riktigt keliga.

 

Vid hemresan över vattnet tömdes ön på de flesta turister som skeppades i olika riktningar. De flesta mätta på både sol, intryck och lite badande på Birkas badplats. Man borde göra denna resa åtminstone en gång varje sommar och "fylla på relaxförrådet".

Äta bör man, annars dör man. Trots värmebölja.

Här kommer ett snabblagat, enkelt tips på mat, perfekt till varma sommardagar då man inte vill stå vid en varm spis och kladda i grytorna. Häromdagen var just en sådan dag (och tack goda högre makter; värmen fortsätter!). Jag knåpade ihop följande wraps på dessa ingredienser:

Kycklingwraps med krämig sås 
4 pers

1-2 paket Fazer fullkornstunnbröd
1 färdiggrillad kyckling - rensad och skuren i små, små kuber
1/2 gurka, hackad i små bitar
1 burk majs
salladsblad, hackade
1/2 burk soltorkade tomater i olja, finstrimlade/hackade
1 burk creme fraiche
2,5 msk Heinz Chilisås
1 riven vitlöksklyfta
 peppar, salt
1 tsk (ca) kreolkrydda 
folie

 Detta är den kreolkrydda jag brukar ha (bilden lånad)

Blanda creme fraichen med chilisåsen, den rivna vitlöksklyftan och kryddorna. Låt gärna stå en stund så smakerna "går in i varandra", smaka av. 

Med en slickepott, bred såskrämen tunt över tunnbrödsskivorna:

Fördela sedan wrapsfyllningen på tunnbrödsskivorna (lämna

 en kant nertill då den ska vikas upp för att försluta wrapsen):

kycklingbitar, salladsbitar, gurkbitar, majs och tomatbitar. 

 

Häll sedan över några skedar av krämsåsen på fyllningen

och vik sedan upp nedre kanten innan sidorna viks över:

 

 Det gäller att man inte har packat wrapsen för fulla; då blir det svårt att få ihop dem till en wraps, samtidigt som tunnbrödet lätt spricker. Håll försiktigt ihop wrapsen och linda folie runt nertill för att hålla ihop wrapsen. Klicka lite sås på toppen av innehållet och servera.

Resultatet blev jättegott och perfekt till dagar då aptiten på varm mat är obefintlig. 

Summering, avslut och adjö

Det är med ganska stor sorg och bedrövelse som familjen idag lämnar Skåne för den här gången och beger sig hem igen. Här är  vad vi gjorde igår, sista dagen:

Hamnen i Simrishamn

Väldigt spontant bestämde vi oss för att åka till Simrishamn på östkusten. Dels för att staden i sig är så charmig men även för att Lillebror fick nys på att "Autoseum" ligger där.  

Simrishamn

Autoseum är ett gigantiskt museum/samling bilar från flera hörn av världen och i princip från bilens hela historia. Många bilar var det i alla fall, läckert uppställda ofta med tidsenligt klädda "dockor" som levandegjorde fordonen. 

I gigantiska lokaler kunde vi gå omkring och bara beundra de välbevarade och väl omhändertagna gamla kärrorna. Lillebror var väldigt nöjd (och även Ä.H kan jag väl tillägga).

 

 

Museet är klart sevärt och har även en hel drös med motorcyklar. Hit skulle även jag kunna tänka mig att åka tillbaka!
Vi tog en sväng "på sta'n" också för att få lite inspiration av allt vackert. Här är några fler bilder från Simrishamn, jag gillar verkligen de dekorerade dörrarna i olika varianter som man ser överallt här i Skåne.

 

 Sista middagen i Skåne för denna gång framröstades av familjen att bli på Jensens Böfhus igen. Man kan liksom aldrig få för mycket kött, eller hur....? Vi var alla hungriga som vargar när vi kom och som vanligt lika proppmätta när vi gick därifrån.

 "Jensens favoritbiff Saftig, mör rumpsteak med Jensen's fantastiska favoritsås,

 råstekt potatis och en grillad balsamico-tomat."

(saxat ur menyn)

 "Jensens Ribs original med den välkända barbecuemarinaden eller Smokey BBQ med en karakteristisk rökig smak. Serveras med Jensen's egen fantastiska coleslaw, crispy fries och barbecuesås."

(saxat ur menyn)

 "Klassisk Biff Bèarnaise som på den gamla goda tiden. 

Rumpsteak serverad med crispy fries, grillade grönsaker och Chili Béarnaisesås" 

(saxat ur menyn)

Nu håller vi tummar och tår för att det fina vädret fortsätter även när vi är hemma igen! Måtte vi besöka Skåne snart igen....