Åter en tur i förfädernas fotspår...

Igår tog vi oss till Enköping för att där hoppa på båten ut till Birka i Mälaren med Rederi Mälarstadens båt "Havsörnen". Nu var det några år sedan senaste besöket på Birka så det var efterlängtat.

Det är ett underbart alternativ att spendera dagen på när man har tröttnat på att rulla runt på badstränderna (eller som vi, inte gärna doppar oss i vattentemperaturer under +25° över huvudtaget). Man behöver inte ens vara speciellt historieintresserad för att uppskatta utflykten. Bara att vara till sjöss en till två timmar (beroende varifrån man åker) är som ren terapi. 

Längs Mälarens stränder får man njuta av vackra specialbyggda byggnader och säregen natur. Lockande, slätslipade klippor och obebodda små öar. 

 

 Alldeles egen och underbar är medeltidsborgen Utöhus på Arnö som verkar sova en slags Törnrosasömn bland träden nära vattenbryntet. Att sätta tänderna i en byggnad som denna vore en dröm....

På vägen till Birka igår passerade vi en hel del småbåtar, motorbåtar och segelbåtar. De sju haven är inte det enda alternativet för inbitna seglare, Mälaren är stor och erfarna seglare i bekantskapskretsen ger sig ofta ut på kortare eller längre seglatser här. Vilken frihet, att närsomhelst välja strand eller klippa att stanna till vid och utforska...

Väl framme på Birka gick vi land vid stora bryggan. Det var lagom disigt för att inte bli helt sönderbränd och det fläktade ljumma vindar. Förutom ett besök på museet så strosade vi runt i det lilla rekonstruerade vikingakvarteret som verkligen har utvecklats till en sevärdhet i sig.

På en av husens innerväggar såg jag den här tovade väggbonaden och kände hur det kliade i fingrarna efter att göra liknande själv. (Frågan är bara när - hur - var jag ska kunna mappa in detta bland alla syprojekt, quiltar och diverse andra renoveringsprojekt...)

 Nedanför vikingakvarteret låg båten Aifur ankrad bland näckrosorna vid en brygga. Vackert som en dröm!
Den sedvanliga promenaden på ön tog oss sedan förbi Hemlanden; Birkas stora begravningsområden. Den fridfulla tystnad som råder här avbryts möjligen ibland av fårens bräkande; dessa små fredliga markvårdare är otroligt charmiga och ibland riktigt keliga.

 

Vid hemresan över vattnet tömdes ön på de flesta turister som skeppades i olika riktningar. De flesta mätta på både sol, intryck och lite badande på Birkas badplats. Man borde göra denna resa åtminstone en gång varje sommar och "fylla på relaxförrådet".