En kul syn vid inflygningen på bilderna ovan; ett alldeles "platt-som-en-pannkaka-landskap", elegant mönstrat av symmetriskt utformade kanaler. (Jag bara undrar, hur gör de??)
Staden som även kallas för nordeuropas Venedig gör verkligen skäl för sitt smeknamn; kanaler och vatten bryter det annars så traditionella gatumönstret. Att ta sig runt är ganska lätt; broar kors och tvärs leder besökare och befolkning smidigt runt i staden.
Man kan ana en vurm för konst och utsmyckningar hos holländarna; överallt där det är möjligt har man ansträngt sig för att smycka, dekorera och utforma alltifrån trappräcken, dörrportaler och husfasader eller bara rent av infogat dekorationer bara-för-att.
Då vistelsen var begränsad till endast två dagar och jag var på tu man hand med barnen medan Ä.H arbetade valde vi att vara anspråkslösa och bara njuta av staden. Sommar och sol ute betydde att konstmuseer och andra kulturella institutioner fick vänta. Dock fick barnen välja ett ställe att besöka vilket blev "NEMO", Amsterdams stora vetenskapsmuseum. Här kunde man tillbringa många timmar vilket vi också gjorde. I en grön byggnad som kan liknas vid en surrealistisk inlandfluten sjöfarkost har museet fem våningar fyllda av allehanda vetenskapliga uppfinningar och prova-på-stationer. Det kunde inte bli bättre; en högst oteknisk moder på 40+ blev grundligt underhållen tillsammans med två barn, nästan 11 och 15,5 år gamla. Det är ett riktigt bra betyg för detta museum!
Från byggnadens tak kunde vi även njuta av en storslagen utsikt över Amsterdam. En för Holland karaktäristisk kvarn kom även med i blickfånget, abstrakt belägen mellan modern arkitektur.
Slutligen till väsentliga ting som mat.... vi hann naturligtvis få i oss ett par riktigt goda middagar också. Ena kvällen hamnade vi på en spansk tapaskrog där vi frossade i följande: färska räkor i vitlöksolja, kolgrillade lammköttsspett, grillade kycklinglår med moriska kryddor samt färskt bröd med aioli (ej i bild):
Nästa kväll blev det japansk mat på en förstklassig restaurang som dessutom har en åtråvärd Guide Michelinstjärna; Yamazoto Restaurant. Här gällde det att vässa sitt bordsskick, sträcka lite på ryggen för belöningen uteblev inte...
Detta var inte bara en vansinnigt läcker måltid, det var även en ren upplevelse.
Ett sista, mindre mellanmål igår hann slinka ner innan det var dags att flyga hem igen, nämligen en stor, fluffig och knaprig våffla med grädde och chokladsås:
Riktigt, riktigt gott!
Härliga turisttips.En möjligt tur, ev.
SvaraRaderaSa Purple
Iakttagande livsnjutare!Sköna bilder.
SvaraRaderaResnörden sa