Vardagsrummets återupplivning

Sommarstället har faktiskt ett litet vardagsrum även om jag tidigare inte skrivit om det. Det har liksom fallit lite i glömska p.g.a de andra projekten som dragit mer fokus på sistone. Bilden ovan är nog den enda jag har som togs på vardagsrummet innan vi gjorde något åt det; så här såg det alltså ut när vi tog över den lilla gården. 
Golvet var täckt med en gammal och hiskeligt vidrig linoleummatta med samma "humör" som denna matta på bilden nedan:

lånad

 

Jag är väl medveten om att många faktiskt vurmar för dessa gamla linoleumhemskheter; det är helt OK med mig men låt bara mig slippa. Mattan åkte ut med buller och bång och med den även en inpyrd, läskig doft. Undertill låg vad vi förväntade oss ett gammalt trägolv som i stora delar är väldigt vackert om än enkelt, dock har man gjord några lagningar/tillägg i nyare tid som förtar fyndglädjen. Dessutom har golvet haft en intill ofattbarhet mängd små nitar som har tagit många, långa timmar att dra upp. Nu har jag såpskurat golvet några gånger och visst, det är fint men blir inte det som man kanske kan eller vill tro. Tanken är trots allt nu, när vi har sugit på karamellen ett par säsonger sedan mattan flyttade ut, att lägga in ett nytt trägolv i någon form. Mycket sker i tankarna parallellt just nu och det lär hur som helst inte hända inom snar framtid.

Det gamla spruckna papptaket som bitvis hängde på trekvart togs faktiskt ner och väggarna fick nytt liv med en ljus krämfärg; Beckers "Pärlemor nr 219". Taket var inte avsett att synas i äldre tid som på bilden, dessutom rasade stundvis fyllning ner från springorna så vi beslutade oss för att låta vi sätta in nytt innertak av vitlaserad furu. 

Alla eldragningar drogs om (huset har nu i sin helhet helt nya elledningar). Nya golvfoder och taklister sattes upp samt nya element. 

 Här syns ett par av de senare omlagda golvplanken vid den bortre väggen

Som synes på inläggets första bild, har vi en liten kamin i vardagsrummet. Denna står kvar men har fått nytt sällskap på väggarna vid sidan om:

 Sotarfejarmästaren som utförde brandskyddsinspektionen häromveckan upplyste plikttroget att sidoväggarna var en aning för nära kaminen enligt den moderna tidens reglementen; å andra sidan medgav han att huset trots allt stått i hundra år utan att brinna upp p.g.a överhettning vid eldning i kaminen. Han ombad oss att hålla ett litet öga på väggens temperatur helt enkelt; när vi sätter i gång att elda igen. 
De bruna plattorna på väggen valde jag som en lite kul detalj att klä väggen med, väggen var tidigare täckt med en slags eternitplatta som togs bort under renoveringen. De bruna plattorna är keramiska och kommer från Konradssons och heter "Saint barth" i brunt med måtten 10x50cm. 

Vi är väldigt nöjda med resultatet, det ger väggutrymmet för kaminen känslan av mer djup innan samt att det är lätta att hålla rent. 

 I ena hörnan av rummet har vi ställt en "bobin" som jag hittade i ladan tidigare, den fungerar utmärkt som ett litet lampbord. Bredvid har vi en urgammal trälår som tjänstgör som vedlår; den har numera rullhjul på sig av bekvämlighetsskäl. Låren är nämligen rejät tung redan i tomt tillstånd.
 

Ovanför soffan hänger ett par gamla skolplanscher; tyvärr har jag i nuläget ingen helhetsbild att visa, det får komma efter nästa besök.