AVSKED

Så har dagen kommit för detta inlägg och det känns en aning vemodigt ta upp det. Vi har sålt vår pärla, vår tillflyktsort och vår plats för avkoppling; vi har sålt sommarstället! Efter vacklande i  envishet, nostalgi, kärlek å ena sidan och tidsbrist, orkesbrist, dåligt samvete å andra sidan, tog vi slutligen beslutet att försöka sälja landet. Det har nämligen inte varit renodlad avkoppling för oss att ha detta.

 Sommarställets hus med en bit ängsblommor sparade på gräsmattan på södersidan

Efter år av inspiration, engagemang och renovering har vi ändå ofta stått där med dåligt samvete för att vi aldrig haft mer tid att tillbringa där. Ständigt pressade för att hinna med resorna dit och tillbaka, underhåll och framförallt klippa de enorma gräsytorna varje vecka under den varma säsongen, även om vi själva inte skulle hinna vara där. Ofta har vi fått engagera stackars föräldrar att resa långt för att klippa åt oss när vi har varit bortresta en tid, och inte minst under våra år i USA. Då fick de rycka utför att underhålla och sköta allt. Det har aldrig känts bra, egentligen kanske vi borde ha sålt innan utvandringen men tiden fanns helt enkelt inte, allra minst för att göra renoveringar då. 

Utlfytten eller rättare sagt utvandringen till 
USA kom snabbt och lite oväntat

Vi har pratat många gånger om att sälja av det hela men valt att behålla det för att göra klart renoveringarna såpass att det var ett färdigt koncept att lägga ut till försäljning (även om utvecklings-möjligheterna fortfarande är många). Inga halvfärdiga väggar, golv eller pågående målningsarbeten blev vårt motto. Även om en framtida köpare skulle välja helt andra färger och tapeter så skulle det ändå vara färdigt och fräscht nog. Vår egen kärlek till stället har naturligtvis också varit en bidragande anledning till att vi har hållit oss kvar. Det är ingen lätt separation, även om den är rätt. Med vårens större renovering (badrummet och gäststugan) kändes det som att det var dags, trots allt. 

Jag har nog visat de flesta bilderna tidigare men för att ni ska behöva rota igenom bloggen kommer lite bilder här igen. 

 Till vänster: försommarbild av tomten ner mot det gamla hönshuset och ladan, till höger samma vy under högsommaren.

I ena hörnan av tomten finns en liten oas som omges av tomtens ena skog på ena sidan, den gamla 

stenmuren på andra sidan, ladan på tredje sidan och hönshuset på fjärde sidan. 

 

Tomtgränsens ena del angränsar  i form av en gammal vacker mur mot hagar och jordbrukslandskap. På bilden till vänster är muren övervuxen av sly, något som ständigt plågar samvetet då det växer upp fort. Till höger ses muren från motsatt håll. 

Efter hårt röjarbete av slyet kan man få lön för mödan.

Ena delen av tomten en sen sommarkväll. Tomten är på 6000 kvm och har två mindre skogar och stora gräsytor. Här är det traktorklippare som gäller. 

Ladan med det gamla utedasset på kortsidan

Några vinterbilder

Det har varit en spännande, kreativ och lärorik resa att göra. Renoveringarna har fått växa fram och detaljer i huset har  återuppväckts för att kunna avnjutas på nytt.

Ena väggen i köket, före och efter

En annan sida i köket, före och efter

Renoveringen av köket blev så himla rolig speciellt efter att vi upptäckte att originalpärlsponten faktiskt fanns kvar under urfula skivor som spikats upp på väggarna. Med ens stod det klart hur köket skulle se ut tack vare detta. 

 Badrummet, före och efter

 

Badrummet var en svår nöt att knäcka. Ett takvindsutrymme som aldrig varit tänkt att vara ett badrum gjordes till ett enkelt badrum för många decennier sedan - för att sedan renoveras inom samma ram och fortsätta utnyttjas som badrum. Inför försäljningen bytte vi ut den tvättställskommod vi satte in från början, av nostalgiska skäl vill vi behålla den för ett framtida boende. Istället valde vi en kommod från IKEA som faktiskt passar bättre i storlek än den tidigare och det blev riktigt lyckat. 

Ett annat större projekt var gäststugan som transformerades under våren. Från att ha varit ett fullproppat förrådsutrymme med urmodig 70-talsinredning tömdes hela rummet och allt fick ny skepnad. 

 Gäststugan, före och efter. 

I gäststugan satte vi initialt in en tvättställskommod (bilden till vänster) som jag tillverkade under våren. Jag köpte ett gammalt skruttigt skåp som jag renoverade. Sedan köpte jag det runda handfatet, rörmokaren monterade sedan fast vattenkran, handfat och röranslutningar (detaljer om renoveringen av skåpet finns i tidigare inlägg). Det var en underbar lösning och jag blev så förälskad i slutresultatet att jag bestämde mig för att (faktiskt) ta med kommoden i flytten här också. Vi köpte således en snarlik (som den till badrummet i huset) kommod från IKEA vilken också passar väldigt bra som ersättare.

 Just i detta nu torkar bläcket av våra underskrifter på försäljnings-kontraktet och den nya köparen ska få tillträde inom ett par veckor. Köparen satte foten på gasen från från första minuten enligt mäklaren och under en veckas rafflande budgivning såg köparen till att slutligen gå segrande ur striden. Det var aldrig någon tvekan där och just därför känns det lite lättare för oss att sälja. Vi har en köpare som förälskade sig i hela konceptet, så hängivet att köparen kommer att bli permanentboende i huset!

För att ytterligare krydda det hela önskade köparen att även köpa nästan hela möblemanget. Bord, fåtöljer, gardiner. Rubbet! Detta är verkligen en lösning som gagnar samtliga - köparen får det den vill ha och vi minimerar flyttlasset. För det är ju ändå så, att vi faktiskt inte har plats att husera ett möblemang extra i vår bostad. Det är en lättnad även om vissa möbler kändes svårare att släppa än andra. 

Trots ett sentimentalt vemod i hjärtat känns försäljningen ändå så rätt. För varje dag som går bearbetas processen och frigörelsen ger energi. Vi lämnar över pärlan till nästa entusiast, under åren har vi samlat på oss många fina minnen och erfarenheter som vi tar med oss. Nu finns möjligheten till nya äventyr, idéer och utmaningar. Om jag har riktig tur kanske den kinesiska lyckokakan jag fick (inlägget "Sommarfrid" den 7e Juni) blir verklighet; "kanske vinner jag en resa till Hawaii". Det vore något! En resa långt bort utan all oro och planering för hur hem och sommarställe ska tas om hand. 

...och den långa ludna svansen...gryta på oxsvans

Bråda dagar och mycket att göra och mycket har blivit gjort. Utrensningar, skåprensningar, sorteringar, omförflyttningar av saker och omstruktureringar. Det blir bra när det blir klart och det är så skönt att gå igenom vad som finns, få ordning på allt samt att göra sig av med gammalt, utgånget och överflödigt. Ett exempel: på kvällskvisten tog jag tag i röran med kryddorna i köket. Ja, jag märker att det ser banalt ut när jag skriver så, men faktum är att under flera år har alla kryddorna varit obekvämt placerade i ett par plastboxar där ingen ordning råder över huvud taget. Dessa platslådor är en kvarleva från vår flytt hem till Sverige från USA, då packade jag nämligen alla kryddor  ordentligt i plastlådorna som hade praktiska lock. För transportens skull var det bra, men sedan stannade det vid denna lösning även när vi var tillbaka i vårt nya hem i Sverige. 
Med tiden resignerade vi inför faktumet att vi vid varje matlagningstillfälle har fått rota igenom båda plastlådorna i jakten på en krydda som vi tror eller hoppas att vi har. I själva verket har jag vi sällan koll på vad jag vi faktiskt har och handlar gärna på oss den aktuella kryddan i tron om att den faktiskt är slut hemma. Vilket ofta gett dubbla uppsättningar av många kryddor. Detta upptäckte jag idag med råge.
 Jag hittade dubbelt upp av dill, oregano, cajunkrydda, paprika, kardemumma och dragon. Jag hittade även tredubbelt upp av gurkmeja. Och hur mycket går det åt av just gurkmeja i ett kök - egentligen?? Det är ju lite synd för kryddor har också ett utgångsdatum, de blir inte dåliga men tappar smak och sting.
Jag bestämde mig att kryddorna skulle få flytta ner i en vädligt grund låda som finns nära spisen, på detta sätt ligger det lätt åtkomliga och burkarna är dessutom läsbara när man drar ut lådan. 
Varför har jag inte gjort så tidigare...?

 

 Förutom lådan med kryddor fyllde jag en av plastlådorna med alla buljongkartonger, påsar med diverse kryddpåsar som t.ex. muskotnötter och oöppnade burkar med kryddor (dubletter). Men nog om städning och röjning, jag tänkte skriva om gårdagens middag som ett litet tips. Jag hade en platta med frusen oxsvans i frysen som jag tinade upp under dagen. Vansinnigt billig mat (50:-/kg!) men också väldigt god och enkel att laga. Jag brukar vanligen laga en gryta på oxsvansen och göra sås på sjävla grytspadet när oxsvansen är färdiglagad. Så här gjorde jag och det här är vad jag använde:

1,1kg oxsvans
1 tärning oxbuljong
5 dl vatten
4 små vitlöksklyftor, skalade och grovt uppskurna
1 knippe knipplök, skalade och grovt upphackade
1 palsternacka
1/4 rotselleri
smör till stekning
mjöl (ca 3dl)
salt, peppar
2 msk (ca) Mushroom Soy
Bouquet Garni (färdig kryddblandning), denna variant innehåller timjan, oregano, kyndel, rosmarin, basilika, dill, mejram, salvia och dragon

I en stor skål; blanda mjöl med salt och peppar. Lägg ner oxsvansbitarna en i taget och klappa mjöl runt om ordentligt. Lägg de mjöltäckta oxsvansbitarna åt sidan.

Skala och klyfta upp knipplöken grovt. Skala palsternackan och skär upp den i grova skivor. Skär rent rotsellerin och skär sedan ner den i bitar. 

 

 Knipplök, palsternacka och rotselleri

Hetta upp en stor gryta och lägg ner en stor klick smör. Bryn oxsvansbitarna på hög värme runt om lägg ner vitlök och knipplöken så de fräses tillsammans med köttet. Sänk värmen och smula över buljongtärningen och häll på vattnet. Krydda och låt grytan puttra i 1,5-2 timmar på låg värme.

den färdiga oxsvansen

När oxsvansen är färdigkokt: ta upp den och lägg åt sidan, häll ner grytspadet tillsammans med grönsakerna ner i en matberedare. Mixa samman tills allt blivit en slät sås. Häll tillbaka ner i grytan, smaka av och krydda ev. mer, lägg ner en liten klick smör. Färdigt!

Vid servering kan man sedan lägga ner oxsvansen i grytan med såsen eller helt enkelt servera såsen bredvid oxsvansbitarna, man väljer själv.  Jag hade färska plommontomater, ångkokt broccoli och kokt potatis till. 

Detta är lite av en favoriträtt hos familjen även om vi inte lagar den så ofta, det kan vara lite knepigt att hitta oxsvans ute i butikerna så passa på att handla när ni hittar! 

 

"I REMEMBER CALIFORNIA"

...sjöng gruppen R.E.M i låten med samma namn (på albumet "Green" från 1988). Och det gör även jag, kommer ihåg Kalifornien alltså, just därför blir det ett inlägg om Kalifornien idag. En väninna bad mig också nyligen visa bilder och berätta lite från vårt besök där. Kalifornien är ett område värt att besöka och återuppleva. När jag och familjen bodde i Connecticut,USA var det alltså på den vackra östkusten (räknas till området "New England"). För oss var en semester till Kalifornien självklar; vi ville uppleva och se västkusten också! Och som boende i landet vid tillfället passade det ju bra, vi slapp ju hela resan över Atlanten först för att komma till västra sidan. 
Vi började resan med att flyga från New York över till San Diego där vi hämtade ut vår hyrbil som skulle bli transporten de närmsta veckorna; vi skulle bila några veckor längs kusten (med många stopp här och där) upp till San Francisco för att sedan flyga tillbaka hem till New York igen. 
 

I San Diego finns den berömda statyn "Unconditional Surrender/Kiss Statue" som är gjord efter

ett svartvitt fotografi (lånat, foto taget av Alfred Eisenstaedt) som togs på Time Square i 

New York på "V-J Day" 1945, dagen då Japan kapitulerade och som satte stopp för 2:a världskriget.

Vegetationen som mötte oss i San Diego var allt annat än lik den vi var vana vid i Connecticut och bara detta gav mersmak. Jag föreställer mig att det är en av orsakerna till att Kalifornien är så populärt för svenskar att besöka; det är så totalt olikt Sverige! 

Efter några dagar i härliga San Diego fortsatte vi vår resa längs pacific highway norrut. 

Härliga, vidunderligt vackra La Jolla. Klipporna tar emot Stilla Havets vågor som

effektivt slipar ner de porösa stenytorna

Vi fick ett tips att stanna till vid San Juan Capistrano; en spansk missionärsstation som grundades på 1700-talet av spanska franciskanermunkar. En sällsam stillhet vilade över platsen och området var otroligt vackert, väldigt "spanskt" och väldigt åldrigt. 

 Kustnära väg i Californien

"Alla vägar bär till Rom" heter det ju men det kan även fungera för Los Angeles. För inget besök i Kalifornien utan ett nedslag i änglarnas stad...?

Los Angeles är staden där antalet bilar kan tävla med antalet turister och människors drömmar om lycka. Även vi sällade oss till det riktigt kitschigt turistiga genom att bl.a. besöka Hollywood Boulevard Walk of Fame (vilket i och för sig var ganska snabbt avklarat):

Vidare norrut bland bergen ramlade vi förbi (tillsammans med några övervintrade hippies) in i en mycket speciell butik. Det var grisen som faktiskt fick oss att stanna, vända och köra tillbaka.

Det visade sig att grisen hade kompisar runt om butiken (och även inne)...butiken saluförde allehanda vintagekläder, prylar; både sådana man alltid velat ha och sådana man inte hade en aning om att man måste ha. En salig röra!

 

Man behöver inte tröttna när man bilar genom Kalifornien. Naturen varierar kraftigt och dramatiskt och här märks även "arvet efter vilda västern" på ett helt annat sätt än på östkusten.

Det här är verkligen the wild west, till viss del ännu otämjt och vilt.
I höjd med San José vek vår resa av rakt mot inlandet och mot en av resans planerade höjdpunkter; Yosemite National Park.

Vägen dit är väldigt kurvig och går längs bergsväggarna; GPS:sen på bilden ovan illustrerar tydligt hur vägarna kan se ut. Först skulle vi besöka ett område med redwoodträd; världens högsta träd. Giganter!

I besöksområdena för dessa träd kan man inte vara nog försiktig, vissa lär sig fort vad besökare kan ha för härligheter i bilen...

Vi hade turen att få tillbringa nationaldagen (USA:s) någonstans bland bergen och nationaldagen råkar infalla med Lillebrors födelsedag; 4:e juli. Vilket innebar långt från fyrverkerier och annat firande. Dagen till ära hittade vi ett gammaldags ångtåg som tog oss genom vilda och djupa skogar bland bergen. Dessutom gick en önskan i uppfyllelse för Lillebror; han fick äntligen pröva vaska guld!

Det var en ganska behaglig sysselsättning i skuggan då temperaturen var duktig hög. Med mat i magen och andra bekvämligheter som moderna tiden erbjuder var det lätt att glömma hur miserabelt livet måste ha varit för de stackare som lämnade allt för att pröva lyckan som guldletare för sisådär hundra år sedan. Samtidigt som förståelsen för känslan av att verkligen hitta guld infann sig...vi fick alla lära oss om hur man gjorde och hur man skulle skilja på "fool's gold" (kattguld) och äkta guld. De som önskade pröva vaska guld fick köpa en "biljett" till ett fat, en viss tid att vaska samt instruktioner. Det äkta guld man hittade fick man behålla i en liten, liten flaska. Vår flaska var vi så rädda om att vi fortfarande inte har hittat den efter att vi nogsamt lagt den på ett "säkert ställe". 
Efter alla träd, tåg och guldvaskande bar det så iväg till Yosemite National Park, något som jag hade väntat på många år. 

 "El  Capitan" - den välkända siluetten till vänster. Yosemite National Park.

Jag blev inte besviken och övriga familjen blev mäkta imponerade. Detta måste vara ett av jordens vackraste områden! Dramatiska berg, skogar, ängar, vattenfall, allt perfekt komponerat av... någon ansvarig som haft en ovanligt bra dag på jobbet.

Strax utanför Yosemite gjorde vi ett besök hos ett par bekanta från Sverige, också boende i USA några år. Under besöket lekte Lillebror med en av gårdens katter och rätt var det var kom en tredje medlem in i bilden:

.... en tjusig liten skallerorm. Modershjärtat hoppade till en aning men inte mer än att jag kunde behärska mig nog för att ta fram kameran för att fotografera....
Resan gick vidare bland bergen; vi besökte ett område med sequoiaträd i Sequoia National Park.

Till vänster: "General Sherman", ett trädexemplar som uppskattas vara mellan 1900 år och 2500 år gammalt. Och ganska högt...

Vår Kalifornienresa avslutades så småningom i San Francisco. Här erbjöds man hård blåst, backar och brutalt mycket människor. VI hade tänkt oss ett besök på Alcatraz men det gick i stöpet; man var tvungen att beställa biljetter flera veckor i förväg för att ha möjlighet att se det. Det blev en rejäl båttur i San Francisco Bay som i alla fall rundade Alcatraz. Halvcheck med andra ord. 

...och så gjorde vi som alla andra, åkte både under och över Golden Gatebron. Check.

Ett av de billigaste och bästa sätten att ta sig runt i stan utan egen bil (vår var nu återlämnad till en hyrbilsfirma) är dessa cable cars. Som passagerare sitter man ibland (om man har tur) på säten på insidan medan merparten passagerare hänger i klasar på utsidan, ståendes på smala kanter. Som om inte detta var nog; vagnarna manövreras med spakarna på mittbilden, med rå armstyrka (höger). Och alla gator verkade vara lika branta!

Inga backar att traska i en kväll när man är på lyset...

Avslutningsvis kommer ett par bilder på klassiska Lombard Street, gatan som har varit med i hur-många-filmer-som-helst.  Så har man sett den då, check.