"I REMEMBER CALIFORNIA"

...sjöng gruppen R.E.M i låten med samma namn (på albumet "Green" från 1988). Och det gör även jag, kommer ihåg Kalifornien alltså, just därför blir det ett inlägg om Kalifornien idag. En väninna bad mig också nyligen visa bilder och berätta lite från vårt besök där. Kalifornien är ett område värt att besöka och återuppleva. När jag och familjen bodde i Connecticut,USA var det alltså på den vackra östkusten (räknas till området "New England"). För oss var en semester till Kalifornien självklar; vi ville uppleva och se västkusten också! Och som boende i landet vid tillfället passade det ju bra, vi slapp ju hela resan över Atlanten först för att komma till västra sidan. 
Vi började resan med att flyga från New York över till San Diego där vi hämtade ut vår hyrbil som skulle bli transporten de närmsta veckorna; vi skulle bila några veckor längs kusten (med många stopp här och där) upp till San Francisco för att sedan flyga tillbaka hem till New York igen. 
 

I San Diego finns den berömda statyn "Unconditional Surrender/Kiss Statue" som är gjord efter

ett svartvitt fotografi (lånat, foto taget av Alfred Eisenstaedt) som togs på Time Square i 

New York på "V-J Day" 1945, dagen då Japan kapitulerade och som satte stopp för 2:a världskriget.

Vegetationen som mötte oss i San Diego var allt annat än lik den vi var vana vid i Connecticut och bara detta gav mersmak. Jag föreställer mig att det är en av orsakerna till att Kalifornien är så populärt för svenskar att besöka; det är så totalt olikt Sverige! 

Efter några dagar i härliga San Diego fortsatte vi vår resa längs pacific highway norrut. 

Härliga, vidunderligt vackra La Jolla. Klipporna tar emot Stilla Havets vågor som

effektivt slipar ner de porösa stenytorna

Vi fick ett tips att stanna till vid San Juan Capistrano; en spansk missionärsstation som grundades på 1700-talet av spanska franciskanermunkar. En sällsam stillhet vilade över platsen och området var otroligt vackert, väldigt "spanskt" och väldigt åldrigt. 

 Kustnära väg i Californien

"Alla vägar bär till Rom" heter det ju men det kan även fungera för Los Angeles. För inget besök i Kalifornien utan ett nedslag i änglarnas stad...?

Los Angeles är staden där antalet bilar kan tävla med antalet turister och människors drömmar om lycka. Även vi sällade oss till det riktigt kitschigt turistiga genom att bl.a. besöka Hollywood Boulevard Walk of Fame (vilket i och för sig var ganska snabbt avklarat):

Vidare norrut bland bergen ramlade vi förbi (tillsammans med några övervintrade hippies) in i en mycket speciell butik. Det var grisen som faktiskt fick oss att stanna, vända och köra tillbaka.

Det visade sig att grisen hade kompisar runt om butiken (och även inne)...butiken saluförde allehanda vintagekläder, prylar; både sådana man alltid velat ha och sådana man inte hade en aning om att man måste ha. En salig röra!

 

Man behöver inte tröttna när man bilar genom Kalifornien. Naturen varierar kraftigt och dramatiskt och här märks även "arvet efter vilda västern" på ett helt annat sätt än på östkusten.

Det här är verkligen the wild west, till viss del ännu otämjt och vilt.
I höjd med San José vek vår resa av rakt mot inlandet och mot en av resans planerade höjdpunkter; Yosemite National Park.

Vägen dit är väldigt kurvig och går längs bergsväggarna; GPS:sen på bilden ovan illustrerar tydligt hur vägarna kan se ut. Först skulle vi besöka ett område med redwoodträd; världens högsta träd. Giganter!

I besöksområdena för dessa träd kan man inte vara nog försiktig, vissa lär sig fort vad besökare kan ha för härligheter i bilen...

Vi hade turen att få tillbringa nationaldagen (USA:s) någonstans bland bergen och nationaldagen råkar infalla med Lillebrors födelsedag; 4:e juli. Vilket innebar långt från fyrverkerier och annat firande. Dagen till ära hittade vi ett gammaldags ångtåg som tog oss genom vilda och djupa skogar bland bergen. Dessutom gick en önskan i uppfyllelse för Lillebror; han fick äntligen pröva vaska guld!

Det var en ganska behaglig sysselsättning i skuggan då temperaturen var duktig hög. Med mat i magen och andra bekvämligheter som moderna tiden erbjuder var det lätt att glömma hur miserabelt livet måste ha varit för de stackare som lämnade allt för att pröva lyckan som guldletare för sisådär hundra år sedan. Samtidigt som förståelsen för känslan av att verkligen hitta guld infann sig...vi fick alla lära oss om hur man gjorde och hur man skulle skilja på "fool's gold" (kattguld) och äkta guld. De som önskade pröva vaska guld fick köpa en "biljett" till ett fat, en viss tid att vaska samt instruktioner. Det äkta guld man hittade fick man behålla i en liten, liten flaska. Vår flaska var vi så rädda om att vi fortfarande inte har hittat den efter att vi nogsamt lagt den på ett "säkert ställe". 
Efter alla träd, tåg och guldvaskande bar det så iväg till Yosemite National Park, något som jag hade väntat på många år. 

 "El  Capitan" - den välkända siluetten till vänster. Yosemite National Park.

Jag blev inte besviken och övriga familjen blev mäkta imponerade. Detta måste vara ett av jordens vackraste områden! Dramatiska berg, skogar, ängar, vattenfall, allt perfekt komponerat av... någon ansvarig som haft en ovanligt bra dag på jobbet.

Strax utanför Yosemite gjorde vi ett besök hos ett par bekanta från Sverige, också boende i USA några år. Under besöket lekte Lillebror med en av gårdens katter och rätt var det var kom en tredje medlem in i bilden:

.... en tjusig liten skallerorm. Modershjärtat hoppade till en aning men inte mer än att jag kunde behärska mig nog för att ta fram kameran för att fotografera....
Resan gick vidare bland bergen; vi besökte ett område med sequoiaträd i Sequoia National Park.

Till vänster: "General Sherman", ett trädexemplar som uppskattas vara mellan 1900 år och 2500 år gammalt. Och ganska högt...

Vår Kalifornienresa avslutades så småningom i San Francisco. Här erbjöds man hård blåst, backar och brutalt mycket människor. VI hade tänkt oss ett besök på Alcatraz men det gick i stöpet; man var tvungen att beställa biljetter flera veckor i förväg för att ha möjlighet att se det. Det blev en rejäl båttur i San Francisco Bay som i alla fall rundade Alcatraz. Halvcheck med andra ord. 

...och så gjorde vi som alla andra, åkte både under och över Golden Gatebron. Check.

Ett av de billigaste och bästa sätten att ta sig runt i stan utan egen bil (vår var nu återlämnad till en hyrbilsfirma) är dessa cable cars. Som passagerare sitter man ibland (om man har tur) på säten på insidan medan merparten passagerare hänger i klasar på utsidan, ståendes på smala kanter. Som om inte detta var nog; vagnarna manövreras med spakarna på mittbilden, med rå armstyrka (höger). Och alla gator verkade vara lika branta!

Inga backar att traska i en kväll när man är på lyset...

Avslutningsvis kommer ett par bilder på klassiska Lombard Street, gatan som har varit med i hur-många-filmer-som-helst.  Så har man sett den då, check.