Resumé i bilder för de senaste dagarna

 

 lånad

 Helt kort kommer här en liten bildkavalkad över vad mina dagar har innehållit de senaste dagarna. Jag har ett par riktigt giltiga  ursäkter för att inte författa ett inlägg med längre text ikväll. Kropp och själ är utmattad av hårt, fysiskt arbete i +30° under dagen (återkommer om detta i kommande inlägg) samt att jag har just fått igång datorn igen efter ett totalt datorhaveri i förrgår. Dock törs jag inte lita på tekniken eller den goda turen så jag väljer att korta ner textraderna här.
Här kommer i alla fall lite sköna bilder för att illustrera det som passerat mig på sistone....

 Säden mognar på fälten och det mesta är nu skördat, maskinerna går oavbrutet från

tidig morgon till sent varje kväll. Alla veckans dagar. Att vara bonde är minsann

ingen lek!

 

 Häromdagen lurade jag ut familjen till Trollenäs Slott för en sval dricka under bokträden

 intill slottet i Café Borgstugan

 

 Svalkande solskydd gav även dessa fantastiska pelartujor 

intill cafébyggnaden...

 En av de klassiska skånska möllorna, denna passerar jag ganska

ofta och jag var bara tvungen att fotografera den. En 

skånsk mölla som denna är bland det vackraste jag vet!

 Piren vid badstranden; hit kommer vi regelbundet nu när värmen ligger

på. Det kristallklara vattnet, den fina sanden och långgrunda stranden

är underbar! Bilderna nedan får tala för sig själva...

 Torup Slott: vi gjorde ett stop här nyligen när vi hade vägarna förbi. I det lilla slotts-

caféet mitt emot slottet drack vi svalkande, lokalt tillverkad must.

 Utsikt över Lundåkrabukten; i horisonten skymtas havet/Öresund med fantastiska

långgrunda stränder. Bilden tagen ovanpå gånggriften jag berättade om i inlägget

"Sevärdhet med tusenåriga anor"

 Solnedgång över Barsebäckshamn

Med solens nedgång avslutar även jag detta inlägg och dagen. 

Fotosession

 

 Solnedgången genom kyrktornet, granne med oss

Att fånga vackra saker på bild är kul. Det vackra sommarvädret bjuder in till att leka med skuggor och färger med kameran som verktyg. Häromkvällen ville jag ta lite bilder på de underbara hästarna som betar strax bortom vårt hus. Hästarna är inhägnade på ett område som även innehåller fornlämningar i form av gravhögar (datering oviss då utgrävningar aldrig har företagits men högarna tros vara från bronsåldern). Hit brukar vi gå för att njuta av stillheten och utsikten; utsikten är milsvidd runt om och det går t.ex. att se ända ner till The Turning Torso i Malmö (ca 3 mil ifrån oss). Att fota just denna byggnaden från utsiktspunkten är dock ingen idé, däremot är solnedgångarna alldeles sagolika här.

Solnedgången silas genom grässtråna på en av gravhögarna

Hästarna som betar på det stora gräsområdet är fantastiskt vackra, det rör sig om en flock på tio ston.



De är väldigt sociala och vill gärna hälsa på oss när vi kommer. Däremot har jag vissa svårigheter att få till några riktigt bra närbilder på damerna. Så fort kameran åker fram verkar detta vara en signal åt dem att komma oss riktigt nära... Att kunna ta fina närbilder av dem verkar vara omöjligt!

 

 

Än så länge är detta nästan den enda bild som inte är "saboterad" av linslusande mular....:

Oväntat frosseri

Sommaren visar sig vara på sitt absolut bästa humör och det är bara att njuta! Till och med jag, badkrukans mästare har lyckats bada flera gånger nere i havet/sundet. Konstigt vore det väl annars, vattentemperaturen ligger kring 25+ dessa dagar, vattnet är kristallklart och botten består av fin sand. Det kan liksom inte bli bättre med svenska mått mätt. Vi brukar åka ner kvällstid och bada en stund då ingen av oss uppskattar långbänkar i sanden under dagtid. 

Trädgården visade upp en rolig sak nyligen. Under några dagar såg jag ett par märkligt formade svampar mitt i den annars så mossrika gräsmattan utanför husknuten. De hade inte den klassiska svampformen med stam och hatt utan var mer som vita, oformliga klumpar. Ytan var torr, slät och hade inga slemmiga lager. Efter att ha sneglat på dessa klumpar några dagar gick jag och plockade upp dem men jag kunde inte få mig till att kasta dem. 
Jag skar även upp den ena av dem mitt itu för att se hur de såg ut inuti. 

Gräddlik som en en finare fransk ost inuti!

 Istället rådfrågade jag min pappa via mejl där jag bifogade bilderna ovan om vad dessa kunde vara. 
Pappa, som inte bara är min pappa utan även ett vandrande mänskligt uppslagsverk när det gäller svampar (och andra växter) fick rycka in. Jag blev inte besviken, jag fick en utförlig beskrivning och redogörelse vad svamparna var samt deras namn. När jag väl hade fått detta jämförde jag faktiskt själv med det jag kunde hitta på internet om svampsorterna. Och jag var även oerhört glad för att jag hade behållit svamparna..... för det var bara att ta fram stekpannan vilket jag hade hoppats på!

"Bovista nigrescens"

Det rörde sig om en svampart som heter "Svartnande Äggsvamp" som är ätlig. Jag skar upp den ena svampen i tunna skivor och stekte dem i smör med salt och peppar.

Svampköttet var helt vitt, lagom fast men inte segt utan påminde i konsistensen om en rumsvarm getost, dock utan kladdigheten. Skivorna fick stekas en stund och jag blev glatt överraskad av smaken som var otroligt mjuk, len och mild. Smaken liknade verkligen inte den "typiska" svampsmaken alls, visste jag inte om att det var svamp skulle jag nog haft svårt att identifiera vad det var. 

Idag åt jag alltså den stekta svampen till frukost (med lite annat) samt att familjen fick delta i ännu en svampomgång till lunch. Jag behärskade mig och lagade inte mer svamp till middagen, den svampen som finns kvar får vi ta i morgon. 

Nu hoppas jag bara på att gräsmattan ska producera mer av den vita härligheten....

För-och emot

 

Älghannen "Dallas"

Det här inlägget går under rubriken "Djurkul" på bloggen, även om det kanske inte är så himla kul. I alla fall inte om man är ett av djuren som inlägget kommer att handla om. Jag vill redan initialt påtala min oerhört kluvna ställning till vilda djur i hägn, problematiken med alla vackra, vilda djur som finns på olika zoo:n runt omkring. Egentligen är jag inte kluven alls till idén om att ha eller inte ha vilda djur inhägnade. Vilda djur är vilda och bör få vistas fria i sin naturliga miljö - DET är min uppfattning. Ändå kan jag inte neka till att även jag känner en tjusning med att verkligen få möjligheten att uppleva vanliga och ovanliga vilda djur på nära håll. Jag vill ju också se dem, uppleva dem och njuta av dem.  Men jag vill samtidigt inte på något vis ge sken av ett personligt godkännande till djurparkshållning i allmänhet med detta inlägg, jag undanber mig därmed också all ev. negativ debatt tillika kommentarer kring ämnet på min blogg. Här är en väldigt intressant artikel som belyser problematiken kring s.k folkbildande djurparker kontra vilda djur i hägn, utmärkt skriven av Helena Pedersen, forskare i pedagogik och kritiska djurstudier vid Malmö Högskola.

Jag och sönerna besökte idag Skånes Djurpark i Höör. Jag vet, djurparken har fått en del kritik genom åren för diverse brister i djurhållningen t.ex. länsstyrelsens utlåtande efter en kontroll i februari 2013, eller när totalt 12 vargar sköts i januari 2010. Dessa två allvarliga rapporteringar belyser hur oerhört svårt det är att möta folkets behov av djurupplevelser kontra etiskt försvarbar djurhållning av vilda djur. 
Hur som helst, vi åkte hit. Vi gjorde faktiskt det. I bakhuvudet hade vi en klen ursäkt att "djuren på Skånes djurpark är tillhör ändå det skandinaviska klimatet och kommer inte från varmaste tropikerna".

Hur som helst....
I en otroligt vacker natur i Höör finns mängder av djur i olika storlekar. Genom parken löper jättehärliga promenadslingor, allt inbäddat i en härlig grönska. 

Myskoxe och bisonoxe

Jag kan bara erkänna att det var första gången jag fick se en livs levande myskoxe och den var bra mycket mindre än vad jag hade förväntat mig!

Allehanda fåglar finns också; ugglor, kungsörn och annat fjädrigt.

Att (skyddad) få se brunbjörnar på nära håll var trots allt en upplevelse utöver det vanliga.

Vissa nallar gick på upptäcksfärd i hägnet eller tog en rejäl siesta tillsammans med favoritleksaken...

Mamma Varg hade enligt utsago en kull med tre-fyra ungar att ta hand om, när vi först såg Mamma Varg åt hon girigt av ett stycke kött.

Det var även första gången jag såg en riktig järv i levande livet.

...jag hade faktiskt ingen aning om att tvättbjörnar finns i Europa.
Kissen till vänster på vilden nedan är en s.k (äkta) vildkatt som numera inte finns i Sverige utan i mellersta Europa och Skottland.

Det var ändå ett givande besök, fantastiska djur även om vi alla hade kunnat klara oss med detaljstudier i en bok. Vissa hägn kändes små och faktiskt nedgångna, vissa vattendepåer hos djuren såg allt annat än fräscha ut. Naturligtvis beror det säkerligen på ekonomin som alltid, det kan inte vara direkt gratis att driva en verksamhet som denna. Det ska bli spännande att se vad som händer nu när parken stänger i höst 2014 och driften tas över av norska Lund gruppen AS. Över 100 miljoner norska kronor ska satsas på djurparken över en period på 10 år. Om det ändå ska finnas djurparker förtjänar de inhägnade djuren den bästa skötsel och utrymme som kan ges samt den mest engagerade personalstyrka som kan uppbådas.

Besök i ännu en oas

I dag fick jag äntligen besöka ett ställe jag länge varit nyfiken på och velat åka till. I stadig +30° värme, strålande sol och med underbara varma vindar åkte vi till Kulturens Östarp beläget i Sjöbo kommun i Skåne. Jag gillar ofta friluftsmuseer där man fritt kan strosa i sin egen takt och verkligen insupa allt ifrån gamla ting till friska vindar, museer i all ära men de kan tendera att kännas väldigt instängda och dammiga, även om museerna fyller en viktig funktion. Men ett ställe som Kulturens Östarp är oslagbart, det är så fantastiskt vackert! 

 

Längs den slingrande promenadslingan genom landskapet vandrade vi och såg allt vackert; de gamla husen, naturen och även djuren; på Kulturens Östarp har man äldre lantrasdjur (blommehöns, linderödsgrisar, göingegetter, ringamålakor, gotlandsruss, mellerudskaniner, skånegäss och blekingeankor).

Vi kunde även uppleva husen från insidan. Fantastiska möbler, föremål och detaljer, placerade ungefär som om sakerna just hade använts och ställts åt sidan i väntan på sin ägare, det gillar jag!

En helt makalöst vacker trädgård nedanför husets vasstak, allehanda blommor och framförallt stockrosor - mina favoriter!

 Få saker är så vackert som vita skånehus med vasstak och stockrosor 

planterade nedanför...

 ... ord är överflödiga här...