Projekt folkskolan 2

 Ä.H gnetar vidare med att ta bort gullfiber och spånplattor på väggarna och i taket i den gamla folkskolan. Det är ett riktigt, riktigt vidrigt arbete men ger resultat.

 Allt större delar av innertaket blir synligt. Containern utanför byggnaden fylls sakteliga av allt bråte. Vilken dag som helst kommer vår byggfirmekontakt förbi för att ta sig en titt på taket som nu är framme och utifrån detta ge oss en preliminär diagnos på åtgärder (samt pris, bara en liten detalj i sammanhanget alltså....).

En kväll tidigare i somras stannade tre damer till i grindhålet hos oss och kikade in på gården och den gamla folkskolan. Det visade sig att damerna hade gått i "vår" folkskola på 50-talet. De var lika nyfikna som oss att utbyta information (hur det var och såg ut på den tiden vice versa hur byggnaden ser ut idag osv). Damerna hade ont om tid men jag bad dem att komma tillbaka så fort de hade möjlighet. Jag vågade inte riktigt hoppas på att få se dem igen men ett par veckor senare kom damerna tillbaka! De hade dessutom tagit med sig lite skrifter om bygden vi bor i samt lite information och bilder av folkskolan. Jag passade på att fråga dem lite om skolans utformning på insidan och sedan visade jag dem denna mörka rektangel på väggen: 

Och det var som jag trodde; här satt svarta tavlan i det ena klassrummet. I byggnaden fanns två klassrum samt ett "samlingsrum". I samlingsrummet stod en kockskamin som det eldades i under vintrarna. Vidare beskrev damerna hur skolbänkarna och katedern stod, var eleverna hade sina gymnastiska övningar på ribbstolar fastsatta på väggarna och även på en hoppbock i klassrummet. Damerna bekräftar även antalet fönster på byggnaden som idag är igenmurade. Kanske inget märkvärdigt att en byggnad har fungerat som skola (något som vi alla har upplevt i olika former) men för oss som nu har tagit över fastigheten (där vi inte ser ett spår av skolverksamheten utan endast står med en hyfsat förfallen byggnad) är det jätteroligt att få höra om byggnadens historia. Speciellt från folk som under längre tid har upplevt den och kan berätta minnen och anekdoter kring den.

Dessa damer var inte bara värdefulla informationskällor, alla tre är fantastiskt trevliga och roliga, vi hoppas på att få träffa dem snart igen.