Vad händer med gästhuset då?

... ja inte mycket för tillfället. Det är ett tag sedan jag skrev om det här i bloggen (det är länge sedan jag skrev alls i bloggen faktiskt). 

I oktober skrev jag ett inlägg om gubbarna hade grävt ut hela grunden och stödmurat längs väggarna. Vad som sedan hände var lite märkligt. För de som själva renoverar och har erfarenhet eller kanske bara följer diverse husrenoveringsprogram på TV vet ju att det är mer en regel än undantag att hantverkare kommer när de vill, hur de vill och framförallt om de vill. Ofta brukar detta vara ett förlopp som kan vara ganska långdraget har jag förstått; där hantverkare av olika slag ofta kommer väldigt sent omsider.  Genom åren har vi själva inte drabbats så värst illa av detta syndrom, vare sig när det gäller renoveringar av tidigare bostäder och sommartorp. Nu har vi fått erfara något helt annat däremot. En erfarenhet av att arbete faktiskt kan utföras utan att man har beställt det - men som har ett pris. Eller utrymme för felmarginal kan man kalla det.

 Efter att grunden var urgrävd och stödmuren var på plats hade gubbarna åkt vidare på andra jobb i väntan på att vi skulle ange nästa arbetsuppgift. Vi skulle själva införskaffa markduk (detta ska fungera som kapillärbrytande skikt mellan marken/jorden och det påföljande lagret med grus) och beställa grus som ska utgöra materialet grunden till bottenplattan innan några gubbar skulle komma hit igen och jobba vidare. Så, vi köpte en rejäl markduk. 
Vi stod just i begrepp att beställa en leverans med grus när jag en vacker dag kom hem och som av en händelse släntrade förbi "gästis" och kikade in. Till min väldigt stora förvåning såg jag då hur hela bottendelen av huset redan var fyllt med grus, väl packat och ordnat. Den lille grävaren stod prydligt parkerad men inga gubbar syntes till.

 Tankarna i mitt huvud snurrade till och jag kunde inte begripa hur detta hade kunnat hända så plötsligt - vi som fortfarande hade markduken på rulle inne i vårt hus och gruset som vi inte ännu hade beställt fanns... redan på plats...??

  
Det blev ett omedelbart telefonsamtal från mig till Ä.H som inte alls hade anordnat grusfyllnad. 
 Om jag hade blivit förvånad av det inträffade kan jag understryka att Ä.H blev ännu mer förvånad (och inte så lite irriterad...). 
Markduken var alltså inte på plats och gruset hade någon sett till att pytsa dit utan att vi ens hade beställt detta. 
Sedan gick telefontrafiken tät i en annan riktning, denna gång mellan Ä.H och de inblandade gubbarna /hantverkarna som självsvåldigt hade tagit på sig uppgiften att fylla husets botten med grus. Utan markduk under. Eller rättare sagt, den mer arbetsledande av gubbarna hade bestämt grusfyllnaden. Fast vi några dagar innan hade stått och pratat tillsammans om inköpet av markdukstyp samt grusstorlekar.

 Vi ställde oss väldigt vilsna, tveksamma och förvånade till det hela, speciellt då vi visste att någon markduk inte hade rullats ut under gruset. Gruset som vi inte ens hade beställt.
 De menade att det "faktiskt inte alls behövs någon markduk mellan rena jorden och grusgrunden för bottenplattan - det fungerar ändå".

Nya telefonsamtal till oberoende (och inte alls inblandade i vårt projekt) kunniga inom branschen menade på att man visst ska ha markduk som kapillärbrytande material. Själva är vi oerfarna inom området i proceduren att göra egen bottenplatta. Som två vilsna får mellan två hötappar valde vi då att gå på vår intuition; gruset skulle bort och markduken skulle på plats innan något grus skulle läggas på. Gubbarna inkallades på nytt för att gräva ur huset. Igen. Detta gjordes föredömligt snabbt och sedan dess har allt arbete faktiskt fått ligga i ide en tid. Det kom en släng vinter emellan, högtidsdagar och lite sjukdomar fram och tillbaka. 

Sammanlagt kan jag säga att vi försöker se det positivt; att se det hela som en "intressant erfarenhet", det skedde antagligen inte med några onda avsikter från utförarna men det visar än en gång på hur otroligt viktigt det är att man faktiskt inte kan låta hantverkare och byggare få löpa fritt. Man får bli "den där jobbiga husägarj*eln" som ständigt hänger gubbarna över axlarna. 

(Och ja, jag använder epitetet "gubbarna" som ett generellt begrepp om hantverkare. Jag gör vad jag kan för att undvika att hamna i det politiskt korrekta träsket genom att använda ord som "hen" och liknande. Här har vi "gubbar" som jobbar, och flertalet hantverkare är brukligen "gubbar". Så enkelt är det. 
Jag lovar, den dagen en kvinna i knegarbrallor ligger på alla fyra och rotar i betongen ute i "gästis" kommer jag inte kalla henne gubbe.)

Slutligen ska jag nämna att vi även har grävt fram huvudledningen för vatten och avlopp till/från vårt eget hus. Efter detta har vi sedan grävt fram anslutningsledningarna till "gästis". 

Tänk vad dessa fynd i jorden kan göra en glad!

Innan påkoppling