Vietnamesiska grillspett - hur goda som helst

 Ett himla gott recept vi prövade häromdagen är detta nedan, grillat nötkött på spett. Jag har tyvärr tappat bort ursprungslänken men har antecknat hela receptet här, det är ett vietnamesiskt recept med fräscha smaker och inte alls komplicerat att göra. Jag hade turen att springa på ett finfint pris på oxfilé strax innan så vi använde oxfilén till spetten.

Vietnamesiska grillspett med nötkött
4 pers
 
2 tsk socker
2 msk soja
svartpeppar
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 citrongrässtjälkar, finhackade
2 tsk sesamfrön
800 g oxfilé, skuret i halvstora bitar
spätt (om de är gjorda av bambu/trä så blötlägg dem ett par timmar innan så de inte brinner upp på grillen)
12 romansalladsblad

till servering:
Nuaoc Cham-sås (en nödvändighet i det vietnamesiska köket, finns i de flesta större matvarubutiker på deras hyllor med asiatiska varor)
färsk koriander
färsk basilika
färsk mynta
salladslök, tunt skivad
kokt ris

Marinad:

Blanda i en skål: soja, socker, finhackad vitlök, citrongrässtjälkar, sesamfrön, svartpeppar. Skär köttet i lagom stora skivor/bitar och lägg ner i marinaden upp till 4 timmar. 

 

Hacka upp den färska koriandern, basilikan, myntan och salladslöken och lägg i separata skålar, skölj och lägg upp romansalladsbladen.

 

Förbered och tänd grillen. Ta upp köttet ur marinaden, sätt köttbitarna på grillspetten. När det är dags att grilla; pensla lätt på gallret med olja och lägg på spetten. Grilla några minuter på var sida - beroende på hur tjocka köttbitarna är. Maten är klar på ett ögonblick så se till att ha riset kokt och redo till serveringen. 

Lägg spetten (eller ta bort köttet från spetten direkt om så önskas) på romansalladsbladen och garnera med mynta, basilika, koriander och salladslök. Servera Nuaoc Cham i separata små skålar för att dippa köttet i. 

 

Ja, otroligt läckert är väl det som ligger närmast att säga om denna rätt. Naturligtvis kan man ju variera köttet utifrån vad man har tillgång till.

Nästa projekt i hamn

Tidigare har jag tagit upp ämnet återvinning (här och här) i bloggen. Som om inte det var nog så återkommer jag till detta, i alla fall om hur vi fortsätter att lösa återvinningen hos oss. Det krävs både engagemang och utrymme för detta. Det är ärligt talat inte det roligaste man kan ägna sig åt heller men alternativet känns inte aktuellt när man ser vilken ansenlig mängd plast, glas och tidningar man får ihop på bara några dagar. Det hela blir en vana helt enkelt. 
Häromdagen var det dags att påbörja nästa steg i återvinningens tecken, det var dags att bereda plats för glas- och pantlådor.

Det började med att vi var ute på jakt efter en vacker träskiva att göra till bordsskiva, tänkt att ha på ett litet symaskinsunderrede i järn jag hade släpat hem från en antikhandel. Vi begav oss till Gorm Byggnadsvård på Österlen där man i princip alltid hittar det man letar efter och mer därtill. Här hittade jag en massiv träskiva som jag köpte. Redan hemma insåg jag att skivan inte skulle hamna på det lilla symaskinsunderredet, det var en alldeles för stor och fantastisk träskiva, det hade varit helgerån att såga ner skivan till en passande storlek för underredet. Istället började jag fundera på hur jag bäst skulle använda skivan (symaskinsunderredet får stå på vinden ytterligare en vända...). Däremot såg vi hur skivan skulle kunna ha en dubbelfunktion vid nästa återvinningslösning, även denna i köket (att springa genom hela huset för att lägga ner tomma glasburkar eller enstaka pantflaskor är inte ett alternativ; allt måste finnas på plats i det utrymmer där glas, papper, metall och annat hela tiden nyttjas och förbrukas = köket).

Skivan i massivt trä är en aning konkav (eller konvex, beroende på hur man ser på den), var till att börja med helt obehandlad och bar spår av mörk, gammal olja här och var. 
Jag slipade upp skivan och ganska snabbt framkom en otroligt vacker yta, oljefläckarna låg ganska ytligt och försvann som tur var, ytan blev bara vackrare ju mer jag slipade. 

Med sina härliga mått; 5 cm tjock, 46cm djup och 113cm lång (fantastiskt tung) skulle skivan bli en perfekt arbetsbänk i köket, liggandes på ett underrede där behållare för glas och pant var tänkt att förvaras. 

 

 ...och så här blev skivan efter slipning och 

behandling av Osmo hårdvaxolja

Ä.H tog på sig uppdraget att införskaffa virke för att snickra ihop ett enkelt underrede; detta var tänkt att täckas med tungt draperi för att "gömma" fula återvinningsbehållare. Så, närmsta byggvaruhus fick stå för virket som sedan snickrades ihop för att passa ändamålet; plastbackar eller liknande för förvaring under skivan som då blir en liten "kontorsplats" där vi kan ha receptböcker och dator. 
Det här med placeringen av datorn i köket är ett återkommande bryderi då det är många recept, omvandlingar av måttenheter osv som hela tiden ska slås upp på internet. Det är oundvikligt att datorn måste finna där liksom. 
När underredet väl var ihopsnickrat provlade vi träskivan ovanpå och kände att det blev bra. Riktigt bra. Det var då jag fick ingivelsen att vi inte skulle täcka underredet alls utan ha det synligt. Ä.H blev en aning olycklig då han inte alls var beredd på min ändrade uppfattning; hade han vetat hade virket blivit ett annat; kanske lite finare. Kanske hade skarvar och skruvar satts på ett annat vis osv. Jag drog raskt fram vad vi hade i slipklossar, spackel och färg. Och så blev det, underredet spacklades och slipades, målades sedan i svart för att smälta in i vårt kök som är svart; slipades en gång till för att slutligen oljelaseras. Bottnen där plastbackarna ska stå är oljebetsade för att lättare klara sig från repor av allt dragande i plastbackarna.

Nu står möbeln på plats där tidigare fula plastbackar stod på golvet. Ännu har vi inte införskaffat rätt sorts plastbackar för förvaringen men det kommer. Skivan passar perfekt och lösningen känns väldigt, väldigt bra. 

Mitt i högsommaren

Kanske kan det vara läge för en liten uppdatering om vad som händer hos oss... Den fantastiska sommaren har fullkomligt tagit oss alla med storm och den mesta vakna tiden tillbringas utomhus. Hittills har sommaren (återigen) varit oerhört social (vi kallar det för svängdörrssäsongen). Vänner och släktingar har avlöst varandra och besökt oss vilket har varit jätteroligt, mysigt och välbehövligt. 

Vi längtar väl alla efter att få träffa nära och kära, bli uppdaterade, äta och dricka gott tillsammans och få koppla av i varandras sällskap. 

Nu när vi är socialt entledigade är det dags för oss att ta tag i våra egna projekt och "måsten" för sommaren. Vissa saker hinner vi inte med alls, andra saker börjar vi på och förhoppningsvis hinner vi avsluta dessa projekt.  Vi vill även hinna njuta av tillvaron och "bara vara".

Ett sak vi började införskaffa delar till redan förra året var "Projekt Kastanjen" på vår gård. Här växer en 150-årig gigantisk kastanj mitt i gårdsgruset. Direkt under kastanjen har vi sedan inflytten (för två år sedan) dagligen tittat på en sorglig, fattigt gräsbevuxen rundel som svävat ut i gruset tillsammans med en faslig massa ogräsväxt. 

Förra året råkade vi äntligen hitta det vi omedvetet letat efter, s.k rabatt/trädkanter i metall som avgränsar gruset från gräset (eller annan växtlighet). På ett grus-och stenföretag sålde man produkter som dessa trädkanter från leverantören wernamodesign.se och detta var precis det vi ville ha till denna plätt under trädet. Problemet var bara att kanterna var slutsålda då vi behövde så väldigt många och det var först nu vi äntligen kunde ta tag i detta projekt igen. 

 Så här, som på bilden ovan blev det alltså, när kanterna väl satt på plats. Kanterna ska alltså rosta (de kommer från fabrik med blank metallyta) vilket går fort när man väl vattnar på dem (eller regnar). Det var lite pyssel med att få rundeln så exakt rund som möjligt men det gick bra (metalldelarna kommer i sektioner som ska skruvas ihop).  Kvar att göra var sedan att tillföra ny, fräsch jord/toppdressing och sedan så gräsfrön. 

Idag, i böljande +28°C, begav vi oss för att inhandla en större mängd jord (ca 1,4 kubikmeter)  som vi sedan spred ut innanför rundelns kanter. Krattning, söndermosning av hårdpackade klumpar och mera krattning innan sådden av gräsfrön (Weibulls gräs för skugga). Sedan mera krattning och fixande innan det var dags att vattna. Som tur var kunde kastanjen erbjuda ett arbete i skugga...

 Så här eländigt såg gräset ut under kastanjen innan vi fyllde på

 Första vattningen...

 

 Ett annat projekt var gårdsplanens lilla viloplats. Under de gamla spaljerade päronträden har det sedan urminnes (?) tider stått en egehändigt ihopslagen trädgårdssoffa i seriemodellen "Inte-så-snygg-och-fräsch", dessutom ganska farlig att sätta sig på om man inte var väldigt försiktig. Här stod även ett litet fikabord i samma möbelserie, se bilden nedan.

Nyligen hittade jag en vacker träsoffa i teak, just den sortens modell vi har letat efter en tid. Soffan togs hem och oljades in med teakolja ett par vändor (den gamla trädgårdssoffan hamnade i trädgårdssoffhimlen).

 

Soffbordet gick samma öde till mötes, dock återanvände vi bordsskivan som är en liten rund och söt kvarnsten. Som underrede valde följande: vi kapade en övergiven trädstam som vi hade liggandes och lade kvarnstenen ovanpå. Se bilden nedan. 

 

Kisse med kvällsfunderingar 

Nu stundar ännu en underbar högsommarkväll där vi kan avnjuta en välförtjänt vila. Vi håller tummarna för att gräsfröna ska trivas och gro på sin nya hemvist. 

Malaysiskt - härlig kycklingcurry mitt i veckan!

... och vips så är vi inne i mitten av juni! En alldeles strålande, het och solig försommar som fullkomligt överraskade oss alla och fick de flesta att vägra hålla sig inomhus in i det längsta om dagarna,  allra minst framför datorerna för att uppdatera bloggar, facebook och andra mediala kanaler. Skolavslutningar och jobb fyllde ut resten av tiden så därav lite torka på bloggen...

Här är jag dock tillbaka igen, jag försöker multitaska; förena bloggandet med annat så gott det går, sommarvädret kom ju tillbaka i dag och göromålen är ännu många innan pyjamasen ska sättas på. 

Jag måste berätta om dagens måltid och det är inte jag som ska ha äran denna dag utan Lillebror. Häromdagen uttryckte han en djup "craving" om att äta (och allra helst tillaga) en hederlig kycklingcurry. Sådana tankar ska premieras, speciellt när Lillebror i fråga bara är 13 år och pojke - matlagningsintresse kanske inte är det första man relaterar till när man ser unga män i den åldern. Att kunna erbjuda honom utrymme i köket redan nu för att lära sig och skaffa en massa erfarenhet är guld värt när han en dag lever eget liv.
 Mitt eget dilemma är att jag har lite svårt att bara släppa köket löst utan att ha kontroll över vad som händer. Det sitter så vansinnigt djupt rotat det här med att sköta allt från A till Ö under förberedelser, matlagning osv. Detta måste jag tänka på, jag försöker möjliggöra sonens önskningar, han är verkligen duktig men har trots allt inte ännu lagat all slags mat som de flesta köksvana har lagat i evinnerliga tider. Som ansvarsfull mor vill jag liksom vara på plats, ge tips och kanske stoppa något som håller på att gå alldeles åt pipan...
Den unge mannen har visat sig vara mycket duktig på att tålmodigt läsa instruktioner och recept både en och två gånger. Faktiskt bättre än jag själv är, jag har en tendens att bara ögna nya recept och sedan köra gasen i botten, ofta för att inse senare att jag har missat ett moment eller gjort något direkt fel. Nyttigt att inse! 

Till dagens måltid hade jag rivit fram en gammal favoritreceptbok med asiatisk mat och plockat fram den klassiska rätten "Malaysian Chicken Kapitan". Som vanligt kunde jag inte låta bli att jämföra detta recept med flera andra med samma namn på internet. Bara för att stilla nyfikenheten liksom. Som vanligt med dessa klassiska curryrätter är att det verkar finnas lika många receptvarianter som det finns fiskar i havet. Istället för att sväva iväg (som jag brukar) och sammanväva två eller tre recept för att försöka nå det ultimata resultatet valde jag dock att låta receptboken styra helt. Receptet jag kommer att återge är en aning reviderat då vissa ingredienser inte fanns att tillgå i butiken, t.ex. kokosgrädde och "candlenuts". 
Här är receptet och hur Lillebror gjorde: 


Malaysian Chicken Kapitan
4 pers

1 tsk torkade miniräkor (finns i asiatiska importbutiker)
1 dl (ca) olja, uppdelad
röd chillipeppar, antal efter smak (vi hade en rejäl stor chilli på min inrådan och det blev tyvärr lite för tamt men de brukar vara rätt starka) finhackade
3 vitlöksklyftor (större variant) finhackade
3 citrongrässtjälkar (endast vita delen), finhackade 
2 tsk gurkmeja
10 macadamianötter, lätt hackade (ersättning för candlenuts)
2 gula lökar, hackade
400 ml kokosmjölk (ersättning för 2 delar kokosmjölk och 1 del kokosgrädde i originalreceptet)
upp till 2,5 dl vatten

1 kg kycklingbröst, skurna i större bitar
1 tsk limejuice (eller efter smak)
kaffir limeblad (makrut) att strö över strax innan maten är färdiglagad 
salt 

Hetta upp en stekpanna på medelvärme och låt de torkade räkorna torrstekas under några minuter tills de djupnar i färg och doften känns. Lägg räkorna i en mortel och mortla dem så gott det går till mer pulveraktig konsistens. 
I en mixer; mixa samman hälften av oljan, den hackade chillin, vitlöken, citrongräset, gurkmejan och macadamianötterna, var noga med att skrapa ner geggan från mixerns väggar ofta så att allt blandas och blir en homogen pasta. 

Hetta upp resten av oljan i en stekpanna och lägg i den hackade löken och lite salt.  Rör om och låt stekas på medelvärme i ca 8 minuter tills löken blivit gyllene i färgen. Häll ner smeten från mixern i stekpannan och blanda väl, häll ner de torkade räkorna. Låt puttra i minst fem minuter, detta är viktigt för att alla smaker ska utvecklas och framträda. Eventuellt kan ett par matskedar kokosmjölk tillsättas om blandningen i stekpannan fastnar eller känns för tjock. 
Lägg ner kycklingbitarna och låt dessa få lite färg innan kokosmjölken hälls ner tillsammans med vattnet. Låt koka upp på lagom värme och låt allt puttra tills kycklingen är genomlagad. Strax innan servering tillsätts kaffir limebladen samt limejuicen, smaka av och justera vid behov.

Malaysian Chicken Kapitan serverad med ris

Det blev en helt underbar krämig, smakrik och spännande rätt som jag inte hade gjort bättre själv (om nu det säger någonting...?!). Det som är lite kul med currys är att de kan varieras i det oändliga med allehanda kryddor. Detta är en större favorit hos mig personligen, lagom med smaker och lite mer "citronsmakande" än andra som har både kanel och stjärnanis i sig och gärna blir lite "varmare" i smaken (läs:kvalmig).  Lite fräschare smak helt enkelt! 
Lillebror kommer få ha denna rätt på sin repertoar och laga ofta till oss. Nu vet jag ju att han kan!

Livslust!

Rapsens tid är nu...

Jag måste säga det, denna årstiden är nästan den bästa av alla! Precis när det sista av vårkylan har släppt och all växtlighet börjar knoppa, blomma och visa upp skira, gröna och sköna nyanser – då känns tillvaron så där härligt pirrande och uppiggande. Förhoppningar och förväntningar om en lång, solig och varm sommar infinner sig. Precis när vi har genomlevt en stålgrå, kall och ibland snörik vinter som följts av en tunnare grå vårvinter. Innan allt släpper. Innan just denna årstid börjar. Det bästa av våren.

Bokskogarna i maj månad med sin skira grönska är 

oslagbart. Helt enkelt oslagbart!

 In i det allra, allra sista verkar det som om våren vill vänta och hålla oss på halster. Sedan händer det. Som om någon vrider på det litet vred någonstans och så tar allt fart.

Magnolian som redan har kommit - och gått...

Just nu får vi bekanta oss på nytt med vad som växer ute i trädgårdar och  parker efter att allt har legat i träda med stela, gråsvarta lövbefriade grenar. Detta kan vara nog så vackert i sig, men denna explosiva växtlighet som just denna period är ett strå vassare tycker jag. Dag för dag kan man se ännu en ny blomma eller växt som har vaknat till liv och formligen vräker ur sig livslust och färger. Helt skamlöst som växterna bjuder ut sig!

Kejsarkronornas kraftfulla orangea blommor har även dom 

kommit och gått

Äppelblomningen i Kivik, Österlen, Skåne

 I år såg vi till att vara riktigt duktiga att ta oss över till Kivik och dess äppelodlingar på Österlen som är så omtalade för den fantastiska (men korta) äppelblomningen. Vi var där i helgen och det var helt fantastiskt vackert! Rader efter rader med knotiga, tuktade och lågväxande äppelträd - det var en syn utan like.

 

 

Blommor i min närhet som dagligen förför mina sinnen...

Riktiga mästerverk!

 Inne på mitt eget bord står faktiskt två vaser just nu. Den ena innehållandes de sista av ranunklerna jag fick av goda vännen som vet hur mycket jag älskar ranunkler. 

 Till den andra vasen har jag varit ute i trädgården och rivit med mig en klase väldoftande syréner och satt in, jag vet att de inte står länge alls innan de slokar ner och måste kastas ut. Men det är liksom ett måste varje år när syrénerna blommar. Man måste få den årliga dosen av syrénens underbara doft med sig in. Kanske är det den korta blomningstiden för syrénen som gör den extra attraktiv...?

Denna gamla stengärdesgård har sett många årstider komma och gå, 

dessa stengärdesgårdar pryder vilken årstid som helst men kanske är 
den vackrast mot rapsens klargula färg...