lördag 26 september 2015

Skåne är så vackert...

... och jag måste bara dela med mig av några bilder jag har tagit de senaste dagarna. 

 I serien solnedgångar hemmavid .... kunde inte låta bli att ta med den...

 ...eller denna, solnedgången en annan dag, också hemmavid

 Jag är speciellt svag för dessa skånska möllor.... denna hittade
jag vid den lilla orten Torrlösa

 En soluppgångsbild får hänga med!

 Vackra Svaneholms slott vid Svaneholmssjön






  Runt Svanholmssjön löper en promenadslinga på ca 3km i härligt landskap



 Söderåsens nationalpark med sin dramatiska
natur



fredag 25 september 2015

I trädgårdens eget skafferi

Solmogna viktoriaplommon, glödröda av solnedgången annars mer lila i färgen

Det är en makalös höst vi har, vädret visar sina bästa sidor och tillgångar. I trädgården blommor rosorna ännu och höstens frukter är mer eller mindre färdiga för skörd. 
Vi har ett gammalt plommonträd i ett hörn av trädgården. Detta lilla träd har vi försummat och inte riktigt tänkt alls på. Det lilla äppelträdet några meter därifrån har däremot fått ett par omgångar beskärning sedan vår inflytt minsann och i år finns det inte ett enda äpple på trädet! Däremot flirtar plommonträdet med oss, alldeles ohämmat genom att vara översållat med fina, fylliga plommon. 


Jag plockar och äter. Dagligen. Nu har jag faktiskt tröttnat en aning och häromdagen bad jag grannen komma och förse sig med dessa små juveler. Grannen blev överlycklig när hon insåg att det rörde sig om viktoriaplommon, grannens make blev om möjligt ännu gladare då viktoriaplommon är deras favoritplommon. 
Nu har jag gått ett steg längre och faktiskt blivit riktigt huslig; jag har gett mig på att koka marmelad, sylt och även saft av plommonen! 

 

Som hjälp har jag haft ett antal olika recept från nätet. De är alla snarlika och väldigt enkla att göra. Några olikheter finns det dock. Jag valde att följa en variant när det gällde skalet; någon skrev att slutresultatet kan bli beskt om plommonskalen behålls på vid tillagningen. Detta moment är faktiskt inte alls så tidskrävande som man kan tro, bara en aning kletigt men väl värt besväret tror jag.

 
I mitt kök åker skalen bort!

Jag läste också någonstans att vissa använder någon av de små "mandlar" som finns inne i plommonens kärna som smaksättning i sylten/marmeladen. Jag tog ur en mandel ur en kärna och smakade på den; den smakade visserligen distinkt av mandel men den var gruvligt, gruvligt bitter!

 
I marmeladtillverkartagen

De skalade plommonen har jag kokat enligt de receptanvisningar jag har valt. Ett par omgångar tog jag fasta på tipset om kanelstång och vaniljsocker i plommonmassan. Här kan jag ge mitt tips: om ni väljer ett recept där det anges "1 kanelstång" så dela gärna kanelstången på hälften och använd bara den ena hälften. Risken är annars att kanelsmaken tar överhanden som jag tyckte att den gjorde i min första kanelplommonomgång.

Plommonmarmeladen färdig!

Plommonsylten blev väldigt fräsch och god, perfekt att drissla på pannkakorna. Plommonmarmeladen blev också jättegod, verkligen en favorit!



Plommonsaften däremot, är något jag troligen inte gör igen. Den smakar inte alls illa, men den är inte alls märkvärdig (som hemmagjord jordgubbssaft där smaken nästan är en religiös upplevelse). Plommonsaften smakar sådär hemmagjord, fräsch och fruktig men inte direkt... av plommon. Intetsägande är nog det bästa ord jag kan ge den. Jag tror vi alla har större glädje av marmeladen och sylten! 

Jag har även hunnit med en omgång päronmarmelad. Vi har några spaljerade päronträd som var totalt övervuxna vid inflyttningen förra året och jag beskar dem så hårt att jag var rädd för att de skulle stryka med. Men inte då, de tog sig och kom igen med råge; nu är de fräscha, vackra och överfyllda med mognande päron. Jag vet ännu inte vilka sorter vi har, men jag tror mig har hittat ett par namn som skulle kunna passa in. Esperens Herre är den ena och den andra skulle kunna vara Greve Moltke.


Båda päronsorterna (nämnda ovan) mognar i september-oktober vilket våra verkar göra, de flesta av päronen är ännu inte färdiga att ätas nämligen. Jag hade nog lite nybörjartur när jag hittade nästan färdiga päron, mogna eller ej så blev marmeladen väldigt god ändå.  Speciellt god är den på en tjock skiva rumsvarm brieost (eller ett par skivor).

tisdag 22 september 2015

Godsaker och ögonfröjd

Någon frågade nyligen mig om jag hade skaffat mig några favoritställen att fika på nu när vi har slagit ner bopålarna i Skåne. Denne någon känner till min entusiasm för att sätta mig på ett café som gärna har det lilla extra av något slag (inredning, stil eller tema och framförallt repertoaren av gott fikabröd), denne någon som vet att jag inte backar för att åka några mil för att ta mig till just "det där speciella fiket" bara för att få njuta en stund. 

Just i närheten där vi bor står dessa caféer inte som spön i backen, kanske är det bra det för då blir de caféer som är riktigt, riktigt bra istället mer åtråvärda... (och garderoben behöver inte bytas ut så ofta heller.)
Det var länge sedan jag skrev i denna kategori, "Kondis" men jag kände att det var läge nu. Jag har nämligen hittat ett ställe, väldigt nära Skånes mitt. Nästan mitt inne i landet i den lilla orten Flyinge ligger caféet. För många med fötter i hästvärlden är nog denna ort välkänd; men även för trädgårdsintresserade kan orten vara bekant, Flyinge Plantshop erbjuder ett stort sortiment med växter, träd och allt därtill.  Det var av den anledningen som jag var där i somras, för att titta på växter till trädgården, framförallt rosor. (Ja, trots alla de redan befintliga rosenbuskarna i vår trädgård kunde jag inte låta bli... och med mig hem flyttade en ny ros som jag absolut inte kunde motstå.)
Vid det tillfället hamnade jag också lägligt innanför dörrarna på det café som ligger i anslutning till plantshoppen. Nu har jag varit där några gånger till och varje gång blivit lika (och väldigt!) nöjd och belåten. 


Caféet, "Café Smedjan" är en lokal där en smedja tidigare höll till. Lokalen är stor med ordentlig takhöjd, härligt råa cementgolv, fräscht målade väggar och en underbar inredning i industristil varvat med mysiga mattor och växter. Väggarna har en mängd konst att vila ögonen på, soffor och fåtöljer är otroligt sköna och det ätbara är himmelskt. Jag säger "ätbart" för här finns minsann inte bara bullar och kakor; här kan man även frossa i underbara smörrebröd, sallader och annat om man har glömt att äta mat hemma. Allt hembakat, bara det....!
Smedjan ägnade sig åt att laga "hästakärror och vägmaskiner", idag har man behållit detaljer i lokalen till minnet av smedjan, väldigt charmigt!

Någon slags vinsch i taket från smedjans verksamhet


 Någon eller några väldigt duktiga människor har lyckats trolla med den väldigt stora, luftiga lokalen som kanske inte direkt skulle ses som en potentiell cafélokal av många. Här har man valt att sätta in härliga möbler i varma färger tillsammans med mattor som verkligen ger en varm hemma-hos-känsla. Bitvis i taket har man hängt vita skynken för att skapa en lägre takhöjd (och mysigare akustik).

På borden finns vackra blomsterdekorationer som denna
 

 Den mysiga atmosfären med klädda soffor kryddas med rustika caféstolar och detaljer i industristil vilket passar väldigt bra, speciellt med tanke på lokalens tidigare verksamhet. Att de gamla elskåpen i metall sitter kvar på väggen tycker jag är jättesnyggt!


Ja, detta är mitt senaste tips för den som har möjlighet att besöka Café Smedjan i Flyinge. I Skåne åker man ofta kors och tvärs och vägen till landskapets mitt är sällan lång...
 

... och tur är väl det, när man har hittat någon duktig som kan erbjuda hembakade läckerheter som dessa ovan? Passionsfruktscheesecake... toscakaka (med riklig mängd nötter!) med kardemummagrädde. Kardemummagrädde - det ni, vilken suverän smakkombination! 

En sista bild från caféet får bli bilden nedan. Den helt fantastiska, bevarade ugnen från smedjans dagar. Verkligen underbar, så vacker och så personlig!



Och hur var det med den där rosenbusken då, den som fick följa med mig hem tidigare i somras? Mitt i den ocean av alla vackra rosensorter som finns på Flyinge Plantshop föll jag ohjälpligt och omedelbart för en ljuv, puderrosa ros. Jag som hade sagt att vi verkligen inte behövde fler växter i vår trädgård och framförallt inte fler rosor.... 

 
  
Mitt löfte skrotades omgående när vi möttes, jag och den Ljuva Rosa Rosen. Så ljuvlig, så fullkomlig och perfekt, rund som en skål och sprängfylld med blomblad.... ja jag kunde inte motstå. Den heter "Queen of Sweden" och den är sannerligen en drottning bland rosor!
 


Rosenbusken blommar ännu generöst trots hårdare väder och kraftiga regnskurar. Det är snart dags att övervintra den enligt konstens regler, motvilligt har jag dragits in i rosenentusiasternas skara...

fredag 18 september 2015

Vänskapsband i vått och torrt

 Bästa väninnan och barndomsvännen sedan dryga 35 år har precis lämnat oss efter några värdefulla dagars besök. Vi har inte setts på ett och ett halvt år vilket har varit väldigt tråkigt. Men då det skiljer 60 mil mellan våra boenden blir det tyvärr så att det går långt mellan gångerna som vi kan åka till varandra. Tidigare kunde vi ses på daglig basis om vi ville (vilket vi också ofta gjorde). 
Vädret visade sig från sin bästa sida denna vecka när väninnan var på besök. Vi passade på att göra några turer runt om, framförallt till havet då detta är favoritplatsen för väninnan. 

 
 Falsterbo

 En av dagarna tog jag väninnan till Falsterbo då detta är en plats på jorden som jag själv är otroligt förtjust i. Trots starka vindar så var det ändå fortfarande varmt, sanden vit och vattnet skiftande i härliga blå och gröna färger.  Vi hade stranden helt för oss själva och vi vandrade länge längs strandkanten.






En annan dag besökte vi Haväng på Österlen; också en fantastisk plats att vara på. Även här var vi nästan helt ensamma. 
 
 








En sväng över bron till Köpenhamn blev det också såklart. Då väninnan har lika stort matintresse som jag var det ju nästan en ren nödvändighet att besöka Köpenhamns egen saluhall, "Torvehallerne". Goda vänner tog oss dit i sensomras och jag blev frälst rakt av! Helt underbart ställe, proppfullt med matförsäljare i alla former. Dofter, dofter överallt och gott att äta på varenda kvadratmeter. 

        Danska smörrebröd var dagens självklara lunchval 

Hemmavid har vi gått husesyn, trädgårdssyn, frossat i säsongens mognande plommon och päron. Vi har även lagat och ätit god mat, hittat (ännu en) ny gemensam glassfavorit ... med andra ord; våra magar har aldrig behövt stå tomma och svultna... 
 Nu lär det dröja innan vi ses igen, men minnena av besöket har lagts till vår gemensamma, väldigt rika minnesbank tillsammans. 

(När du läser detta din gamla skabbråtta, så ska du veta att saknaden är STOR efter dig....)

fredag 11 september 2015

Dagsaktuellt om gästhuset och lite annat smått och gott...

 Nu är det dags igen! Jag inleder med ett alldeles nödvändigt gott godistips....

 
Lillebror letade fram detta recept på nätet, det heter "Cornflakeskakor" och finns på denna adress. Någonting så sagolikt gott och enkelt måste vi bara dela med världen. Snabbt, smidigt och ofta har man alla ingredienserna hemma. Chokladdränkta (och en hel del andra väldigt näringsrika saker) cornflakes som kan bota vilken depression som helst. Passar väldigt bra här just nu; jag har nästan slagits ut helt av något som verkar vara influensa light. Ingen ork förutom bara en massa energislukande självömkan... Dessa små chokladflakeskakor kommer väl till pass! 

Så kan jag även meddela att det har skett ett framsteg i projektet för vårt blivande gästhus! Det var sannerligen ett bra tag sedan jag skrev om detta (faktiskt så länge sedan som i mars månad). Sedan det sista inlägget har arbetet faktiskt stått helt stilla; detta på grund av det bygglov vi ansökte om hos kommunen tog sin grundliga tid att behandlas. Mer än tre månader tog det faktiskt, i slutet av juli kom det så till slut i alla fall, och kommunen gav oss bygglov. Flera månaders meningslös väntan (och en massa dyrbar tid gick till spillo), inget fick göras i huset under tiden kommunen beaktande ärendet, allt fick stanna av och bara vänta. Väldigt frustrerande men nu är det i alla fall klart. 


Nu har vi tryckt på ON-knappen igen och anlitat en "grävare" som först ska gräva ut ett schakt längs med en av husväggarna invändigt. I detta schakt ska en stödsockel sedan gjutas längs husgrunden för att stabilisera upp husväggen (då det finns en stor risk att huset blir instabilt av att man gräver ur hela jordinnanmätet på en gång). Gjutningen kommer ske i omgångar; d.v.s längs en husvägg i taget. När detta är gjort ska resten av golvets jordlager grävas ur. 

 
Den lilla grävmaskinen inne i lillhuset

Grävaren uppskattar arbetet till att gå hyfsat fort, borträknat den tid det kommer att ta för den gjutna sockeln att gjutas och brinna osv. Det känns ju fantastiskt, jag hade nästan förträngt gästhus-projektet....
I dag letade vi även upp en betongblandare som ska användas vid gjutningen. Jätteroligt, nu börjar det hända saker!  

 Den lille betongblandaren har gjort entré!