Oväntat frosseri

Sommaren visar sig vara på sitt absolut bästa humör och det är bara att njuta! Till och med jag, badkrukans mästare har lyckats bada flera gånger nere i havet/sundet. Konstigt vore det väl annars, vattentemperaturen ligger kring 25+ dessa dagar, vattnet är kristallklart och botten består av fin sand. Det kan liksom inte bli bättre med svenska mått mätt. Vi brukar åka ner kvällstid och bada en stund då ingen av oss uppskattar långbänkar i sanden under dagtid. 

Trädgården visade upp en rolig sak nyligen. Under några dagar såg jag ett par märkligt formade svampar mitt i den annars så mossrika gräsmattan utanför husknuten. De hade inte den klassiska svampformen med stam och hatt utan var mer som vita, oformliga klumpar. Ytan var torr, slät och hade inga slemmiga lager. Efter att ha sneglat på dessa klumpar några dagar gick jag och plockade upp dem men jag kunde inte få mig till att kasta dem. 
Jag skar även upp den ena av dem mitt itu för att se hur de såg ut inuti. 

Gräddlik som en en finare fransk ost inuti!

 Istället rådfrågade jag min pappa via mejl där jag bifogade bilderna ovan om vad dessa kunde vara. 
Pappa, som inte bara är min pappa utan även ett vandrande mänskligt uppslagsverk när det gäller svampar (och andra växter) fick rycka in. Jag blev inte besviken, jag fick en utförlig beskrivning och redogörelse vad svamparna var samt deras namn. När jag väl hade fått detta jämförde jag faktiskt själv med det jag kunde hitta på internet om svampsorterna. Och jag var även oerhört glad för att jag hade behållit svamparna..... för det var bara att ta fram stekpannan vilket jag hade hoppats på!

"Bovista nigrescens"

Det rörde sig om en svampart som heter "Svartnande Äggsvamp" som är ätlig. Jag skar upp den ena svampen i tunna skivor och stekte dem i smör med salt och peppar.

Svampköttet var helt vitt, lagom fast men inte segt utan påminde i konsistensen om en rumsvarm getost, dock utan kladdigheten. Skivorna fick stekas en stund och jag blev glatt överraskad av smaken som var otroligt mjuk, len och mild. Smaken liknade verkligen inte den "typiska" svampsmaken alls, visste jag inte om att det var svamp skulle jag nog haft svårt att identifiera vad det var. 

Idag åt jag alltså den stekta svampen till frukost (med lite annat) samt att familjen fick delta i ännu en svampomgång till lunch. Jag behärskade mig och lagade inte mer svamp till middagen, den svampen som finns kvar får vi ta i morgon. 

Nu hoppas jag bara på att gräsmattan ska producera mer av den vita härligheten....