Rapport från blivande gästhuset (det kunde ha blivit en bättre deckare)

 

Ännu ett steg har avverkats i vår renovering av det blivande gästhuset! I blogginlägget i september berättade jag ju om att våra grävare var aktiverade och att en liten nätt grävmaskin hade etablerat sig inom husets väggar, detta för att gräva ur jorden inför den kommande gjutningen av plattan.  Som jag också nämnde skulle grävarna gräva längs en husvägg i taget för att sedan gjuta stödsocklar till väggarna. Stödsocklarna var nödvändiga för att väggarna inte skulle rasa ihop när jordmassorna som varit under den gamla betongplattan (f.d garagegolvet) grävdes bort. Risken för instabilitet i detta skede var stor då väggarna (ännu) är byggda i enkelskaligt tegel. 

 Det grävgubbarna då gjorde var att gräva ner i jordlagret, strax nedanför den lagda stengrunden och ta fram dessa stenar. Sedan rengjordes stenarna i grunden och "primades"inför stundande gjutning (se bilden ovan). När stenarna sedan torkat var det dags för själva gjutningen av stödsocklar.

 Längs den framgrävda och förpreparerade stenväggen byggdes barrikader av träskivor och innanför dessa hälldes betong som bildade en stödsockel för väggen (se ovan). I tur och ordning skulle den ena gjutna sockeln efter den andre sedan "brinna" och torka innan det var dags att gräva ut för nästa väggsockel. Slutligen grävdes hela jordlagret ur golvet ut och detta arbete avslutades idag.

Nu är alltså hela golvytan utgrävd, renkrattad och plan. Längs väggarna löper stödsockeln. Även skorstensstocken (placerad mitt i byggnaden) fick en stödsockel för att inte krokna då grundens sten-och jordmassor avlägsnades. 

 

 

Grävkillarna har även grävt och förberett för avloppet in under husgrunden. Jag passade på att ha en liten pratstund med grävkillarna i dag när jag kom hem. De var mitt uppe i grävandet av jordmassorna i golvet och tog gladeligen en liten paus. Då jag ville försöka visa mig så "kunnig" som jag bara kunde vara i detta skede av processen (med andra ord inte alls) braskade jag till med frågan:

 "Hur går det här då...?" (och kände att jag kanske inte var ute på gungfly med de uttalade orden....)

 Ena grävkillen synade mig snabbt, sög snabbt på något som kunde varit en snusprilla eller ev. en lös tand innan han bedömde på vilken nivå han skulle svara mig. Han svarade sedan på väldigt bred skånska:

"Jaaa, vi har inte hittat några lik än i alla fall...."

Med en illmarig blick och ett väldigt illa dolt leende sneglade han på sin grävarkollega som snabbt lät sitt ansikte sjunka ner i den alldeles för stora jackan för att dölja sitt skratt (vilket inte lyckades då ögonen glittrade okynnigt ovanför jackans krage).

  Sedan uppstod en kort stund spänd väntan för att se hur den "knasiga kvinnan (=jag) som trodde sig veta vad hon frågade efter" skulle reagera vid nyheten om de uteblivna liken. Kanske blev inte min reaktion så som de hade förväntat sig; utan att tänka mig för utbrast jag (med ett lika illmarigt leende som grävkillen själv): 

"Näää men vad synd, det hade ju varit lite spännande" (och det fanns faktiskt en uppriktighet i mitt svar, tänk att få ha en egen episod av Morden i Midsomer här!)

Troligen ville grävkillen driva ämnet vidare för nästa kommentar var:

"Du vet väl att kyrkogården här intill var större förr...?" 

Av ren nyfikenhet stirrade jag med uppfodrande blick på honom och hävde ur mig uppmaningen:

"Berätta mer!"

Grävkillen synade mig åter medan han (med allvar i blicken denna gång) berättade att den nuvarande kyrkan (som är vår fastighets närmsta granne och är inom krypavstånd) hade en föregångare och att denna äldre kyrka hade en större kyrkogård. Grävkillen sa: 

"Då hade man ju även begravningar utanför den avsedda kyrkogården för de ..."

Här avbröt jag grävkillen och la orden i hans mun:

"... för självspillingar, mördare och annat löst folk som inte fick ligga i vigd jord - ja, jo jag vet att det gick till så förr". 

Vidare nämnde jag i förbifarten att jag har ett förflutet som arkeolog och det framkom även att jag inte var den som skulle rädas om vita benknotor skulle trilla fram ur jordmassorna - till grävkillens besvikelse. Sedan var det min tur att berätta om de arkeologiska förundersökningar som företogs intill vår tomt för dryga 20-talet år sedan vid anläggandet av vattenledningsrör och där man gjorde fragmentariska fynd efter en vikingatida boplats.

 Samtalet tog en annan vändning och istället pratades det om hur de ofta får arbeta sida vid sida med just arkeologer när viss mark ska banas av inför byggen och hur byggentreprenörer håller sig för skratt när fornlämningar kommer i dagen mitt i ett bygge. På den breda skånska sa grävkillen sedan: 

"Jaa, ingen av oss vill hitta något i vårt jobb, gör man det vill man egentligen bara gräva över det fort som attan". 

Huruvida grävkillarna hade verkligen hade upptäckt eventuella lik under vårt gästhus (och grävt över dessa) eller om det var ett försök till att skämta och få mig, den knasiga kvinnan, ur balans, får vara osagt.