Efter Sassnitz ville vi se lite av Rügen, ett område som i ärlighetens namn alltid varit som en blank sida i en bok för mig. Här är en karta över Rügen där Sassnitz ligger (bokstaven A):
Detalj av resrutten över Rügen
Det är med stor skämskudde jag erkänner att trots att detta område ("svenska pommern") tidigare varit svenskt genom en massa år kan jag väldigt lite om detta. Resans första stopp gick till en märklig företeelse; Prora, alldeles vid havet. Massor av vit sand och vita kalkstensklippor i fjärran. Prora är namnet på den by där naziregimen åren innan andra världskrigets utbrott lät uppföra en mastodontbyggad längs sandstranden. Syftet med denna byggnad var att erbjuda tyskar möjlighet att semestra vid havet till en rimlig peng. Det var inte vilken byggnad som helst. Med sex våningar och en längd på 4,5 km (ja, verkligen FYRA OCH EN HALV KILOMETER) skulle detta vara ett rymligt boende för turister var det tänkt.
Kriget kom i vägen för slutförandet av byggnationen och delar av byggnaden förstördes, åren efter har byggnaden haft andra ändamål och idag, efter murens fall och öppenheten är ett faktum, kan man faktiskt besöka den. Mycket är renoverat och renoveras ännu men andra delar står ännu tomma. En annorlunda historisk sevärdhet/upplevelse minst sagt.
Byggnaden i sin helhet fick alltså inte plats i kameralinsen... men den var LÅNG!
Vi tog oss sedan vidare söderut längs Rügens östkust ner till Sellin, en mycket vacker badort som kantas av sandstränder och bokskogar.
Piren i Sellin
Även Sellin ingick i svenska Pommern. Här lät man i skiftet mellan 1800-1900tal uppföra fantastiska "badortsarkitekturvillor". I dag är huvudgatan kantad av vackra hotell och vackra träd. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig ta in på ett av hotellen och tillbringa några varma sommardagar här...
Som alternativ till de många trappstegen ner till piren kan man åka den
Efter besöken längs Rügens östkust körde vi vidare ner till Stralsund. Med anledning av den betydelse som Stralsund haft för Sverige genom många år finns många svenskminnen här och när vi kom så hade precis "svenskveckan" avslutats.
Det började mörkna på när vi kom till Stralsund men vi kunde ändå se hur otroligt vacker staden var. Kvällens middag intogs på "Restaurant Brasserie" i den centrala delen av Stralsund. Hälleflundran som landade på min tallrik var perfekt tillagad och så god!
Vädret var ännu ganska varmt och fullmånen lyste upp mer och mer ju senare på kvällen det blev och mörkret föll. Frånvaron av gatlyktor i de äldre kvarteren och de sparsamt placerade huslyktorna skapade en härlig stämning.
Vi passerade en gammal tegelbyggnad från 1800-talet där vi hittade en minnesskylt över Karl XII som hade haft sitt nattläger just på platsen ett många år tidigare:
Efter en natts jagande på sömn i fullmånens sken fortsatte vi resan vidare västerut. Vi gjorde en avstickare till staden Schwerin där vi flanerade i solen runt ett sagoslott:
De flesta av slottets sidor var bitvis täckta av byggnadsställningar och höll på att renoveras; det var med viss svårighet jag kunde få till några bra bilder av slottet utan dessa beklädnader.
Vidare mot Lübeck men först ett stopp till längs vägen. Denna gång mitt ute på landsbygden utanför staden Gadebush. Här stod ett stort slag år 1712 mellan 14000 svenskar och närmare 20 000 danskar + saxare, där svenskarna gick segrande ur striderna.
Slagfälten i Gadebush ligger mycket vackert i böljande jordbruksbyggd
Så, inte långt därifrån ankom vi sedan till Lübeck. Ganska omgående ramlade vi förbi en av stadens kyrkor som hade utsiktsplats i sitt klocktorn, något vi genast hoppade på. En knökfull hiss tog oss upp i tornet och utsikten var perfekt. Efter ett par varv uppe i tornet + fotografering var det dags att ta sig an Lübeck till fots. Solen strålade på. Jackorna åkte av. Marsipankonditorierna passerades och besöktes.
Holstenor - en av stadens stadsportar från 1400-talet
Salzspeicher - gamla lagerhus för salt, längs floden Trave.
Det är mycket som är vackert i Lübeck. Detaljer, arkitektur och båtar på floden Trave. Jag sprang även på mitt alter ego, nedan till höger...
Trångt om saligheten ibland...
Mat och dryck intogs naturligtvis. Då mat är en stort intresse för samtliga i familjen blir det ofta en minnesvärd detalj i resor vi gör. Att hitta och välja rätt restaurang kan vara tidskrävande men är väl värt besväret. Att bara stilla hunger vid en korvmoj på stan eller på första bästa hamburgerbar ligger inte riktigt för oss. I Lübeck hamnade vi på ett anrikt, väldigt mysigt gammalt bryggeri där vi kunde uppleva själva bryggeriprocessen medan vi beställde och åt vår mat; Brauberger. En spännande och annorlunda upplevelse (för näsan!) då det steg obekanta dofter från bryggeripannan (bilden till vänster nedan). Jag slog på "stort" och beställde en klassisk wienerschnitzel (något jag faktiskt aldrig äter annars så varför inte). Maten var jättegod och bra tillagad, restaurangen ligger centralt och kan rekommenderas. Dock ett tips; att resa i Tyskland med enbart kreditkort ger ofta lite trassel. Många ställen, restaurangen ovan inkluderad, tar enbart kontanter....
Marsipanläckerheter och öl, vad mer kan man önska en dag i Lübeck
Sista dagen så, även denna morgon vaknade vi till knallblå himmel och sol. Vi bestämde oss för ännu en tur till fots i Lübeck innan vi började resa hem igen. Lübeck är en stad med kontraster, gammal arkitektur möter ny i en salig blandning.
Vi släntrade nerför en av de mindre gatorna, lockade av de vackra fasaderna och stillheten. Rätt vad det var såg vi några mässingsplattor i trottoaren; det kunde ha varit vad som helst och vi kunde ha missat dem hur lätt som helst. Men något fångade vårt intresse och detta var vad vi såg:
Dessa plattor i mässing kallas för "stolperstein" på tyska och är till minne för de människor (som bott i intilliggande byggnader) och som fördrevs/förintades under nazismen. Gunter Demnig är konstnären bakom detta projekt och dessa minnesstenar finns i ett drygt 40 000-tal runt om i Europa. Minnesstenarna på bilden ovan finns precis utanför det hus som är på det högra fotografiet. Det var en mycket stark upplevelse att snubbla över dessa stenar....
Några foton till togs innan vi satte oss i bilen och reste upp mot Puttgarden där färjan väntade. Själva resan hem från Lübeck tog ganska exakt fyra timmar, detta färjeturen inkluderat. Fantastiskt.
Här är resrutten, måste bara ta med den nu när jag precis har lärt mig göra sådana på google maps:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar