Livets apokalyps: Många järn i den berömda elden. Boureki från Kreta, kött och chokladbanannötkaka

Ibland ter sig vissa dagar märkligare än andra. Ibland ter sig vår familj dessutom märkligare än vanligt. I dag var det ungefär en sådan dag och jag kan bara (lealös av utmattning) sitta ner i soffan, andas och skratta åt saken.
Inte nog med att renoveringen av sommarhuset startar i morgon och inför den har det varit ett maratonlopp med inköp av byggvaror, utrensning av gamla mattor, lister, fasta garderober m.m. För att inte tala om emottagande av beställda byggvaror som ska in under husets skyddande tak på respektive ställen. Detta ska ske samtidigt som arbeten ska skötas som vanligt, barn ska skjutsas till och från diverse aktiviteter och lagad mat ska stå på bordet flera gånger varje dygn.
Det är inget konstigt med det här, så här har väldigt många andra människor det också. Men det hindrar inte från att vi just i detta nu upplever tillvaron som en smula utmattande.
I morse, när jag sömndrucken ramlade ur sängen och ner i tofflorna för att laga frukost, körde Ä.H upp sin iPad under näsan på mig. ~~Löjligt~~ lyckligt leende ville han delge mig ett recept från New York Times. I min något sömniga och förvirrade tillvaro hann jag uppfatta att det rörde sig om choklad, socker, bananer, nötter och ...
Frukosten intogs under något brådskande former då ytterligare byggresor till och från landet stod på schemat samt aktiviteter för barnen. Det hindrade inte Ä.H från att på nytt visa en video från New York Times i hur man verkligen tillagade denna mystiska efterrätt. För att inte såra Ä.H:s något positiva känslor kring det hela satt jag tyst och besåg denna video. Jag citerar bästa väninnan som skrev på min blogg häromsistens på inlägget "Hjärnsemester": "tack så j-vla mycket!".
Som om jag behövde ytterligare en efterrättssynd att lägga till mitt redan digra register?! Ingen människa som är skapt på rätt sätt kan väl se dessa läckerheter, få receptet uppläst, omtalat och dessutom se det hela på film utan att själv sätta igång med baket?? Jag visste redan då att denna kaka skulle stå på vårt bord innan dagen var slut. Tack så j-vla mycket!
Som om inte det var nog; lite senare kom lillebror 11 år. Såhär löd den dialogen:

Lillebror: Mamma, idag måste vi ha förrätt till middagen.
Jag: ..?! Va, jaha, säger du det...? Vad hade du tänkt dig då...?
Lillebror: tja, lite salladsbitar... tomater... mja, fast det är ju lite tråkigt kanske.... RÄKOR blir bra, finns det någon klassisk förrätt med räkor?
Jag: hm... oh ja, många. En vanlig, klassisk rätt är nog Toast Skagen.... men jag vet in..
Lillebror (avbröt ivrigt): DEN blir bra, den har jag nog aldrig ätit, så det måste vi göra!!
Jag: ööhh... jaha... oj, jaha, vi får väl se...

Som den bejakare av spontan nyfikenhet jag är, tänkte jag gå hans önskemål till mötes. En ganska lätt uppgift dessutom när man kan köpa färdig skagenröra i närmsta kvartersbutik. Jag sparade detta ess till kort i min rockärm under dagen.
Senare under dagen undrade storebror 15 år vad det skulle bli för middag. Innan jag hann svara annonserade han att han var mån om att middagen skulle innehålla ett stort mått av grönsaker. "Grönsaker är bra för kroppen" hävdade hann i ett plötsligt anfall av hälsomässigt tänkande, olikt den annars så sockerbegivna snabbmatsförordande själ han är. Även detta önskemål tänkte jag mig kunna bejaka.
Under natten till söndag hade jag tinat ett tjockt revbenssjäll för att laga detta till middag idag söndag. Till detta planerade jag att göra en potatisrätt på ett recept från Kreta, boureki. Jag snubblade förbi detta recept någonstans häromdagen och tyckte det kunde vara kul att pröva. Det passade ju extra bra då storebror önskade grönsaker, bourekin (gratängen) skulle nämligen innehålla just detta.
Plötsligt fylldes dagen av krav på en logistik utan likhet. Under förmiddagen hann jag handla, laga lunch (visserligen enkel soppa med bröd) samt förbereda och ugnssteka revbensspjället. Detta samtidigt som lillebror skulle skjutsas till och från sin sportaktivitet. Ä.H då? Jo, Ä.H var tvungen att snabbt ordna ny mobiltelefon till storebror då den förra mobilen hade varit i närkontakt med golvmiljöer några gånger för mycket. Dessutom skulle mer byggvaror inköpas och sedan skulle Ä.H hinna med en sväng till sommarstället med alla varorna. Ä.H var en aning under press.
Spjället blev klart på tidiga eftermiddagen och fick stå till sig lite innan middagen. Då unnade jag mig en kortare tur med lillebror då jag även hann handla resterande varor till resten av matönskemålen.

Inför tillagningen av boureki från Kreta. Vad honungen har där att göra har jag ingen aning om.

Antagligen är detta en honung med linsluskaraktär.

Väl hemma igen satte jag igång med den kretensiska potatisrätten som skulle behöva en dryg timme i ugnen. I korta ordalag: tunt skivad potatis, tunt skivad zucchini varvades i lager med smulad Fetaost, stora mängder hackad färsk mynta och oregano ner i en gratängform. Slutligen drizzlades olivolja över samt grädde. På toppen av gratängen skivade jag och lade några tomater. När jag hade gjort hela gratängen klar stod det klart för mig att jag hade glömt en sak; nämligen att vända alla zucchini-och potatisskivorna i mjöl (enligt receptet) innan de lades ner i formen.

Det var vid det här stadiet jag insåg senilitetens inverkan.

Det var bara att gilla läget, och lite mjöl kunde omöjligt vara avgörande för utgången av receptet. Samtidigt som gratängen tillagades och sedan stod i ugnen, började jag att förbereda Ä.H:s idé om efterrättskakan, Chocolate-Crusted Banana Blondies.

Ingredienser till kakan

För enkelhetens skull länkar jag till receptet som är från New York Times. Receptet bygger i botten på ett slags chokladkex som tydligen är ganska ovanligt i USA numera, därför rekommenderas man att använda OREO-kakor som de här:

Om man använder OREO:s ska man öppna dem och ta bort det vita lagret av fyllning:

Sedan mixar man lättast samman kakrundlarna i en mixer:

Ungefär hälften av receptets osaltade smör ska brynas tills skum uppstår på ytan och färgen på smöret har blivit mörkt:

Det brynta smöret blandas tillsammans med bl.a. de mixade kakorna. Konstistensen ska bli som våt sand.

Den jordliknande massan ska bredas ut på ett smörat bakplåts-papper i en ugnsform, gräddas en stund för att sedan svalna. Det som är kvar är att göra toppingen på kakan:

Äggen ska mixas med mörkt socker, en skvätt mörk rom, en stor skvätt smält osaltat smör samt rostade och hackade valnötter. Denna smet ska sedan hällas över den förgräddade kakbottnen och slutligen ska allt gräddas i ugnen i upp till 45 minuter.

Slutligen ska jag kort berätta om resultaten av rätterna ovan. Förrätten med skagenröra får bära en stor, stor skämsmössa idag och jag frånsäger mig allt ansvar. Det hela berodde på en färdigköpt skagenröra från Rydbergs vilken skapade stor besvikelse och löfte om att aldrig någonsin inhandla smörjan igen. Trots den tarvliga nivån på röran tyckte lillebror att det var gott ändå (!) och sa sig gärna vilja prova den igen i framtiden. Ingen bild på förrätten då Rydbergs inte förtjänar vidare uppmärksamhet i bloggen.

Varmrätten: tjocka revbensspjäll glaserade med en blandning av soja, citron, honung och färskriven ingefära, med andra ord, en klassiker. Alltid jättegott, alltid helt rätt.

Till köttet den kretensiska bourekin. Otroligt annorlunda, häftig, för mig personligen en lyckträff. Barnen upplevde båda smaken av mycket mynta som svår, men jag måste säga att det var otroligt gott. All den härliga Fetaosten gav lagom sälta och min miss med mjölet?? Tja, vad vet jag. Jag saknade det inte och kommer nog inte att använda mjöl nästa gång jag gör gratängen.

Till sist men verkligen inte minst; chokladbanannötkakan. I skrivandes stund njuter jag denna mäktighet, fortfarande härligt ljummen från ugnens värme. En subtil smak av banan utan att inneha den geggia närvaron av smetiga fruktbitar. De rostade valnötterna kompletterar den mörka, mörka bottnen så bra.