Sista uppdateringen kistan

Ja, egentligen kanske ett inlägg för mycket men en väninna bad om att få se det verkliga slutresultatet på kistan. I det förra inlägget om kistan var den nästan klart men en slipning och ytterligare ett lager hårdvaxolja kvarstod.

 Kistan slipade jag av ytterligare en gång och målade ytterligare ett lager som sedan fick torka. Borta är nu den lite sträva känslan av träfibrerna som reste sig från det första lagret hårdvaxolja, nu är hela ytan len och mjuk.

Uppdatering: projekt kistan!

Ja, stunden har kommit för att visa hur det har gått med kistan som jag skrev om ... senast i maj förra året.... det blev ett väldigt långt uppehåll i renoveringen över sommaren och hösten. 
Kistan hittade jag på en loppis och lyckades släpa hem den på något sätt, den väger fantastiskt mycket och är ofantligt stor. Måtten är följande: 124cm lång, 64 cm hög (till högsta delen på det välvda locket) och 62cm djup.
Som jag berättade tidigare hade kistan flera tjocka lager av olika färger. Inte charmigt alls då kistan hade farit väldigt illa över tiden; färgsprickningar, flagningar, dessutom var järnbeslagen övermålade. Lite bildrepetition:

Jag använde varmluftspistol  över hela kistan och skrapade med skrapor, det var riktigt segt att få bort all färg. Det vita färgen under den blåa bestod av flera lager vitaktig färg som faktiskt kändes mer som stelnad lera när jag jobbade.

 

 

Järnbeslagen var ordentligt täckta men de kom till slut fram och fick se dagens ljus igen:

Bit för bit fick jag bort färgen. Jag visste att jobbet inte skulle sluta med färgborttagningen, efter detta moment kvarstod slipningen av kistan...

... för särskilt vacker var den inte när färgen väl var borta....
 

Under tiden som har gått och kistan har fått "vila" från renoveringen har funderingarna varit många kring hur jag skulle göra med den lite fina målningen som framkom på kistans framsida:

 Jag har stött och blött problemet och frågat många kunniga men inte fått några svar.

Målningen har säkert varit väldigt fin och charmig från början men bättre än så här kunde det alltså inte bli. Vad är det för mening med att ha det så, hela kistan förutom framsidan slipad? Jag ville verkligen inte att kistan skulle se ut så här:



Framsidan har fått vara kvar in i  det sista i väntan och förhoppning på att en lösning ska trilla ner framför mina fötter. Det första jag slipade var locket och det började jag med redan innan färgen var borttagen på hela kistan... jag behövde en paus i färgborttagningen och ville se om det ens var värt att fortsätta med den.

 ...och det blev ju himla positivt! Snart var det så dags att slipa resten av kistan:



Ja, till slut fick faktiskt målningen på framsidan ge vika. Kanske hade det funnits en lösning att rädda den, kanske skulle någon form av superkunnig person kunnat ha gjort någonting - men till vilket pris? Det är dock en kista köpt på loppis, den ska användas, våga slitas på och se fräschare ut än vad den gjorde vid inköp  - och till ett pris som inte rasar iväg för mycket. 
När kistan var färdigslipad idag (hurra!) körde bästväninnan hem den på sin släpkärra (tusen tusen tack underbara du!) och sedan ägnade jag ett bra tag till att dammsuga kistan både invändigt och utvändigt. Efter detta skurade jag rent den invändigt, kändes rätt skönt när jag såg skurvattnet (som fick bytas några gånger) och resultatet:

 Vänster (smutsiga) vs höger sida (skurad)... båda bilderna:

 Observera den smala listen längst upp 
 Slutligen fick kistan sig ett välbehövligt (första) lager hårdvaxolja (Osmo) och står nu på tork över natten:

Baksidan

 

Jag lyckades hitta låsblecket som jag rengjorde förra året också, här på bilden har jag bara satt fast det tillfälligt. 
Nu gäller det att hitta lämpliga små skruvar att sätta fast blecket med. 

 

I morgon väntar lätt slipning av ytan innan det andra lagret vaxolja läggs på, sedan är kistan färdig! (Bilder på slutresultatet kommer)

Middag i sjukstugan

Sportlovet gick i sjukans tecken för storebror som nu har tillfrisknat och istället har Ä.H kroknat rejält under måndagen och lillebror kraxar i kapp med näsdroppet. Båda står dock upp fortfarande men jag anar att det kan bli hur som helst under den närmsta tiden. Själv törs jag knappt känna efter; om det är träningsvärk efter dagens gymbesök eller annalkande sjuka för mig återstår att se....
Dagen krävde en god, enkel middag med andra ord och jag bestämde mig för att göra kycklingfajitas. 
Jag brukar utgå från ett amerikanskt recept och det händer att jag förändrar rätten från gång till gång, idag använde jag de här ingredienserna:

Kycklingfajitas 
4 pers
ugn 175°

4 normalstora kycklingbröstfiléer
1 gul lök, hackad
1 burk creme fraiche
2,5 dl riven cheddarost (del 1)
persilja, oregano, svartpeppar, salt
1 burk (färdig) tomatsås
1 burk tacosås
1,5 dl vatten
1 msk chilipulver
1 tsk rökt paprikapulver
2 vitlöksklyftor, finhackade
8 st mjuka tortillas (mjöl)
3 dl riven cheddarost (del 2)

Såserna jag använde idag

Bryn kycklingfiléerna runt om och låt dem genomstekas i en större stekpanna eller till och med gryta (det ska rymmas mycket i den senare) ta upp dem (de får inte stekas för länge för då blir de torra) och låt svalna en aning. Skär sedan upp dem i kuber om ca 2cm. 

Hacka lök och vitlök, stek dessa mjuka en stund i pannan/grytan, lägg sedan tillbaka kycklingkuberna. Häll i creme fraichen, kryddorna och den första delen av den rivna osten. Värm försiktigt på lagom värme tills osten precis smält. OBS, låt inte röran koka nu!
Häll ner tomatsåsen och vattnet. Nu är kycklingröran klar att användas till "tortillasplattorna"; dra bort grytan från den varma plattan. 
Fördela kycklingröran lagom på varje tortilla som sedan rullas något varv och sedan läggs ner i en ugnsform, stor nog att rymma samtliga fyllda tortillas. Täck sedan tortillarullarna med tacosåsen  och slutligen med den andra delen av den rivna cheddarosten. 
Grädda i ugnen i ca 20 minuter och låt sedan formen stå fem minuter innan servering.

  Stinna efter denna stadiga måltid har familjen dragit sig tillbaka i hemmets olika riktningar. En liten efterrätt väntar mig i form av en varm kopp thé med skumbanansmak, underbart!

Fynd på loppis som fått nytt liv

  





För ett tag sedan sprang jag på detta skåp på en loppis. Skåpet kostade i princip ingenting om man jämför vad gedigna träskåp som är dryga 2m höga kostar ute i butikerna, och som dessutom har många år på nacken. Skåpet var målat i en kall grå färg, hade lite färgsprickor här och var (dock ej synliga på bilderna). Vi tog hem skåpet och beslutade att sätta det i händerna på "våra snickargubbar" för lite ommålning och finjustering av stängningen, skåpdörrarna hade slagit sig en aning. 

Invändigt har skåpet bra med hyllutrymme, lite fack nedtill och en låda mitt på. Hyllornas höjd räcker gott och väl till för glasflaskor som rymmer dryga litern av stärkande drycker...

Närbild av skåpets övre kant

Samtidigt som vår hallmöbel levererades till vårt nya hus (se tidigare inlägg) kom skåpet med, ommålat och osett i färdigt skick av oss. Vi behövde inte bli besvikna på detta jobb heller, gubbarna har gjort ett rejält och smakfullt jobb från början till slut.

 Tyvärr hann jag inte ta ordentliga bilder med kameran utan endast med mobilkameran, dessutom i ett utrymme med otillräcklig belysning. Hur som helst, här är skåpet; ommålat i en färg av grågrön umbra utvändigt och vitt inuti. Dörrarna går att stänga helt utan problem och små låsbrickor i äldre stil har skruvats på. 

Dessa bilder som visar före (ovan) och efter (nedan) kan ge uppfattningen om att färgen är densamma före och efter, detta är dock inte sant, det är bara ljuset som spelar ett spratt. Det är är stor skillnad.

Grymt sa grisen - lördagsmiddag

I frysen rotade jag fram en liten vildsvinsbog som jag bestämde mig för att laga till middag i dag. Det var en lokalt skjuten gris som jag fick vara med att stycka för en tid sedan. Som ersättning fick jag kött, bl.a. denna bog. Jag var lite osäker på hur jag skulle laga till denna så jag letade runt lite för inspiration, jag hittade till slut några recept som jag utgick ifrån men gjorde om en aning här och där för att passa mig. 
Tillagningen och mängden i "mitt" recept nedan är ibland tagna lite på en höft, därav mina måttenheter kallade "nypa, skvätt och slatt". När det gäller rödvinet är detta en smaksak, jag drog ner rejält på mängden rödvin (från de recepten jag tittade på) i min gryta då jag anser att rödvin i grytor ofta får en för stor plats för att det ska vara gott, jag gillar det helt enkelt inte till 100%. (Dessutom blev det ju mer kvar att dricka i glaset....)

Bräserad vildsvinsbog 
2 personers (ev. mer), ugn 150°

1 vildsvinsbog - lagom stor - jag hade en bit som troligen vägde dryga halvkilot (med benet kvar alltså), glömde väga faktiskt
250g kallrökt sidfläsk, skuret i mindre bitar
8 steklökar, skalade
1 nejlika (hel)
skvätt kalvbuljong
3 små vitlöksklyftor, finhackade
4 enbär
lite riven muskotnöt
nypa torkad rosmarin
salt, peppar
 en slatt rödvin, ca ett par dl 
1/2 kycklingbuljongtärning
2,5 dl vatten 
smör

Bryn vildsvinsbogen i smör runt om, bryn samtidigt bitarna av sidfläsket och steklökarna i en gryta som är tålig att stå i ugnen. (Alternativt: stek bogen, fläsket och lökarna i en stor stekpanna och lägg sedan ner detta i en ugnsform som har lock. )

 

 

Tillsätt de andra kryddorna, vinet, vattnet + buljongtärningen och låt allt koka upp. Sätt lock på grytan och ställ in i ugnen på 150° värme i drygt en timme. Tiden i ugnen är dock beroende av hur stor bogen är. Ju större bog desto längre tid i ugnen.Vid behov, ta ev. ut formen ur ugnen och kontrollera hur genomstekt bogen är. 

När bogen är klar, ta ut formen ur ugnen, lyft över bogen till ett annat kärl och täck med folie medan såsen och tillbehören förbereds. Sila av såsen ner i en kastrull och ställ denna på spisen. (Spar resterna av steklökarna och sidfläskbitarna så länge). Låt såsbuljongen koka upp och reducera ganska rejält, 

 

smaka av under tiden och gör en redning på mjöl och vatten, rör ner i såsen. Runda av med en klick smör i såsen. 
Rensa av köttet på bogen från benet, lägg upp på serveringsfat och lägg över steklökarna och sidfläskbitarna ovanpå. Färdigt att äta!

Köttet smakade verkligen gott, lagom med smaker, mört och fint. Jag provade även lite röda vinbärsgelé till vilket var en höjdare!

 

lånad bild

Återbruk - gamla ting får nytt liv

Ibland får både Ä.H och jag idéer. Stundvis är idéerna rent åt pepparn tokiga, emellanåt helt normala men ibland lite lagom galna. Har vi fått något på hjärnan har vi båda svårt att bara släppa den tanken och ersätta med något annat. Ibland är det ett måste såklart, när vissa idéer inte går att genomföra, men ofta handlar det om att hitta vettiga alternativ eller spinna vidare på och förädla idéen till något som är praktiskt, ekonomiskt och stilistiskt genomförbart. 

Till vår ena hall i det nya huset stod vi inför ett delikat inredningsdilemma. Vi sökte något att praktiskt förvara ytterkläderna på/i och båda är vi hjärtligt trötta på den nuvarande hyreslägenhetens idiottunga, gigantiska skjutdörrar i spegelglas som döljer raddan av ytterjackor. Dörrarna är tunga, de hoppar med förkärlek ur sina rullspår (vari naturligtvis grus och småstenar verkar har en samlingspunkt där de ondskefullt planerar nästa tillfälle de föresätter sig att skicka ut en av dörrarna ur sina spår rätt ner på golvet istället).
Spegelglaset i dörrarna blir såklart FLÄCKIGA (otippat eller??) av allt handhavande då kanterna man ska dra i är minimala. 

Vi har kikat runt i butiker på olika lösningar. Vi vill ju kunna komma in i en hall och bekvämt trassla sig ur jackor, halsdukar m.m utan att behöva öppna fem olika dörrar, dra i olika skjutdörrar för att leta upp en ledig plats att knöla in kläderna på. Helst av allt har vi velat undvika att borra upp krokar över hela väggen.  Så här ser utrymmet ut i den hall där man kommer in i huset:

Tidigare hängde en förskrämd liten hatthylla med krokar på tegelväggen längst in i hörnan, jag tror mig minnas att det var hela fyra (!!) krokar på hängaren. Undertill stod ett minimalt skoställ som vid husvisningen var överfyllt (och faktiskt osynligt) av skor i drivor. Längs hela den vita väggen rakt fram i bild stod en gigantisk kista, för säkerhets skull en kista med rundat lock som omöjliggjorde ev. idéer om att sitta bekvämt vid skopåsättningen. Här hade det bott en familj på stundtals upptill 7 personer. Jag vill förtydliga; 7 personer, ett minimalt skoställ och en hatthylla med fyra krokar för ytterkläder.

Det var här och då vi kände att idéer var nödvändiga och de föddes ganska omgående på egen hand. Ganska snart insåg vi att vi (som vanligt) inte skulle ta den enkla vägen. Vi hittade ju ingenting i butikerna som vi kände skulle passa varken oss eller hallen. Vi önskade en öppen lösning men ändå med något som gjorde att man skulle kunna sitta, ha nära till handskar, halsdukar och mössor.

Det blev Ä.H som landade projektet, han gjorde en ritning på lösningen. Som av en händelse (och det är här som den här idén blev en aning galen) hittade han en del av en gammal panel i trä. Denna panel fanns ju såklart inte i närheten av där vi bor, den fanns inte ens i Sverige, nähä - den fanns ju i Danmark. Men i och med att vi har tillträde till huset och åker ner med jämna mellanrum passade Ä.H på att hyra en kärra när han ändå var nere i Skåne, köra över till Danmark, fiska upp panelen och sedan köra hem den hit till Södermanland. För att sedan köra den till "våra snickargubbar" jag har berättat om tidigare.

Panelen - som tidigare har suttit i en byggnad i Tyskland. Brun och högblank. Detta

var utgångspunkten för Ä.H:s ritning. 

Det hela kändes ändå oerhört bra speciellt när Ä.H presenterade sin ritning och jag kunde sanktionera den (!). Vi körde ut panelen till snickargubbarnas verkstad och redogjorde för stilistiska önskemål, mått och ev. utbyggnader. Snickargubben kom med egna förslag om utformning och detaljer på konsoler och krokar. Sedan fick snickargubbarna fritt fram att börja. Nästa gång jag såg panelen  såg den ut så här:

Här syns panelen integrerad med nya trästycken, originalpanelen är den mörkare i mitten efter
färgborttagning.

Vi ville ha plats för lådor eller korgar för förvaring av småsaker som vantar, mössor osv. En bänk att sitta på var ju önskvärt också, men helst inga ben på bänken undertill; ben gör det svårare att städa och är i vägen för skorna, så resonerade vi. Vid nästa besök i snickarverkstaden såg projektet ut så här:

Här är hallmöbeln grundmålad med en mörkbrun färg, detta för att alla trästycken ska bli enhetliga

och kunna "synas" på slitage utan att se nytillverkade ut. Knopparna är snickargubbens idé och jag ska visa dem längre ner i detalj. (Insidan av hyllorna målades självklart också senare)

Efter detta (mitt sista) besök i verkstaden innan hallmöbeln var klar fick vi bara ge oss till tåls att se hallmöbeln i sin färdiga form. Detta på plats, i huset i Skåne.... Farbror Snickare och co. hade nämligen leverans ner till Skåne och erbjöd sig att köra ner hallmöbeln (samt lite andra saker vi hade beställt) åt oss. För oss var det ingen tvekan om att passa på, hallmöbeln är STOR och TUNG. Häromdagen så kom de äntligen och jag var så ivrig att jag rusade ut på grusplanen i bara strumplästen. Jag, VI, behövde sannerligen inte bli besvikna....! Gubbarna levererade en hallmöbel som var långt över förväntat. Bättre, snyggare och mysigare än vad jag hade vågat föreställa mig! Efter mycket bärande, meckande och finputsande på sidostyckenas passbitar stod den så där, vår alldeles egna hallmöbel som Ä.H hade ritat själv. I en svartmålad, matt vacker nyans som ändå avslöjar träådringen under står den så där, fast förankrad i väggen. 

I "lurvigt" kvällsljus

.... och här fick till och med ICA:s skohorn i plast för 20:- komma med!

Nu till knopparna. Hallmöbeln har både knoppar och krokar. Knopparna är snickargubbens egen idé efter en vända på en auktion. Han var så söt när han smög fram knopparna och var fylld av förväntan när han frågade mig vad jag tyckte. Han hade köpt ett gäng spakar/reglage (jag har ingen aning om vad de kallas) till en gammal orgel! Dessa var otroligt snygga och jag såg direkt hur han tänkte. Och jag kände bara - kör! Så här blev de:

 

Varje "spak" är gjort av svartmålat trä och har porslinsinlägg (?) med text. Jag blev helt såld på idén! Krokarna (nedan) beställde jag själv från en firma på internet, jag sökte speciellt efter en mörkare nyans för att slippa ifrån ny-känslan. Jag hittade dessa som är i bronserad mässing:



Själva hallen i sig är från början riktigt bra, golvplattorna är OK och väggarna vitmålade utan krusiduller. Taket var... vitmålat men tyvärr inte alls i ett skick som vi tyckte var OK. Se själva:

Genomgående hade hela taket dessa skiftningar efter penslar, färgen var ojämn och penselspåren var alldeles vilda. Vi beslutade oss att omgående måla taket i ett par varv med täckande, vit takfärg innan hallmöbeln skulle flytta in. Sagt och gjort, taket fick ny färg och blev VITT.

Som en slutkläm satte vi även upp taklampan vi just har köpt, efter månader av velande och väljande (trodde ni något annat..?) valde vi en icke-hängande lampa utan en lampa av plafondtyp. Detta för att undvika att fastna med halsdukar, rockar och jackor som kastas runt när man klär av-och på sig.

Lampan kommer från spanska Estevez och finns att hitta hos vissa återförsäljare i Sverige.