Ni glömmer väl inte att skänka era mammor
en extra tanke idag...?
lånad
söndag 25 maj 2014
Sommarväska nummer 3
lånad
Jag fortsätter som utlovat med handväska nummer 3. Jag hittade ett rutigt tyg som jag blev lite förälskad i och köpte med hem. På websiten för Better Homes and Gardens hittade jag ett mönster som jag ville sy väskan i.
Det rutiga tyget, lite av en klassiker
Även denna väska är en mycket enkel variant med endast ett stort fack innuti. Väskans yttre tyglager har fått dubbla lager tunn vlieseline (för extra stadga men utan att bli för hårt), fodertyget har fått ett lager vlieseline.
Det här med att göra egna väskor är hur roligt som helst och jag har inga planer på att sluta även om jag gör ett uppehåll (kanske) just nu.
lördag 24 maj 2014
Sommarväska nr 2
I enlighet med vårens väderväxling mot sommar brukar jag få lust att byta ut mörka, vintriga läderhandväskor till mer somriga varianter. Då mitt beställda lapptäcke var färdigt och levererat blev frustrationen stor över allt stillasittande de sista två veckorna, speciellt då fotleden har varit ur funktion och endast kryckor har varit hjälpmedel att ta sig fram med. Jag beslutade att sy mig en handväska som jag berättade om i förra inlägget. Den väskan gav inspiration till ännu en handväska... och varför inte?
Because....
Som en liten twist gjorde jag en liten blomma i bohostil och sydde fast längs kanten:
Skönt att bara kunna kränga på sig väskan i luftigt tyg och ge sig iväg ut, blir den smutsig går den ju faktiskt att kasta in i tvättmaskinen också. Som om inte dessa två väskor var nog, jag har nästan avslutat en tredje väska också. Bara för att jag... kan. I ärlighetens namn såg jag ett tyg i tygbutiken som jag fastnade för nyligen och var bara tvungen. Mer om den i kommande inlägg.
Because....
lånad
Jag ritade hjälpligt upp ett mönster som jag sedan använde tyg till som jag fortfarande hade kvar hemma. Tyget förstärkte jag med lite tjockare vlieseline, dels för hållbarheten men även för att ge tyget lite "kropp". På axelbandets nedre delar sydde jag fast ett par grönskimrande stora knappar som dekoration, de passar perfekt till färgerna som finns i tyget:
Jag sydde på ett magnetlås på insidan, på insidan finns även en mindre ficka i fodret:
Som en liten twist gjorde jag en liten blomma i bohostil och sydde fast längs kanten:
Skönt att bara kunna kränga på sig väskan i luftigt tyg och ge sig iväg ut, blir den smutsig går den ju faktiskt att kasta in i tvättmaskinen också. Som om inte dessa två väskor var nog, jag har nästan avslutat en tredje väska också. Bara för att jag... kan. I ärlighetens namn såg jag ett tyg i tygbutiken som jag fastnade för nyligen och var bara tvungen. Mer om den i kommande inlägg.
fredag 16 maj 2014
Klättrar på väggarna
Den påtvingade vilan p.g.a foten som skadades i måndags gör tillvaron otroligt tråkig. Allt stillasittande med foten i högläge gör mig väldigt rastlös...
Häromdagen kryckade jag mig fram till den sista förvaringen med tyger jag har kvar i vår nuvarande bostad. Jag hade bestämt mig för att jag skulle försöka sy mig en eller ett par nya väskor inför säsongen. På internet hittade jag lite väskor och tips till väskmönster som jag sedan ritade om lite. Jag hittade ett par tyger som jag valde ut och sedan satte jag igång. Det gick bra, onda foten i högläge och sedan var det bara att blåsa på; rita, klippa ut och sy ihop. Så här blev väskan:
Häromdagen kryckade jag mig fram till den sista förvaringen med tyger jag har kvar i vår nuvarande bostad. Jag hade bestämt mig för att jag skulle försöka sy mig en eller ett par nya väskor inför säsongen. På internet hittade jag lite väskor och tips till väskmönster som jag sedan ritade om lite. Jag hittade ett par tyger som jag valde ut och sedan satte jag igång. Det gick bra, onda foten i högläge och sedan var det bara att blåsa på; rita, klippa ut och sy ihop. Så här blev väskan:
torsdag 15 maj 2014
Ibland så.....
Till vårt nya hus som vi snart flyttar till är vi fullt upptagna med att
planera, göra inköp och fixa. Till ett av rummen har vi efter mycket om och men lyckats enats om en tapet. Tapeten är engelsk, engelsmännen är fullkomliga proffs på det här med tapeter, de lyckas kombinera färger och mönster med ett djup som slår alla andra. Jag har fått det berättat för mig att de jobbar annorlunda än vad t.ex. svenska tapettillverkare gör (om man ska generalisera). Här använder man tydligen ofta "lager-på-lager-teknik" med färger, motiv och skiftningar vilket är avgörande. Hur som helst, efter alla timmar i tapetbutiken fastnar jag uteslutande alltid för en engelsk tapet, det spelar ingen roll, om jag fritt får välja tapet ur någon kollektion blir det alltid en med engelska förtecken.
Tyvärr blir det något annat som blir "lidande", de engelska tapeterna hör ju inte till de allra billigaste. Å andra sidan kan jag till mitt försvar faktiskt säga att många av de svenska tapeterna inte heller alltid är billiga, de finns faktiskt de som till och med är dyrare, för att inte tala om andra utländska varianter.
För att tänka ekonomiskt i ett tapetinköp brukar vi jämföra vad det kostar i lokala butiken mot att beställa själva på internet från England (om vi planerar att köpa en engelsk tapet). Det brukar bli väldigt intressant! Så gjorde vi även denna gång, vi skulle nyligen beställa tapet till ett av husets rum och vi jämförde priserna från England inklusive frakt. Det blev ganska rejält billigare och vi slog till med en beställning. Inom en vecka fick vi hem ett stort, avlångt, väldigt tungt paket. Vi blev väldigt fundersamma på paketets utformning, kunde detta verkligen vara våra nio rullar tapeter vi hade beställt??
Nähäpp, såklart var det inte tapeter vi hade beställt. Vi hade lyckats med konststycket att beställa 9 meter tyg i samma färg och mönster som tapeten istället.... I villervallan av alla internetbutiker, jämförelser m.m hade vi gjort misstaget att inte se att det var TYG vi beställde. NIO meter tyg som kostade skjortan! Det blev en kalldusch som hette duga och plötsligt kändes det som om världen krympte. Vad i hela friden skulle vi göra? Ä.H ringde genast upp försäljaren någonstans i England och förklarade saken, bemötandet var som i de flesta fall när man har med britter att göra - alldeles fantastiskt trevligt, hjälpsamt och med en stor del humor. Vi lovades att få returnera paketet med tygrullen (frakten fick vi dock stå för så klart) och sedan skulle de ordna så att vi fick hem tapeterna istället, bara försäljaren fick klartecken från tygtillverkaren att de skulle ta tillbaka tygrullen.
Det blev ett kallsvettigt dygn innan alla besked var klara men det gick bra...!
Trots returfraktkostnaden vi skulle stå för jublade vi naturligtvis. När väl Ä.H skickade iväg det stora paketet hade han också sådan tur att han fick utnyttja ett erbjudande på fraktbolaget (DHL, inte UPS!) om 60% rabatt på fraktkostnaden! Med andra ord, vår lilla fadäs hade gjort oss svettiga men i slutändan inte gjort så stor skada ändå.
Igår kom det nya paketet hem och det VAR verkligen tapeterna, rätt färg och rätt antal rullar!
Ä.H har alltid drömt om att få ha ett rum med röda eller rödaktiga väggar/tapeter. Jag lät honom få som han ville denna gång (!),inte bara för att samla poäng inför egna, framtida önskemål utan för att jag faktiskt hittade en tapet som även jag tyckte väldigt mycket om:
Ja, det är en ganska vild och vågad tapet. Men det blir ju så trist när alla väggar i en bostad är enfärgade eller vita.... färgerna i den här tapeten är så underbart varma, dova men ändå livfulla.
Tapeten heter "Celestine" och kommer från Colefax and Fowler, en tapetleverantör som har många, många helt fantastiska tapeter att välja mellan.
Rummet som tapeten ska sitta i är detta på bilden nedan; där väggarna redan är rödmålade och spisen är vitmålad. Det blir en bra kontrast mot de djärva blomrankorna på tapeten.
planera, göra inköp och fixa. Till ett av rummen har vi efter mycket om och men lyckats enats om en tapet. Tapeten är engelsk, engelsmännen är fullkomliga proffs på det här med tapeter, de lyckas kombinera färger och mönster med ett djup som slår alla andra. Jag har fått det berättat för mig att de jobbar annorlunda än vad t.ex. svenska tapettillverkare gör (om man ska generalisera). Här använder man tydligen ofta "lager-på-lager-teknik" med färger, motiv och skiftningar vilket är avgörande. Hur som helst, efter alla timmar i tapetbutiken fastnar jag uteslutande alltid för en engelsk tapet, det spelar ingen roll, om jag fritt får välja tapet ur någon kollektion blir det alltid en med engelska förtecken.
Tyvärr blir det något annat som blir "lidande", de engelska tapeterna hör ju inte till de allra billigaste. Å andra sidan kan jag till mitt försvar faktiskt säga att många av de svenska tapeterna inte heller alltid är billiga, de finns faktiskt de som till och med är dyrare, för att inte tala om andra utländska varianter.
För att tänka ekonomiskt i ett tapetinköp brukar vi jämföra vad det kostar i lokala butiken mot att beställa själva på internet från England (om vi planerar att köpa en engelsk tapet). Det brukar bli väldigt intressant! Så gjorde vi även denna gång, vi skulle nyligen beställa tapet till ett av husets rum och vi jämförde priserna från England inklusive frakt. Det blev ganska rejält billigare och vi slog till med en beställning. Inom en vecka fick vi hem ett stort, avlångt, väldigt tungt paket. Vi blev väldigt fundersamma på paketets utformning, kunde detta verkligen vara våra nio rullar tapeter vi hade beställt??
Nähäpp, såklart var det inte tapeter vi hade beställt. Vi hade lyckats med konststycket att beställa 9 meter tyg i samma färg och mönster som tapeten istället.... I villervallan av alla internetbutiker, jämförelser m.m hade vi gjort misstaget att inte se att det var TYG vi beställde. NIO meter tyg som kostade skjortan! Det blev en kalldusch som hette duga och plötsligt kändes det som om världen krympte. Vad i hela friden skulle vi göra? Ä.H ringde genast upp försäljaren någonstans i England och förklarade saken, bemötandet var som i de flesta fall när man har med britter att göra - alldeles fantastiskt trevligt, hjälpsamt och med en stor del humor. Vi lovades att få returnera paketet med tygrullen (frakten fick vi dock stå för så klart) och sedan skulle de ordna så att vi fick hem tapeterna istället, bara försäljaren fick klartecken från tygtillverkaren att de skulle ta tillbaka tygrullen.
Det blev ett kallsvettigt dygn innan alla besked var klara men det gick bra...!
Trots returfraktkostnaden vi skulle stå för jublade vi naturligtvis. När väl Ä.H skickade iväg det stora paketet hade han också sådan tur att han fick utnyttja ett erbjudande på fraktbolaget (DHL, inte UPS!) om 60% rabatt på fraktkostnaden! Med andra ord, vår lilla fadäs hade gjort oss svettiga men i slutändan inte gjort så stor skada ändå.
Igår kom det nya paketet hem och det VAR verkligen tapeterna, rätt färg och rätt antal rullar!
Ä.H har alltid drömt om att få ha ett rum med röda eller rödaktiga väggar/tapeter. Jag lät honom få som han ville denna gång (!),
Ja, det är en ganska vild och vågad tapet. Men det blir ju så trist när alla väggar i en bostad är enfärgade eller vita.... färgerna i den här tapeten är så underbart varma, dova men ändå livfulla.
Tapeten heter "Celestine" och kommer från Colefax and Fowler, en tapetleverantör som har många, många helt fantastiska tapeter att välja mellan.
Rummet som tapeten ska sitta i är detta på bilden nedan; där väggarna redan är rödmålade och spisen är vitmålad. Det blir en bra kontrast mot de djärva blomrankorna på tapeten.
tisdag 13 maj 2014
Beställningstäcket färdigt!
Även jag ska tydligen pröva på hur det är att gå på kryckor, så går det när man bara tänker på att roa sig. Jag gjorde en praktvurpa på gymmet igår morse och hamnade på akuten inom 20 minuter, foten hade vikit sig under hela elefanttyngden av min kropp med ett obehagligt kraschande ljud. Blixtrande ljus for genom huvudet på mig och en omedelbar känsla av att vilja kräkas av smärta infann sig. Så förbaskat onödigt! Väntetiden på akuten var kort, på drygt två timmar hade jag tagits in, undersökts och röntgats ordentligt, skickats till ortoped för att få speciella skenor att stabilisera foten/ankeln samt givits kryckor att använda den närmsta framtiden. Inga frakturer som tur var och nu avvaktar jag och ser hur foten ska läka den närmsta tiden. Ankeln har numera modellen och storleken av en mindre timmerstock, vila och högläge är beordrat av doktorn och vid de tillfällen jag måste ta mig runt är det kryckorna som gäller. Resultatet av kryckgången är en träningsvärk som heter duga i överkroppen, värken i armarna är värre en själva foten just nu. Jaja, det kan bara bli bättre....
Här är mitt eget täcke (suddet nederst i bild är kamerasnodden som hamnade i vägen).
Täcket är i en storlek som räcker till en större barnsäng och används inte längre då våra
barn sedan länge övergått till stora sängar.... med andra ord är detta en klassisk
hyllvärmare. Kanske ett blivande picnictäcke?
Detalj av täcket
Väninnans täcke skulle bli större, stort nog att täcka en stor dubbelsäng och jag lade till lite mer bitar än ursprungsmönstret. Jag gjorde en extra bård baserat på två av huvudtygerna; se bilden.
Varannan ruta blev till en bård längs täckets alla fyra kanter
Huvudmönstert fick bli oförändrat, stjärnor varvat med block i flera färger
En annan detalj jag lade till var fyra hjärtan, ett i vardera hörn av täcket
Äntligen uppehåll i det ihållande regnet de senaste dagarna, jag
var snabbt ute för att kunna fotografera täcket i lite stilfulla
miljöer för att göra det mer rättvisa.
Denna gång valde jag att quilta på symaskin, jag insåg att med flytten vi står inför och
allt med det nya boendet kommer ta all min tid i anspråk det närmsta året; den tid
det vanligen tar att quilta ett helt täcke för hand.
Nu väntar bara överlämningen av täcket till väninnan. Jag hoppas att hon kommer trivas med sitt täcke.
söndag 11 maj 2014
Bot mot söndagstristess .... Rabarberpaj med gallerlock
Ibland kan man förvånas även av sina nära i en familj då de avslöjar saker man inte har en aning om. Häromdagen framkom det att Ä.H OCH barnen tydligen är barnsligt förtjusta i rabarberpaj och annat med rabarber! För mig var detta något helt nytt och jag undrar bara var (i alla fall barnen med sin ringa ålder i jämförelse med sin far) har skaffat sig sådana erfarenheter? Jag har då inte varit den som lagat rabarber i någon form hemma, jag är nämligen inte alls speciellt frälst själv i det. När jag häromdagen hittade ett rikt bestånd av vackra rabarber på vår nya tomt tog jag detta som ett tecken, en personlig utmaning. Det var dags att ta tag i detta oprövade kapitel i min personliga kökshistoria.
Ä.H kom igår hem från vårt nya hus efter en mycket kort "måste-visit", tur och retur på mindre än ett dygn (ca 120mil) och jag hade då bett honom om att ta med sig en lite rabarber. Jag fick hem en hel famn med rabarberstjälkar... det var bara att skrida till verket idag!
Efter att ha snurrat runt bland en massa recept på nätet, tips och råd inför att tillaga en vätskerik produkt som rabarber satte jag igång. Jag läste på flera ställen om folk som har kämpat många många gånger med all den vätska som rabarberna avger vid tillagning. Detta kändes inte speciellt hoppingivande men sedan hittade jag ett recept någonstans där man förkokade rabarern på ett sätt som jag valde att pröva.
Utifrån flera olika recept och lite egna idéer blev detta det slutgiltiga receptet som jag lägger upp här. Jag använder själv den amerikanska måtten cup när jag utgår från amerikanska recept, dessa mått finns att köpa i Sverige och det är bra mycket enklare än att konvertera måtten till våra måttenheter. Alla mått varierar nämligen utifrån om det som ska vägas/mätas upp är vått eller torrt samt vad det är för något, mjöl och socker är ju två helt olika torra ingredienser med olika vikt och volym. Nedan anger jag måtten i cup men har trots allt gjort en konvertering till svenska mått.
Här är alltså min paj, vad jag hade i och hur jag gjorde:
RABARBERPAJ MED GALLERLOCK
ugn 200° som efter halva gräddningstiden dras ner till 175°
Pajskal, ca 30 cm (anpassat efter pajformen):
2 1/2 cup mjöl = 326g + extra till utkavling
1 cup osaltat smör = 226g, väldigt kallt, skuret i kuber
1 tsk salt
1 tsk socker
6-8 msk iskallt vatten
Börja med att hälla mjöl, salt och socker i en mixer med knivblad. Tryck på pulsknappen ett par gånger och blanda samman. Tillsätt det kalla smöret i kuber, använd pulsknappen och mixa samman allt tills blandningen är gryning. Tillsätt det iskalla vattnet, en matsked åt gången och bedöm hur många matskedar som behövs.
Ta ut degen ur mixern och lägg den på en ren, lätt mjölat yta. Snabbt; jobba ihop degen men undvik att arbeta mer än absolut nödvändigt då värmen från händerna försämrar pajdegens resultat. Forma degen till två lika stora, platta rundlar, pudra lite mjöl runt om och slå in dem i lite plastfolie, lägg i kylen i minst en timme ( det går att göra degen till och med att par dagar innan och låta den vila i kylen). Nu kan man göra pajfyllningen.
Pajfyllning:
600g rabarber, skuren i centimetertora tärningar
1/3 cup vatten = ca 0,8dl
3 msk mjöl
3/4 cup socker = 150g
25g osaltat smör skuret i minitärningar
ev röd matfärg, valfritt
1 ägg till pensling
Rensa, rengör och skär upp rabarbern i centimeterstora tärningar. Lägg bitarna i en kastrull tillsammans med vattnet. I en separat skål; blanda mjöl och socker noggrant, häll sedan detta över rabarertärningarna i kastrullen. Hetta upp och låt blandningen precis nå kokpunkten, dra sedan värmen till mediumvarmt och låt det sjuda i 5-10 minuter (tills rabarbern känns hysfat mjuk). Droppa ev. i färgämnet och rör runt. Låt ett lock ligga på på glänt på kastrullen för att släppa ut ångan.
När blandningen är klar, låt den svalna en stund i kastrullen. Under tiden, förbered degen, se nedan.
Ta fram degen ur kylen, låt vila 5 minuter. Kavla ut
rundlarna på mjölat bakbord, den första rundeln ska vara tillräckligt
stor för att täcka pajformen + formens kanter, vanligen 30 cm. Lägg ner
den första degplattan i formen, tryck till och anpassa degen efter
formen. Ställ in i frysen i minst 15 minuter. Under tiden kavlas den
andra degplattan ut till en rundel som är lite större än själva
pajformen. Med en vass kniv; skär jämnbreda remsor över hela degplattan:
Tillsätt nu fyllningen till det kalla pajskalet, stoppa också ner de små tärningarna med det osaltade smöret i fyllningen:
Börja lägga degremsorna över fyllningen och "fläta" dem såhär:
Tryck till remsorna vid kanten och se till att de sitter fast. Pensla med det uppvispade ägget och grädda först 20 minuter i 200°, dra sedan ner värmen till 175° och grädda 20 minuter till. Pajdegen ska vara gyllene och rabarbersmeten ska försiktigt bubbla upp genom gallret.
Ä.H kom igår hem från vårt nya hus efter en mycket kort "måste-visit", tur och retur på mindre än ett dygn (ca 120mil) och jag hade då bett honom om att ta med sig en lite rabarber. Jag fick hem en hel famn med rabarberstjälkar... det var bara att skrida till verket idag!
Efter att ha snurrat runt bland en massa recept på nätet, tips och råd inför att tillaga en vätskerik produkt som rabarber satte jag igång. Jag läste på flera ställen om folk som har kämpat många många gånger med all den vätska som rabarberna avger vid tillagning. Detta kändes inte speciellt hoppingivande men sedan hittade jag ett recept någonstans där man förkokade rabarern på ett sätt som jag valde att pröva.
Utifrån flera olika recept och lite egna idéer blev detta det slutgiltiga receptet som jag lägger upp här. Jag använder själv den amerikanska måtten cup när jag utgår från amerikanska recept, dessa mått finns att köpa i Sverige och det är bra mycket enklare än att konvertera måtten till våra måttenheter. Alla mått varierar nämligen utifrån om det som ska vägas/mätas upp är vått eller torrt samt vad det är för något, mjöl och socker är ju två helt olika torra ingredienser med olika vikt och volym. Nedan anger jag måtten i cup men har trots allt gjort en konvertering till svenska mått.
Här är alltså min paj, vad jag hade i och hur jag gjorde:
RABARBERPAJ MED GALLERLOCK
ugn 200° som efter halva gräddningstiden dras ner till 175°
Pajskal, ca 30 cm (anpassat efter pajformen):
2 1/2 cup mjöl = 326g + extra till utkavling
1 cup osaltat smör = 226g, väldigt kallt, skuret i kuber
1 tsk salt
1 tsk socker
6-8 msk iskallt vatten
Börja med att hälla mjöl, salt och socker i en mixer med knivblad. Tryck på pulsknappen ett par gånger och blanda samman. Tillsätt det kalla smöret i kuber, använd pulsknappen och mixa samman allt tills blandningen är gryning. Tillsätt det iskalla vattnet, en matsked åt gången och bedöm hur många matskedar som behövs.
Ta ut degen ur mixern och lägg den på en ren, lätt mjölat yta. Snabbt; jobba ihop degen men undvik att arbeta mer än absolut nödvändigt då värmen från händerna försämrar pajdegens resultat. Forma degen till två lika stora, platta rundlar, pudra lite mjöl runt om och slå in dem i lite plastfolie, lägg i kylen i minst en timme ( det går att göra degen till och med att par dagar innan och låta den vila i kylen). Nu kan man göra pajfyllningen.
Pajfyllning:
600g rabarber, skuren i centimetertora tärningar
1/3 cup vatten = ca 0,8dl
3 msk mjöl
3/4 cup socker = 150g
25g osaltat smör skuret i minitärningar
ev röd matfärg, valfritt
1 ägg till pensling
Rensa, rengör och skär upp rabarbern i centimeterstora tärningar. Lägg bitarna i en kastrull tillsammans med vattnet. I en separat skål; blanda mjöl och socker noggrant, häll sedan detta över rabarertärningarna i kastrullen. Hetta upp och låt blandningen precis nå kokpunkten, dra sedan värmen till mediumvarmt och låt det sjuda i 5-10 minuter (tills rabarbern känns hysfat mjuk). Droppa ev. i färgämnet och rör runt. Låt ett lock ligga på på glänt på kastrullen för att släppa ut ångan.
När blandningen är klar, låt den svalna en stund i kastrullen. Under tiden, förbered degen, se nedan.
Tryck till remsorna vid kanten och se till att de sitter fast. Pensla med det uppvispade ägget och grädda först 20 minuter i 200°, dra sedan ner värmen till 175° och grädda 20 minuter till. Pajdegen ska vara gyllene och rabarbersmeten ska försiktigt bubbla upp genom gallret.
Pajen blev vacker och särskilt nöjd blev jag med fyllningens konsistens! Inte alls vattnig eller sörjig utan en jämn, krämig massa med mjuk rabarber. Att förkoka den tillsammans med mjöl och socker gjorde tydligen susen, ett jättebra knep!
Resultatet då? Ja, jag själv tyckte att den var god, ganska OK. Men jag är som sagt ingen rabarberälskare. Däremot fick familjen visa upp sina rabarberkunskaper och därmed också bedömma pajen. Samtliga älskade den, verkligen och menade på att den var otroligt lyckad.
Nu har jag bara en stor mängd skånska rabarber kvar i köket som jag inte vet vad jag ska göra med...
torsdag 8 maj 2014
Konsten att avsky ett globalt distributionsföretag
Lika bra att vara ärlig på en gång, detta inlägg är gnälligt, tjatigt och ilsket. Detta är alltså en varning för de som inte vill utsätta sig för att läsa mina mörka rader... avsluta i så fall genast!
Jag brukar försöka att inte hänge mig åt dessa egenskaper men ibland drabbas även jag av svagsinta, negativa tankar. Men inte helt utan orsak...
Detta är min historia och erfarenhet av det globala paketdistributionsföretaget UPS. Ni vet, det bruna, fyrkantiga transportbilarna som kör omkring på vägarna, både här och i andra länder (jag vill inte slösa plats i min lilla blogg på att ladda upp en företagslogga, ni vet själva hur den ser ut).
Under den varma säsongen körs bilarna företrädesvis med helt öppnade dragdörrar och man kan ofta se fraktvarorna studsa runt inne i bilens utrymme. De anställda är klädda i oerhört illasittande uniforma kläder, tyvärr i samma färg som bilarna. Bruna. En osmakligt vald brun färg som genast ger associationer till en dålig matupplevelse eller till uniformerna för ledarna i det partitrogna ungdomspartiet i Tyskland under andra världskriget. Att välja en sådan brun färg till anställda i ett fraktföretag är inte bara dålig smak, det är dåligt omdöme.
För några månader sedan fick jag den första kontakten med UPS då
den försändelse från USA som jag väntade på skulle komma. Denna försändelse hade fastnat i tullen och skulle betalas skatt för, helt i sin ordning. UPS skulle köra ut paketet till mig mot att UPS skulle ta emot min betalning för momsen. Detta uppdagades en kväll då en man från UPS ringde till mig för att berätta detta.
När mannen ringde hade jag viss svårighet att förstå vad han vill och varifrån han ringde, alla pratar inte svenska flytande och det är faktiskt OK med mig. Däremot hade han mage att komma med ett erbjudande till mig: "om du ger mig ditt bankortsnummer kan jag sköta och dra betalningen härifrån på en gång". Jag tappade hakan för ett ögonblick men återfick fattningen för att replikera med att detta absolut inte var ett alternativ och menade han verkligen allvar eller skämtade han med mig? Vem är så obotligt korkad att man lämnar ut ett bankkortsnummer anslutet till sitt bankkonto till en helt okänd person över telefonen??
Genast försvann det lilla av mannens tidigare sparsamma "trevliga attityd". Istället suckades det svagt och nästa alternativ kom upp: att betala till UPS-människan som skulle komma och leverera mitt paket i hemmet. Det visade sig då att jag inte skulle kunna betala med mitt kort utan jag var tvungen att skaffa fram exakta kontanter, något som tydligen ansågs vara oerhört besvärligt enligt den UPS-anställde i telefonen. Jag försäkrade mannen i telefonen att kontanterna inte var några som helst problem att ordna för mig.
Nästa steg var att få till leveransen av paketet i sig. Som vid alla andra leveranser av beställda varor till ett hem, brukar man alltid kunna boka dag och till och med mellan vilka klockslag som är lämpliga för båda parter, kunden och leveransföretaget. Men inte för UPS minsann.... UPS vill göra på sitt eget sätt och har troligen aldrig hört talas om smidighet eller kostnadseffektivitet. I företaget UPS gillar de anställda tydligen att köra runt, runt, runt i sina fula, bruna bilar hela dagarna. Hör på det här:
UPS kör ut en leverans under på varandra följande tre dagar till en adress för att se om mottagaren är hemma. Vid besök hemma då mottagaren inte är hemma lämnar då UPS-chauffören en lapp på dörren med ett meddelande om sitt besök.
Om mottagaren inte är hemma vid dessa tre besök vet jag faktiskt inte vad som händer efter det tredje försöket, någonstans läste jag att varan skulle gå tillbaka till avsändaren? Låter ju helt bisarrt!
Jag frågade hövligt om det faktiskt inte var möjligt att åtminstone kunna bestämma vilken dag bilen skulle väntas komma men fick svaret att det var HELT omöjligt (dock utan trovärdig förklaring).
Vid denna tidpunkt i samtalet hade jag en synlig bekymmersrynka i min panna men beslutade mig för att försöka hålla mig hemma de nästkommande dagarna.
Jag ordnade kontanta pengar och gick i väntans tider. Rätt vad det var ringde den brunklädde UPS-anställde på min dörr och hade mitt paket, hurra!! Trots mitt vänliga mottagande såg inte UPS-anställde vidare glad eller stolt ut, han gjorde nog bara sitt jobb men hade inte så mycket att glädjas åt i detta, åtminstone inte när han var klädd i sin vedervärdiga fula, bruna uniform. Han såg verkligen stel och trött ut som en gammaldags pappersdocka många av oss lekte med i arla barndom...
Betalningen klart, leveransen av paketet klar, allt frid och fröjd. Det är ju vad man skulle kunna tro, eller hur? Det gick några dagar och sedan damp det ner en faktura i brevlådan från UPS, på beloppet jag just hade betalat till den brunklädde mannen från UPS! Med en suck tänkte jag att "sådant händer" och att UPS snart skulle se att min betalning faktiskt hade kommit in och att det hela skulle lägga sig. Idag, en dryg månad senare fick jag en påminnelse på fakturan.
Det har alltså gått över en dryg månad sedan leveransen kom och betalades kontant, det har gått en månad sedan fakturan kom. Vad har hänt under tiden undrar jag? Har UPS inte under denna hela månad uppmärksammat att mina pengar faktiskt har kommit in?
Bekymmersrynkan i pannan återkom och nu växte även irritationen inom mig. Det var dags att ringa till UPS.
Jag ringde. Och ringde. Och ringde. Jag blev satt på vänt i kö, kötiden avbröts och jag kopplades bort. Gång på gång.
Gång på gång. Detta gjorde mig mer än bara irriterad.
Jag pausade ringandet för att skicka ett mejl för att få kontakt. Att mejla till UPS är ett mindre företag bara det, man ska fylla i en mängd rutor och alternativ till vad man vill prata med dem om. Till slut hittade jag en liten ruta att skriva ner mina frågor i. Bara denna åtgärd hade tagit mig ca 15-20 minuter. Jag fortsatte att ringa upp, bli placerad i kö för att efter en liten stund bli bortkopplad. Men skam den som ger sig, efter att ha ringt upp, väntat, kopplats bort och sedan upprepa proceduren SVARADE en levande människa (en tidsrymd på nästan 60 minuter!).
Min första fråga till Den Levande Människan i andra sidan luren var varför telefonsystemet gjorde som det gjorde mot mig- kunden som ringde in. Naturligtvis hade människan ingen aning om detta och kunde inte svara, vilket jag inte hade väntat mig heller.
Raskt gick jag vidare till min fakturafråga. Den Levande människan kunde snabbt se att den faktiskt var betald (hurra!) varvid jag undrade varför jag hade fått en påminnelse. Denna aspekt viftades i princip bort av Den Levande Människa på UPS men jag var nu inte irriterad, nu var jag rent arg och ilsken (hur kan man så lättvindigt och nonchalant behandla kunder såhär, från början till slut i den långa frakt-och leverantörskedjan?). Jag bad Den Levande Människan om en liten, liten tjänst, en liten men för mig väldigt viktig tjänst; att skicka mig SKRIFTLIGT att fakturan faktiskt är betald och klar.
Det var allt, jag hade blivit så himla glad och nöjd.
Den Levande Människan svarade att "jag kan inte". Detta svar var som att sticka in en pinne i ett getingbo och röra om. Vad menade människan??! Jag påpekade nu att det kunde hon, det SKULLE hon/UPS göra efter allt trassel som varit (jag litar inte en sekund på UPS och vill verkligen ha detta papper). Den Levande Människan svarade att jag, JAG, kunden, var TVUNGEN att maila in till UPS och BE om detta skriftliga papper. Nu höll min hjärna på att klappa ihop alldeles! Efter alla dessa till synes små obekväma turer, skapade av UPS, tilltrasslade av UPS, utan service av UPS, skulle alltså jag vara tvungen att ta ÄNNU mer av MIN tid för att maila dem och BE om detta papper??
En ganska intensiv ordväxling utbyttes och jag menade att jag ansåg det som märkligt att i en värld där människan kan åka till månen med rymdfarkost och återkomma, i samma värld KAN alltså UPS inte bistå min förfrågan per telefon med att skicka mig ett papper då UPS själva har bristande rutiner och felaktigheter som drabbar kunder?? När jag hade drivit min inställning till det yttersta och insåg att jag kunde nästan titulera mig Don Quijote valde jag att lämna den förvirrade väderkvarnen, Den Levande Människan på UPS åt sitt öde (jag säger bara, karma. KARMA lilla vän!) och gav med mig.
Än en gång satte jag mig ner för att maila till UPS med min förfrågan. Återigen fick jag leta mig igenom länkar och rutor för att så småningom hitta en lämplig ruta att skriva ner mitt önskemål i.
Detta tog väl ca 15 minuter till. Frågan är bara om det hamnade rätt, hos rätt avdelning, hos rätt människa och om denna människa hade befogenhet att utföra min önskan, om någon på hela UPS har rörlighet i sina ben att gå till närmsta brevlåda för att posta mitt brev. Det vill säga, om de vill bekosta ett porto till mig.
Det roliga i kråksången är att när man surfar runt på folks omdömen och erfarenheter av UPS är det inte bara solsken och rosor. Se här till exempel, bloggen En Galen Sparkcykel och hennes historia. En annan, Joel Smiel, eller den här tråden på Naturforum och sist Macworldforum. Detta är bara ett urval av folks dåliga erfarenheter. Jag är alltså inte ensam, det känns ju bra.
Vi hatar tillsammans.
Jag bara undrar hur hade det gått om jag hade varit rädd och orolig för att pengarna hade kommit på villovägar och verkligen hade betalat den där faktura, d.v.s gjort dubbla betalningar till UPS? Hur länge hade det tagit för UPS att upptäcka dubbel betalning? Hade de upptäckt det? Hade de betalat tillbaka pengarna? Hade de istället valt att leverera pengarna med en av sina bruna bilar, provat att åka hem till mig i tre på varandra följande dagar för att se om jag var hemma för att ta emot pengarna? Hade en fult brunklädd liten UPS-anställd ringt på dörren i så fall? Vad hade hänt om jag inte varit hemma då?
Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på och egentligen är jag inte så sugen på det heller. Frågan kvarstår dock - kommer jag få mitt skriftliga papper på att betalningen är klar och påminnelsen avskriven...?
Jag ska aldrig, aldrig ALDRIG använda mig av UPS om jag kan välja. Vill jag någonsin handla på nätet av en försäljare som använder sig av UPS ska jag avbryta köpet. Det må vara att många leveransfirmor är samma skrot och korn, det återstår dock att se.
Må evig lycka drabba UPS, må UPS försvinna - gå i graven.
Av ren princip. Tack för mig.
Jag brukar försöka att inte hänge mig åt dessa egenskaper men ibland drabbas även jag av svagsinta, negativa tankar. Men inte helt utan orsak...
Detta är min historia och erfarenhet av det globala paketdistributionsföretaget UPS. Ni vet, det bruna, fyrkantiga transportbilarna som kör omkring på vägarna, både här och i andra länder (jag vill inte slösa plats i min lilla blogg på att ladda upp en företagslogga, ni vet själva hur den ser ut).
Under den varma säsongen körs bilarna företrädesvis med helt öppnade dragdörrar och man kan ofta se fraktvarorna studsa runt inne i bilens utrymme. De anställda är klädda i oerhört illasittande uniforma kläder, tyvärr i samma färg som bilarna. Bruna. En osmakligt vald brun färg som genast ger associationer till en dålig matupplevelse eller till uniformerna för ledarna i det partitrogna ungdomspartiet i Tyskland under andra världskriget. Att välja en sådan brun färg till anställda i ett fraktföretag är inte bara dålig smak, det är dåligt omdöme.
För några månader sedan fick jag den första kontakten med UPS då
den försändelse från USA som jag väntade på skulle komma. Denna försändelse hade fastnat i tullen och skulle betalas skatt för, helt i sin ordning. UPS skulle köra ut paketet till mig mot att UPS skulle ta emot min betalning för momsen. Detta uppdagades en kväll då en man från UPS ringde till mig för att berätta detta.
När mannen ringde hade jag viss svårighet att förstå vad han vill och varifrån han ringde, alla pratar inte svenska flytande och det är faktiskt OK med mig. Däremot hade han mage att komma med ett erbjudande till mig: "om du ger mig ditt bankortsnummer kan jag sköta och dra betalningen härifrån på en gång". Jag tappade hakan för ett ögonblick men återfick fattningen för att replikera med att detta absolut inte var ett alternativ och menade han verkligen allvar eller skämtade han med mig? Vem är så obotligt korkad att man lämnar ut ett bankkortsnummer anslutet till sitt bankkonto till en helt okänd person över telefonen??
Genast försvann det lilla av mannens tidigare sparsamma "trevliga attityd". Istället suckades det svagt och nästa alternativ kom upp: att betala till UPS-människan som skulle komma och leverera mitt paket i hemmet. Det visade sig då att jag inte skulle kunna betala med mitt kort utan jag var tvungen att skaffa fram exakta kontanter, något som tydligen ansågs vara oerhört besvärligt enligt den UPS-anställde i telefonen. Jag försäkrade mannen i telefonen att kontanterna inte var några som helst problem att ordna för mig.
Nästa steg var att få till leveransen av paketet i sig. Som vid alla andra leveranser av beställda varor till ett hem, brukar man alltid kunna boka dag och till och med mellan vilka klockslag som är lämpliga för båda parter, kunden och leveransföretaget. Men inte för UPS minsann.... UPS vill göra på sitt eget sätt och har troligen aldrig hört talas om smidighet eller kostnadseffektivitet. I företaget UPS gillar de anställda tydligen att köra runt, runt, runt i sina fula, bruna bilar hela dagarna. Hör på det här:
UPS kör ut en leverans under på varandra följande tre dagar till en adress för att se om mottagaren är hemma. Vid besök hemma då mottagaren inte är hemma lämnar då UPS-chauffören en lapp på dörren med ett meddelande om sitt besök.
Om mottagaren inte är hemma vid dessa tre besök vet jag faktiskt inte vad som händer efter det tredje försöket, någonstans läste jag att varan skulle gå tillbaka till avsändaren? Låter ju helt bisarrt!
Jag frågade hövligt om det faktiskt inte var möjligt att åtminstone kunna bestämma vilken dag bilen skulle väntas komma men fick svaret att det var HELT omöjligt (dock utan trovärdig förklaring).
Vid denna tidpunkt i samtalet hade jag en synlig bekymmersrynka i min panna men beslutade mig för att försöka hålla mig hemma de nästkommande dagarna.
Jag ordnade kontanta pengar och gick i väntans tider. Rätt vad det var ringde den brunklädde UPS-anställde på min dörr och hade mitt paket, hurra!! Trots mitt vänliga mottagande såg inte UPS-anställde vidare glad eller stolt ut, han gjorde nog bara sitt jobb men hade inte så mycket att glädjas åt i detta, åtminstone inte när han var klädd i sin vedervärdiga fula, bruna uniform. Han såg verkligen stel och trött ut som en gammaldags pappersdocka många av oss lekte med i arla barndom...
lånad
Det har alltså gått över en dryg månad sedan leveransen kom och betalades kontant, det har gått en månad sedan fakturan kom. Vad har hänt under tiden undrar jag? Har UPS inte under denna hela månad uppmärksammat att mina pengar faktiskt har kommit in?
Bekymmersrynkan i pannan återkom och nu växte även irritationen inom mig. Det var dags att ringa till UPS.
Jag ringde. Och ringde. Och ringde. Jag blev satt på vänt i kö, kötiden avbröts och jag kopplades bort. Gång på gång.
Gång på gång. Detta gjorde mig mer än bara irriterad.
Jag pausade ringandet för att skicka ett mejl för att få kontakt. Att mejla till UPS är ett mindre företag bara det, man ska fylla i en mängd rutor och alternativ till vad man vill prata med dem om. Till slut hittade jag en liten ruta att skriva ner mina frågor i. Bara denna åtgärd hade tagit mig ca 15-20 minuter. Jag fortsatte att ringa upp, bli placerad i kö för att efter en liten stund bli bortkopplad. Men skam den som ger sig, efter att ha ringt upp, väntat, kopplats bort och sedan upprepa proceduren SVARADE en levande människa (en tidsrymd på nästan 60 minuter!).
Min första fråga till Den Levande Människan i andra sidan luren var varför telefonsystemet gjorde som det gjorde mot mig- kunden som ringde in. Naturligtvis hade människan ingen aning om detta och kunde inte svara, vilket jag inte hade väntat mig heller.
Raskt gick jag vidare till min fakturafråga. Den Levande människan kunde snabbt se att den faktiskt var betald (hurra!) varvid jag undrade varför jag hade fått en påminnelse. Denna aspekt viftades i princip bort av Den Levande Människa på UPS men jag var nu inte irriterad, nu var jag rent arg och ilsken (hur kan man så lättvindigt och nonchalant behandla kunder såhär, från början till slut i den långa frakt-och leverantörskedjan?). Jag bad Den Levande Människan om en liten, liten tjänst, en liten men för mig väldigt viktig tjänst; att skicka mig SKRIFTLIGT att fakturan faktiskt är betald och klar.
Det var allt, jag hade blivit så himla glad och nöjd.
Den Levande Människan svarade att "jag kan inte". Detta svar var som att sticka in en pinne i ett getingbo och röra om. Vad menade människan??! Jag påpekade nu att det kunde hon, det SKULLE hon/UPS göra efter allt trassel som varit (jag litar inte en sekund på UPS och vill verkligen ha detta papper). Den Levande Människan svarade att jag, JAG, kunden, var TVUNGEN att maila in till UPS och BE om detta skriftliga papper. Nu höll min hjärna på att klappa ihop alldeles! Efter alla dessa till synes små obekväma turer, skapade av UPS, tilltrasslade av UPS, utan service av UPS, skulle alltså jag vara tvungen att ta ÄNNU mer av MIN tid för att maila dem och BE om detta papper??
En ganska intensiv ordväxling utbyttes och jag menade att jag ansåg det som märkligt att i en värld där människan kan åka till månen med rymdfarkost och återkomma, i samma värld KAN alltså UPS inte bistå min förfrågan per telefon med att skicka mig ett papper då UPS själva har bristande rutiner och felaktigheter som drabbar kunder?? När jag hade drivit min inställning till det yttersta och insåg att jag kunde nästan titulera mig Don Quijote valde jag att lämna den förvirrade väderkvarnen, Den Levande Människan på UPS åt sitt öde (jag säger bara, karma. KARMA lilla vän!) och gav med mig.
Än en gång satte jag mig ner för att maila till UPS med min förfrågan. Återigen fick jag leta mig igenom länkar och rutor för att så småningom hitta en lämplig ruta att skriva ner mitt önskemål i.
Detta tog väl ca 15 minuter till. Frågan är bara om det hamnade rätt, hos rätt avdelning, hos rätt människa och om denna människa hade befogenhet att utföra min önskan, om någon på hela UPS har rörlighet i sina ben att gå till närmsta brevlåda för att posta mitt brev. Det vill säga, om de vill bekosta ett porto till mig.
Det roliga i kråksången är att när man surfar runt på folks omdömen och erfarenheter av UPS är det inte bara solsken och rosor. Se här till exempel, bloggen En Galen Sparkcykel och hennes historia. En annan, Joel Smiel, eller den här tråden på Naturforum och sist Macworldforum. Detta är bara ett urval av folks dåliga erfarenheter. Jag är alltså inte ensam, det känns ju bra.
Vi hatar tillsammans.
Jag bara undrar hur hade det gått om jag hade varit rädd och orolig för att pengarna hade kommit på villovägar och verkligen hade betalat den där faktura, d.v.s gjort dubbla betalningar till UPS? Hur länge hade det tagit för UPS att upptäcka dubbel betalning? Hade de upptäckt det? Hade de betalat tillbaka pengarna? Hade de istället valt att leverera pengarna med en av sina bruna bilar, provat att åka hem till mig i tre på varandra följande dagar för att se om jag var hemma för att ta emot pengarna? Hade en fult brunklädd liten UPS-anställd ringt på dörren i så fall? Vad hade hänt om jag inte varit hemma då?
Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på och egentligen är jag inte så sugen på det heller. Frågan kvarstår dock - kommer jag få mitt skriftliga papper på att betalningen är klar och påminnelsen avskriven...?
Jag ska aldrig, aldrig ALDRIG använda mig av UPS om jag kan välja. Vill jag någonsin handla på nätet av en försäljare som använder sig av UPS ska jag avbryta köpet. Det må vara att många leveransfirmor är samma skrot och korn, det återstår dock att se.
Må evig lycka drabba UPS, må UPS försvinna - gå i graven.
Av ren princip. Tack för mig.
onsdag 7 maj 2014
Matt i pälsen
Härmed förklarar jag det stora lapptäcket beställt av väninnan för FÄRDIGT!
Händer, axlar och framförallt fingrarna värker, sista dygnet har jag tillbringat med att sy fast det yttre kantbandet för hand. Detta var en sträcka på nästan totalt 12 meter. På mitt ena finger har huden nästan nötts bort (det går inte att ha fingerborgar på alla fingrarna....).
Jag är TRÖTT.
Som alltid när jag avslutar ett stort syprojekt är det som om att dra ur proppen. Tillfredsställelse. Glädje. Till den dag då den naggande känslan av tomhet infinner sig och längtan efter att dra igång ett nytt projekt infinner sig.
Nu gör jag gör som Trötter, drar långa gäspningar och kryper till kojs.
Samtliga bilder i dagens inlägg är skamlöst lånade från internet.
tisdag 6 maj 2014
I will never let you fall, I'll stand up with you forever
(Citat ur sköna sången "Your Guardian Angel" med The Red Jumpsuit Apparatus)
Ibland tar livet oväntade vägar och kringelkrokar som lämnar oss deltagare stumma, chockerade och omtumlade. Vare sig det gäller tråkiga eller goda händelser måste vi alla processa det vi ställs inför. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, hur goda intentioner någon någonsin har haft om morgondagen. Det går heller inte riktigt att förbereda sig på alla eventualiteter.
De svårigheter vi möter och ställs inför kan vara tunga för att inte säga rent outhärdliga.
En underbar väninna drabbades för en tid sedan av en svårighet som drabbar många, dock kan denna svårighet se olika ut för andra och p.g.a detta kan graden av smärta variera. För väninnan ställdes livet plötsligt på kant alldeles, ur tomma intet och på det allra smutsigaste, fulaste sättet man kan överhuvudtaget föreställa sig.
Smärtan var inte bara ett faktum, den var näst intill omänsklig och toppade alla grader i helvetet.
Som nära vän har även jag lidit med min väninna under denna tid, lidit när jag har sett en oerhört god och varm människa skadas oförtjänt så ända in i själen. Maktlös och hjälplös har jag känt mig men ändå gjort vad jag har kunnat för att bara finnas för väninnan genom processen. I denna veva föddes tanken hos mig att väninnan skulle få en symbolisk skyddsängel av mig nu när vi båda står i begrepp att flytta flera växtzoner från varandra inom en månad.
Alla skulle vi väl behöva en skyddsängel när livet rullar upp för stenhårda uppförsbackar där lömska stup lurar.
Jag började med att rita och designa en liten människokropp, ca 30cm hög. Sedan sydde jag ihop och fyllde kroppen med vadd. På Panduro köpte jag dockhår, dock inte den typen jag hade önskat men jag fick ta det som fanns att tillgå. Efter detta ritade jag en tunika och byxa som jag sedan klippte ut tyg efter och sydde.
Då detta skulle bli en ängel ritade jag även ut ett par vingar som jag lade vadd emellan och sedan kviltade samman. Vingarna sydde jag på ängeln när denna hade fått sina kläder på sig.
Äkta, goda vänner finns för varandra, oavsett avstånd och livets upp-och nedgångar. Jag gläds åt de fina vänner jag har, jag gläds åt deras medgångar och jag blir ledsen över deras svårigheter. Jag försöker tänka på att inte ta någon för given och framförallt inte bära på förväntningar på hur vännerna ska eller inte ska agera.
Ibland tar livet oväntade vägar och kringelkrokar som lämnar oss deltagare stumma, chockerade och omtumlade. Vare sig det gäller tråkiga eller goda händelser måste vi alla processa det vi ställs inför. Det blir inte alltid som man har tänkt sig, hur goda intentioner någon någonsin har haft om morgondagen. Det går heller inte riktigt att förbereda sig på alla eventualiteter.
De svårigheter vi möter och ställs inför kan vara tunga för att inte säga rent outhärdliga.
En underbar väninna drabbades för en tid sedan av en svårighet som drabbar många, dock kan denna svårighet se olika ut för andra och p.g.a detta kan graden av smärta variera. För väninnan ställdes livet plötsligt på kant alldeles, ur tomma intet och på det allra smutsigaste, fulaste sättet man kan överhuvudtaget föreställa sig.
Smärtan var inte bara ett faktum, den var näst intill omänsklig och toppade alla grader i helvetet.
Som nära vän har även jag lidit med min väninna under denna tid, lidit när jag har sett en oerhört god och varm människa skadas oförtjänt så ända in i själen. Maktlös och hjälplös har jag känt mig men ändå gjort vad jag har kunnat för att bara finnas för väninnan genom processen. I denna veva föddes tanken hos mig att väninnan skulle få en symbolisk skyddsängel av mig nu när vi båda står i begrepp att flytta flera växtzoner från varandra inom en månad.
Alla skulle vi väl behöva en skyddsängel när livet rullar upp för stenhårda uppförsbackar där lömska stup lurar.
Jag började med att rita och designa en liten människokropp, ca 30cm hög. Sedan sydde jag ihop och fyllde kroppen med vadd. På Panduro köpte jag dockhår, dock inte den typen jag hade önskat men jag fick ta det som fanns att tillgå. Efter detta ritade jag en tunika och byxa som jag sedan klippte ut tyg efter och sydde.
Då detta skulle bli en ängel ritade jag även ut ett par vingar som jag lade vadd emellan och sedan kviltade samman. Vingarna sydde jag på ängeln när denna hade fått sina kläder på sig.
Här syns ena vingens topp på ängeln, jag har kviltat
vingarna i "fjädermönster"
Ängeln fick sitt ansikte med brodyrtråd och lite rouge på kinderna. På klänningstunikan sydde
jag fast supersmå vita pärlor lite oregelbundet som dekoration, här syns några
pärlor sitta lite tätare runt halsen.
Runt byxbenens nedre delar sydde jag fast ett band med guldtrådar
Den lite exklusiva detaljen sitter runt ärmarnas nedre delar samt runt klänningtunikas
nederdel; en alldeles fantastisk antik spets jag hittade en gång i Wales och har sparat länge på.
Slutresultatet; min ängel till väninnan, fylld med kärlek och
hopp om framtiden. En påminnelse om min ständiga vänskap
och omtanke trots geografiska avstånd mellan oss.
Äkta, goda vänner finns för varandra, oavsett avstånd och livets upp-och nedgångar. Jag gläds åt de fina vänner jag har, jag gläds åt deras medgångar och jag blir ledsen över deras svårigheter. Jag försöker tänka på att inte ta någon för given och framförallt inte bära på förväntningar på hur vännerna ska eller inte ska agera.
lördag 3 maj 2014
Nyss hemkomna
Så har ännu en vistelse i nya huset avslutats och familjen är tillbaka i nuvarande bostaden. Det var ett intensivt besök även denna gång och helt kort ska jag sammanfatta vad som skedde nu:
Vi packade med oss ännu ett flyttlass kartonger samt möbler från nuvarande, gamla bostaden till den nya. (Ja, vi flyttar själva och gör det i flera omgångar, detta blir ändå betydligt billigare än att anlita firma. Vi ska ju ändå ner till huset och sparar på detta sätt också dyrbar tid som vi annars skulle ha slösat bort på gymmet utan att för den skull gå miste om fysisk träning.
Jag har fortsatt mitt projekt med att snygga till det som är Storebrors blivande rum. Tidigare har rummets tapetserade väggar målats med spärrgrundfärg och slutmålats med två olika kulörer, mer om detta kommer.
I rummet finns ett inbyggt garderobssystem med tre stora respektive tre små garderobsdörrar, alla i outsäglig trist, kommunalgrå färg med plasthandtag. Tidigare har jag slipat och målat de tre små dörrarna och nu slipade jag de tre stora dörrarna för att sedan måla om dem också. (Slutresultat kommer även här senare). Nya handtag har inhandlats, utvalda av Storebror, liksom färgerna i rummet i övrigt.
Kakelplattorna som låg framför den befintliga öppna spisen i ena rummet och vid den förberedda eldstaden i det andra rummet har tagits bort.
Jag hann med en slipomgång på en av innerdörrarnas sidor; jag vet inte som varit meningen med att låta dörren vara halvrenoverad såhär (låt mig tillägga att denna dörr inte är ensam om att se ut på detta vis):
Kanske har man eftersträvat en "lantlig, rustik shabby chic-stil" genom att bara ta bort delar av den gamla färgen..?
Hur som helst har jag inte varit helt nöjd med detta utan slipade nästan klart dörrsidan i sin helhet. Jag hann få bort alla de vita fläckarna och det enda som är kvar är faktiskt den blåmålade (originalfärgen) profileringen i speglarna. Jag måste vila på den nya tanken jag fick här; att faktiskt behålla den blå målningen då det är ganska vackert och sedan behandla de övriga träytorna med något. Fortsättning följer!
Ett annat projekt som Storebror och jag ägnade oss åt var det blivande "kontoret". Detta rum ligger på husets övervåning. Här finns inte hur mycket ljus som helst men detta till trots har någon valt att tapetsera hela rummet med en kraftfullt morotspuréfärgad tapet:
Vi packade med oss ännu ett flyttlass kartonger samt möbler från nuvarande, gamla bostaden till den nya. (Ja, vi flyttar själva och gör det i flera omgångar, detta blir ändå betydligt billigare än att anlita firma. Vi ska ju ändå ner till huset och sparar på detta sätt också dyrbar tid som vi annars skulle ha slösat bort på gymmet utan att för den skull gå miste om fysisk träning.
lånade bilder
Jag har fortsatt mitt projekt med att snygga till det som är Storebrors blivande rum. Tidigare har rummets tapetserade väggar målats med spärrgrundfärg och slutmålats med två olika kulörer, mer om detta kommer.
I rummet finns ett inbyggt garderobssystem med tre stora respektive tre små garderobsdörrar, alla i outsäglig trist, kommunalgrå färg med plasthandtag. Tidigare har jag slipat och målat de tre små dörrarna och nu slipade jag de tre stora dörrarna för att sedan måla om dem också. (Slutresultat kommer även här senare). Nya handtag har inhandlats, utvalda av Storebror, liksom färgerna i rummet i övrigt.
En av livets roligaste maskiner - slipmaskinen!
En annan punkt var golven i två av nedervåningens rum; båda väldigt illa lagda trägolv. Träplanken har tagits bort (Ä.H hade en rejäl omgång med denna uppgift) och likaså skyddsfilten under. Nya golv ska läggas efter flytspackling.
Jag hann med en slipomgång på en av innerdörrarnas sidor; jag vet inte som varit meningen med att låta dörren vara halvrenoverad såhär (låt mig tillägga att denna dörr inte är ensam om att se ut på detta vis):
Kanske har man eftersträvat en "lantlig, rustik shabby chic-stil" genom att bara ta bort delar av den gamla färgen..?
Hur som helst har jag inte varit helt nöjd med detta utan slipade nästan klart dörrsidan i sin helhet. Jag hann få bort alla de vita fläckarna och det enda som är kvar är faktiskt den blåmålade (originalfärgen) profileringen i speglarna. Jag måste vila på den nya tanken jag fick här; att faktiskt behålla den blå målningen då det är ganska vackert och sedan behandla de övriga träytorna med något. Fortsättning följer!
Ett annat projekt som Storebror och jag ägnade oss åt var det blivande "kontoret". Detta rum ligger på husets övervåning. Här finns inte hur mycket ljus som helst men detta till trots har någon valt att tapetsera hela rummet med en kraftfullt morotspuréfärgad tapet:
Fel av mig - EN av väggarna hade faktiskt lämnats vitmålad vid
morotspurétapetseringen. Fönstret rakt fram i bild leder mot köket,
tidigare var detta en yttervägg och kökets dubbla takhöjd är en utbyggnad.
Jättecharmigt!!
Naturligtvis kunde vi ju inte stå ut med tanken på att ha denna kulör kvar i rummet utan köpte en rejäl burk med spärrgrundfärg och målade över:
Rummet ska slutmålas i vitt innan det är dags att ställa in möblerna.
Gräsmattorna har även klippts och jag har upptäckt en ny växt i trädgården som jag har lyckats lura ut namnet på:
... "Kerria Japonica", en asiatisk prydnadsbuske. Busken står i full blom och blommornas färg är fullkomligt galet cirkusgula, man blir jätteglad av att titta på dem genom köksfönstret! Detta verkar (efter att ha läst på lite) vara en rätt härdig växt och jag känner ingen större oro trots att jag är helt värdelös och okunnig vad det gäller växter.
I en annan del av trädgården sprang jag in i ett magnoliaträd:
Underbara, vackra magnoliablommor - detta känns som
ett privilegium
När tröttheten gör sig påmind av jobb i huset går vi ut och andas lite och njuter av utsikten;
igår låg kvällssolen fint över de förhistoriska gravhögarna som betades av hästar.
Nu är det välförtjänt vila som gäller......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)